Kategoriarkiv: Ekologiskt vin

Sommarens bästa rosé

Publicerat av
Svara

Efter en tid lika lång som tiden då det funnits vin i Sverige fram till för sisådär tio år sedan fanns det knappt några roséviner att tillgå i landet. Rosé d’Anjou, Matteus, René Barbier och Rosé de Tunis rosade kanske inte marknaden, men det var slikt som bjöds populasen som dristade sig till att dricka skärt vin trots vinexpertisens unisona fördömanden. I nådens år 2024 är det annat ljud i skällan. Folk hinkar rodnadsrött, grisskärt och sandgult rosévin som vore det den mest självklara saken i världen och det är ju de facto riktigt kul att det är så. Möjligen invänder någon vän av ordningen tillika besserwisser och nackont, att roséviner är samma skit nu som då. Hm, inte riktigt ändå. det finns betydligt fler spännande roséer idag. Låt vara att det inte är dessa som populasen vräker i sig ohemula mängder av. Men ändå. Och sedan finns det en hel del spännande roséer någonstans där emellan avskrädet och det riktigt fina. Här kommer fem tips på riktigt bra och spännande skärt där emellan.

1.Condé Rosé 2023, nr 92775, 149kr. Släpps 7 juni i tillfälliga sortimentet. Ett krispigt rosévin på sangiovese och från Chiara Condello, som utsetts till Italiens bästa vinmakare under 35 år samt en massa andra fina saker. Här bjuder hon på ett friskt och fruktdrivet, ytterst elegant och väl vinmakat rosévin som inte minst kan avnjutas till en bit mat, kanske en inte alltför skrikig kycklingrätt, dito fiskrätt eller en sallad och, helt säkert, en massa vegetariska rätter ity Chiara är själv vegetarian. Ekologiskt certifierat.

2.Muga Rosé 2023, nr 92242, 129kr. Släpps 7 juni i tillfälliga sortimentet. Går inte att annat än att imponeras av det här vinet som år efter år håller den här höga nivån och det här låga priset. Friskt, bärigt, fruktigt, vackert och välgjort fungerar det utmärkt till fisken, kycklingen och salladen, för att inte tala om vilket utmärkt prat-, balkong- och bersåvin det här är. Garnacha och viura. Odlas och tillverkas enligt ekologiska principer.

3.Mart (Gramona) 2023, nr 65307, 185kr. Det står i skrivande stund årgång 2021 på Systembolagets hemsida, men den som beställer det här ljuvliga vinet ska enligt uppgift få den galet fina årgången 2023. Här talar vi personlighet och ja, som sagt, ljuvlighet. Gramona är den enda spanska producenten som fått 100 poäng av Guìa Piñin, den spanska vinbibeln nummer ett. Detta för ett av sina mousserande viner (”Enoteca”). För några år sedan började de göra stilla viner också och resultatet har inte låtit vänta på sig. Lika gott som det är till en dignande buffé är det här vinet mol allena eller kanske som ackompanjemang till en omgång krocket eller kubb. Druvan är en av de här som uppväckts från de döda: xarel-lo vermell. Bara en sådan sak, självklart gissningsvin när den skitnödige vinexperten kommer på besök. Ekologiskt certifierat – Gramona arbetar efter biodynamiska principer och allt arbete utförs med hjälp av hästar.

4.Les Lauzeraies 2023, nr 2724, 149kr. Ett vin jag är inblandad i, ja bildligt talat alltså, sedan 2011. Årgången 2023 är som den ska vara, rejäl skjuts i frukten och en smak som orkar med betydligt mer än de anemiska kusinerna från de södra delarna av Provence och dess kopior från när och fjärran. En självklarhet när sommarsalladen ska ätas, fisksoppan ställs på bordet och då grillen kommer fram och någon som vet något de andra inte vet skriker efter Tavel men inte vilket Tavel som helst utan det där outtalbara vinet på L och med nummer 2724 i den monopolistiska bokföringen. Görs på en massa olika druvor med grenache i spetsen. Hållbarhetscertifierat.

