Förbud mot barnradio i P4!

Rattar in Radio Stockholm för att kolla hur storstadens lokalradio skiljer sig från den ofta finfina mjölkbordsrapporteringen ute i landet. Jodå, det handlar om ”Hundarnas ö” och är så infantilt – bland annat funderar de båda programledarna över om kungafamiljens hundar har egna livvakter, ”det kan man ju verkligen undra” – att Boolibompa framstår som ”Snillen spekulerar”. Vi står nu inför frågan om detta är den radio stockholmarna vill ha eller om det är den radion programledarna vill göra. Möjligen kan det vara både och, men knappast varken det ena eller det andra. Och det är mycket oroande. Inte bara för stockholmarna och Sveriges Radio utan också för alla oss andra.PJ HarveyPJ Harvey!

Domaine Rabiega

Formellt från maj men inofficiellt från februari 1988 till officiellt februari 2006 men inofficiellt augusti 2006 var jag chef för vin- och konferensgården Domaine Rabiega. I uppdraget ingick också att själv bli vinmakare och efter att ha arbetat sida vid sida med en konsulterande önolog 1988 och 1989 tog jag över den rollen fullt ut 1990. Var häromveckan tillbaka för tredje gången sedan jag lämnade 2006, inbjuden av fransmannen som köpte gården för ett och ett halvt år sedan.IMG_2517

När Vin&Sprit sålde (2006) fanns gårdens toppvin Clos Dière, som stod för 2/3 av  produktionen, på de flesta av den stora PACA-regionens stjärnkrogar och Alain Ducasse var den största enskilda kunden, exporten borträknad. Endast en liten del av produktionen hamnade i Sverige. Så hade det blivit eftersom vi ville mäta oss på en öppen marknad och samtidigt nå så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Inom ramen för det sista och för att öka vår kritiska massa, volymen, arrenderade vi 1995-2003 Château d’Esclans – där vi bland annat utvecklade det ekfatslagrade rosévin som senare skulle bli känt som ”Garrus” – och från 1996 byggde vi upp ett vinhandelshus, Rabiega Négociant (och varumärket Rabiega), med sin verksamhet förlagd till en vinkällare i Besse sur Issole, nära Brignoles. De vinerna såldes till ett dussin länder och var den ekonomiska basen i verksamheten – vingården Rabiega/Clos Dière, med sina tio hektar, kunde av självklara skäl inte bära sig själv.
IMG_2517Glädjande nog håller den nye ägaren, Yves Tanchou, som bäst på att totalrenovera allt på gården. Det innebär inte bara att hotellet och övriga byggnader återfår sin forna status. Dessutom investerar han i vingården och ämnar åter göra den ekologisk, så som den var när V&S sålde (en av de första ekologiska i området för övrigt). Han arbetar också på att bygga upp den franska marknaden på nytt och vill på sikt få igång exporten igen.IMG_2517Fick med lite viner som M Tanchou ville att jag skulle prova. Vinerna som nu säljs men som gjordes av tidigare ägaren (2006 – 2014) faller utanför uppdraget, men om de vita och rosa viner som nu görs på gården kan man säga att även om det är en bit till att gå innan de når personlighet så är det fråga om trevliga och välgjorda viner. Ser med spänning fram emot vad jag hoppas är en ny vår för Domaine Rabiega!

På tal om återseenden, och kanske nytt för er som har nollkoll: Steve Hillage!

Hela vinifierat bakar!

Ni vet den där muzaken som brukar porla fram som vore det en porrfilm (har jag hört sägas) så snart någon lagar mat på TV? Precis så mysigt försöker jag alltid ordna det i köket när jag skapar.IMG_2520

1.Jag tar fram tortellinipåsen och grytan och startar vattenkranen. 2. Och just som jag ska till att börja skapa, sätter jag på lite muzak och ett förkläde.3. Genast infinner sig den där goa känslan som alltid infinner sig när jag står där med grytan i handen och fyller den med vatten samtidigt som muzaken får höfterna att röra sig erotiskt och jag får för mig att le avspänt in i kameran och säga, på bruten svenska, vackra matfraser som ”och gryta fyllar jag med liten härlig, frisk vattnet…”. Men inte nog med det, allt det där myset får mig att vilja börja baka. Saker som den här smarriga godingen på bilden. Hur det ska gå till har jag ingen aning om så tillsvidare köper jag dem hos confiseuren och låtsas att jag bakar dem själv.IMG_2520

