Månadsarkiv: juli 2010

90-poängsrosé

Publicerat av
Svara

Det ingen hejd på framgångarna för Château L´Arnaude just nu. Nyss meddelade Gilbert&Gaillard att de i sin kommande utgåva ger 90 poäng till Château L´Arnaude Cuvée Therese Rosé 2009 (tidigare beskrivet här). Kul – det händer inte särskilt ofta att roséviner får 90 poäng av G&G. Vad som tilltalar dem? Tja, de uppskattar nog motsatsen mellan den mycket ljusa färgen och den relativt sett kraftfulla smaken. 90-poängsrosén kan inhandlas här. Och här kan man lyssna på magiska poäng eller i vart fall magiska nummer.

Terroir – den ultimata definitionen?

Publicerat av
Svara

Äntligen har OIV (Office International de la Vigne et du Vin) bestämt vad som egentligen avses med termen terroir. Detta skedde vid den Åttonde världskongressen, som hölls i Tbilisi för några veckor sedan. Så här låter (på engelska) den fastslagna och numer enda officiella definitionen av terroir: “Vitivinicultural “terroir” is a concept which refers to an area in which collective knowledge of the interactions between the identifiable physical and biological environment and applied vitivinicultural practices develops, providing distinctive characteristics for the products originating from this area ” (Resolution OIV/Viti 333/2010).

Intressant inlägg om mina knän

Publicerat av
Svara

Okej, jag inser att mina knän inte är jätteintressanta rent världshistoriskt sett. Å andra sidan, om inte jag skriver om mina knän, vem ska då göra det? Detta är alltså ett inlägg om mina knän, av vilka det ena började balla ur för många år sedan då det kompenserade det andra, på riktigt skadade knäet. Detta gav mig intressanta samtalsämnen med mina bordsdamer på den tiden, även om det understundom ledde till att de (inom parentes sagt med en för mig obegriplig suck av lättnad; de hade faktiskt t o m fått känna på knäet om jag trodde de hade varliga händer) när dansen efter maten skulle trådas avstod valsens virvlar med mig (”du ska nog inte dansa med de där knäna”). Inte sällan betedde sig folk direkt otrevligt när jag berättade om mina knän. En man greppade vid ett oförglömligt tillfälle tag i låret ovanför knäskålen och sa (ganska belåtet) ”Det är muskler som fattas! Här!” (han nöp till allt vad han kunde) ”Och här!” (han nöp nu till strax under knäskålen). I en av mina romaner hade han fått en armbåge över näsbenet, men nu är det här ett blogginlägg och därför är jag lite mer sanningsenlig och sanningen att säga så pep jag vid andra nypet blott ett ”ja, det kan du ha rätt i.” Men när jag försökte bygga upp benet pajade knäet med jämna mellanrum och förpassade mig bokstavligen tillbaka till gå, gång på gång. Visst är det både intressant och ganska spännande nu? Hur ska det gå? Jo, nu kommer vi till poängen med det här inlägget ity jag har sett att det finns en marknad för texter om löpträning och sådant och t o m hyllningssidor för vissa skor och annat som kan vara behändigt för den löptränande människan: jag köpte mig ett par Nike Zoom Equalon och jag vet inte vilket par jag nu är inne på men de gör gott vid knäna och som om inte det räckte med superdojjorna skaffade jag även homeopatiska knäskydd från Back-on-Track och det är rena dundermedicinen (fungerar även på hästar, har jag sett, och hästar är, rimligtvis, fria från placebo). Och nu springer jag som en hind, som en Hermes, som en Zátopek och jag hoppas, förstås, på sponsring från både Nike och Back-on-Track efter detta inlägg.

Enligt det danska forskningsinstitutet i Schweiz är den bästa medicinen för knäsvaga rödvin. Något om rödvinets härkomst.

Muga i Augusti

Publicerat av
Svara

Den andra augusti släpps i tillfälliga sortimentet den klassiska Gran Reservan Prado Enea (varunr. 94346, 349 sek, 360 fl.) och det mer moderna syskonet Torre Muga (varunr. 94347, 499 sek, 120 fl., 94346 magnum 799 sek, 60 fl.). Frågar ni mig så är Muga en av de allra bästa, mest spännande och kompletta producenterna i Rioja idag (prova gärna även deras vita och deras rosé) och de här två vinerna är urkul att ställa mot varandra, två stilepoker i samma företags historia möts och gör upp som de vältränade gentlemän de är. Duellen kan ske nu eller om några år, för den som kan och vill hålla sig.

