Q-rious – en svanesång

Man ska aldrig säga aldrig, men i vart fall tillsvidare försvinner varumärket Q-rious snart ut ur de svenska Systembolagshyllorna. Följare av vinifierat frågar sig kanske nu irriterat och förvånat ”man va f är inte redan Q-rious redan ute ur leken?!”. Ha! Det trodde jag också, men enligt en vanligtvis välunderrättad källa reas i skrivande stund de sista flaskorna Q-rious Semillon ut till det facila priset av… 51 sek! Nu har jag inte provat det här vinet på snart ett år, men det skulle förvåna mig om det inte är fortsatt fräscht – enligt den vanligtvis välunderrättade källan (se ovan) är vinet fortsatt bra och sanningshalten i det säljande påståendet kan man själv enkelt utröna genom att köpa på sig en panna eller två.

Irländska bokfynd men ingen Djuna Barnes

I år är det 100 år sedan Flann O´Brien föddes och på The Killarney Bookshop i Killarney hittade jag hans debutbok ”At Swim-Two-Birds” – som, upptäckte jag nyss, numer även går att handla via svensk nätbokhandel… så klart -, vilken jag mer eller mindre aktivt letat efter i decennier, vilket, ska erkännas, i bästa fall låter en aning korkat och i värsta fall som att jag är obsolet med tanke på det nyss sagda om svensk nätbokhandel, men jag är nu en gång för alla en sådan där som gärna handlar cd och böcker i affären. Får återkomma till hur den är. I väntan på det rekommenderar jag mer än gärna O´Briens ”Klagomunnen”. Efter att ha hittat den efterlängtade ”At-Swim-Two-Birds” blev jag så till mig att jag trodde jag kunde hitta det som inte finns, som en ny bok av Djuna Barnes, och det fick mig att i en stund av mer än vanligt utvecklad sinnesförvirring blanda ihop Edna O´Brien och Djuna Barnes, varför jag köpte en novellsamling av Edna O´Brien (”Saints and sinners”), återkommer eventuellt om den – hur jag kunde göra detta fatala misstag vet jag inte, men det ger mig en bra anledning att rekommendera något av Barnes, till exempel ”Nattens skogar”. Däremot var det inget misstag att köpa Roddy Doyles senaste, ”Bullfighting”, och dessutom tredje delen i trilogin om Henry Smart, ”The Dead Republic”, som jag av någon outgrundlig anledning ännu inte läst – de båda första delarna är bra, del ett, ”En stjärna kallad Henry”, bör alla läsa. Det här inlägget, vägrar jag inse, är ungefär lika ointressant som ett inlägg om vilka matvaror jag köpt idag (påstortellini) eller vilka viner jag funderar på att köpa framöver (Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir). Mer irländsk musik.

Polarprisad Patti punkikon?

Polarpriset brukar i min mening sällan gå till någon som inte förtjänar det synnerligen väl. I år går det bland annat till en av mina gamla favoriter, en favorit som aldrig upphört att utvecklas och som därför har hängt med i skivsamlingen genom åren. Däremot förvånas jag över att så många kallar Patti Smith för punkikon och punkens gudmor. Rimligtvis har personerna som använder sådana epitet på Patti Smith varken koll på henne eller punken. Patti framför tre låtar av andra låtskrivare: 1, 2, 3. Pattibonuscover från Stockholm. Givet vinval till Patti.

