Ju längre från havet man kommer på Market Street i San Francisco, och ju närmare Bill Graham Civic Auditorium, desto tätare blir marijuana-röken. Kort sagt är Market Street bitvis ett pot room i det fria eller i vart fall en pot street. Även om röken sedan lyser med sin frånvaro innan konserten tar sin början, stiger snart den söta doften av gräs mot taket så snart spelmännen tar sats på scenen. I det här fallet var Mark Knopfler först ut. Spelade någon Dire Straits-låt, något från Local hero och en massa från de senaste albumen.
Cha Cha
Riktigt bra och Knopfler är, minst sagt, still going strong. Dylan däremot… nej, duktiga musiker, men alla låtar vara arrangerade som boogie eller blues och det är inte jättebra när Dylan fått för sig att kraxa låtar som Blowing in the wind. Kraxa var för övrigt precis vad Dylan gjorde. Kanske hade han vajsing på stämbanden den här dagen, kanske har han förlorat den röst han en gång hade. Kul att se en legend, men mer än så var det inte med honom. Den som vill få en behaglig känsla av legendarisk närvaro kan annars med fördel ta sig till de gamla hippiekvarteren i Haight Ashbury District, där man kan insupa inte minst Hendrix påtagliga närvaro och kanske äta på enkla och utmärkta Cha Cha, där man får sin Catena Malbec serverad i rejäla Duralex-glas, vilket är helt ok här. Legendarisk musik!
Hendrix