Av något lika beklagligt som outgrundligt skäl är det väldigt få importörer och producenter i Sverige som skickar gratisprover till vinifierat. Gratisluncher och liknande lyser också med sin frånvaro. För att nu inte tala om bjudresor, det är väl inte ens att tänka på. Och om, till
exempel, vinifierat skriver om Lafite 1950, tror ni inte att er utsände i 50-talsträsket måste betala pavan själv? Som tur är finns, i alla fall ibland, Gustibus Glögg och Vinbacken Björk. Har precis fått, och provat, den sistnämnda producentens senaste utgåva, Björk 2013. Vinet är ett resultat av den sav, 120 liter, som tappades från 18 björkar på Bassholma 13-14 april i år. Saven har sedan, i liten grad, smaksatts av ett fåtal naturliga ingredienser – vilka, upplåter vinifierat till producenten att avslöja om den känner ett behov av att dra sina affärshemligheter ut i offentlighetens obarmhärtiga och giriga ljus – och satts att jäsa. På er utsändes i björkträsket namnsdag buteljerades (se bild här intill, lånad från företagets hemsida) så 140 flaskor, som fick en lite skvätt kolsyra i samband med detta. Nu känner man inte så mycket av den där kolsyran, i alla fall inte i flaskan jag provade, men idén är rätt och även om småbubblorna inte är särskilt påtagliga är det ett väl beprövat vinmakeritrick att se till att balansera
koldioxidhalten på ett sådant vis att ett vin som annars kanske skulle upplevas som lite avslaget upplevs som om inte friskt så i vart fall inte trött. Jämfört med sin föregångare, recenserad här, dras inte 2013 med några svavelväte-häng, det har en tydlig björkvinskaraktär och ett inslag av jäst och en ren, liten frukt, i smaken slår lite russin igenom och eftersmaken är som sig bör ren och bjuder på björkvinets typiska attribut och en och annan ostbåge. Provade vinet både väl kylt och kylt. Faktum är att det tar sig bäst ut kylt, ska alltså inte serveras alltför kallt, snarare vid 14+. Mycket lite svavel, kvalar in som naturvin. Vi avslutar med ett svenskt 70-talspotpurri, låt vara att ett av inslaget är inspelat på 80-talet: Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen & Coste Apetrea.
Dela “Björk 2013, Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna & Jukka Tolonen & Coste Apetrea” på Twitter
Ja. Jukka och Koste är två riktiga favoriter. Såg dem ofta live i Luleå (kårhuset) i slutet på sjuttiotalet. Ibland satt jag i trappan, under tidiga morgontimmar, när publiken gått hem, med en ”mellis” i handen och lyssnade när de satt ”jammade” med sina ”guror” och ”småsnackade” musik med dem – livet var riktig ”gott” då! Koste är för övrigt skapare av titelmusiken till ”Björnes magasin”.
Coste är monumental. Måste varit kul att vara med när de jammade och inte minst att få utbyta synpunkter på musik med dem!
Visst är det så – mänskligt, kärleksfullt OCH jordnära (samt ”ståpälsframkallande”). Vill dock inte vara utan konserterna med ”Jukka Tolonen band” (JTB) – intensiva, monumentala och ofta spektakulärt bra – speciellt när man står på två meters avstånd från musikerna. Då får man ”the utltimate drug”!!
Skall naturligtvis vara ”ultimate”!!
JTB (och säkert också Tassavallan Presidentii) kommer säkert som musiktips vad det lider…
Det var värst vad mycket fredagsmys du bjuder på idag! Strålande! Lite mys i retur.
https://www.youtube.com/watch?v=qGsw_3fzbQs
Grobschnitt! Fler klassiker… ( och som sig bör från Rockpalast)
Kul att du hittat mina gamla favoriter, Samla och Jukka
Fantastiska musiker och bra musik! Klart de är favoriter.
Mattips till Björk 2013 kommer här:
En svampsoppa på skogens svampar. Soppan ska vara slät med riktig grädde och stekta gula kantareller som garnering. Sen tar vi en bit bra bröd till och en smörklick. Mvh /Vinbacken
Tack för mattips! Om någon vill köpa vinet hur gör den då?
Kontakta vinbacken@gmail.com för byteshandel