Paul Bocuse & Château L´Arnaude

Publicerat av
6

Som vinproducent är det är aldrig fel att bli favoriserad av en välrenommerad restaurangkedja. Detta har nu hänt Château L´Arnaude, vars viner inte bara varit ”Séléction ’Printemps’ du Sommelier” på Paul Bocuses brasserier under våren utan nu också blir ”Le Coup du Coeur”. Hittills har kedjan mest köpt rosévinet ”Arnaude Rosé Cuvée Nuits Blanche”, ett vin som inte finns i Sverige, men från och med nästa år köper de även Château L´Arnaude Rosé Cuvée Therese, som finns i Sverige, samt diverse rött och vitt (Arnaude Blanc, Château L´Arnaude Rouge bl a). Kul för Château L´Arnaude! (som, vill jag hemsk gärna påpeka i det här sammanhanget, är min kund sedan 2006)

Gamayngen Philippe le Hardi & Bourgogne Côte d´Or

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej men redan den gamle Philippe le Hardi bestämde – eller om nu någon annan bestämde åt honom – att ”le vil et très déloyault Gamay” (ung. ”den tarvliga och trolösa Gamay”) skulle kastas ut från Bourgogne, där blott Pinot noir skulle användas för rödvinerna. Så har det fått bli (med undantaget passe-tout-grain) fram tills EU nyligen fattade beslut om den så kallade 85/15-regeln, som i praktiken innebär att det nu blir tillåtet att blanda 15 % Gamay i en ”Bourgogne Pinot noir” . Samtidigt ändras reglerna för ”Bourgogne” som bara behöver innehålla 70 % Pinot noir. Klart odlarna i Bourgogne är förbannade, även om en och annan redan tidigare pytsat i lite Gamay utan att säga något om detta (mer volym, lägre produktionskostnad, ingen märker något). Dock har alla nu kommit överens om en kompromiss. Vara hur det vill med EU, resonerar man, det kan vi inte göra något åt så låt oss skapa en ny AOP istället: Bourgogne Côte d´Or. Och här ska minsann ingen 85/15-regel gälla. Nu talar vi ren Pinot noir. Punkt, slut.

Utmärkt exempel på ekologiskt odlad ”vil et déloyault” Gamay, som bara är så rätt i tiden. Finns att köpa via beställningssortimentet.

UFO & mer lästips för sommaren

Publicerat av
2

Sommaren är inte förbi. Den är lång. Än så länge hinns även en utmärkt roman i vinmiljö med innan hösten är över oss. Här kan man hitta mer info om boken och här kan man köpa den riktigt billigt. Dagens litteraturvin som f ö även fungerar mycket väl med en grillad köttbit i sommarnatten medan man äter och mumsar och spanar efter UFO:n på himlavalvet. UFO på riktigt.

Château La Louvière 1988 (blanc)

Publicerat av
Svara

Hade förmånen att få sitta vid samma bord som legendarerna Bror-Eric Berntson (var med och startade Munskänkarna 1958, mannen bakom vad som blivit Berntsons och Bibendum) och Per Helander (var också med och startade Munskänkarna, importerade via sitt företag Barriquen Lurtons viner 1992) i samband med Fête de la Fleur 1991. Denna arrangerades av André Lurton & Co på Château La Louvière. Ögonblicket var väl valt för oss svenskar. Andrés viner gjorde just då stor succé i Sverige. 1991 ”firade” världen 200- årsdagen av Mozarts död. När drycken till huvudrätten bars fram av ett pärlband kypare, som gick i vackra formationer från slottet och ner mot parken, där borden stod uppdukade i stora tält, brakade ett fantastiskt fyrverkeri loss till tonerna av diverse Mozart-musik. Jag är inget Mozart-fan direkt, fast kanske är jag lite orättvis där för hans bästa musik är den som inte blivit känd (med undantag för Requiem), men det var pampigt och välregisserat. Huvudvinet var vit Louvière på magnum från det fina Graves-året 1967. Vinet var strålande. Kanske drog sig hustrun detta till minnes när hon i lördags valde ett vin att skänka i mitt glas vid hemkomsten från Ukraina. Det hon plockat fram ur gömmorna var en vit Louvière (75 cl) från 1988. Nästan samma ålder som 67:an då 1991. Dessvärre var 88:an långt från 67:ans perfektion. Inslag av lite gamla fat i doften, ganska trött syra och inte alls den där krämiga rondören och lätta petroleum-touchen i kombination med närvarande syra som mogen Louvière bjuder på i sina bästa stunder. Fattar ni inte vad jag menar spelar det ingen som helst roll för det gör inte jag heller, men det kändes skönt att få berätta om Fête de la Fleur 1991.