Eftertanken är trots sin i första stund uppfattat höga status i själva verket kraftigt underskattad. Få tänker efter. Om vi dessutom misstänker att vi kanske inte hamnade alldeles rätt i en tidigare tankefåra är det än mer frestande att inte tänka efter. Däremot är många snabba med att skriva andra på näsan när de borde tänkt efter före. Således är det med en aning blandade känslor er utsände i de krankt bleka kindernas glåmiga värld noterar att den som tog ställning för Bushs Irak-krig bör fundera över hur det kom sig att den hamnade där och hur den ska göra för att inte gå vilse i det självklara en gång till. Kanske bör den också fundera över hur farligt det är att vara ignorant och inte tänka efter. Idag, med facit på hand, är det uppenbart att det som redan då var uppenbart för dem som tänkte efter är uppenbart för de allra flesta, nämligen att Irak-kriget sannolikt är vår samtids skamligaste krig tillika roten till närmast ofattbart mycket av det onda som nu sker i världen. Tänk om några till hade tänk efter i förväg, då, när det begav sig… Det går till och med att fundera över hur världen sett ut idag om den påstått isolationistiske Trump vunnit det första valet Bush vann.
Tänkvärda ord!
Det borde finnas ett ”sunt förnuft råd” med auktoritet att granska och kanske kunna få till stånd ändring av tokiga beslut innan de sätts i verket. I media ser man ju dagligen händelser och beslut som är emot sunt förnuft! Problemet är att vi har det för bra för att orka engagera oss?