5.Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Rosé, nr  70576, 225kr. Alla har väl vid det här laget koll på Clotilde  Davenne och hennes magiska vinmakarfingrar. Missa för allt i världen inte hennes rosa bubbel. Avsevärt mycket dyrare champagner, för att inte tala om billigare bubbelrosé, får se sig slagna med hästlängder när den här friskt och fruktigt bubblande elegansen hälls i glasen och inmundigas i strålande solsken under den fladdrande vimpeln medan måsarna skriar och solbrännan kliar och stramar på ryggen. Om något missat det så stavas Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Rosé egentligen s-o-m-m-a-r. Druvan är som sig bör pinot noir. Hållbarhetscertifierat.

Rosa musik.

Sommarläsning.

Påskvin 2023

Publicerat av
Svara

Förvisso finns det både vildsvin och påsvin, idag ska vi emellertid göra en mer ingående studie av påskvin, och detta på förekommen anledning då oroliga påskfirare (inte att förväxla med påskviner) hört av sig till ni vet vem och undrat varför de inte fått någon vägledning i år. Kort sagt känner de att de gått vilse i påskpannkakan och varken vet in eller ut. Sådan tur då att ni vet vem finns där och räcker ut en hjälpande hand i form av ett knippe goda råd. Å andra sidan, ska villigt erkännas, är det hart när omöjligt att ge ordentliga tips så här fem minuter i klockan påsk. Detta av den enkla anledningen att majoriteten av de svenska vin- och spritbutikerna har ett begränsat utbud fokuserat på den lokala fredagsfyllans krav. Inte så mycket att säga om. Vi talar ju business och breda och därmed stora och stillastående lager till glädje för ett fåtal vinintresserade, som, kanske, har sitt fokus över 129kr och utanför Italien, känns olönsamt lång väg. Å tredje sidan har vi det förträffliga beställningssortimentet, där vi hittar massvis av spännande godis som lagerhålls av landets många duktiga importörer tillika underleverantörer till Systembolaget.

Nog av. Till tipsen, som, som den som förstått det ovanstående förstått, är inriktade på vad konsumenten kan komma över de sista skälvande minuterna före påsk, det vill säga utan att behöva beställa. Har då tips på ett rött och ett vitt som går till det mesta av det som kan tänkas hamna på påskbuffén och som finns hos de flesta vin- och sprithandlarna: Les Sorts Seleccio 2020, nr 70217, 119kr (”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, svartpeppar, plommon, ceder, skogshallon, örter, viol och vanilj. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.”) och La Désirée Chardonnay 2021, nr 6321, 99kr (”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon, örter, persika och citrus. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”) Finns dessutom Tavel Les Lauzeraies 2021, nr 2724, 139kr (”Fruktig smak med inslag av granatäpple, körsbär, persika, jordgubbar, hibiskus och blodapelsin. Serveras vid 8-10°C till vegetariska rätter, till grillade fiskrätter, eller till rätter av ljust kött.”) lokalt är lyckan fullkomlig ity då täcks även alla eventuella mellanregister mellan de båda tidigare tipsen upp samtidigt som det här smakrika rosévinet klarar både biffen och fisken på egen hand.

Det perfekta påskvinet, som det är försent att få tag i i år men som Du kan beställa i god tid till Påsken 2024? Tveklöst detta: Prado Enea 2015, nr 92247, 580kr (1178kr magnum). Passa på, lagret är begränsat.

Musik.

La Bourbe & därefter på Domaine Rabiega

Publicerat av
Svara

Voilà! Första vinet från årgången 2022 på Domaine Rabiega är sedan några dagar på flaska! Snabba ryck, kan tyckas, och för det mesta brukar vi inte buteljera förrän tidigast i februari året efter skörden. Skälet till detta snudd på nouveau-vin är att det handlar om en liten volym, som dels kändes klar, dels var svår att lagra på ett korrekt vis – ju mindre volymen är, desto knepigare är det där med att hålla behållaren syrefri, och det gäller särskilt om det är en tank med så kallat mobilt tak, alltså en överdel som kan höjas respektive sänkas beroende på kärlets exakta volym. Inte sällan krävs det mycket svavel för att klara av ett sådant lagerförfarande, och likväl finns en risk att vinet oxideras eller på annat vis tar stryk av kontakten med syre. Således: för att undvika både svavel och oxidationsrisk buteljerade vi.

Vinet? Jo, det är så kallad ”bourbe” som vi jäst. När druvorna till de vita och rosa vinerna pressats eller som i vårt fall fottrampats, dras musten till ett kärl, där allt kyls ner. Efter några dagar har rester av skal och druvkött fallit till kärlets botten. Denna bottensats kallas på franska ”la bourbe”. Så snart sedimenteringen är klar kan bonden flytta den rena musten till ett nytt kärl och låta jäsningen starta. Skälet till att producenten strävar efter en mer eller mindre klar must är att det kan finnas/oftast finns orenheter i det som faller ner till botten, orenheter som skulle kunna påverka arombilden negativt.

