Lite kort om en vinfrossa & KoMaRa

Även om inte HR:en tycker det så vill vinifierat själv mena att det är på tok för längesedan ett inlägg bestod av skryt och skrävel och ett tradigt uppräknande av viner som vinifierat provat; ett inlägg inte för någon annans skull än vinifierats egen; ett inlägg som i tillrättalagda och överdrivet positiva ordalag pladdrar på sådär som folk brukar göra när de fått göra något andra inte fått göra.bildSom sig bör inleddes och avslutades den här vinfrossan med champagne. En Comtes de Champagne 1999 (lysande!) följdes snart av en tydligt maloblockerad och därför mitt i sin gräddighet tämligen uppstramad Deutz 1983 (alla andra tyckte den var lysande, fast den var ganska oxiderad) och en Bollinger RD 1982 som kom fram eftersom några tyckte Deutzen var en Bollinger fast den inte alls var lik en Bollinger (väldigt typisk RD, helt ok).bildInnan det var dags för fler skumpor var panelen tvungen att genomlida en räcka vita och röda viner och här startades övningen med en utmärkt Pavillon Blanc 1990 (fortfarande ung!, inte så överraskande i och för sig, men året, torr-90, fläsk-90, borde inte vara så här bra idag, hatten av för Margauxs ständigt finfina vitvin) som snart fick stryk av ändå mer utmärkta Domaine de Chevalier 1990 (alltså, lagrad, fullödig Semillon slår Sauvignon blanc alla dagar i veckan så och denna afton, kort sagt ett otroligt bra vin vid full vigör och med alla attribut en Semillon av den här kalibern alltid skämmer bort oss med, ursnyggt, ett vin att gråta och bedja och lisma och stövelslicka för).bildEfter Bordeaux kommer Bourgogne lika säkert som att sol föder sol. En finfin och imponerande Corton Charlemagne GC 2011 från Louis Jadot (grymt, pinsamt ungt, massvis av frukt, utvecklades på ett direkt fascinerande vis med luft, allt till en rejäl ton flinta d v s svavel i sin bästa form) matchades mot en dito 1990 (moget och nog ganska fint men väl kork-murket, har inte klara året lika bra som kusinerna från Bordeaux (se ovan)).bildIngen vinfrossa utan rödtjut!: Gruaud Larose 2001 (tämligen powerdriven, lite flyktig syra, mycket uttrycksfull Cab, god, bra), Diamond Creek ”Gravelly Meadow” 1988 (12,5%, mogen, bordeauxig, lite snipig, bra försök göra Bordeaux), L’Evangile 1979 (ljus, mogen färg, mogen Merlot, lite flyktig syra (liksom i Gruauds fall även här i positivaste mening), lite torkad men fortsatt bra, fin syra, mogensötma, drick nu, bra!), Lafite 1986 (typisk Bordeaux 1986, dock ej typisk Lafite, lite vresigt), Mouton 1986 (ännu en Mouton som överraskar och det blir svårare och svårare att inte gilla Mouton, på det hela taget en ganska dum idé för övrigt, att ogilla Mouton, mycket gott, kraftfullt, bättre än snipiga årgången 86 även om årgången kommer fram med luft), Lynch Bages 2001 (uppförde sig lite som en bra, disciplinerad Cab från USA, mer Pauillac med luft och efter att etiketten kommit i dagern, bra).bildOch efter rödtjut lite mer rödtjut. Såklart. Côte-Rôtie ”La Jumèlle” (Jaboulet) 1978 (brun, mogen, hänger ihop fast den är död, levande död på något vis), Hermitage ”La Chapelle” (Chapoutier) 1982 (brun, mogen, over the edge, flyktig syra, men bra), La Spinetta Barbaresco Starderi 1999 (strålande!, typ halvvägs).bild

Sedan avslutades allt som sig bör med mer champagne och då framförallt från Legras & Haas (Jerome Legras var på plats och presenterade sina viner för säkerhets skull) och de var hustypiska på senare år medan de lite äldre nog var hustypiska på pappas tid men inte nu. Bara ett par exempel: Legras & Haas 2002 (tio år på lie, chardonnayig, chouillyig, krämig, hustypisk, lite rustik) och Legras & Haas 1990 (krutrök, frisk – gissningsvis utan malo (Jerome kunde inte svara för pappas synder, sa han, och han visste därför inte helt säkert om antagandet att det med 100 % säkerhet kan sägas vara maloblockat stämmer, men det är klart det stämmer, det kändes tydligt och dessutom skulle en 90:a annars inte bete sig så här omoget) lite mockaanstruket, ungt, mycket ungt för att vara ett lågsyraår som 90:a, bra!).

bild

 

KoMaRa.

