Avstängda vinstockar, N.Y. & Slow Burn

I inlägget om skörden i Languedoc nämner jag att ett par fält med unga stockar ”stängt av sig själva” till följd av torkan. Vad menas med detta, kan man kanske undra? Jo, vinrankan är en överlevare och gör vad den kan för att klara de rådande omständigheterna. När det blir för torrt slutar den helt sonika producera frukt och koncentrerar sig på överlevnad. Detta kan leda till att druvorna lämnas åt sitt öde, halvt mogna.

Vintips: ”Ungdomlig, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av persika, ananas, smörkola och vanilj; torrt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, smörkola, nötter och citrus.”

Ett knippe glada New York-bor & David Bowie förgyller vår fredag.

Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (Clotilde Davenne)

Första gången det hände var jag oförberedd när det kom rök ur en nyöppnad, gammal Les Clos. Till min förvåning formade så sakteliga röken en skepnad som tids nog visade sig vara en ande. ”Mon Dieu, un Genie!”, minns jag att jag tänkte på häpen franska samtidigt som jag funderade över vilka mina tre önskningar skulle bli, men så såg jag det inte alls var en ande-ande som svävat ut ur flaskan utan Jussi Björling. Han bugade sig och klämde i med en rungande skön ”Till havs”. Vännerna som samlats runt bordet och flaskan tillsammans med mig var lika överväldigade som jag. En annan gång hände det sig att Jussi sedan han kommit utsvävande ur Les Clos – flaskan sjöng en fantastisk ”O Helga natt” för oss. Det var en jul för en tid sedan. På grund av Les Clos – pavors vidunderliga förmåga att överraska på det här viset bad jag därför Barndomsvännen vara försiktig när han igår öppnade en Les Clos 2008 – ett i sammanhanget mycket ungt vin, som kunde bjuda oss vilka surpriser som helst, kändes det som och visst gjorde det det; förvisso kom vare sig en ande eller en Jussi Björling ur den här mynningen, men väl Montserrat Caballe sjungandes ”O, mio bubbino caro” och bättre än så kan väl inte en ung Chardonnay bli, så klingande ren och vacker? Om jag inte var en så hämmad macho skulle jag till och med kunna säga att det är ett vin som får ögonen att tåras, hursomhelst tror jag att Barndomssvännen smålipade där han stod och sniffade i sitt glas.

90-poängsrosé

Det ingen hejd på framgångarna för Château L´Arnaude just nu. Nyss meddelade Gilbert&Gaillard att de i sin kommande utgåva ger 90 poäng till Château L´Arnaude Cuvée Therese Rosé 2009 (tidigare beskrivet här). Kul – det händer inte särskilt ofta att roséviner får 90 poäng av G&G. Vad som tilltalar dem? Tja, de uppskattar nog motsatsen mellan den mycket ljusa färgen och den relativt sett kraftfulla smaken. 90-poängsrosén kan inhandlas här. Och här kan man lyssna på magiska poäng eller i vart fall magiska nummer.

UFO & mer lästips för sommaren

Sommaren är inte förbi. Den är lång. Än så länge hinns även en utmärkt roman i vinmiljö med innan hösten är över oss. Här kan man hitta mer info om boken och här kan man köpa den riktigt billigt. Dagens litteraturvin som f ö även fungerar mycket väl med en grillad köttbit i sommarnatten medan man äter och mumsar och spanar efter UFO:n på himlavalvet. UFO på riktigt.

Château La Louvière 1988 (blanc)

Hade förmånen att få sitta vid samma bord som legendarerna Bror-Eric Berntson (var med och startade Munskänkarna 1958, mannen bakom vad som blivit Berntsons och Bibendum) och Per Helander (var också med och startade Munskänkarna, importerade via sitt företag Barriquen Lurtons viner 1992) i samband med Fête de la Fleur 1991. Denna arrangerades av André Lurton & Co på Château La Louvière. Ögonblicket var väl valt för oss svenskar. Andrés viner gjorde just då stor succé i Sverige. 1991 ”firade” världen 200- årsdagen av Mozarts död. När drycken till huvudrätten bars fram av ett pärlband kypare, som gick i vackra formationer från slottet och ner mot parken, där borden stod uppdukade i stora tält, brakade ett fantastiskt fyrverkeri loss till tonerna av diverse Mozart-musik. Jag är inget Mozart-fan direkt, fast kanske är jag lite orättvis där för hans bästa musik är den som inte blivit känd (med undantag för Requiem), men det var pampigt och välregisserat. Huvudvinet var vit Louvière på magnum från det fina Graves-året 1967. Vinet var strålande. Kanske drog sig hustrun detta till minnes när hon i lördags valde ett vin att skänka i mitt glas vid hemkomsten från Ukraina. Det hon plockat fram ur gömmorna var en vit Louvière (75 cl) från 1988. Nästan samma ålder som 67:an då 1991. Dessvärre var 88:an långt från 67:ans perfektion. Inslag av lite gamla fat i doften, ganska trött syra och inte alls den där krämiga rondören och lätta petroleum-touchen i kombination med närvarande syra som mogen Louvière bjuder på i sina bästa stunder. Fattar ni inte vad jag menar spelar det ingen som helst roll för det gör inte jag heller, men det kändes skönt att få berätta om Fête de la Fleur 1991.

Förödande gott kaffe & vittofflornas vittofflor

När jag var i Ukraina 1993 stod en av Kievs få ätbara krogar att finna i en irländsk bar på flygplatsen. I någon form finns denna ”Irish Bar” kvar, efter att man passerat passkontrollen för avresande på utrikes. Missa den inte. Kaffet är oemotståndligt och (för av kall varmkorv och andra försök utsatta magar) förödande gott och ett måste för Kiev-reseären för att nu inte tala om vilket måste det är för den sanne kaffeentusiasten. Måste även tillägga att vittofflornas vittofflor sågs vandra runt i barområdet den här eftermiddagen: vita, både lufthål och luftande flätmönster på ovansidan och snudd på av samma utdragna längd som Leningrad Cowboys klassiska skor.

Jan Gradvall & Fela Kuti

Jan Gradvall berättade i DI häromveckan om Fela Kuti och dennes 27e album (Zombie), som var en förödande attack på den nigerianska regeringen. Militären hämnades genom att storma Fela Kutis bostad, bränna ned hans studio, misshandla honom och slänga ut hans mor genom ett fönster. Modern avled kort därefter. Fela Kuti replikerade med att skicka sin moders likkista till militärens högkvarter i Lagos…. Visst vill ni nu också höra Fela Kuti?