Igår rådde snökaos på Münchens flygplats, vilket, efter att ha anlänt med ett ”sent inkommande” plan, tvingade er utsände i världen, att, med ett flertal tåfrakturer som, i samband med en rengöringsövning i hemmet häromdagen, uppstått efter en lika plötslig som brutal och oväntad attack av en fram till överfallet till synes oskyldig bäddsoffa, rusa från den ena till den andra änden av denna, i yta, tämligen väl tilltagna flygplats. Utpumpad och lätt överhettad fann dock, när han nådde gate G70, er utsände och oförtröttlige det vara mödan, transpirationen och de till blålila kuddar förvandlade tårna, som just då skrek på rättvisa och frihet eller i alla fall en större sko, värt att inte ge upp och ta en bratwurst istället för att kämpa mot smärta och tid ity där, vid gaten G70, stod ingen mindre än den glade Västerviks-gamängen Håkan Juholt och väntade på ja ni vet vem vid det här laget. Juholt bar en grön väst med reflexer och han sa ”Nizza?”, på vilket er man i München svarade ”Jaa” med en lätt plattdeutchisk accent. Spontant utbrast då Juholt, glatt, får man nog ändå säga, ”Wunderbahr!”, och sedan satte vi oss i hans, för det lilla sällskapet, rejält tilltagna buss och åkte till det väntande planet. Det ska villigt erkännas, att en mindre ståndaktig person idag skulle uppsöka såväl läkare som läkemedel i ett försök att tukta de upproriska tårna, som i skrivande stund gör sitt bästa för att hämnas gårdagens oförrätter, men det oväntade och varma och kamratliga mötet med vår Håkan Juholt uppväger, gott och väl, detta, avslutar vinifierat som ginge han på lustgas. Yes.

Dela “Dubbelgångaren i München, tåfrakturer, lustgas & Yes” på Twitter