Kategoriarkiv: Definitivt reklam

Dyr låda får branschen fly Sverige!

Publicerat av
4

Enligt ett nyhetsbrev ”rasar branschen” i bästa kvällstidningsjargong över Systembolagets utspel att höja skatten på lådvinerna. Arga röster menar att det skulle leda till ändå mer gränshandel och man kan väl, med all respekt för alla som tjänar bra med pengar på lådorna, tycka att det gör väl inget? Vill man tjäna pengar på lådor får man ge sig in i gränshandeln medan Systembolagets butiker åter fylls med fler flaskor än lådor. Fast ytterst handlar det väl om att man inte alls ska röra skatten. Bättre är om Systembolaget slutar köpa in lådor för under 200 sek och flaskor för under 65 sek. Det är ett bra sätt att förbättra dryckeskulturen – alla som är tveksamma till att handla i grannens garage eller att åka till Tyskland för att handla vin kommer att gå en lyckligare framtid till mötes medan alla som köper riktiga skräpviner idag, på bolaget eller via import, kommer att göra det oavsett vad Systembolaget har att erbjuda, enda skillnaden är att de kommer att handla lite mer via egna Tysklandsresor eller besök i kvarterets tyskgarage och, tja, även om tyskgaragen inte är en kul företeelse och något för polisen har väl aldrig lite gränshandel skadat? Boxalternativ.

Rosé för varje tillfälle

Publicerat av
4

Här är tre roséviner som jag på ett eller annat vis står bakom. I två fall som vinmakare, i ett som scout. Självklart är det nyss nämnda tillräckligt som skäl för att ni ska springa benen av er i er iver att köpa dem, men det finns lite andra skäl också: Domaine de Brescou ”Fleur d´Été” är pinsamt billig (79 sek) och har en egen och lockande karaktär som formats av Grenache spetsad med en rejäl dos Pinot noir och en tesked Viognier – handen på hjärtat, har någon av er provat den blenden förut? Fungerar utmärkt. Passar varje tillfälle, även om det är mer aperitif- än matrosé. Les Lauzeraies är inget annat än sensationellt billig: en Tavel för under hundralappen och dessutom både snygg och välgjord. Kommer från den delen av Tavel som är byggd på kalkjordar, vilket också gör att den hör hemma bland de mer strama och eleganta Tavel-roséerna (mer om Tavels olika terroirer i ett framtida inlägg; de två andra terroirerna är nämligen på gång in i beställningssortimentet…). Mer mat än aperitif. Blott några kronor dyrare och därmed också pinsamt billig är Château L´Arnaude ”Cuvée Therese”. Det här är i doften och smaken 110 % Provence om jag får säga det själv och jag avser då Provence i meningen Côtes-de-Provence. Det som måhända förvånar både en och annan är den ljusa färgen. Halvvägs in i vitvinernas värld. Tja, tyck om eller inte. Mats Wallin, som äger Château L´Arnaude och jag tycker att den här färgen är cool, coolare än någon annan roséfärg, och vi tror också att det var det som gjorde att Gilbert & Gaillard gav vinet 90 poäng och inte 89, vilket i och för sig hade varit sensationellt bra det också. Glöm inte heller att köpa mer Lemelson till sommarens äventyr.

Eurovision Song Contest 2011

Publicerat av
1

Det vore en kraftig överdrift att påstå att jag kan min Eurovision Song Contest (ESC) – historia. I år tittade jag dock och jag kan avslöja att rätt låt som vanligt vann. Överlägset bäst var annars den här, både avseende musiken och framförandet. Bra var även den här och den här. Jaja, jag vet, men ni kan ju tänka er hur resten var: lejonparten drogs med samma spattiga, lätt hysteriska och definitivt meningslösa koreografi som dominerat de senaste 15 åren – ni vet, likadana dansare som gör likadana ryckiga rörelser med armarna och studsar runt lite och så rör den som sjunger lite på ett ben eller två och rycker med en arm i hopp om att vi ska ha överseende med det mediokra musikvalet. Bröderna Herrey var före sin tid, men det ursäktar å andra sidan inte heller deras uppträdande. Jo, just det, jämför gärna länken ovan till den fixade versionen av vinnarlåten och ett klipp från direktsändningen. Förhoppningsvis var det sista gången Ell eller om det är Nikki, hon i duon i alla fall, sjöng utan playback. Champagne till vinnarna och Moldavien.

