Siouxsieliknande Zola Jesus. Softande Jonathan Wilson. Strama Clotilde Davenne.
Måndag
Svara
Månadsarkiv: november 2011
Fredagschill med Ryan & Goedhart
Grange 80 vs Dominus 86 & Vistalba 05
Det bar sig inte bättre än att jag igår hamnade på en middag där värden, trots att han är en utmärkt kock och inte alls dum på något vis, förberett middagen med en spännande provning: Grange 80 mot Dominus 86. Vi provade och röstade och det stod ganska klart att det blev målfoto mellan Grange 80 och… Vistalba Corte A 05, som kastades in som en dark horse. Dominus 86 var inte alls tokig. Mycket ”Bordeaux” och mogen. Men den hamnade lite på undantag i det här gänget, mer finlemmad som den är. Grange 80 var snarlik den 81:a jag nyligen provade. Kanske var den här versionen snäppet bättre – den hade också lagrats mer omsorgsfullt – och visade en hel del svarta vinbär och smörtoner och koncentration, bra balans och fortsatt vitalitet. Vistalba corte A 05 var på Vistalbornas typiska vis alldeles förträfflig i sitt mischmasch av kraft och elegans och väl avvägda vinmakar-moves.
Naturkork vs skruvkork 2.0
Enligt senaste vitisphere har Wine Intellegence nu presenterats sin senaste undersökning avseende vinflaskors förslutning. Denna ”Closure Report” görs sedan 2003. Då var 41 % av konsumenterna i UK redo att ta till sig skruvkorken, idag är siffran 85 %. År 2003 köpte 6 % av konsumenterna vin med skruvkork, idag är siffran uppe i 42 %. Främst är det kvinnor mellan 30 och 40 år som handlar sitt vin på stora varuhus som köper skruvkork. Fortsatt föredrar 51 % av britterna naturkorken. I de kommentarer – understundom misstänkt hysteriska för att komma från någon annan än den som har sin inkomstkälla från det den försvarar alternativt är korkad – som lämnats till rapporten kan man notera de hängivna skruvkorkkramarnas argument att deras förslutning kort och gott är bäst för den ger ingen smak av korkdamm och de lika hängivna naturkorkkramarnas argument att deras förslutning är oslagbar ur ett miljömässigt perspektiv.
Torsdagsfanfar till ärtsoppan
Skapa din egen torsdagsfanfar till ärtsoppan – klicka på figurerna.
Äggvita, allergiker & vin
Fick en fråga av allmänt intresse om huruvida äggallergiker ska våga dricka vin klarat med äggvita. Till att börja med är de flesta viner som klarats med ”äggvita” klarade med pulver baserat på äggvita. Färsk äggvita är det få som arbetar med. Det är förvisso kanske det bästa klarningsmedlet som finns, i alla fall avseende röda viner, men det är bökigt att använda: det går åt ett par ägg per hektoliter. Om man nu ändå använder den äkta varan
är själva idén att inga rester ska finnas kvar i vinet – det är, enkelt uttryckt, hela idén med att klara ett vin: klarningsmedlet tar med sig diverse ämnen och partiklar på sin väg mot tankens botten, där det lägger sig som en tunn matta. Vinbonden pumpar sedan försiktigt över vinet på en annan tank och eliminerar på så vis sedimentet. Om vätskan sedan dessutom filtreras kan äggallergikern sova lugnt. Tilläggas ska att ingen vettig producent slarvar med det här; rester av äggvita, och andra proteiner, kan lätt som en plätt ge upphov till proteinslöjor och som drycken då ser direkt äcklig ut – låt vara att slöjorna är i högsta grad naturliga – brukar flaskorna snabbt returneras till producenten.
Joëls källarateljé på champsan
Långt upp på Champs Elysée, nästan uppe vid Triumfbågen, just där Avenue George V, lite malplacé, skjuter ut från l´Etoile, i Publicis Drugstore med alla sina cigarrer och annat finlir, där har Joël Robouchon fått för sig att öppna ytterligare en stjärnkrog, i källaren. Den blyge kan skippa entrén från storgatan och ta bakdörren in, snubbla förbi cigarrgubben som står där och ser ut att vilja hjälpa till med något, vad som helst, och sedan stupa rakt ner i källaren, eller så får man söka sig fram, in i byggnaden från Champs Elysée, denna paradgatornas paradgata, fram till cigarrgubben och sedan rakt ner i källaren, där Joëls stjärnbeströdda ateljé i form av en bar väntar med raffinerad mat, ganska kul vinlista, kunnig personal och en väldigt avspänd och trevlig atmosfär. Den som känner sig stadd vid kassa kan gå på dégustationsmenyn för 165 € och med en uppsjö smårätter, andra kanske nöjer sig med något mellanläge eller rent av snikvarianten: trerätters lunch för 35 €; ett snuskigt lågt pris, även om man tar i beaktande att man blivit nerlurad i en källare.
Filosoferna på Le Café de la Paix
Lumparkompisen och jag laddade upp inför Patti-konserten på klassiska Le Café de la Paix och när vi satt där och smuttade på vår champagne och sörplade ostron, funderade vi över att det är ganska skönt att tiden går. Genom åren har vi bevistat en och annan konsert tillsammans och vi for i tankarna från ostrondisken där i Paris till de många åren som vi reste till Roskilde-festivalen, med start i det sena sjuttiotalet. Då var det snarare vidbränd hackeböf och aeblevin som stod på programmet. I bästa fall. Vad Le Café de la Paix anbelangar kan jag verkligen rekommendera stället både före och efter konserten nästa gång ni är på en sådan i Paris och istället för aeblevin rekommenderar jag lite krispig champagne.
Patti Smith livar upp Olympia
Publiken är, i alla fall till och från, förvånansvärt ung. Daugherty och Kaye framme på scenen måste vara nästan lika gamla som Olympia, som är så gammalt att gårdagens världsartister börjat blekna i väggarna. För att nu inte tala om haggan Smith själv.
Amerikatillverkad Strata med lönnhals
Varför går man och ser på sådant? Jo, därför att Patti Smith har en snudd på overklig scennärvaro och hon har skrivit rader som ”people have the power to redeem the work of fools” och ”Jesus died for somebody´s sins, but not mine” och bandet, ja, det ärsynnerligen vitalt och kraften, intensiteten och, framförallt, uppriktigheten i extranumret – en medleyimprovisation på People have the power och Rock n Roll Nigger, där Patti, som vi kallar henne sådär lagom familjärt, med adrenalinet pumpande och med full kraft drar lönnhalsen på sin röda Fender i förstärkaren för att få bättre rundgång – är så imponerande att det här, kort och gott, är ett turnerande band ni absolut bara måste gå och se om ni får chansen (Lenny Kayes alltid perfekta rockposerande – som han måste övat framför spegeln i sin ungdom – och för den delen Daughertys originella trummande är bara det värt en långresa och en biljett). Här har någon alleredan påpassligt lagt upp ”Free money” från konserten.
Naturvin i Sverige
På tal om naturviner: Enligt vanligtvis välunderrättade källor släpper Systembolaget, för första gången, ett dussin naturviner någon gång under våren 2012.