För egen del har jag, i likhet med flera andra vinmakare, inte sällan valt att göra en andra sedimentering av den där första bottensatsen. Resultatet blir nämligen vanligtvis en väldigt aromatisk must. Nu ska sägas att det inte alltid är möjligt att göra detta. Ibland är bottensatsen alltför oren och ibland börjar den jäsa innan den andra sedimenteringen är klar. I år, då vi hade en otroligt fin bottensats och väntade på att den andra sedimenteringen skulle bli klar, satte jäsningen igång. Vi hade då valet att blåsa av allt eller så kunde vi chansa på att det skulle bli bra i alla fall. Min bedömning utifrån bottensatsen kvalitet var att vi skulle köra på.

Tur var det, för de cirka 100 liter vin vi kunde rädda från bottensatsen var tveklöst värda att rädda. Det är inte så att vi skapat en stort vin. Snarare ett ganska (alkohol)lätt och friskt rosévin – bottensatsen vi jäste kom från både vit och rosa must och som vi inte försökt påverka färgen, eller något annat, har vinet en mycket ljust rosa nyans. Men även om vinet inte är ”stort” är det synnerligen spännande och tämligen gott, och i den mån någon tänker att det låter måttligt intressant vill jag påminna om att det bara finns 100 flaskor ”La Bourbe”.

Vad gäller gårdens övriga viner från årgången 2022 kommer de buteljeras planenligt en bit in på 2023 och senare (beroende på vilken tid de tarvar i betongägg och ekfat). Närmast på tur står de två roséviner vi gjort i år, Domaine Rabiega rosé och r Rabiega Rosé, samt ett av de båda vitvinerna, Domaine Rabiega blanc, och röda Ergo Bibamus. Clos Dière, Domaine Rabiega rouge och Fleur de Lys är långt ifrån klara så dem får vi återkomma till när dimman lättat.

Domaine Rabiega – Framöver

Publicerat av
4

När Domaine Rabiega just före skörden 2020 togs över av den nuvarande ägaren, var gården i ett inte alldeles perfekt skick. Nu ska vi inte överdriva, men sanningen var att det mesta behövde rengöras och rustas upp, bytas ut och kompletteras. Bara som exempel, fungerade två av på papperet sex inköpta pumpar för vinkällaren och i vingården var det mesta eftersatt.

Nu, två år senare, är det mesta åtgärdat och, såvitt är bekant, fungerar saker och ting. Men bäst av allt: vinerna sitter. Med tanke på utgångsläget har det där sista varit långt ifrån givet. Inget av åren 20-21-22 har varit särskilt enkelt. Frost, slagregn, torka och ihållande värmeböljor har varit lök på laxen medan arbetet med att renovera vinodlingen pågått, och själva vinifieringsarbetet har varit tämligen utmanande. Nu ska sägas att det där med utmaningen gjort saken så mycket roligare för somliga av oss (låt vara att den nya ägaren, med rätta, hållit andan mer än en gång).

I skrivande stund finns två färdiga årgångar Clos Dière (20,21) och en tredje (22) som ser lovande ut. Dessutom fungerar idén om ett exklusivt rosévin och nya, lätta Ergo Bibamus tycks ha kommit för att stanna. Det gör att vissa av oss vågar se framtiden an med tillförsikt.

De planteringar som gjorts de senaste åren börjar undan för undan ge skörd och vi har fått igång ett ambitiöst projekt med att utveckla vår egen syrahklon baserad på vårt superfält ”P15C” (visst, vi kan kalla parcellen något sexigare, men det får ankomma på gårdens vinkrämare att göra det, vi i produktionen kommer aldrig att byta ut ”P15C”, därtill är epitetet oss alltför kärt). Samtidigt finns nu en väl fungerande personal, som börjar förstå kvalitetskraven och hur slipstenen ska dras både i odlingen och i källaren.

Så vad önskar vi oss i framtiden? Ett normalt växtår vore inte helt fel.

Domaine Rabiega: rosé 2022

Publicerat av
2

Domaine Rabiegas rödviner från 2022 har redan avhandlats, låt vara att de säkert snart kommer dyka upp igen i flödet. Men nu handlar det om den rosa vätskan från den nya årgången.