Vinprovning – en omistlig bok

Publicerat av
Svara

Har tidigare påtalat poängen med reviderade och utökade upplagor. Snart är det dags för min gamla ”Vinprovningens abc” – inte helt utan framgång utgiven i Danmark och Sverige i början av seklet – att återuppstå som ”Vinprovning”. Närmare bestämt sker detta den första september i år, varmed alla snälla företag redan vet vad de ska ge sina anställda i julklapp 2011 (bokhandelspriset blir resonabelt, snudd på snålt i julklappssammanhang, men man kan då komplettera med ”Odla och tillverka vin”) och ni som inget kan om provning och ni som tycker att era vänner är hopplösa och behöver lära sig de mer grundläggande elementen avseende vinumgänge, ja, ni har alla hittat rätt redan i september. Den som nu sitter på en ”Vinprovningens abc” ska inte tro att inget nytt hänt i den här nya versionen. Kort sagt är den uppdaterad och utökad med mer text om vintillverkning, världens vinområden och fakta om druvor i syfte att göra utgåvan till en titel inte bara för den som vill vinprova utan också för den som vill vinumgås. Det som i princip lämnats orört är texten om hur man blir vinprovare. Detta därför att en poäng med boken är att den ska locka till vinprovning, inte tvärtom, och just kapitlen om hur man blir vinprovare var redan såväl abc-mässiga som putslustiga. Däremot har tipsen på egna blendövningar kraftigt utökats, vilket gör boken till en omistlig bibel för alla vinklubbar. Ja, det är bara vad jag säger så här innan allt är helt klart, återkommer med en fullödig, mer positiv recension när det är dags för säljstart fram på sensommaren.

Q-rious – en svanesång

Publicerat av
Svara

Man ska aldrig säga aldrig, men i vart fall tillsvidare försvinner varumärket Q-rious snart ut ur de svenska Systembolagshyllorna. Följare av vinifierat frågar sig kanske nu irriterat och förvånat ”man va f är inte redan Q-rious redan ute ur leken?!”. Ha! Det trodde jag också, men enligt en vanligtvis välunderrättad källa reas i skrivande stund de sista flaskorna Q-rious Semillon ut till det facila priset av… 51 sek! Nu har jag inte provat det här vinet på snart ett år, men det skulle förvåna mig om det inte är fortsatt fräscht – enligt den vanligtvis välunderrättade källan (se ovan) är vinet fortsatt bra och sanningshalten i det säljande påståendet kan man själv enkelt utröna genom att köpa på sig en panna eller två.

Irländska bokfynd men ingen Djuna Barnes

Publicerat av
Svara

I år är det 100 år sedan Flann O´Brien föddes och på The Killarney Bookshop i Killarney hittade jag hans debutbok ”At Swim-Two-Birds” – som, upptäckte jag nyss, numer även går att handla via svensk nätbokhandel… så klart -, vilken jag mer eller mindre aktivt letat efter i decennier, vilket, ska erkännas, i bästa fall låter en aning korkat och i värsta fall som att jag är obsolet med tanke på det nyss sagda om svensk nätbokhandel, men jag är nu en gång för alla en sådan där som gärna handlar cd och böcker i affären. Får återkomma till hur den är. I väntan på det rekommenderar jag mer än gärna O´Briens ”Klagomunnen”. Efter att ha hittat den efterlängtade ”At-Swim-Two-Birds” blev jag så till mig att jag trodde jag kunde hitta det som inte finns, som en ny bok av Djuna Barnes, och det fick mig att i en stund av mer än vanligt utvecklad sinnesförvirring blanda ihop Edna O´Brien och Djuna Barnes, varför jag köpte en novellsamling av Edna O´Brien (”Saints and sinners”), återkommer eventuellt om den – hur jag kunde göra detta fatala misstag vet jag inte, men det ger mig en bra anledning att rekommendera något av Barnes, till exempel ”Nattens skogar”. Däremot var det inget misstag att köpa Roddy Doyles senaste, ”Bullfighting”, och dessutom tredje delen i trilogin om Henry Smart, ”The Dead Republic”, som jag av någon outgrundlig anledning ännu inte läst – de båda första delarna är bra, del ett, ”En stjärna kallad Henry”, bör alla läsa. Det här inlägget, vägrar jag inse, är ungefär lika ointressant som ett inlägg om vilka matvaror jag köpt idag (påstortellini) eller vilka viner jag funderar på att köpa framöver (Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir). Mer irländsk musik.