1.Jag sätter på lite muzak och ett förkläde med mjöl på. 2. Rör på höfterna, ler in i kameran och säger så sensuellt jag kan, med fransk brytning med italienskt inslag, ”och ny, ny tar jeg de obakkade och rååa bakkverk-en och sätter på dem i ygnen”. 3. Medan jag pratar lägger jag upp de inhandlade godsakerna på en plåt och skjuter in dem i den ostartade ugnen. 4. Eter tio minuter ler jag in i kameran, stannar upp som om jag känt något i luften, ”vad är det somm lyktar”, säger jag och sniffar övertydligt i luften alltmedan höfterna rullar och juckar för fulla spjäll, ”jo, jag tror bistämmt att mina kakkor är färdiga, det lyktar zå”, och så tar jag ut de små bakverken och äter upp dem sedan jag släckt ner kamerorna och skippat muzaken till förmån för Darlene Love, som ackompanjerar confiseurens bakverk på bästa vis.

John le Carré: A most wanted man

Er utsände i den litterära världens lugubra korridorer där väggarna har öron: Hustrun! Jag har ett boktips till dig!

Hustrun: Har du? Vad gulligt!

Den utsände: Ja, jag vet, det är en bok som jag tror du kan gilla.

Hustrun: Någon som skriver banalt, alltså?

Den utsände: Ja, absolut, banalt var ordet, men med viss känsla, härlig, gammaldags engelska när det krävs och alla låter som de är så att säga, skickligt, och så staplar han frågetecken på frågetecken tills även den som inte så lätt faller i den där gropen där alla sitter som undrar hur det ska gå nu då fast det inte finns något att undra över faller i den där gropen, fast naturligtvis inte tillsammans med dem som undrar för att de är trögfattade.

Hustrun: Du har läst le Carré?

Den utsände: Heliga Guds Moder! Hur vet du det?

Hustrun: Jag gav dig ”A most wanted man”, för det är väl den du läst, för ett halvår sedan och sa att till och med en litterär träbock som du kanske kan uppskatta en så välskriven spionromanIMG_1446

Karma Police!

Tack Microsoft & Emirates!

Två saker jag inte riktigt förstått: 1. Att flygbolaget Emirates startade Microsoft tillsammans med en Paul Allen. Jag menar, Emirates visste man ju, men den där Allen? 2. Att den här välgörenhetsfonden någon av dem som startade Microsoft ligger bakom, ni vet, den delar inte alls bara ut pengar till Tredje världen utan också till behövande vinmakare.Emirates loggaHursomhelst är jag evigt tacksam mot Microsoft som meddelar mig att de via sitt Loterie Microsoft Windows 2016 nu ser till att jag får 250 000 euros att slå klackarna i taket med. Allt jag behöver göra är att skicka in diverse privata upplysningar till Monsieur Claude Lafon, som är en så kallad ackrediterad hussier i Frankrike och som är den som undertecknat det mail jag fått från någon i Calvados, som väl måste vara ett brevlådeföretag för Microsoft eller nå’t. Yippiiee!Microsoft logga

PS Kan någon förklara varför min dator tror att vinnarmailet är skräppost? Jag är helt säker på att det inte är det för det står i det inte bara det där med Emirates och Microsoft, där står också att Steve Ballmer 1975 på uppdrag av NASA byggde robotar ämnade för Mars. Det är sådant som bara den som verkligen kan sin sak kan känna till, eller hur? Sak samma att det inte framgår vem Steve Ballmer är eller hur han är kopplad till Microsoft och det fina priset. Allveteri inger alltid respekt.Lily Allen

Hursomhelst: A big Thank you!

Swexit

Som en förfäktare av den utomordentliga tanken EU måste er utsände i de snabbt fördömandes ogenomtänkta och av enögdhet indoktrinerade korridorer och skrymslen påpeka, att britterna inte är idioter. Envar bör också ta i beaktande att fler (nettobidragsgivande) länder kan komma att följa britternas exempel framöver, rent av Sverige.

Problemet är inte att bara halva befolkningen sannolikt förstått fördelarna med fredsprojektet (med mera) Europa och att de tillsvidare kan ha visst tålamod med slöseri, maktmissbruk och korruption, i den mån det förekommer. Problemet är, till exempel, personen som just blivit arbetslös sedan ett utländskt företag kunnat köpa upp traktens födkrok och tradition, låt säga Findus, bara för att lägga ner verksamheten och på de svenska skattebetalarna skyffla över kostnaderna för den obehagliga förödelse som följer i spåren av nedläggningen av denna lönsamma fabrik, samtidigt som verksamheten med lätthet kan flyttas till en annan ort inom den öppna och gemensamma marknad EU är. I likhet med de som friställdes när Cloetta flyttade den lönsamma verksamheten Läkerol från hemmahamnen Gävle (till Slovakien) lär Bjuv-bon och skattebetalaren i Bjuvs kommun få svårt att rösta för att Sverige ska stanna i EU, om nu en omröstning om ett Swexit skulle komma att bli aktuell.