Förra året gjorde vi ingen rosé på Domaine Rabiega. Min bedömning var att druvorna var alltför koncentrerade och att vi skulle få fel balans i slutprodukten. I år ser det desto bättre ut och vi gör två roséviner. Dels en ny version av den exklusiva lagringsrosén ”r Rabiega rosé” (nr 54454, 1050 sek), dels en nygammal version av ”Domaine Rabiega rosé”.

Det förstnämnda vinet görs som alltid i liten volym, max 500 flaskor, och förmodligen blir det färre buteljer än så. Till skillnad från majoriteten roséviner kan ”r Rabiega rosé” lagras några år. I skrivande stund är första årgången, 2020, bättre än någonsin och vinet fortsätter utvecklas åt rätt håll. Gissningsvis toppar det om ett par år och håller betydligt längre. Merparten av det här vinet har jäst på ny ek, vilket ger en karaktär som avviker från de traditionella rosévinerna.

”Domaine Rabiega rosé” är comeback för ett vin som jag gjorde mellan 1990 (om jag minns rätt) och 2005. Vi var tidiga, först tror jag, att låta en mindre del av vinet jäsa på ek, och att dels jäsa en del av musten utan jäst medan den andra delen tillsattes en jästcocktail. Allt i syfte att skapa ett bättre rosévin, som stod ut och helst också över sina kusiner. Om vi lyckades är svårt att svara på och i den mån jag tror att vi gjorde det förbjuder mig min falska blygsamhet att säga det. Å andra sidan är det många roséviner både i Provence och på annat håll som görs på det viset idag.

Vårt nya ”Domaine Rabiega rosé” består också till (mycket liten) del av must som jäst på ny ek, men vi har inte jobbat med någon jästcocktail, utan snarare ägnat oss åt hands off-ande. Det vill säga, vinet har fått sköta sig självt, med undantag för temperaturen som vi kontrollerat så det blivande vinet mått bra under sin tillblivelse.

Går allt planenligt släpps båda roséviner någon gång fram på senvåren 2023.

En (ganska) vanlig skördedag

Publicerat av
4

05.45 Väckarklockan, morgontoalett, rasta hundarna, frukost.

06.20 På väg mot Domaine Rabiega och den väntande skörden.

06.35 På plats, hur ser det ut, regnrisk, mogna druvor, vad ska vi börja med, vad är viktigast, vad tar minst skada av ett regn… Många frågor att fundera på.

06.55 Ett beslut måste fattas. Vi börjar med de dyra syrah-druvorna, avsedda för Clos Dière, de får inte börja ruttna nu när de nått så gott som perfekt mognad. Ger instruktion om det samt vilken tank vi ska använda oss av och hur den ska förberedas.

07.00 Alla skördearbetare anlända, skörden kan börja

07.30 Åskmuller hörs, grå moln hänger i horisonten, och visst syntes ett par blixtar där också? Igår vägrade ett par damer i skördegänget skörda om de kunde se en blixt, för även om den var ett par mil bort kunde den träffa dem via ståltråden i vingården, menade de, och som de är de bästa plockarna tog vi dem så klart på allvar, och när det inte hjälpte att prata om gummistövlar fick de åka hem. För tillfället har de inte sett blixtarna i horisonten och arbetar därför lugnt och metodiskt vidare. Men de har gummistövlar.

07.50 Första traktorlasset ankommer vinkällaren och mottagningen med gallringsmatta, avstjälkare och kross. Vi trycker på alla knappar som är avsedda för att starta maskinerna.

07.52 Var är vår husmekaniker? Gallringsmattan vägrar starta.

08.10 Gallringsmattan igång, men under tiden vi fixat med den har avstjälkaren lagt av. Mekanikern tar sig en titt. Detta påminner om när vi häromåret fick skörda med en traktor utan bromsar. Gick jättebra. En del materiella skador bara. Eller när en gästarbetande elektriker satte en skruvmejsel i ett elskåp just som skörden började 2020, varpå hela gården släcktes ner. Vi är glada att gästarbetaren överlevde och kunde ta sig hem för egen maskin, och efter ett par timmars ihärdigt arbete av ett gäng montörer var allt igång igen, då 2020.

