Var igår tillbaka till den opålitlige optikern. Glasögonen han sålde på mig var inte bättre än att bågarna brast när de, i ett obevakat ögonblick, föll i golvet. Nu var jag tillbaka för att
hämta ut nya, och enligt löfte hållbarare, bågar. Inga problem, tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig. Knappt hann jag in i butiken förrän människan absolut skulle ha mig till att prova de nya bågarna så ”han kunde böja till dem om det behövdes”. Någonstans känns det som han gör sådär med alla sina kunder och när han har fått oss dit han vill, stående framför honom med det olfaktoriska organet, åtminstone i mitt fall, riktat rakt mot hans munlucka, då passar han på att säga något. Senast skickade han iväg en dunst smitta rakt in i mitt kroppssystem, en smitta som det tog veckor att bli av med. Den här gången, misstänker jag, bara han stod där och njöt av att prata på tomme så han fick tillfälle att låta mig ta del av hans närmast obegripligt vedervärdiga andedräkt, som nådde min näsa i små, varma och otrevliga dunster, som jag försökte värja mig mot genom att hålla andan, men det var som om han höll koll på det där med att inte andas därför att så fort jag var tvungen att byta luft passade han på att säga något, även något så meningslöst som ”ahaaa” och, jag menar: varför har karl’n öppen mun när hans äger ”ahaaa” om inte för att se oss plågas där vi står och tappert kämpar emot den för den som inte varit med oföreställbara, och helt säkert skadliga, varmluftsströmmen, som han så lömskt blåser ut i världen som vore han Vindens konung och De kräksanfallsframkallande vindarnas moder i en och samma person? Jag ska aldrig mer köpa glasögon hos en optiker! Ann-Louise Hanson.
Dela “Den opålitlige optikern & andedräkten & Ann-Louise Hanson” på Twitter
Nä, bättre att köpa dem på macken:) Nästan passande musik: http://m.youtube.com/#/watch?v=EkfdKzXoRX8
Docenterna! Ja, det har väl på tiden att vi fick höra dem här på vinifierat – tack för det.
Tack för rolig läsning! En helt annan sak: Har ikväll på en restaurang sett vinet ”Turning Leaf” White Zinfandel. Finns det både vitt och rött vin av Zinfandel???
”White Zinfandel” brukar vara ett lätt rosa vin gjort på blå Zinfandel-druvor. Exakt hur mkt rosa man vill att vinet ska vara styr man i tillverkningsprocessen. ”White Zin” har ett välförtjänt dåligt rykte då det traditionellt handlar om halvtorra/halvsöta, illa gjorda och inte sällan orena viner som var mycket populära i USA för 30-40 år när landet tog steget in i den stora vinvärlden.
PS Rent generellt vin att undvika
Hej,
har provat och det går inte att säga ahaa med stängd mun så han var nog tvungen att öppna munnen för att säga det 😉
Hej,
haha, ja, joo, det kan äga sin riktighet, men poängen var och är att karl’n inte behöver säga ”ahaaa” när han ska göra ett sådant där hummande tänkljud som optiker och elektriker och andra gör när de tänker, kort sagt kunde han sagt ”mmhmmm” istället.
…0ch här ligger jag i grisottan med (av läkare konstaterad) bronchitis, den hundraörtonde av respiratoriskt infekterade dagar sedan den 2 februari. Och jag har minsann inte varit nära någon; jo förresten, ett okänt kvinnfôlk i sätet bredvid mig på rälsbussen hem fr. Barolo-orgien förra söndagen. Hon var på väg hem fr. Prag och lät lite som Madame Butterfly (opera-hostning bakom kokett skylande hand) men jag tror hon är oskyldig ty denna min bronkit utbröt ungefär samtidigt. Kanske är sådana här långdragna infektioner självgenererande? Kanske uppstår det över tid, när de får utvecklas ostört, mutationer, stammar av helt unika och mycket potenta bakterier/virus? Kanske är JAG den stora förgöraren, den som ska hållas isolerad? Och jag som ska lira i Järvsö Spelmanslags rytmsektion på Hovra-stämmann ikväll!
