Enligt SvD, med flera, menar Kim Jong-Nam, som inte fick jobbet, att brodern, Kim Jong-Un, bara är en symbol, som landets maktelit använder sig av. Öh? Och?

På det hela taget är den självutnämnda ”tävlingsmänniskan” en, både mot sig själv och sin omgivning, osympatisk figur; en, kanske i motsats till vad en darwinist skulle kunna tro, civilisationens dödgrävare, som tävlar istället för att gå i välbehövlig terapi.

Alla har väl hunnit läsa om pappan som lämnade sin, i pappans ögon för dagen inkompetente, son, att gå från Uppsala till Stockholm, för säkerhets skull utan ytterkläder i det rådande bistra klimatet. Det sensationella är inte att säkringen gått på en förälder riden av prestationsångestens mara eller att denna förälder låtit säkringen gå i offentlighetens ljus, det sensationella är att den ena idioten efter den andra nu får sitta i TV-sofforna och säga att han – alltid en han, om man nu kan dra en slutsats av den saken? – någonstans ändå kan förstå pappan, för visst måste de unga sättas under press om resultat ska uppnås. En slags realitysåpa där den ene efter den andre aspirerar på att vara morgonsoffornas Linda Rosing.

Lyckligtvis finns det betydligt fler vinsmakare än vinmakare. Mindre lyckligt är att det också finns betydligt fler vinsmakare än finsmakare.