08.15 Avstjälkaren är igång. Vi börjar gallra.

08.20 Cavisten kommer rusande. Den nya tanken som han håller på att fylla med gårdagens skörd av gröna druvor läcker. Nya instruktioner. Vi ringer firman som levererat den läckande tanken. De lovar komma per omgående. Mekanikern är högst tio minuter från oss. Så bra.

09.30 Mekanikern anländer. Svetsar och fixar. Testfyller tanken. Allt är som nytt, vilket det de facto är.

09.32 Vi andas optimism. Allt går som på räls. Tanken fixad. Damerna har fortsatt inte sett några blixtar. Åskmullret avtar borta i fjärran. Vi börjar planera för en mer omfattande skörd än tänkt. Förbereder ytterligare en tank för druvor. Tar in nya druvprover för att kolla mognaden i fälten.

09.45 Hotande åskmoln rakt över oss. Ingen vet hur det gick till. Vi avbryter arbetet med tank nummer två. Ber en bön för att vi ska hinna klart med det vi inlett på morgonen.

10.45 Extra skördearbetare anländer. Hade behövts om vi kört vidare med tank två. Nu får de hjälpa till vid gallringsmattan.

11.00 Vi är klara. Tanken är full. Bra resultat.

11.01 Det börjar regna.

11.05 Tackar skördelaget, även den delen som anlände 10.45, pratar aningen uppskruvat – allt har ju gått bra – med en franska med västgötsk accent om kommande skördar, siar om vädret, pratar om mognad, fukt, värme och röta och balans i druvorna. Sannolikt fattar ingen av dem ett smack, men de förstår att de ska ringa Isabelle på kontoret och få ny information i morgon eftermiddag. Då ska regnovädret ha dragit förbi och vi kan göra en mer detaljerad plan för den fortsatt skörden.

Musik.

Ett vin blev till

Publicerat av
Svara

I dagarna släpps i Frankrike vinet Ego Bibamus till försäljning. I höst kommer ett begränsat antal flaskor till Sverige, där de på grund av den återhållna volymen bara kommer erbjudas ett fåtal vinbarer och krogar. Men vad är det för ett vin?

Skörden 2021 var på Domaine Rabiega som på så många andra håll i Frankrike superkoncentrerad till följd av lågt uttag (frosten) och små druvor (torka). Omöjligt att göra ett riktigt bra rosévin, ansåg jag, och funderade istället i termer av ett lätt rödvin, skulle det kunna gå? Värt ett försök. Med facit på hand vet vi att det fungerade. Ergo Bibamus – rouge, finns ett vitt också – är ett relativt ljust och lätt rödvin med en markant fruktighet, som driver såväl doften som den rena smaken. Vinet är fortsatt lite ungt, men det utvecklas just nu snabbt och blir snart sagt ”större” för varje vecka. Ett vin att avnjuta svalt till en matig sallad, en inte alltför smakrik kycklingrätt eller något annat kökshittepå i den något lättare skolan.

Det som kan vara intressant för nörden, som för övrigt borde ha något bättre för sig än att läsa detta, är hur vinet gjordes. Så här blev det till: 1. Tidig skörd av grenache-druvor (labet som analyserade druvmusten utropade i sin analyskommentar ”Misslyckad skörd! Måste blandas bort!”, det kändes bra). 2. Jäsning i öppna ekfat (vi slog ur sidstyckena för att anpassa ett par demi-muids för jäsning) vid naturlig temperatur (lägre än om vi kört på tank). 3. Drygt halvvägs in i jäsningen av de här grenache-druvorna tömdes andra fat där syrah jäst. Vi lämnade då jäsningsmassan i botten på faten och hällde den jäsande grenachen i de här tunnorna. 4. Vinet fick jäsa klart alkoholiskt, därefter flyttades det till tank där det genomgick den malolaktiska omvandlingen. 5. När vinifieringen var avklarad drogs vinet om och fick en liten dos svavel. 6. Efter ett drygt halvår på tank buteljerades Ergo Bibamus utan vidare krusiduller.

Namnet kommer sig av att det här vinet är väldigt långt från gårdens ”egentliga” vin, Clos Dière – ett lagringsvin som helst ska få tio, gärna fler, år i källaren innan det tas av daga. Kort sagt lirar Ergo i en annan liga och det finns skäl för producenten av visa det, och det gör den genom att ha ett annat namn och en annan stil på etiketten. Ergo Bibamus betyder på ett ungefär ”Alltså: Låt oss dricka!” Det är en god idé förutsatt att ni kommer över en pava.