Vi lider med dig! Ehuru det vore oss främmande att misstänka Barolon i sig, tillåter vi oss ana att någon i det, rimligtvis, uppsluppna orgie-gänget satt inne med en smygamitta. Den väna damen från Prag kan vi bara inte misstänka. Enda kvarvarande lösning på smittonysteriet är att du, hemska tanke!, blivit autokontaminerande. Vi rekommenderar en rejäl vinfrossa och en intensiv timme med elguran tre gånger om dagen till dess kroppen är återställd från autokontamineringens fasor.
Doktor Druva har talat! Autokontamination botas med rejäla doser lustupplevelser. Jag följer given ordination. / Dock konstaterar jag i efterhand att man icke i bronchitiskt gryningsdis ska hänvisa till Puccinis underbara operavärld. Det förstås Mimi i La Bohéme jag tänker på, inte den arma Cio-Cio San, som ju dog för egen hand, inte tuberkulos.
Läsandes detta slås vi av den, månne kranka, dock helt säkert eftertänkta misstanken, att det, dessvärre, kan vara så att den autokontaminerande smittan kan ha, vi påstår inte detta helt säkert, vi säger kan ha, utvecklat en osedvanligt illasinnad och snabb prion, som omfattar den ovanliga förmågan att besmitta utan vidare inkubationstid, vilket kan ha, återigen märkväl kan ha, detta är tillsvidare en lös teori, smittat den stackars operadivan från Prag?
En synnerligen oroande hypotes! På lördagen följde jag till del ordinationen med improviserad smakning av sk nätviner i aftonsol, ersatte elgitarr-utbrott med intellektuellt näringsrik film och lyckades verkligen vända infektionen! Stärkt reste jag söndag kväll till huvudstaden för att påföljande dag söka undforska (undvika, men ändå utforska, en svår balansakt) mitt eget terra incognita, nämligen sk boxviner. 150 till antalet. Detta var en svårt skakande upplevelse. En än mer uppskakande sak är dock tanken på alla de oskyldiga medmänniskor genom min närvaro å tunnelbanetåg, i Systembolagets provningsrum och andra lokaler, eventuellt kan ha smittat med min muterade prion! Faktum är, att en 76-årig, väl känd vinprovare med sydsvenskt idiom, drabbades av upprepade hostanfall i sagda box-utforskar-lokal. Dock tröstar jag mig med, att alla kända prionsjukdomar bland människor har lång inkubationstid och ett långsamt förlopp. Jag förklarar mig oskyldig tills motsatsen bevisats!
Om omständigheterna varit andra än en provningslokal fylld av 150 vinboxar hade man kunnat förledas misstänka att den muterade prionen kunnat ha samma snabba verkan på den nämnde, välkände vinprovaren som på Puccini-damen på tåget, men när man tar i beaktande vad ni höll på med där, du och den välkände vinprovaren, ligger det närmare tillhands att misstänka att de upprepade hostattackerna hos den sistnämnde förorsakades av de 150 kartongvinerna, bland vilka vi har all anledning tro att en klar majoritet piggats upp med både orena nyanser och rikliga mängder välgörande svavel, som kan, om man lite oförsiktigt inandas de ångor som stiger ur dessa brygder, utlösa smått sanslösa nys- och hostattacker, vilka, såvitt man vet, inte har något med muterade prioner att göra, låt vara att prioner kan vara kopplade inte bara till råttans urin utan också smuts och annat som rimligtvis förekommer i de orena vinernas inte heller så hygieniska tillverkningslokaler. Kort sagt: vi tror inte att du är skyldig till den välkände vinprovarens hastigt uppkomna hostattacker, men vill ändå varna dig för fler på alltför ungdomligt vis ogenomtänka äventyr som att tillsammans med 150 kartongviner låta stänga in sig i en lokal med, för lokaler det typiska särdraget, begränsade ytor. Det låter mer som något som vi ska låta grabbarna i Jackass hålla på med.