Kategoriarkiv: Kost

Äta i Peking: 1949 Duck de Chine & Nowhere man

Publicerat av
Svara

Såvitt vinifierat kunnat utröna, finns det två 1949 i Peking. Med tanke på att numret är året då Mao tog makten, kanske det finns ändå fler 1949 – låt vara att det då inte handlar om

Konst signerad Peking-baserade Julien Ranjard

förstklassiga restauranger. Vara hur det vill med den saken. ”Vår” 1949 ligger inklämt på en liten innangård nära Sanlitun eller närmare bestämt på Courtyard 4, Gong Ti Bei Lu i Chaoyang district (tel 6501 8881). För att vara mer exakt är 1949 även ett konstgalleri med mera och egentligen heter krogen Duck de Chine och den ligger så att säga bakom eller innanför galleriet; man har inte kommit fel när man finner sig stående bland tavlor och skulpturer. Duck de Chine har, som sig bör, en fantastisk anka, men som på så många andra krogar av det här slaget i Peking är allt bra. Den som vill, kan skölja ner sina sötsura räkor, eller vad man nu äter, med en ung Lafite för drygt 30 000 sek eller satsa på en Le Volte, en Clos de los Siete eller kanske en Gewurz från Trimbach, samtliga under tusenlappen och ointressanta för den som vill skryta och skräppa eller bara bli flott bjuden därför att man har en position som låter sig mutas. Om det inte framgått ovan är det stark gåditochätrekommendation på den här krogen. Och just det: ankan trancheras vid bordet. Nowhere man.

1949 - Duck de Chine

Äta i Peking: Bellagio, Chaoyang District

Publicerat av
Svara

Låt er inte bedras av namnet på krogen. Det är inte en italienare. Det är en hederlig, pålitlig kines och ett uttryck för den generellt sett höga klassen på Pekings matställen: inget märkvärdigt, lite rörig service, billigt, snuskigt gott och bra. Ett tips: visst, det är kul att prova det kinesiska rödtjutet från Grace och billigt är det, runt 190 sek, men, allvarligt talat, välj ett av de andra vinerna. Hur det var? Omogna druvor, hög syra, lätt kartigt, ingen druvkaraktär (Cabernet sauvignon och Merlot enligt etiketten), totalt ointressant och ett slöseri med värdefull tid och god smak. Dock: Bellagio i övrigt rekommenderas, som ni förhoppningsvis förstått, varmt.

Mosto inget måste i Peking, Apothecary & Lillet in the Violet

Publicerat av
Svara

Peking, alltså Beijing för er som tror att det är stor sak huruvida man säger Peking eller Beijing, är, som den gigantiska storstad det är, full av allt och det i en tilltalande röra, där nytt och gammalt slåss om utrymmet såväl i kvarteren, där, bokstavligen talat högt och lågt samsas, som på gatorna där lyxåk och små Hyunda-taxibilar slåss om utrymmet med fotgängare, cyklister och mopeder och alla andra som då och då kan få för sig att ta gatorna i anspråk och, i förekommande fall, bidra till att hålla smogen svävande. Maten är i största allmänhet utmärkt eller mer än utmärkt. Överallt. Även i de små, s-m-å, gatustånden där någon gladlynt fyr eller, i undantagsfall, en mer surmulen typ står och brassar käk i Kinas svar på den svenska korvlådan. Får man trots detta för sig att man absolut måste ge sig på samma mat som i allmänhet serveras i låt säga Paris och till samma priser och i, på ett ungefär, samma miljö är Mosto ett hett tips,

En mindre snygg Lillet in the Violet

trots att allt är som hemma, ja, i alla fall om man bor i Paris, och även om ett par desserter riskerar att komma in samtidigt med ett par av huvudrätterna och ett par av huvudrätterna riskerar att komma in med desserterna och även om årgången på vinet, en överekad och thiolspäckad chardonnay från Margaret River, är fel. Med andra ord inget måste, men heller inget helfel val och, det ligger i San Li Tun (Sanlitun Village), dit man förr eller senare ändå måste ta sig. För den som vill sliska till det efter middagen, eller ta sig en liten pruttare före maten, ligger cocktailbaren Apothecary snudd på vägg i vägg, och där serveras, om inte annat, nyklassikern Lillet in Violet. Bara en sådan sak.

