Kategoriarkiv: Litteratur

Julklappstips & julmusik

Publicerat av
Svara

Julen står för dörren, men även om vinifierat tycker att man så långt det är möjligt ska handla i hemortens butiker är det fina med internet att man inte behöver baxa bort julen för att komma ut och handla. Följaktligen följer här lite tips på lämpliga julklappar anno 2012. Först och främst vad ett institut i Schweiz utnämnt till ”Årets julklapp”, nämligen bloken ”vinifierat” och det till det fashionabla priset av 50 (femtio!) sek inkl frakt. Kan beställas här. På samma sida, här, kan den som vill ha en riol att skryta med inhandla fjolårets succé ”Vinifiktioner” för den pinsamt usla ersättningen till utgivaren, och, vad värre är, författaren!, 50 sek inkl frakt, men den som inte skäms för att utnyttja ohemula erbjudanden ska, naturligtvis, slå till. Och här eller här, kan man köpa ett par vinböcker som är ett obligatorium för den som inte vill verka oklädd när vännerna sätter ögonen i riolen: förra årets bästa dryckesbok enligt Måltidsakademien, ”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter” och klassikern ”Odla och tillverka vin”, en snustorr faktabok för den som inte har ett eget liv. Julmusik. Gördetsjälv-julsång. Avslutningsvis en julhälsning från Bolivia till vinifierats hängruntare.

Årets julklapp: vinifierat – bloken!

Publicerat av
Svara

Som tidigare meddelats på detta forum, har bloggen vinifierat blivit en bok, eller blok om man nu ska försöka sätta etikett på den här nya typen av

vinifierat – bloken

böcker baserade på bloggar. Inte minst av krasst ekonomiska skäl tycker vinifierat, bloggen, att var följare av densamma bara måste skaffa sig vinifierat, bloken. Bortsett från den ekonomiska sidan av saken, som, det ska villigt erkännas, kanske intresserar vinifierat mer än hängrunten, är det ett osökt tillfälle att vara en del av samtidshistorien och sätta sig i en position där historiens vingslag inte bara hörs utan, åtminstone till viss del, utgörs av en själv och, handen på hjärtat, hur ofta händer det? Så ta tillfället i akt att likställa dig själv med Karl XII, Caligula och Elizabeth I: köp, till exempel här, genast en vinifierat – bloken!

Steve Toltz: A Fraction of the Whole & Queen

Publicerat av
Svara

I likhet med många andra böcker överstigande 500 sidor skulle Steve Toltz ”A Fraction of the Whole” vinna på att bli av med lite hull. Å andra sidan smäller det ganska snart till varje gång det börjar bli lite mosigt. Enligt bokens omslag förefaller den lovordande kritiken ha gått ut på, utöver att det är en bra och infallsrik bok, att allt är så himla kul. Jag vet inte det jag. Kul är det förvisso och det, förmodligen, därför att det bara blir så när Toltz skriver, för egentligen är han ute i ett filosofiskt ärende och ytterst handlar det om livets mening och hur enkla och komplicerade far-son-relationer kan vara för att nu inte tala om kärlek i allmänhet och syskonkärlek i synnerhet. Stark läsrekommendation. Himla lämplig musik: Procession & Father to Son från, i vinifierats mening, Queens bästa Queen II.

Blaserad blogg blir bloggbördig blok

Publicerat av
Svara

vinifierat, bloggen du just nu med stort intresse lusläser, började som ett experiment, som lika mycket som något annat gick ut på att bevisa bloggandets och bloggarnas meningslöshet. Vad annat än undermåligt språk, obefintlig faktakontroll och snarvel kunde väl en blogg vara? tänkte undertecknad, där han satt på en hög, bevingad häst och såg ner på cyberspace utan att ana vad som dväljdes däri. Efter att ha walraffat bloggosfären en tid insåg jag att den, liksom twittervärlden, är superintressant för vinnörden. Där finns, som överallt, förvisso sådant som är dåligt, annat outhärdligt, men väldigt mycket är bra och intressant: mångfald. Ibland ställer somliga bloggarna mot tidningsskribenterna och viceversa, som om där skulle finnas en motsats. I mina ögon gör det inte det. Däremot finns det många stora egon i debatten. Hursom, någon gång under vinifierats utveckling föddes idén att göra en bok av bloggen, en blok. Som en förlängning av experimentet. Går det? Håller idén? Och ytterst: det vore kul att se bra bloggar bli blöcker eftersom de kan ha ett historiskt dagboksvärde och, i förekommande fall, rent av vara bildande eller underhållande; många gånger säkert lika bra som mer konventionella böcker om vin. Bloken vinifierat utkommer idag. Andra böcker av undertecknad att ge bort i jul finns här. Och här finns vinfierat på Twitter: @LarsTorstenson (behöver jag tillägga att min favorithashtag på twitter är #grumpymood?).