Bercy – Vinets huvudstad

I den mån vinälskaren känner till Bercy idag är det sannolikt genom Cours Saint-Émilion och dess butiker och restauranger och air av flydda tider. Så sent som in på 1980-tal blomstrade fortfarande vinhandeln här och några decennium tidigare var Bercy världens största handelsplats för vin. Här samsades hundratals négociants en vin och enligt det franska magasinet Historail omsatte bara de fyra största när det begav sig mellan 100 000 och 200 000 liter om dagen. Vardera.

Det fanns flera skäl till att Bercy blev Bercy. Ytterst handlade det om att marknaden, Paris, fanns där och att Bercy integrerades med själva Paris 1860, men många saker bidrog. Järnvägen till exempel. När den drogs fram under 1800-talet kom plötsligt både Midi, Spanien och landets alla hamnar närmare huvudstaden. Och när så armén uppmuntrade vindrickandet under La Grande Guerre omvändes många av norra Frankrikes öl- och ciderkonsumenter till att hylla Bacchus.Bercy

För den som fått för sig att fiffel med livsmedel i allmänhet och vin i synnerhet är något nytt och att det hursomhelst är värre nu än någonsin ska veta att medan 20 % av verksamheten i Bercy ansågs ärlig och kvalitetsinriktad var den resterande delen snarast av motsatt art. En tydlig gräns mellan kvalitet och skräp gick längs Rue de Dijon.

Enligt ett gediget arbete av franska Historail förekom i slutet av 1800-talet till och med vin som gjorts utan druvor eller som ”secondary wines”, dvs efter att det första vinet pressats tillsatte man vatten och socker till skalresterna och jäste en gång till. Mer vanligt var coupage, att blanda svagt eller rent av utspätt vin från Midi – där man just börjat tok-göda och planterat med högavkastande sorter som Aramon och därför hade svårt att nå mognad – med mer alkoholstinna varelser från Nordafrika. Det sistnämnda pågick för övrigt ända till dess Algeriet 1962 bröt sig loss från Frankrike. (Enligt Gilbert Garriers ”Histoire sociale et culturelle du vin” var det under 1800-talet senare del inte ovanligt att förstärkta viner som anlände med 18 % alkohol till Bercy blendades ner till 7 % innan de levererades till barerna i Paris.)Bercy2

I och med att de nordafrikanska stödtrupperna försvann och i kölvattnet av en begynnande tillnyktring i Frankrike både avseende hur mycket individen bör dricka och vad som är att betrakta som kvalitet minskade snart Bercys betydelse och från 1970-talets början monterades denna vinfyllda stadsdel i Paris bit för bit ned, men det var först 1989 som vinet försvann helt härifrån – bara för att några år senare komma tillbaka på Cours Saint-Émilions barer och bistron. Chatanooga Choo Choo. People Get Ready. J’entends siffler le train. Ah! Le petit vin blanc.

De franska vinböndernas historiska ilska & järnvägen

När det franska magasinet Historail ägnar ett temanummer åt ”Järnvägen & vinet” gör det det rejält. En av de saker som tas upp är de återkommande bondeupproren och den roll järnvägen spelat i dessa. Både som orsak och som fortskaffningsmedel för de protesterande – i samband med vissa kriser har bönderna fått resa gratis och specialtåg ibland satts in för deras skull.