Äta i Peking: anka & kaffe

Publicerat av
Svara

Ett givet inslag i Peking-resenärens besök är minst en middag där ankan står i centrum. Ett bra tips då är Peking Duck Private Kitchen, FS2015,

Pekinganka

Van Tone Centre, 6A Chao Wai Street (010-5907 1920), i närheten av The Place. Här serveras man lika utmärkt som god mat och det gäller allt, inte bara ankan; den som vill kan även avnjuta en synnerligen smaklig ”green dinner”, baserad på vegetariska rätter. Till detta kan gästen, till exempel, avnjuta en Pinot noir från Nya Zeeland. Ett middagssällskap på låt säga fyra personer får ta i för att komma upp i tusen kronor, inklusive aperitif, vin och vatten. Avseende kaffe i Peking är Ginza Mall kanske lagom intressant som shopping-mål, men bland butikerna och restaurangerna återfinner koffeinisten Costa Coffee och hur kul kan då en sådan här internationell kedja vara? I det här fallet är svaret väldigt kul. Kort sagt vet personalen på Costa, Ginza Mall, hur man åstadkommer en välsmakande kopp kaffe.

Vinakademien & svenskt vin på Grand Hotel

Publicerat av
4

Vid Vinakademiens sammankomst igår avnjöts efter det oerhört viktiga och esoteriska mötet också en middag på Grand Hotel, där mästersommelieren Lasse Solum dukat upp med, bland annat, svenskt vin, eller, mer precist, tre viner från entusiasten Göran Amnegård på Blaxta, utanför Flen. Hos Amnegård, som tillbringat många år i Kanada, dominerar hybriden Vidal och den används på kanadensiskt vis för att göra superkoncentrerade isviner. Druvorna skördas och pressas i fruset

Mästersommelierens tillhåll

tillstånd. Årgången 2007 var utmärkt att dricka nu, till citron- och färskostmousse på mandelbotten med citruscurd och rabarberkompott. Med tanke på hybridstatusen ska man nog, trots syra och sötma, inte lagra de här vinerna för länge dock. Ett aber är priset: drygt 699 sek i butik för en äkta kvarting – 250 ml för som inte förstår – är ganska saftigt (årgång 2005). Ett mer udda vin är 2009 Rosehip Icewine – ett isvin på nypon. Helt okej, men mer kul än bra med sina lite väl tydliga kantigheter – å andra sidan får man verkligen hoppas att Amnegård fortsätter att utveckla också sina viner gjorda på annat än vindruvor, som äpplen och plommon och allt vad han nu sysslar med. Avslutningsvis provades 2008 Blaxta Merlot, som åtminstone i min näsa och gom ger mer hybrid-indikationer – röda bär/lingon, endimensionell frukt – än Merlot-typiskhet. Varför det är så vet jag inte eftersom jag inte har en aning om hur vinet gjorts. Ett välgjort vin dock, som förvisso för många motiverar sitt pris genom sin unicitet, men som, hur ont det än gör i hjärtat att säga det, inte är någon höjdare mätt mot andra Merlot-viner ute i världen. För övrigt fick vi ingen påstortellini, bara krämig soppa på vit sparris med kallrökt regnbågslax och arenkakaviar, stekt bjärekycklingfilé och vårmurkelfylld ballotine serverat med primörgrönsaker och anklevergrädssås och Brie de från Hervé Mons i Roanne med fikonkompott.

Croneman, Wikegård, Myllymäki, TV4, DN, Champagne, Epitaph & Power to Believe

Publicerat av
4

I en krönika i DN ondgör sig Jonas Croneman över Niklas Wikegård och dennes TV-framträdanden som luktar rädd liten pojke försöker vara morsk. Det pinsamma med

Snart på TV?

Wikegård är väl knappast vi som sitter och skrattar åt hans infantiliteter, TV4 eller ens Wikegård själv, det är alla som tycker att han är häftig. På tal om TV4 kan matglada tittare nu komma och laga sin favoriträtt tillsammans med TV-kocken Tommy Myllymäki och frågan är om inte vinifierat ska ta med sig en påse tortellini och förgylla TV-tittarnas vardag. Vi öppnar en champagne för Croneman och sätter på Epitaph och Power to Believe.

