Gräsänklingsmiddag med Vingårdsvännen igår. Gjorde mig till. Försökte göra currykyckling. Blev, tveklöst, Årets fulaste måltid. Så här gör man en repris på den: 1. Fräs upp, kanske ska det vara stek men jag har alltid velat säga ”fräs upp”, lite kyckling i en stekpanna, som förberetts med olivolja så att kycklingen inte bränner fast i botten och brinner upp. 2. Sänk temperaturen lite och häll på två sorters currysås, till exempel Uncle Ben´s och Knorr. 3. Tillsätt lite billig Marsala så snart det är uppenbart att de båda såserna vägrar beblanda sig med varandra. 4. Försök att samtidigt som du gör allt detta koka ris,
Ordnad fantasi av currykyckling
genom att hetta upp vatten och lägga i rispåsarna så snart det bubblar, låt bubbla snarare tjugo än de rekommenderade tio minuterna. 5. Släng i en näve cajou-nötter i såsen medan du väntar. 6. Låt påsarna med det överkokta riset rinna av, öppna desamma och häll innehållet i en form, kleta ut riset längs formens kanter. 7. Häll den beigebrunnyansrika såsen med kycklingklumparna i formens mitt, där en yta lämnats för ändamålet. 8. Färdigt att servera! Hade ingen aning om att det skulle se så äckligt ut när jag satte igång i köket. Som tur var hade Vingårdsvännen med sig en Chambertin ”Clos de Bèze” (Jadot) från 1986 (mogen färg, ganska stor, komplex, mogen doft, ren, lång smak, mognadsborderliner) och jag hade laddat upp med en Mumm Rosé – vad ska två gräsänklingar på tu man hand dricka annat än rosa champagne? – (mummsig) och en Chassagne-Montrachet 1er Cru ”Clos de la Boudriotte” från Ramonet och 2000 (perfekt dricka nu, mogen, ljus färg, mogen, bra, mycket god, ren). Billy Corgan.
Tror snart jag skall erbjuda dig en matlagningskurs!
Har redan erbjudits alternativt påtvingats matlagningskurser, bland annat av och med ambitiösa och duktiga kockar på högsta nivå, det har alltid slutat illa och för mänsklighetens skull har jag lovat mig själv att inte utsätta fler välmenande människor för mina valhänta och inte särskilt uppriktiga köksambitioner. Men tack för den vänliga tanken, den värmer som en upphettad stekpanna!
vingårdsvännen tackar så mycket för senast och kan intyga att den brungula ”sörjan ” och riset smakade mycket bra-
samt att kvällen blev mycket angenäm med lösande av världsgåtorna och en och annan fundering i musikens underbara värld !
Vi ses på Grappe !
Tack, åtminstone löstes världsgåtorna och musikens under dissikerades vederbörligen… Dessvärre lär vi inte ses på Grappe ikväll, sitter fast på vägen till Sverige – återstår att se om du har större lycka med din flight, men som det är snökaoset på Arlanda som är orsaken till denna värkverkan kanske inte heller du kommer till Grappe?