En av de mest kända protestaktionerna ägde rum i mars 1976. Det var då en skara uppretade bönder stoppade ett tåg som transporterade (importerat) vin och satte eld på det. Innan alltIron Horse var över hade en polis och en bonde dödats och ett trettiotal skadats, framförallt av kulor. Än idag är det oklart vem som gav order om vad och ingen skyldig har pekats ut än mindre dömts och det gäller båda sidor i konflikten. Precis som vid tidigare protestaktioner krävde bönderna att de skulle kunna leva på sitt arbete och att Frankrike skulle sluta importera billigt vin från framförallt Spanien och Italien. Ungefär 70 år tidigare genomfördes en stor men fredlig protestaktion med samma budskap ett stenkast från den plats där tåget – mellan Marcorignan och Montredon – 1976 stoppades.

Intressant är att ytterst har böndernas problem till stor del berott på att de under 1800-talet lämnade övriga grödor till förmån för vin – något som för övrigt fransmännenSavoy Brown2 uppmuntrades till av regeringen till och från, och som inte minst förbättrad levnadsstandard och allt fler allt större urbana centrum med barer och näringsställen bidrog till med den därmed följande ökade efterfrågan på vin. I departementet Hérault (Languedoc) ökade vinarealen från 96 000 ha 1828 till 174 000 ha 1850 och man gick snabbt från en mer diversifierad odling till vad som närmast var/är att betrakta som en monokultur – något som alltid medför att bonden är utsatt för risker.

Enligt Historail ägde den första bondeprotesten riktad mot staten och indirekt järnvägen rum 1845. Det sägs också vara första gången en manifestation genomfördes med folk som la sig på rälsen för att stoppa tågen. Kravet då var att staten skulle se till att höja priset på vin, 150 000 personer deltog. Iron Horse. Hellbound Train.

Clotilde Davenne 2014 & Thin Lizzy

Som vi i fanklubben väntat. Nu är det äntligen dags för Clotilde Davennes viner från 2014 att lanseras i Sverige. Först ut var i början av maj rosévinet, Bourgogne Rosé, nr 99022,119 sek. Lika friskt, gott och pinotigt som ifjol. Det enda som hittills talat mot det här vinet är den uteblivna vårvärmen. Å andra sidan är det så elegant och snyggt att det fungerar som vin, alltså inte nödvändigtvis bara som rosévin med de begränsningar det innebär till exempel avseende förväntad vårvärme. Prova gärna till grillade skaldjur, ett fiskspett eller en sallad av lämpligt slag.10408107_1583495841887410_6044310098715347245_n

Nästa Clotilde 14 i Sverige är Bourgogne Blanc, nr 5562, 127 sek, som släpps i dagarna. Håll ögonen öppna. Har haft förmånen att prova det här vinet flera gånger mellan skörden och tappningen (och nu). Clotildes viner brukar vara rena men frågan är om inte det här är den mest stringenta och rena Bourgogne Blanc hon släppt ifrån sig. Oerhört imponerande för ett vin i den här prisklassen och överhuvudtaget. Som vinmakare är det bara att applådera ödmjukt och inställsamt och lömskt försöka komma på hur hon gör.Rosie The Riveter

Om några månader är det så dags för Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek. Medan jag är över mig given avseende Bourgogne Blanc 2014 tycker jag att den nya årgången Chablis mer är direkt jämförbar med föregående år och den nivå vinet brukar ha. Med andra ord lär inte 14 göra någon besviken. Ett tips är dock att de verkliga Chablis-fansen ska passa på att köpa på sig lite 2013 medan den fortsatt finns i butik. Skälet är att Clotildes Chablis behöver lite tid för att öppna upp sig och den som kommer över ett ett år äldre vin spar ett års lagring så att säga.CremantDeBourgogne

Avslutningsvis i dessa bröllops- och studenttider passar er utsände i det prunkande Clotildeparadiset på att påminna om Crémant de Bourgognernas Crémant de Bourgogne, nämligen Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 sek. Så bra att du kommer undan med hedern i behåll trots att du snålat och inte köpt champagne. Mycket närmare fin-bubblet än så här kommer man knappast utanför Champagne. Pinot noir och chardonnay buteljjäst enligt samma metod som i Champagne och av en vinmakare som skapade vinet därför att hon inte ansåg sig ha råd med all champagne hon dels hinkade själv, dels bjöd sina vänner på. Thin Lizzy.

