Dikt och verklighet

Hustrun utbrast förfärat, efter att ha läst blogginlägget ”Flygetygsotyg”: ”Men vad är det med dig, det är väl fint och bra på alla sätt och vis att en cockpitmänniska dyker upp och visar sitt intresse för resenärerna, redo att ta emot både ris och ros? Känner du aldrig en strimma av insikt, som säger ’grumpyyy’, strila in i ditt medvetandes töcken då och då?” Saken är nu den, att Hustrun inte har hela bilden klar för sig. Det var inte bara den idogt klämmande ungen i stolsraden bakom som ställde till det, det var en annons och en artikel också: 1. Annonsen: ”Supportern, ’den 12:e och viktigaste spelaren’” (Herregud!), kunde köpa sig en blågul EM-T-shirt med texten ”Vi har seglat över havet/för att se det bästa laget” (Hallååå?). Det hjälper inte att detta är en direkt fortsättning på barndomens friskt rappande hejaramsa, ”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör, skjortan hänger utanför, heja, heja, heja”, man blir grumpy i alla fall. 2. Artikeln: DI skriver om ”Dikten ekonomernas nya verklighet” och låter två ekonomer publicera verk ur sin nyutkomna diktsamling och hur låter det? Ekonom 1: ”Den skuldsatte”: ”Ett tragisk liv var att vänta…” (gissar vi redan här att ordet ”ränta” snart dyker upp?) ”…/Ett tragiskt liv det blev/ Allt handlade om lån och ränta/ sammanfattat i ett skuldebrev”. Ekonom 2: ”Den porlande bäcken”, författad av den, enligt artikeln, mer filosofiskt lagde av de båda diktarna: ”Att höra den porlande bäcken/ är att fånga den fria viskningen/ Det rinnande vattnet är livets flöde/ En sinnebild av vår Livets resa/.” Det hjälps inte att det är gulligt och oförargligt, man kan bli sur även av dylikt: poesins boxvin. Självklart var jag butter när jag klev av planet. PS Okej, det kunde varit värre, där på planet.

 

Fejs och boxvin?

Uppriktigt sagt, om någon börjar käka på ens ansikte (läs här eller här) är det svårt att värja sig mot tanken att det är ganska okej att personen ifråga- trots sin goda smak; den har trots allt valt just ditt ansikte – tas av daga. Frågan vi i dryckesbranschen måste, utifrån ett rent professionellt perspektiv, ställa oss, är vad denne något makabre fulsmakare föredrar att dricka till huvudrätten? Min gissning är billigast tänkbara box. Varför? Två skäl: 1. Han har en synnerligen makaber smak. 2. Han räds inte risken att det han stoppar, och rimligtvis inte heller det han häller, i sig är orent.

Nike, urin, kaffe & Guthrie Govan

Alltså, Nike har haft många chanser att vårda mig, men inte tagit dem, nu funderar jag, sedan skoföretaget Skecher tvingas betala 300 miljoner i skadestånd för utebliven viktminskning, på att stämma mig till ett sponsorship från Nike så det får upp huvudet ur sanden någon gång – God damn: Just do it ! Noterar för övrigt att Göteborgarna upptäckt att deras stad stinker och det beror inte på något annat än dem, eller i vart fall några av dem själva. Å andra sidan får man säga att det är bra att de, eller några av dem, i alla fall vill få bort stanken. Det är fler städer som borde följa göteborgarnas exempel. Och kanske skulle man ha en slags doftpolis som fick beskjuta urinerande människor med någon form av elektrisk strålpistol så det gjorde lika ont i urinerarnas läckande organ som det sedan gör i våra olfaktoriska organ när vi tvingas vandra i stanken och de kvardröjande ångorna av deras djuriska beteende. För övrigt kan ett studiebesök på RER-perrongerna på Gare de Lyon rekommenderas för alla som vill känna på hur illa det kan bli när folk går och läcker på fel ställen. Slutligen: den som dricker kaffe löper mindre risk att dö under de följande 14 åren! Detta är smått sensationellt och definitivt något jag skulle använda i min marknadsföring om jag drev en konditorirörelse. Och i övrigt gäller, förstås, för oss alla, att se till att förlänga livet med 14 år varje morgon (ja, Zoega, Arvid Nordqvist, Gevalia och Löfbergs eller varför inte Illy eller Lavazza ? – först till kvarn med rätt sponsorkontrakt kan få mycket utrymme här på bloggen). Guthrie Govan jazzar.

Korruption, Dubai, Göteborgs Universitet & Cactus

Vad händer när en enväldig potentat får för mycket pengar? Kanske en del pampiga investeringar, som i grund och botten inte alltid behöver vara fullständigt korkade. Dubai är dock inget lysande exempel på hur det går när det går bra i en diktatur. Ett onödigt högt torn och nu försvinner de ofärdiga öarna utanför kusten och kassakistan är tom. Inte så mycket att hänga i framtidsträdet. För övrigt har forskare vid Göteborgs Universitet visat det vi behövde ha svart på vitt på: korruption är ett ont och orsaken till många människors elände. Med andra ord: den som tar eller betalar mutor deltar aktivt i att bygga på världens elände. Cactus.

Tymosjenko & joggning i Åre

Måste erkänna att knivbeväpnade 16-åringar i joggingspåret gör att Åre kan mäta sig med löparrundorna på Hammarbyhöjden, fyllda av småbarn och livsfarliga barnvagnsförare, och i de sydprovencalska skogarna, där vildsvinen härskar. Visst sätter det en extra krydda på löpartillvaron i Sveriges alpina centrum, men helt friskt känns det inte. Helt frisk är inte heller Julia Tymosjenko i Ukraina. Det är, förstås, inte trevligt alls och behöver hon stöd från annat håll ska hon få det, men, hur kommer det sig att hon plötsligt hyllas som någon slags icke-korrupt, rättskaffens politiker snart sagt överallt i ”väst”? Sanningen är den att såväl hon som sittande ledare är genomkorrupta.

 

Expertterapi – nu!

Enligt flera tidningar och ”experter” har sannolikheten för att Grekland på ett eller annat vis kommer att lämna Eurozonen ökat efter valet igår. Frågan är nu vem som är mest korkad: den som säger denna pleonasm eller den som skriver om personen som lånar sig till detta uttalande i egenskap av ”expert” och därmed agerar på ett tämligen patetiskt vis baserat på bristande självkritik- och insikt och drivet av en narcissism som torde kräva behandling.