Twitternytt

Publicerat av
Svara

Några av vinifierats senaste tweetar: ”Sigtunaskolan har tagit stryk av den senaste tidens skoldebatt.” ”Norwegian borde ha kända nordiska skatteplanerare på stjärtfenorna.” ”För att slå vakt om framtiden vill Sd tillåta järnrörsbefruktning.” ”Den 1a december utkommer bloggen vinifierat som bok, en blok.” Bonus: vinifierat kan avslöja Sd:s nya slogan: ”Rör inte min kompis.”

Rachel Carson & Mirella Freni

Publicerat av
Svara

Det är nu mer eller mindre 50 år sedan Rachel Carsons banbrytande ”Silent spring”

Rachel Carson - banbrytare.

publicerades. Gissar att alla gamla stofiler redan läst den, men om uti fall att det inte är så må denna pinsamma stofil slå sig ihop med de tonåringar som ännu inte tagit sig an Carsons klassiker. vinifierat utgår från att Rachel Carson skulle ha gillat Mirella Freni och klämmer till med henne så här på fredagseftermiddagen.

Litteraturens innersta väsen

Publicerat av
2

Då och då börjar folk på vinmöten diskutera mina skönlitterära verk med mig. Redan från början står det dessvärre ofta klart att de eventuellt läst en bok – den experimentella kollageromanen”(Stadd i) Statisk rörelse” eller

En senare roman

dito ”Anakolut” – för sisådär tjugo år sedan och uppfattat sig inget ha förstått och, underförstått, det berodde på boken. Man får då tålmodigast förklara, att den som försöker skapa litteratur skriver inte deckare – obs! detta är inte en attack på deckare, deckarförfattare eller ens deckarläsare – utan böcker som utmanar läsaren på ett annat plan. Ibland antar läsaren en sådan utmaning och rent av betvingar verket. Ibland inte. Kort sagt möts inte alltid texten och läsaren. Således är det i sin ordning att inte tycka om en bok man förstått sig på och säga det. Har man inget förstått är det inte heller fel att säga det. Men det är oklokt att uttala sig negativt om verk man inte förstått – gäller för övrigt inte bara böcker – eftersom risken är stor att man i första hand står där och dissar sitt eget intellekt.

Kim Thúy: Ru

Publicerat av
Svara

Hustrun stack till mig en bok, sa ”Ru, av Kim Thúy, läs den, den kan göra dig gott”. Självklart svarade jag ”Har redan läst den, klart överskattad”. Så snart tillfälle gavs såg jag emellertid till att införskaffa ett, annat, exemplar av Ru. Hade den sedan gömd under madrassen och läste den då och då när Hustrun inte var hemma. Just Ru lämpar sig för sådan läsning.  Boken är uppdelad i korta texter, som längst en helsida. Ofta är de bara en tredjedels sida. Det handlar om krig, en fred som är kriget förvillande lik, att mista allt, fly och skapa sig en ny tillvaro i ett nytt land. Intressant för oss doftofiler är att just Kim Thúy hittar sitt hem i tillvaron via en doft. Vilken får ni själva ta reda på genom att läsa den här emellanåt lätt smöriga och lätt sökta, men allt som oftast bara fina, och uppriktiga, lilla sak. Om jag sagt detta till Hustrun? Icke. Däremot måste jag komma ihåg att göra mig av med madrassexemplaret nu när det är utläst.

Nam Le – Båten & Rodrigo y Gabriela

Publicerat av
2

Den här sanslöst hyllade debuten, som kom häromåret, köpte jag för ganska länge sedan och gick och sög på, så som jag brukar gå och suga på böcker som får förväntningarna att slå knut på sig själva. Så långt allt väl, ända tills jag en dag ser Hustrun sitta och läsa den! Så gör man väl bara inte, snor andras olästa böcker? Men det var inte det värsta. Det värsta var att hon under den olidligt långa tid hon tog på sig att läsa boken, min bok, med jämna mellanrum undslapp sig kvidande läten, som tydliggjorde att ”det här, det är riktigt bra”, och högljudda flämtningar av typen ”Herregud, vad bra den är!”, ”Ååh.”, ”Man blir arg när novellerna tar slut, man vill ha mer av samma vara.”. Särskilt irriterande var, förstås, ”Det här är verkligen en bok du måste läsa!”. Nåja, ingen skugga ska nu falla över Nam Le och hans ”Båten” för detta. Tvärtom tar vinifierat, ödmjukt, plats i hyllningskören, där Hustrun för övrigt redan står och kvider samtidigt som hon rör kroppen i transliknande dans, och träder gärna fram och sjunger en aria (lugn, vi talar bildligt här…) om vilken märkvärdigt bra bok detta är. Hyllningen kan göras lång, men det får räcka med att säga att det är en välskriven, fängslande novellsamling som vän av litteratur inte får missa. Som ett väl vinmakat vin! Rodrigo y Gabriela.