Förbud mot TV-trollkarlar & -trollpackor! & magisk musik

Man behöver ingen utstuderad känsla för tendenser och trender för att känna varthän vinden blåser just nu. Den lyhörde noterar hur Nordan tjuter runt knuten: ”Ut med TV-kockarna, in med TV-trollkarlarna!”. När vi äntligen blir av med TV-kockarna och alla sömngångaraktiga matlagnings- och bakprogram kommer vi att utsättas för en aldrig sinande ström av trollkarlar och trollpackor och trolleriprogram: Mästertrollkarlen, Mitt iELO trolleriet, Sveriges yngsta mästertrollkarl, Det stora trollerislaget och när vi inte tror det kan bli värre börjar Paolo Roberto trolla för barn på Bolibompa och tillsammans med sina gamla släktingar i Italien och Per Moberg dyker upp som trollkarl i Vad blir det för trolleri? samtidigt som en ny storsäljare lanseras i form av Moberg Glad i Hatten, en cylinderhattsformad box med magiskt vin som får hatten att svälla, och i morgon-TV ersätts kockarna med trollkarlar och så småningom trollpackor som får programvärdarna att förundras och tittarna att inspireras till små trolleriföreställningar när de har middagsgäster som de då kan trolla fram enkronor ur öronen på… Kort sagt: ur askan i elden och innan detta blir verklighet vill vinifierat mota Trolle i grind genom att kräva ett omedelbart förbud mot TV-trollkarlar och TV-trollpackor! ELO. Blå Tåget. Bo Hansson. Focus. Beatles.

Inredning & förtydligande av vinet a la Google & Karlos Rosé

Som bekant kan det bli hur tokigt som helst om man låter Google sköta översättningen. Såg precis en riktigt gullig vinbeskrivning där en annars seriös svensk vinsajt röstat fram årets roséviner och kort beskriver vart och ett av dessa. Efter en rent allmänt anakolut-anstruken text om ett av vinerna toppas så småningom anrättning med ”… Efter pressning och inredningar (förtydligande av musten innan jäsning), vinifieras roséviner vid låg temperatur för att bevara intakt fruktighet och fräschör…”. Helt klart är det något vi missat i vinets värld, åtminstone har det gått vinifierat förbi hur man inreder ett vin eller på vilket sätt det faktum att vinet inretts förtydligar musten.

Den som kör Google och faller för att byta ut ”debourbage” mot débourbage” får somChateau Henri Bonnaud översättning ”inredning” istället för korrekta ”fällning” och ”förtydligande” kan vi väl gissa kommer från ordet ”clarification” (”klarning”) som förstås också skulle kunna betyda förtydligande. Det eller så är det dags att sätta sig i skolbänken igen för att ta del av vinmakeriets nya hemligheter och dessa hemligheters vokabulär.

Vill samtidigt passa på att lyfta fram att ett av de årets roséviner sajten valt ut är godbiten Chateau Henri Bonnaud Palette Rosé, nr 71164, 179 sek, som vinifierat vid återkommande tillfällen också puffat för. Här har man för säkerhets skull struntat i att översätta alls och pangar på med en engelsk beskrivning. Det fungerar utmärkt men inbjuder också till viss reflektion över saker som hur ”this rose wine is produced by static draining from our red wine vats” skulle översättas: ”detta rosvin är producerat av statisk dränering från våra rödvinskar”? Nu lite bachata från Dominikanska Republiken med Karlos Rosé.

Chez Panisse, Berkeley & Neil Sedaka

Om du kanske inte mot förmodan, snarare med förmodan, plötsligt finner dig själv vandrande på hungrig mage mitt i Berkeley och undrar ”Vad tusan gör jag nu då?” då kan det vara bra att ha svaret på följdfrågan – ”Vad tusan gör jag nu?” är att betrakta som retorisk, eller hur? mer intressant är frågan som följer sedan du konstaterat att du ska äta, nämligen, som den vakne HR:en räknat ut, ”Var?” – vilket är Chez Panisse på 1517 Schattuck Avenue. Schysst franskt brasserie mitt i Berkeley. Ge dig hän, frossa i det fransktraditionella och känn dig som en av alla de aktiva och pensionerade lärarna från universitetet som tycks ha utsett haket till sitt. Calender Girl. Oh, Carol. One Way Ticket.bild