Musik!

Vingården just nu: Torka och mjöldagg

Publicerat av
Svara

Torrperioder är ingen nyhet i områden som södra Frankrike, de centrala delarna av Spanien, Red Mountain i Washington State och Sicilien. För att nu nämna några som sedan länge har att hantera detta föga törstsläckande fenomen. Idag har de här traditionellt torra och varma regionerna fått sällskap av vingårdar snart sagt överallt. Orsaken är de alltmer extrema väderförhållandena under så gott som hela växtsäsongen. Mer frost, vind, torka och, paradoxalt nog, nederbörd.

På vissa håll klarar man en torr växtsäsong, och skörden, med hjälp av bevattning. Men det fungerar inte överallt. Vatten är, föga förvånansvärt, inte sällan en bristvara i områden som har problem med torka. Ibland är det förbjudet att vattna, andra gånger införs ransonering under perioder då vattnet behövs som bäst och när det vill sig riktigt illa har de egna brunnarna sinat och bonden har inget annat att göra än att konstatera att det är kört.Fast det där sista är inte riktigt sant. Försigkomna bönder planerar för torrperioder genom att välja rätt typ av druvmaterial. Särskilt viktigt är valet av rot – så gott som alla druvsorter som chardonnay och syrah (arten vitis vinifera) är ympade på rötter (korsade på andra vitis-arter) speciellt framtagna för olika odlingsbetingelser, till exempel torka – men det gäller också att välja sorter och kloner som är anpassade för ett torrt klimat. Utöver detta är ett bra trick att behålla en ”gräsmatta” av klöver, gräs och blommor mellan raderna. Växtlighet som försiktigt klipps ner vid behov och som dels blir framtida gödning, dels, och viktigast i det här sammanhanget, håller kvar fukten i marken. Kort sagt är det stor skillnad på fuktigheten i en rad som plöjts och en som är beväxt.

Vid sidan om ansningen av växtligheten mellan raderna är ett ytterst viktigt moment i vingården just nu att hålla svampangrepp, framförallt mjöldagg (mildiou och oidium), stången. På Domaine Rabiega har vi precis nåtts av informationen att det grasserar mildiou på platser lite väl nära oss. Som lök på laxen har angrepp av oidium också konstaterats i området. Medan det första eländet kan sätta fart även då det är ganska svalt, föredrar oidium värme och fukt. Ett rejält regn, som det vi hade för någon vecka sedan, och lite värme på det är allt som behövs för att eländet ska få fäste i vingården.I och med att vi i år dels haft varma och soliga dagar, dels svala nätter, och regn vid rätt tillfälle – rätt för odlingen som sådan, fel för att hålla svampen borta – har vi att hantera båda mjöldaggsvarianterna. För oss som arbetar ekologiskt är det då förebyggande gallring och vid behov växtskydd i form av bordeauxvätska (mildiou) eller svavel (oidium) som gäller. Den som ”sätter” de första behandlingarna, alltså skyddar vid rätt tillfälle, brukar klara sig utan några skador alls och behöver dessutom inte spruta så mycket mer, förutsatt att säsongen inte är alltför blöt. Vi sätter, förstås, en ära i att aldrig bomma de där initiala besprutningstillfällena.

Händer inget mer? Tja, vi som står mitt i smeten, eller i alla fall jorden, tycker att det räcker med det ovan nämnda, men föralldel, detta ska också ske nu och den närmaste tiden och helst igår: binda upp de unga vinstockarna (planterade ifjol) och sätta ut stöttor och tråd för desamma, plöja bort ogräs mellan stockarna (alltså inte mellan raderna) med traktor där det går annars för hand (tufft jobb i värmen), ébourgeonnage (årets första gallring då vildskott och skott som sitter för tätt tas bort), ta bort stenar från odlingen (varje år kommer som en glad överraskning nya stenar upp ur jorden), så småningom vendange vert då vi tar bort druvanlag där vi tycker det ser ut att bli väl mycket av det goda… ja, och så har vi förstås lite arbete kvar i vinkällaren innan vi tar tag i nästa skörd, bland annat ska den sista skvätten vin (Fleur de Lys rouge) buteljeras i juni och därefter ska lokalerna och all utrustning gås igenom i god före skörden som vi (jaja, jag) idag tror kommer starta sista veckan i augusti i år.