Eller ta mjölkbonden, som vet att den håller på att gå i konkurs på grund av överstatliga beslut i Bryssel och att den svenska regeringen frånhänt sig möjligheten att göra något konkret åt saken. Där har vi en till som röstar för Swexit.

Är nu mjölkbonden och de friställda arbetarna i Bjuv och Gävle idioter? Knappast. Lägg till detta mindre trevliga stämningar av skumma tankar om stormakten Sverige, den som aldrig riktigt fanns, och vår självständighet som hotas av EU, människosmuggling och flyktingströmmar. Idiotier måhända men det där med självständigheten ligger inte långt från det många svenskar kanske känner, att må så vara att ”de i Stockholm” bestämmer, men att överstatligt styras från Bryssel och Strasbourg – jo, skattebetalarna betalar ju för två parlament, något som kanske kan få en eller annan att rösta Swexit – är en annan sak, särskilt som flera av parlamentsledamöterna som bestämmer åt svenskarna kommer från länder som får bidrag från EU, alltså från nettobidragsgivare som Sverige. Åter andra kanske fortfarande funderar över hur det gick till när Grekland kom med i Euro-samarbetet, inte minst med tanke på de problem som följt i spåren av det långtifrån självklara beslutet.

Nej, hör ni, ska vi ha kvar vårt viktiga EU måste vi som är för skärpa oss och se hur det ser ut inte bara på vår farstukvist och vi måste få våra EU-politiker att inse att det är dags att dra ner på de egna förmånerna, administrationen och, där det förekommer, korruptionen samt dra ner på de olika stöd och bidrag som betalas ut och, inte minst, så långt det är möjligt försvåra för den som stoppar pengar i egen ficka – vi som haft förmånen att resa och arbeta i länder som tar emot rundhänta bidrag och lån har skäl att tro oss veta att allt inte hamnar där det är tänkt att det ska hamna och det känns som inte helt osannolikt att EU inte alltid följer upp sina projekt på ett tillräckligt rigoröst vis. Slutligen vore det inte fel om såväl mjölkbonden som den friställde arbetaren i Bjuv fick ett för dem synbart skäl att tycka att EU är bra, alltså något som inte bara syns på farstukvisten hemma hos oss redan frälsta. Kort sagt måste EU i det avseendet bli bättre på att visa sig vara folket värdigt.

Musik!

Glad Midsommar!

Gäddorna slår i vassen och de små grodorna hoppar runt majstången och flickorna har midsommarkransar i håret och blommor och örter under kudden och in från höger kommer Felix trallandes en glader och munter sång och minner oss alla om att nu, nu är det dags att till alla sina trogna HR:are och, om än i något ringare mån, alla andra, utbrista ett rungande Glad Midsommar på er, Kreti och Pleti!Mednelssohn A midsummer night's dreamSommarmuiskbonus!

AOC nu gammalt som gatan

Enligt uppgift fanns det långt tillbaka i historien någon form av system för att utmärka exceptionellt bra växtplatser för vin och angivelser för vilken stil man kunde förvänta sig från ett visst område. Egypterna sägs till och med ha balsamerat sina vinmakare i guld – en fin tradition som nu tycks vara övergiven i dessa tider då civilisationen regredierar snart sagt dagligdags. Vi vet också att munkarna – ja, vi säger så, ”munkarna”, och det tycks alla vara nöjda med – under sekler gjorde sitt bästa i vinåkrarna, där de kom på sensationellt bra saker, som att pinot noir och Bourgogne är som ler och långhalm.IMG_1431

Ska vi se ut ett enda år i historien som betytt särskilt mycket för utvecklandet av kvalitetsvin och vinutbudets mångfald är det 1936. Det var då fransoserna sjösatte sitt appellationssystem, som alltså firar jämnt i år! Först ut var rosévinsappellationen (!) Tavel, Châteauneuf-du-Pape, Arbois och Monbazillac och innan någon visste ordet av hade de fått sällskap av appellationer som Bordeaux och Bourgogne. Sedan ett flertal så kallade VDQS uppgraderats på 70- och 80-talen ökade antalet appellationer snabbt. Idag finns det fler än 300 AOC, eller AOP, som det numer ska heta (Appellation d’Origine Controlée vs Appellation d’Origine Protégée) för vin (alltså skyddat ursprung, kopior göre sig icke besvär). Vid sidan om vin finns det mängder med andra appellationer, till exempel för ost.IMG_1426

vinifierat tipsar om två viner från områden som suttit i högsätet alltsedan 1936: 1. Les Lauzeraies 2015 (Tavel), nr 2724, 109 sek. 2. Domaine de Nalys 2011 (Châteauneuf-du-Pape), nr 71813, 249 sek (finns även på magnum, nr 75 645, 499 sek). Båda utmärkta att dricka i sommar.Amelie

Sommarvisa!

