Har varit tillbaka till Bulgarien hos mina uppdragsgivare Abdyika och Valogo. Skrev senast om de här producenterna i oktober förra året. Då var skörden 2015 ännu inte färdigjäst på alla håll och kanter och mycket stod skrivet i stjärnorna. Nu, då allt förutom en slirande tank Melnik på Abdyika, är utjäst, har bilden klarnat och det visar sig att antagandena från oktober genomgående stämde väl. Det som var bäst då är bäst också nu för att uttrycka saken enkelt. Och på det hela taget är 2015 att betrakta som en riktigt bra årgång – skönt efter den mer utmanande årgången 2014.Att årgången är bra innebär nu inte med självklarhet att allt är frid och fröjd. Båda de här producenterna har tidigare gjort allt sitt vin inhyrda i en tredje producents anläggning. I år invigde Abdyika en egen källare, där en del av skörden togs om hand. Lika spännande och kul som det är med en ny, egen vinkällare lika shäjky är det. Gamla vinerier är på gott och ont indränkta med jästkulturer som gör att jäsningen, både den alkoholiska och den malolaktiska, brukar gå som en dans (nåja…).

I en ny anläggning utan en enda kultur i väggar, tankar och rör är det mindre självklart. Nu gick det bra, riktigt bra, samtidigt som det ska tilläggas att en tank fortfarande jäser, långsamt, långsamt. Dock jäser den fortfarande och så länge vi har aktivitet och den flyktiga syran inte drar iväg finns det gott hopp om ett fullödigt vin i slutet av processen och med hänsyn tagen till att sockerhalten nu är nere i sex-sju gram per liter samtidigt som allt annat ser normalt kommer det nog gå bra.

En intressant detalj för en del är kanske att när man får sådana där slirande tankar så hoppar ofta den malolaktiska jäsningen igång mitt under brinnande alko-jäsning. Det kan gå hur illa som helst, men sker det under kontrollerade, rena former brukar det gå bra – i vissa områden har man till och med gjort det till en konst att dra på den malolaktiska jäsningen under eller rent av före den alkoholiska jäsningen, allt för att ha vinet klart så snabbt som möjligt (ja, det är ett intressant tillvägagångssätt för den som gör primörvin).

Vid sidan om de rent naturliga orsakerna till lycka och bestörtning finns den mänskliga faktorn. Ibland fungerar den utmärkt, ibland inte. Vi har inte en enda dålig tank på vare sig Abdyika eller Valogo i år men det finns enstaka fall där vinet hade kunnat vara bättre. Det är bland annat min uppgift att hitta sådana när suboptimerade hanteringar och optimera dem och så länge man upptäcker dem är allt frid och fröjd – Rom byggdes som bekant inte på en dag.

Hur är då vinerna? På Abdyika kunde vi blenda gårdens tre blendviner – rosévinet blendas i samband med skörden. Här är det viktigt att vinerna följer de stilar vi bestämt oss för. Det vill säga ett mer stramt och elegant toppvin (First Selection), ett mer fruktdrivet och tillgängligt Estate Blend och ett vin i traditionell stil (Melnik Tradition). I det första fallet arbetar vi sedan förra året uteslutande med exklusiva fat från ett franskt tunnbinderi, avseende Estate Blend använder vi både bulgarisk och fransk ek men målet är att helst bara arbeta med fransk ek även där och beträffande det traditionella melnikvinet lär vi fortsätta använda bulgariska fat. Samtliga viner från 2015 håller den stil de ska och om inget går käpprätt åt fanders kommer de att bli bra allihop.

På Valogo är vi som bekant för HR:en inte lika långt komna. Här återstår en del arbete innan vi får ordning på vingården och full utväxlingen på den fina terroiren. Men även om vinerna nu inte är lika högklassiga som på Abdyika har vi ett knippe trevliga vardagsviner att visa upp i år och där ett vitt (viognier) vin och det rosa (grenache, syrah) är riktigt bra. OBS! Abdyikas viner finns i Sverige i beställningssortimentet, Valogo har däremot ännu inte hittat hit.

Dela “Abdyika & Valogo 2015 igen” på Twitter