Les Lauzeraies Tavel 2020 & vignerons engagés

Publicerat av
2

Sedan några år blendar jag den ekologiska varianten av rosévinet ”Les Lauzeraies Tavel” för den svenska marknaden. När vinet lanserades för snart tio år sedan på våra breddgrader var det ”konventionellt”, och versionen som såldes i Sverige var densamma som i övriga världen. Skälet till att jag fick en roll att spela var: 1. Att producenten ställde om en del av sina odlingar till ekologisk odling, och några år efter lanseringen i Sverige fanns i ett slag en ekologisk variant av vinet, 2. Att den svenska importören ville ha den ekologiska varianten, 3. Att alla inblandade ville att den ekologiska varianten i stil och uttryck skulle ligga så nära den konventionella som möjligt, samt, förstås, att vinet skulle vara ”bra”. Det var alltså det där sista, punkten tre, jag skulle åstadkomma.I år när jag var på plats för att blenda valde jag, rätt eller fel, att välja bort den ekologiska varianten. Det finns två skäl till detta: 1. Det var i år omöjligt att nå önskad stil och kvalitet med druvorna från de ekologiska odlingarna, 2. Sedan ett år är producenten certifierad ”Vigneron engagé” och i mina ögon smäller denna nära nog allomfattande hållbarhetscertifiering högre än en ekologisk certifiering. Medan den sistnämnda ”bara” tar sikte på odling och i viss mån arbetet i källaren, tar ”Vignerons engagés” (som det heter i pluralis) sikte på helheten, något som uttrycks via de fem grundpelarna: 1. Hushålla med våra gemensamma naturtillgångar. 2. Skydda den naturliga biologiska mångfalden. 3. Minska användandet av kemiska produkter i produktionen. 4. Öka miljömedvetenheten (hos odlarna) och minimera avfallet. 5. Delta i kampen mot klimatförändringarna. Uttryckt i det dagliga arbetet omfattar detta allt från planteringen via produktionen till limmet i kartongerna som levereras till kunder och konsumenter. Drägliga villkor för medarbetarna, rening av spillvatten,  koldioxidneutralitet, att favorisera underleverantörer i närområdet med mera ingår också i konceptet.

Vad innebär nu då detta för vinet och årets blend? Med utgångspunkt från att de ekologiska volymerna jag hade att arbeta med inte riktigt ”satte” stilen och att jag föredrar den nya certifieringen innebär detta, att Les Lauzeraies tar steget från ekologiskt till hållbart inom ramen för vignerons engagés (av många ansedd som världens tuffaste certifiering för vin). Stilmässigt landar årets blend in ”mitt på” skalan av årgångarna vi haft i Sverige. Själv är jag mycket förtjust i den stilen, alltså en elegant och för området ganska stram stil. Denna förtjusning, dels därför att stilen passar min personliga gom, dels, och framförallt, därför att stilen är en avsevärt mycket större utmaning, och därför så mycket roligare att arbeta med, än ett mer kraftdrivet eller rent av, bevare oss!, flabbigt vin. Sådana kan vemsomhelst göra hursomhelst närsomhelst.

PS Nya årgången av Les Lauzeraies Tavel släpps i Sverige runt månadsskiftet februari-mars. Vinet kommer då vara ganska nyfiltrerat och även om det säkert kommer ligga rent och snyggt och behagligt fruktigt i munnen, kommer det växa rejält med några månaders lugn och ro innan det är redo för stordåd.

Vi lyssnar på Rhett Miller och Joey Santiago när de gör en Pixies.

Vintips!

Publicerat av
4

Long time no see vintips, och snart är det högtidsdags med allt vad det innebär i form av finmiddagar, gåbortpresenter, knytkalas och julklappar, kort sagt: Hög tid för vintips!

