Söndagar i Frankrike. Ni har säkert svårt att tro det, men vägarna förstoppas då av cyklande män i töntiga hjälmar och suspekta trikåer. En trafikfara värre än de allestädes närvarande och innerligt avskydda vildsvinen. vinifierat kräver nu ett stopp för de förstnämnda figurerna, vilka får ET att verka normal vilken dag som helst i köpcentrumet, och att de per omgående förpassas ut i skogen till för ändamålet avsedda pister. Cykelsång.
Efter inlägget om påssåsen som exploderade i mikrovågsugnen och de förklaringar som, av kunniga och initierade vinifierat-följare, getts, och de åtgärder som vi kommit fram till behövs – varningstext på påssåsförpackningar och åldergräns för inköp – kommer nu nästa explosionschock: Uncle Bens risotto med svamp och kyckling! Okej, det var lätt att
En riktig ottoman
förstå att påssåsen blir så varm i ugnen att en gejser uppstår och huxflux exploderar alltihop, men vad ingen berättade var, att samma sak kan hända med en påse risotto. Enligt förpackningen skulle denna värmas i tre minuter. Sagt och gjort, men långt innan de tre minuterna förflutit bubblade och rök det ur påsen och sedan, minsann, började det hoppa risottoingredienser ur densamma – det kan vara så att den anrättningsansvarige hällt i lite för mycket vin och vatten i påsen, men Herregud!, påslivsmedlen måste vara idiotsäkra! Nu kräver vinifierat, med omedelbar verkan, varningstext och åldersgräns även på Uncle Bens, och andras, påsrisotto. Det, om något, måste politikerna ta upp nu under Almedalsveckan! Varför jag gick lös på en påsrisotto? Jo, tidigare i livet har jag avancerat från snabbmakaroner till påstortellini och nu tänkte jag att det var dags att ta nästa steg i utvecklingen och erövra påsrisotton, men icke sa nicke. Det ska aldrig mer ske!
Från och med den första juli ska det finnas en godkänt alkoholtestare i alla motordrivna fordon i Frankrike. Enda undantaget är mopeder. Syftet med detta är att chaufförerna ska kunna testa sig själva. Om man i en poliskontroll visar sig ha motsvarande 0,25 mg/liter
S.k. éthylotest
alkohol i utandningsluften, motsvarande 0,5 mg/liter i blodet, är det, så att säga, kört. Det blir rejäla böter och man blir av med sex av sina 12 prickar på körkortet (når man 0 ryker kortet) samt mister körkortet i tre år alternativt sju år om man orsakat en dödsolycka. Den som ertappas med mer än 0,8 mg/liter i blodet får betala 4500 € i böter, blir av med körkortet i tre år och får sitta i fängelse två år. Tips på Almedalsveckan-rosé att inmundiga med förstånd och utan fordon – och kanske kan de franska nymodigheterna tjäna som förebild och inspirationskälla för de svenska politikerna, som emellanåt förefaller fokusera på meningslösa, kosmetiska åtgärder istället för att ta sig an de verkliga alkoholproblemen.
Visst är det synnerligen upprörande när skattepengarna förslösas på andras lyxliv, dock måste man i det aktuella fallet med Fjärde AP-fonden konstatera, att så länge de lägger pengarna på att bättra på sitt hemliga dryckesförråd så finns det ändå något sympatiskt över det här slöseriet. Vill samtidigt, efter att ha skummat dagens tidningar, göra ett PS till gårdagens grillvinstips: om ni ska grilla hamburgare kan det vara klokt att vara försiktig med ICA:s köttfärs. Igen.
Efter den historiskt ensidiga, och intill det häpnadsväckande vinklade,
rapporteringen från valet i Grekland och om vad som var och är ”rätt” att göra om man är grek, är det uppfriskande att läsa Mats Persson, professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, när han försöker räta ut begreppen om Euklides, Appollonios och vinkelns hemland
Hon sprang från notan, han från björnen och Alice Cooper spelade Billion Dollar Babies för att förgylla er tisdag.
Hustrun utbrast förfärat, efter att ha läst blogginlägget ”Flygetygsotyg”: ”Men vad är det med dig, det är väl fint och bra på alla sätt och vis att en cockpitmänniska dyker upp och visar sitt intresse för resenärerna, redo att ta emot både ris och ros? Känner du aldrig en strimma av insikt, som säger ’grumpyyy’, strila in i ditt medvetandes töcken då och då?” Saken är nu
den, att Hustrun inte har hela bilden klar för sig. Det var inte bara den idogt klämmande ungen i stolsraden bakom som ställde till det, det var en annons och en artikel också: 1. Annonsen: ”Supportern, ’den 12:e och viktigaste spelaren’” (Herregud!), kunde köpa sig en blågul EM-T-shirt med texten ”Vi har seglat över havet/för att se det bästa laget” (Hallååå?). Det hjälper inte att detta är en direkt fortsättning på barndomens friskt rappande hejaramsa, ”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör, skjortan hänger utanför, heja, heja, heja”, man blir grumpy i alla fall. 2. Artikeln: DI skriver om ”Dikten ekonomernas nya verklighet” och låter två ekonomer publicera verk ur sin nyutkomna diktsamling och hur låter det? Ekonom 1: ”Den skuldsatte”: ”Ett tragisk liv var att vänta…” (gissar vi redan här att ordet ”ränta” snart dyker upp?) ”…/Ett tragiskt liv det blev/ Allt handlade om lån och ränta/ sammanfattat i ett skuldebrev”. Ekonom 2: ”Den porlande bäcken”, författad av den, enligt artikeln, mer filosofiskt lagde av de båda diktarna: ”Att höra den porlande bäcken/ är att fånga den fria viskningen/ Det rinnande vattnet är livets flöde/ En sinnebild av vår Livets resa/.” Det hjälps inte att det är gulligt och oförargligt, man kan bli sur även av dylikt: poesins boxvin. Självklart var jag butter när jag klev av planet. PS Okej, det kunde varit värre, där på planet.
Äntligen får man fritt servera alkohol på äldreboenden. En överförmynderiets skamfläck har suddats ut ur vår samtid. Champagne! Och musik!
Uppriktigt sagt, om någon börjar käka på ens ansikte (läs här eller här) är det svårt att värja sig mot tanken att det är ganska okej att personen ifråga- trots sin goda smak; den har trots allt valt just ditt ansikte – tas av daga. Frågan vi i dryckesbranschen måste, utifrån ett rent professionellt perspektiv, ställa oss, är vad denne något makabre fulsmakare föredrar att dricka till huvudrätten? Min gissning är billigast tänkbara box. Varför? Två skäl: 1. Han har en synnerligen makaber smak. 2. Han räds inte risken att det han stoppar, och rimligtvis inte heller det han häller, i sig är orent.