Våren, tornadoer, Coeur de Pirate & äta i Les Angles

Publicerat av
5

Visstvisst, även solen har fläckar, det var inte vår den där gången i februari då vinifierat.se påstod att rosésäsongen var kommen.  Å andra sidan: det kunde vara värre, som att vi plötsligt befann oss mitt i en tornado-säsong och den som väntar på något gott osv och kom ihåg att våren, trots allt, inte kan vara långt borta nu och med tanke på det torde det nämnda

Coeur de Pirate

påståendet vara mer sant nu än då, vilket i sin tur bör leda i bevis att det med tiden kommer att bli sant. I väntan på att sanningen infinner sig i sin fulla glans och vårsol, tipsar vi om Blanc Pur i Avignon-förorten Les Angles. Vinotek/vinbar/restaurang. Välj ditt vin från de många produkterna som står att finna i butikens hyllor, avnjut vinet med något gott från köket, som är inriktat på ”vin-tillbehör” som ost och charkuterier och sallader, pajer och bruschetta. Okej mat, ganska spännande vinurval – det blev en Château Pesquié den här gången – och rent allmänt ett bra lunchställe för den som är i faggorna (er utsände var för övrigt och besökte Les Vignerons de Tavel, producenten bakom rosévinet ”Les Lauzeraies”, som i skrivande stund, bokstavligen talat, går en ny vår till mötes). Coeur de Pirate sprider vårkänslor.

Viktig information till Margon-resenären

Publicerat av
2

Finner ni er själva ståendes i Margon en sen kväll, har ni förmodligen kört vilse och när ni tittar upp på slottet, som ser rent spöklikt ut där det reser

Spöklik siluett?

sin skrämmande siluett mot den undflyende dagern, känner ni er ganska små, men en sådan tur då, att just ni är vinifierat.se-hängruntare och har koll på att man i Margon kan ta in på Auberge du Château på 1, Chemin des Serres, ja, ni har rent av telefonnumret till hands, +33 (0)4 67 24 85 65, och ni vet att varken härbärget, slottet eller byn är mer hemsökt än andra långsökta saker här i världen och ni kommer att sova okej i en ganska enkel boning och nästa morgon kommer ni att få en ätbar frukost innan ni tar en titt på omgivningarna och kanske provar lite vin på närliggande Domaine de Brescou och sedan kör ni till Roujan, en sladd över vinfälten bort, och äter lunch på Lou Bartelet på 74, Avenue de Pézenas, avenyn som leder till

Turnerade i södern

Molières lilla stad Pézenas – nåja, han var här lite då och då när han irrade runt i södern och uppträdde, med framgång, under blanda annat ”Les fêtes des Etats du Languedoc” mellan 1645 och 1658 – och plötsligt inser ni hur fånigt det var att ni var pipiga där tidigare i meningen och ni är dessutom glada över att kunna komma hem och berätta att ni, minsann, varit i den store Molières sydfranska, andra hemstad – handen på hjärtat: hur många har det? – och, ni vet nu att Roujan är känt för legenden om igelkotten och som ni ändå kommer att få veta hur legenden lyder, när ni är i Roujan, behöver den inte återges här, varför vi, äntligen!, kan sätta punkt för det här fåniga inlägget, eller ja, fånigt under förutsättning att ni inte står där och piper en kväll i Margon.

Läkerol från Slovakien någon?

Publicerat av
Svara

Först bar det sig inte bättre än att Unilever köpte merparten av världens glassproducenter och nuförtiden förser man mänskligheten med samma glassar och samma fula hjärta varhelst glass säljs. Nu har Cloetta, utan att bli uppköpt av en multinationell jätte, på egen hand, gjort bort sig och köpt Leaf inkluderande Ahlgrens och bestämt sig för att flytta tillverkningen av Läkerol till Slovakien. Det är säkert mer än rimligt utifrån en rent

Finskt alternativ.

produktionsbaserad analys och kalkyl, men, förhoppningsvis, kommer slovakisk Läkerol att smaka smolk , varmed konsumenter som tycker om autentiska produkter och uppriktiga berättelser skyr halstabletten i framtiden och när man ändå är igång kan man skippa bilar från Ljungsbro – tillverkningen av Sveriges mest sålda bil flyttas till Ljungsbro; som en Volvo byggd i Burkina Faso (inget ont om Burkina Faso  eller, för den delen, Ljungsbro i sig)  – och tror jag bestämt, Cloettas egna produkter – Plopp, Center, sockerbitar – för de lär snart vara tillverkade i Slovakien eller Kina eller Burkina Faso de också.

Nordpolen ligger i Vara

Publicerat av
2

Vara ligger längs E20, mitt på slätten som fått namn av orten och i Vara ligger Nordpolen, ett drygt sekelgammalt, klassiskt konditori, som inte bara har ett läckert utbud, schyssta lokaler och trevlig personal, dessutom har inrättningen en imponerande historia omfattande, bland annat, världens bästa recept på egentillverkad sockerdricka. För övrigt kan man denna bandyfinaldag notera likheten mellan den gamla sockerdricksetiketten och Villa BK.