Rioja (rött)

Vi inleder med ett måste för den sanne rödvinsälskaren stadd vid kassa för tillfället: Den åttonde december släpps en begränsad volym  Muga Selección Especial 2016, nr 90384, 299kr. Det här är ett vansinnigt vackert hantverk, som sitt pris till trots borde kosta det dubbla. Drick nu och slås till marken av det, eller ge bort det som julklapp till någon du vet kommer bjuda dig på vinet om nio-tio år när hen lagrat det åt dig. (”Stor, mäktig, komplex doft och smak med inslag av allt från plommon och kaffe via vanilj till örter och kakao. Så gott att det är svårt att sitta still.” )

Corpinnat (bubbel)

Jaså inte det, corpinnat? Cava då? Den åttonde december släpps en begränsad volym Gramona Imperial 2015, nr 92682, 219kr. Corpinnat är nio producenter som med rätta anser sig var förmer än andra och framförallt mer än bara cava. Därför har de skapat epitetet/kvalitetsstämpeln/ickegodkändaappellationen corpinnat. Bland dessa corpinnat höjer sig  biodynamiska Gramona över mängden. (”Dunderfint bubbel på xarel-lo, macabeu, parellada och lite chardonnay. Personligt, uttrycksfullt, bubbligt, gott, friskt, fruktigt, brödigt, nougatigt, frukosttoastigt. Festligt. Om katalanen själv får bestämma.”)

Pfalz (rött)

Vid två tillfällen de senaste tre åren har Meininger utsett Weingut Rings till Tysklands bästa rödvinsproducent. I år ville inte Vinum vara sämre, varför vinmagasinet också utsåg syskonen Rings till bäst landet. Och nu, kära vänner, har vi chansen att försöka förstå varför. Den åttonde december släpps en ringa volym Rings Saumagen Spätburgunder Grosse Gewäch (= grand cru) 2017, nr 93136, 549kr. Mitt tips är att ni ska försöka förstå varför. Det här är ett fantastiskt läckert vin i den bästa pinot noir-stil som Tyskland kan uppvisa. Drick nu eller be gåvomottagaren spara ett par år innan ni kommer tillbaka och hjälper till att bedöma flaskans innehåll.

Red Mountain (rött)

Arbetade som konsult åt Hedges Family Estate mellan 2001 och 2015. Hur mycket man som konsult kan påverka varierar från uppdragsgivare till uppdragsgivare. Hos just Hedges  är en av de saker jag är mest nöjd med, att jag fick dem att satsa på syrah. Hedges Family Estate (HFE) Syrah 2017, nr 72701, 389kr, är ett strålande fint exempel på biodynamiskt odlad syrah på Red Mountain, väl hanterad i vinkällaren av Sarah Hedges. Fruktigt, mustigt, snällt men långt ifrån utan ryggrad. En sann macho.

Pouilly-Fuissé (vitt)

Välkomne ska ni vare till hajk. Idag ska vi tale om Pouilly. Men inte velket Pouilly som hällst, utan om Pouilly-Fuissé ”Aux Chailloux” 2017, nr 75705, 289kr. Och då är det så att Pouilly-fumé är en liten appellation, granne med Sancerre, längs Loire och där druvan heter sauvignon blanc. Vid sidan om detta Pouilly finns det tre till i Bourgogne: Pouilly-Vinzelles, Pouilly-Loché och Pouilly-Fuissé. I samtliga de här appellationerna heter druvan chardonnay och stilen är tämligen igenkänningsbar som burgundisk. Läget ”Aux Chailloux” har precis utsetts till premier cru i appellationen Pouilly-Fuissé, så ni förstår att det här är ett fint vin, som i förhållande till sin såväl drick-som lagringsbara kvalitet och löjliga pris är ett praktfynd. Producenten heter Domaine Trouillet och rankas av de flesta med smaklökarna i trim som, den något okända och därför underskattade, appellationens bästa.

Predappio (rött)

En magnum! Ett kungarike för en magnum! Le Lucciole 2016, nr 78607, 799kr (magnum), varsågod! Aah, tack,men: Att dricka eller inte dricka, det är frågan. Men så bra då att här går det bra att göra både och, i alla fall så länge vi talar om olika flaskor. Exempel: 1. En flaska att dricka väl ung, men likväl naggande god till en bistecca fiorentina; ett perfekt balanserat vin med en stram struktur som döljs väl av den mjuka frukten, som Chiara Condello makat fram ur sina sangiovese-druvor som vore det den enklaste saken i världen: kort sagt en snoa på tungan. 2. En flaska att dricka om tio år, då allt satt sig på plats och mognadstonerna finns där för att ackompanjera frukten och strukturens sofistikerade tango på tungan.

Alsace (sött)

Pinot Gris Vendange Tardives (Louis Sipp) 2008, nr 77944, 415kr. Sen skörd (”vendange tardive”) = sött. Dessutom är det gött. Och gammalt redan från start.

Musik. Musik. Musik.