De bästa EM-vinerna!

Vi befinner oss mitt i ett brinnande EM och har redan dragit några slutsatser – BelgienEM-bollen 2016 fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, vi älskar svenska och irländska fans, Kroatien som alltid starka liksom Tyskland, och bäst är Frankrike – samtidigt som vi vet att vi bara sett början och att från och nu blir det bara bättre och bättre och då krävs det både vin till er som menar att EM och grillning hör ihop och till alla er andra som kanske bara vill ha ett pratvin eller rent av något att slå klackarna i taket med.

1.Pratvin: Motzenbäcker Marie, nr 75997, 139 sek. Går till det mesta, och håller sig lätt en vecka i öppnat skick. Friskt och fruktigt.IMG_0477

2.Rosa grill- och pratvin: Les Lauzeraies, nr 2724, 109 sek. Är måhända en aning tjatig om det här vinet, men faktum är att det trots alla lovord överallt inte sitter särskilt säkert på Systembolaget. Många konkurrenter som har stora marknadsföringsbudgetar försöker slå sig in i det lilla segmentet som Systembolaget lämnat för rosévin i den här prisklassen (att vinet är ekologiskt tar man till skillnad från många andra fall ingen hänsyn till). Hursom är Les Lauzeraies utmärkt till mycket av det du kan få för dig att slänga upp på grillen och trots att det i första hand är ett uttalat matvin går det utmärkt att prata med det också. Kraftfullt, fruktigt, smakrikt, gott – ett rejält rosévin från norra Provence med en kraft som får kusinerna från södra Provence att rodna.image1

3.Rött grill- och pratvin: El Rey, nr 2260, 79 sek. Innevarande årgången (i beställningssortimentet) börjar mogna till sig, öppet och finfint nu, fungerar som ett lättare alternativ till grillen och som pratvin för den som vill sippa rödtjut till matchen.

4.Röd klassiker: Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek. Ett fynd. Mycket upplevelse i den klassiska skolan för en i sammanhanget billig peng. Fungerar till grillen och en massa annat. Bra bjudvin. Ingen brukar protestera. (Du som vill invända och påpeka att vinet på bilden är Gran Reserva och inte Reserva, kan jag upplysa om att maten i bakgrunden är paella och inte grillat samt ge dig det goda rådet att du ska skaffa dig ett liv.)IMG_1008

5.Röd hästspark: Girard Artistry, nr 99659, 349 sek. Tro det eller ej, det här är billigt för det här vinet. Kraftfullt så det förslår. Även den som varit hos tandläkaren och fått sig en bedövning kan njuta av det, och den som tycker vinet är för mycket kanske har en tandläkarkompis som kan trycka in en bedövningsspruta före maten? Våga prova.IMG_0617

6.Segerns sötma: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 139 sek. Segerns sötma avsmakas bäst av genom ett kruttorrt skumvin. Vi vet alla dels vilken mästerlig vinmakare Clotilde är och vi vet att hon i likhet med de flesta andra i Chablis i år drabbats svårt av hagel och frost och att odlarna där behöver vårt stöd mer än någonsin. Förslagsvis ska Munskänkarna utropa 2017 till ett ”Stöd-Chablis-år”. Vi börjar vårt stöd-år med att fira segrar och dränka bedrövelser under EM med Clotildes fina bubbel.

Futbol!

Mano Negra-bonus.

Inner Circle-bonus.

Le Relais des Moines

IMG_2354Sedan urminnes tider har den legat där, krogen Le Relais des Moines, i rondellen just utanför Les Arcs sur Argens. Det där att stället ligger vid sidan om rondellen är svårt att tro när man väl installerats under de välvda taken inne i restaurangen eller på den soliga terrassen. Hic iacet otium, som munken skulle sagt, här vilar lugnet, och maten är inte dum den heller och servicen finfin. Den som slinker in en vardag, vid lunchtid, kan få en strålande trerätters för drygt 40 €, och då ingår inte bara maten, atmosfären, servicen och Michelin-stjärnan. Till allt det ska läggas vin, vatten och kaffe, som också ingår i dealen. Överkomligt.IMG_2355

Häromdagen lyssnade vi till Trixie Whitleys fina cover, nu hör vi det ljuvliga originalet.