Beaujolais Nouveau & Jean-Louis Aubert

Publicerat av

Missade skam till sägandes att hinka Beaujolais Nouveau i torsdags – dagen då årets utgåva släpptes. Tredje torsdagen i november. Så har det varit sedan 1985. Före det lanserades vinet den 15:e november. Och, undrar kanske då någon, när började vinet säljas, är det inte en ganska ny företeelse? Tja, allt är relativt och Beaujolais Nouveaus

Diskbänksromantik

Diskbänksromantik

födelseår anses vara 1951. Däremot var det först på 1980-talet hajpen slog till. Under några år var det rent ut sagt crazy. I Sverige, vill jag minnas, hyrde restaurangen Fjäderholmarna in en pluton kustjägare som kom i landstigningsbåt och stormande upp på land med Nouveau-flaskorna i händerna istället för AK4 och annat mer skjutvänligt. I London ville man inte vara sämre och hyrde in helikoptrar som tävlade om att vara först till den brittiska huvudstaden med årets vin. Sedan dess har det lugnat ner sig. Dels finns det gränser för en hajp, dels har det kommit många kopior med den delvis korrekta, delvis smygkommersiella förklaringen att ”vi har alltid druckit årets skörd till skördefesten i våra trakter”. Ett tag trodde sådana som ville vara vinkonnässörer utan att vara det, att Beaujolais Nouveau var ett fint vin och gjorde därför en stor sak av det årliga släppet. Både i Sverige och utomlands bedömde mindre kunniga vinskribenter årets skörd genom att prova primörvinet från Beaujolais. Idag vet nog de flesta att vi talar om ett lätt, saftigt vin som ska hinkas utan större åthävor. Förr doftade och smakade det en hel del hallon och röda bär. Senare, efter 1985, fick vinerna ett mer tydligt inslag av skumbanan, orsakade av att någon började med den då nyframtagna jästen 71B, som sedan släppts i en massa ”pimör-”varianter. Nuförtiden har den mer naturliga hallon-stilen kommit tillbaka och delar scenen med skumbananerna. Det Beaujolais Nouveau jag i går hinkade, väl kylt, var en mycket tydligt version av skumbanansprimören och det var precis så saftigt och intetsägande som det här vinet ska vara. Vive le Beaujolais Nouveau! (Temps A Nouveau)

17 svar på ”Beaujolais Nouveau & Jean-Louis Aubert”

  2. Nej, har aldrig gjort Beaujolais Nouveau, men primörvin (carignan jäst med kolsyremetoden och 71B, var bland de första ”experimenten” jag gjorde på Rabiega, 1989). Egentligen ingen skillnad på beteckningarna Nouveau och Primeur, men man kan annars säga att (Beaujolais) Nouveau är en variant på Primeur, alltså årets vin.

    Svara ↓

  3. Driver du med oss?!! Tacka vet jag cruviner av typ Foillard`s Morgon Côte du Py och liknande. Ett vin jag kan dricka alla dagar i veckan. Har provat ”Nouveau” några gånger för två – tre decennier sedan – NEJ TACK!! Idén bör som vid franska revolutionen – undersökas, testas och utvärderas (inte giljotineras). Som ”sann” HR:are påste jag protestera mot gimmicken – hur kul den än verkar!! Fram för de ”sanna” cru-vinerna – och det finns många, och goda!

    Svara ↓

    • Nja, primörvin är en kategori för sig och om du ställer B N mot det bästa Beaujolais har att erbjuda så haltar jämförelsen samtidigt som primörvinet diskvalificeras. Primör/B N dricker du ett glas av som aperitif eller på en fransk bar en gång om året, en bra Beaujolais 1er Cru kan du dricka varje dag utan att ledsna. Som att lyssna på Nu är det jul igen eller Jeff Beck. Den förra fungerar en gång på Julafton, den senare varje dag och de är inte jämförbara.

      Svara ↓

  4. Påsté bör inte blandas in i vinsammanhang – men måste. Så var det med det (att redigera en text kan få ”förkylningslika” ord att dyka upp). PS. Ingen ”skam” att missa ”Nouveau” släppet! Nu ska jag lyssna på Beck.

    Svara ↓

      • Cause we´ve ended as lovers (live at Ronnie Scott´s 2007). Brilliant – som en högklassig Beaujolais cru – blir bara bättre och bättre för varje ”sipp”!

        Svara ↓

          • Javisst. Länka gärna ut hela konserten. Den är helt ”överdjävligt” bra – och kvinnorna – det är deras tid nu – vilka musiker och sångerskor i konserten – jag bara kapitulerar! Tips! Varje gång Clotilde presterar – länka ut kvinnliga musiker – det förtjänar de!!

  5. Bra idé med kvinnliga musiker varje gång Clotilde kommer på tal. Vad gäller spelningen på Ronnie Scott’s har jag nog länkat större delen av konserten låt för låt de senaste åren, men jag länkar gärna mer och varför inte hela konserten, den är bland de bästa gigen som spelats in.

    Svara ↓

    • Perfekt! Fyra but. Clotilde crémant (7725) beställda av bara farten för att hylla damerna – fint till skaldjursbuffén i jul alt. dito ”mingeldricka”.

      Svara ↓

    • Kul att hitta ref till just den DvD´n här! Instämmer fullständigt med föregående talare. Plus + för Tal Wilkenfeld, min favvobasist. Hon kliar bas ungefär som Signore Pavarotti sjunger. ”Quite effortless” hade Ronnie Scott sagt om han sett mina runor…
      har ni koll på :
      1 Beth Hart?
      2 Sharon Isbin?
      Javisst det är en j-kla skillnad… men ändå! 🙂

      God Jul förresten!

      Svara ↓

        • 🙂 Jag hade nöjet att se Beth Hart live i Malmö för ett par veckor sedan. Vilken upplevelse! Den damen kan höja en röst!!

          Tack för länkarna! Kennedy center -videon är oslagbart suverän! Himla kul att se Buddy Guys nöjd nuna (ja, han är också en av mina husgudar)

          Tal´s solo är precis det jag menar med att trilla toner! Super-super-super! Såg på någon Youtube-snutt att Vinnie C gillade att spela med Tal eftersom hon har en radar som talar om för henne en halv sekund i förväg vad Vinnie strax skall spela… Schysst omdöme! 🙂 Utan musik dör jag sotdöden! Tycker himla mycket om dina youtube-prologer i alla dina inlägg!

          Svara ↓

          • Tar det sista som en intäkt för att köra på i invanda spår…

            (och ja, säger Vinnie så så är det sannerligen ett schysst omdöme!)

  6. För att förlänga en extra trevlig ”tråd” – den där Vinnie C ÄR en gudabenådad trummis och en av många som spelat med Frank Zappa (inkl. Steve Vai). Har en rolig liten historia från familjen. Var en gång och besökte syrran när hennes äldste son (c:a 13-14 år om jag minns rätt) satt och spelade på sin ”elgura”. -”Vad tycker du om Zappa som gitarrist?” frågade jag. -”Zappa är väl ingenting, tacka vet jag Steve Vai, han kan spela, han är bäst!” -”Visste du att Steve Vai spelat med Zappa i hans band?” -”Va? Han såg ”lång” ut i ansiktet må ni tro och fick en ny musiker att undersöka. Det kallar jag ”kulturgärning”!! När vi ändå är inne på trummisar – ta in lite Billy Cobham (och med basisten Stanley Clark) eller varför inte Zappa och Terry Bozzio.

    Svara ↓

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *