Månadsarkiv: februari 2010

MDZ , SCL, LAX & SMF

Publicerat av
Svara

Startade på kvällen i Mendoza, flög till Santiago och (vid midnatt) vidare till Los Angeles (framme cirka klockan sju på morgonen; som pigga och nytra läsare redan räknat ut är det fyra timmars tidsskillnad mellan Chile och Kalifornien), där international byttes mot domestic och en flight till Kaliforniens huvudstad Sacramento (tar en dryg timme), där flyg byttes mot bil och en tur via Lodi-trakten (där jag blendade lite på uppdrag av den svenska importören Enjoy) till Santa Rosa, där jag illaluktande, orakad och lite småtrött slocknade innan huvudet landat på kudden.

Desto mer obegripligt är det hur jag nu, klockan sex på morgonen, en tid som jag i normala fall inte ens skulle kunna mardrömma om att gå upp, sitter här och skriver det här inlägget på bloggen innan jag ska gå till gymmet och springa av mig den skrämmande morgonpigghet som just nu rider mig i en vild mara. På dagsprogrammet står sedan tre möten och lika många blendningssessioner. Ikväll blir det förhoppningsvis middag på One Market i San Fransisco innan kosan åter styrs mot hemmet.

Dagens möten handlar dels om kommande offerter i Sverige, dels om KFV Farmer´s Reserve (ska titta till årgången 2009 som nu är redo att levereras till Sverige, där den sannolikt lanseras i april – maj någon gång, när årgången 2008 är slutsåld).

PS Provade inte att hälla Samarin i champagnen på den här långflygningen.

Un asado, un rosado y muchos tintos

Publicerat av
6

Igår bjöds det på asado – argentinskt grillparty – och vin på Finca Terrada. Bland de inbjudna fanns flera vinmänniskor så det gällde att vakta sin tunga under den utmärkta blindprovningen, som trots allt innehöll ett och annat blott halvbra vin, som nyss nämnda personer kanske var ansvariga för. Bland gästerna återfanns Karim Sassie (Altocedro), John du Monceau (Atamisque), Daniel Pi (Trapiche), Diego Benegas (Algodon), Celine Terrier (Dominio del Plata) och Philippe Rollet (Alta Vista) och bland vinerna som provades återfanns, till exempel, Carinae 04, Alta Vista single vineyard Serenade 05, Terrada 07, Achaval Ferrer 04, El Galgo 04, Cuvée Los Andes 05, Trapiche Iscay 04, Calvulcura 04, Tobanera Pinot noir 04, Antacura 05, Atamisque rosado 09, diverse viner från Altocedro samt utbölingarna Vigna San Pedro Cabo de Hornos 04 och L´Evangile 01.

Om någon funderar över vad poängen är med att rabbla upp alla de där vinerna så finns det ingen poäng med det.

Om någon funderar över eventuella slutsatser från provningen eller om någon undrar över vilket vin som var bäst så kan man sammanfattningsvis säga, att det är påtagligt hur frukt från svalare lägen som Uco Valley sticker ut (på ett positivt vis), att det finns en lika påtaglig skillnad mellan de tre – fyra stilar som nu laboreras fram i Mendoza ( en traditionell med mycket ek, typ 18 månader i franska fat, en modern med mer tydlig frukt och integrerad ek, en modern med mycket mocca och choklad från ekstavar och spån och en nyklassisk med uttorkad frukt till följd av mikro-oxigenering och alltför lång tid i alltför lätt rostade franska fat) och, avslutningsvis, att det är kul att se vinnäringen och – stilarna i Mendoza utvecklas hela tiden (bortsett från vinproduktionen i sig har området på bara något år utvecklats till att vara riktigt turistvänligt, vilket inte tidigare varit fallet).

Bästa vinet? L´Evangile 01.

Modernt, fruktdrivet argentinskt vin

Modernt argentinskt vin i den lite stramare skolan

Skörden i Mendoza 2010

Publicerat av
Svara

I Chile talade man om att argentinska producenter och vinhandlare köpt på sig ovanligt stora mängder druvor och (kommande) viner i år. Skälet skulle vara en ovanligt liten skörd. Här i Argentina har de flesta hävdat att allt är under kontroll; skörden 2010 är 20 procent under snittet, alltså ungefär lika stor, eller liten, som i fjor.

Skälet till att man även i år hamnar under snittet är millerandange tidigare under växtsäsongen. Några säger dock, som det förmodligen är, att man inte bara drabbats av millerandange utan också svåra hageloväder i september och detta sammantaget medför kanske rent av att man hamnar under 20 procent av normalt skörd. Vad man kan då dra för slutsatser av detta? Till exempel att vissa viner kommer att gå upp i pris, att andra viner kommer att bestå av inköpt vin och att det även i övrigt kommer att vara ungefär som vanligt.

Från SCL till MDZ med LAN

Publicerat av
4

Det tar en evighet att till fots gå från Santiago de Chile, över Anderna, till Mendoza, på andra sidan bergen. Med flyg tar det 35 minuter. Den stora skillnaden för dagen mellan Santiago och Mendoza var att det var bra mycket varmare här i Mendoza. Från + 30C till + 38C på 35 minuter.

Gotan Project – störst och bäst i Argentina

Champagne & Samarin

Publicerat av
4

Långa flygresor, som Paris – Santiago (14 timmar), har en eländig förmåga att bygga flatulens och att på annat vis oroa magen. Ett bra trick för att motverka detta är att dricka lite Samarin då planet lyft. Igår, på väg till Chile, provade jag för skojs skull att hälla lite Samarin i champagnen. Detta resulterade i den äckligaste dryck jag någonsin utsatt mig själv för. Fascinerande otäckt (salt, bränt, rostat bröd för att nämna några av alla de aromer som på ett häpnadsväckande vis kom till liv i den kemiska reaktionen). Måste provas!

Kjarkas – (de kommer från Bolivia, men de är populära i Chile också).

The Invention of Lying – riktigt kul film med Ricky Gervais

Domaine Clusel-Roch Côte – Rôtie 2001

Publicerat av
4

Det bar sig inte bättre än att jag var övertygad om att jag öppnat och slagit upp en Nero d´Avola – variant från Sicilien (ja, ni vet, eller så vet ni inte, att man tummar på en butelj, får ett störande tillrop från matavdelningen, kommer av sig, måste skynda på, rycker buteljen (fast det i själva verket nu är en annan butelj), skyndar sig att öppna, maten står på bordet och blir kall, man är sent ute som vanligt, skvätter upp lite vin i glaset, scannar kork och defekter och letar efter det som gör att just det här vinet inte är fullkomligt (ja, det är så vi vinmakare provar vin, tyvärr)) och vad var det här?, en Nero d´Avola som fullkomligen skrek Syrah och Côte-Rôtie, inte ens en förhärdad vincyniker och stolpskott till blindprovare som jag kunde tycka annat än att det var en suverän Syrah-karaktär på den här syditalienaren och det drev mig, som tur var, till att kasta ett öga på buteljen som också skrek ”Côte-Rôtie”. Så skönt! Vad jag öppnat var den förtjusande Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie 2001. Har legat varmt och gott i mitt kök de senaste fem – sex åren och fått en liten extra skjuts i mognaden. Perfekt att dricka nu och i min bok ett skolexempel på vad det faktiskt utger sig för att vara. Sa jag att det var gott?(Och nej, jag hittade inga fel på det)