Polarprisad Patti punkikon?

Publicerat av
Svara

Polarpriset brukar i min mening sällan gå till någon som inte förtjänar det synnerligen väl. I år går det bland annat till en av mina gamla favoriter, en favorit som aldrig upphört att utvecklas och som därför har hängt med i skivsamlingen genom åren. Däremot förvånas jag över att så många kallar Patti Smith för punkikon och punkens gudmor. Rimligtvis har personerna som använder sådana epitet på Patti Smith varken koll på henne eller punken. Patti framför tre låtar av andra låtskrivare: 1, 2, 3. Pattibonuscover från Stockholm. Givet vinval till Patti.

Argentinsk Påskuppladdning med djup

Publicerat av
Svara

En gång i Argentina hamnade Terrifickollegan och jag på favoritkrogen Francis Mallmann i Mendoza. Vår vana trogen bad vi flott sommelieren ta in det bästa av det nya. Till den obligatoriska, grillade köttskanken med tillbehör fick vi ett uppenbarligen (väl)monterat, modernt och för landet rent rödvin. Bra vinmakeri alltså. Vinet visade sig vara Walter Bressias eget, nya vin, sålt under egen etikett och originellt nog kallat Bressia. Redan nästa dag var vi på plats och krävde att Walter skulle sälja vin till Sverige, vilket han med en suck och något uppgivet gick med på, men först sedan vi provat igenom hans fat, vilka återfanns i den kalla, fuktiga källaren till den byggnad som i framtiden skulle bli ”Bodega Bressia”. Inte nog med att vi fördes ner i den svinkalla lokalen mitt i den brinnande Argentinasommaren, Walter försåg oss också med vad som måste vara södra hemisfärens största vinprovarglas och… ingen spottkopp… Vi sökte desperat efter en golvbrunn och var redo att spotta på golvet, som man ofta gör, när Walter utan att säga något spände ögonen i oss och sa, utan att säga något, drick! Ja, sådan är han, Walter, men han är också en bra vinmakare och man kan inte annat än älska familjebygget, där han gör vinet, dottern säljer det och, både rart och tragiskt, den döde sonen finns med som en liten ängel nere i ena hörnet på familjens etiketter. I Sverige kan ni kolla själva om ni köper på er en Bressia Profundo. För egen del laddade jag inför påsken med en Profundo 2004 igår. Det här vinet som var så uppenbart monterat inledningsvis och med mer av skönsjungande frukt och mindre av seriös struktur har med tiden gått den vanliga argentinska vägen mot lite uttorkad frukt (som generellt sett kommer väldigt snabbt i de argentinska vinerna, om ni frågar mig och varför skulle ni inte göra det?) och, vilket inte alltid är fallet, antagit en betydligt mer seriös hållning till omvärlden. (Om någon mot förmodan undrar, finns numer även kontor och mottagningsrum i ”Bodega Bressia”, vilket inte hindrar att Walter fortsatt föredrar att tvinga ner sina besökare in den fuktiga underjorden där jättekuporna väntar.)

Torvald, Brioni, Commander, Marshland & Frank Zappa

Publicerat av
Svara

Att en tioårig häst år 2011 kan vara favorit i ett lopp som Olympiatravet är smått osannolikt och vittnar om att det handlar en undantagshäst och möjligen också ganska svaga tips inför loppet. Låt vara att Torvald Palema fick ett bra lopp i Olympiatravet, men att han blir fyra är i min bok fullt godkänt och långt ifrån ett misslyckande. En hedershäst. Att Brioni vinner är oerhört kul och välförtjänt. Att Commander Crowe slår ihop och galopperar är tragiskt. Att Marshland efter en snygg Örjan-styrning från hopplöst bakspår blir tvåa är imponerande. Frank Zappa. Skål för Brioni!