Argentinsk Påskuppladdning med djup

En gång i Argentina hamnade Terrifickollegan och jag på favoritkrogen Francis Mallmann i Mendoza. Vår vana trogen bad vi flott sommelieren ta in det bästa av det nya. Till den obligatoriska, grillade köttskanken med tillbehör fick vi ett uppenbarligen (väl)monterat, modernt och för landet rent rödvin. Bra vinmakeri alltså. Vinet visade sig vara Walter Bressias eget, nya vin, sålt under egen etikett och originellt nog kallat Bressia. Redan nästa dag var vi på plats och krävde att Walter skulle sälja vin till Sverige, vilket han med en suck och något uppgivet gick med på, men först sedan vi provat igenom hans fat, vilka återfanns i den kalla, fuktiga källaren till den byggnad som i framtiden skulle bli ”Bodega Bressia”. Inte nog med att vi fördes ner i den svinkalla lokalen mitt i den brinnande Argentinasommaren, Walter försåg oss också med vad som måste vara södra hemisfärens största vinprovarglas och… ingen spottkopp… Vi sökte desperat efter en golvbrunn och var redo att spotta på golvet, som man ofta gör, när Walter utan att säga något spände ögonen i oss och sa, utan att säga något, drick! Ja, sådan är han, Walter, men han är också en bra vinmakare och man kan inte annat än älska familjebygget, där han gör vinet, dottern säljer det och, både rart och tragiskt, den döde sonen finns med som en liten ängel nere i ena hörnet på familjens etiketter. I Sverige kan ni kolla själva om ni köper på er en Bressia Profundo. För egen del laddade jag inför påsken med en Profundo 2004 igår. Det här vinet som var så uppenbart monterat inledningsvis och med mer av skönsjungande frukt och mindre av seriös struktur har med tiden gått den vanliga argentinska vägen mot lite uttorkad frukt (som generellt sett kommer väldigt snabbt i de argentinska vinerna, om ni frågar mig och varför skulle ni inte göra det?) och, vilket inte alltid är fallet, antagit en betydligt mer seriös hållning till omvärlden. (Om någon mot förmodan undrar, finns numer även kontor och mottagningsrum i ”Bodega Bressia”, vilket inte hindrar att Walter fortsatt föredrar att tvinga ner sina besökare in den fuktiga underjorden där jättekuporna väntar.)

Torvald, Brioni, Commander, Marshland & Frank Zappa

Att en tioårig häst år 2011 kan vara favorit i ett lopp som Olympiatravet är smått osannolikt och vittnar om att det handlar en undantagshäst och möjligen också ganska svaga tips inför loppet. Låt vara att Torvald Palema fick ett bra lopp i Olympiatravet, men att han blir fyra är i min bok fullt godkänt och långt ifrån ett misslyckande. En hedershäst. Att Brioni vinner är oerhört kul och välförtjänt. Att Commander Crowe slår ihop och galopperar är tragiskt. Att Marshland efter en snygg Örjan-styrning från hopplöst bakspår blir tvåa är imponerande. Frank Zappa. Skål för Brioni!

Vinreklam 5.0: Påskens cloutilde

Den här vinreklamskarusellen snurrar bara fortare och fortare (se nyss inlagda reklamsnuttar, rena TV3…) och nu får det vara slut i och med detta tips på vitt i påsk och vad tror den trogne vinifierat-följaren att jag tipsar om när det kommer till vitt om inte Clotilde Davenne och hela batteriet av Chablis, Saint Bris och Bourgogne? Kan köpas här. Avseende Clotildes Bourgone Blanc håller 09 på att ta slut redan nu. Kan dock lugna alla Clotilde-vänner med att 2010, som jag provade tillsammans med henne häromveckan, är ändå bättre – låt vara att den kanske kommer att vara lite tillknäppt i början (eftersom den buteljerats så nyligen). Å andra sidan är det inte första gången vi får kastrullera Clotilde.

Vinreklam 3.0: Snuskbillig succérosé

Ni som följer vinifierat har koll på hur jag haltade runt i Tavel för ett år sedan och letade rosévin, ni har också koll på att Systembolaget köpte in det där vinet, och nu har det lanserats (1 april). Hur det gick? Min blygsamhet förbjuder mig att berätta det och istället för att citera majoriteten av de svenska vinskribenterna nöjer jag mig med att förse er med det här ganska för mottagandet typiska klippet. Och så mycket mer har jag inte att tillägga (hälsan tiger still, ni vet). Finns i varannan butik ungefär, men kan förstås också beställas: Les Lauzeraies Tavel (varunr 2724, snuskigt billigt med tanke på allt jag fått utstå för att förse er med den här godsaken, blott 95 sek)