Vill direkt be dig som hamnade här på vinifierat.se sedan du sökt på något ord i rubriken om ursäkt. Det är lika bra att erkänna: du är utnyttjad. Här finns varken nakenbilder, bävrar eller gratissaker. Rubriken ser ut som den gör därför att den omfattar de enligt bloggportalen sex mest sökta termerna den senaste veckan och tanken med rubriken är att för en dag kraftigt öka antalet besökare på vinifierat.se så att jag nästa gång jag umgås med andra bloggare sådär lagom avmätt kan säga något i stil med ”besökare? vet inte riktigt, men senast jag kollade, runt första oktober, var det 67 345 besökare den dagen…”. Men när du nu ändå är här kan du passa på att beställa ett exemplar av ”Vinifiktioner” – i den finns en form av nakenbild inspirerad av Picasso, noveller och, låt vara väldigt lite men ändå, sex.
Kategoriarkiv: Världen
Chile 201 år!
Satans avkommas storstilade comeback
Ha! Aftonbladet skriver om grisarnas ”storstilade comeback”. De skulle bara veta vad som väntar. Mer lämplig dryck till vildsvinsköttet. (Lär mer om vinet här.)
Fransk tågmästarhumor
Plats: Chateauroux-pendeln, fast förankrad i perrong 1, Gare SNCF, Orleans. Tid: 19.28, fredag 26 augusti 2011. Händelse: Tågvärden meddelar ”Samtliga medföljande måste nu stiga av tåget. Bara passagerare får vara kvar. Tåget avgår nu, med omedelbar verkan.” Plats: Dito. Tid: 19.33. Händelse: Dito. Plats: Dito. Tid: 19.38. Händelse: Dito. Plats: Dito. Tid: 19.44. Händelse: Dito. Plats: Dito. Tid: 19.48. Händelse: Dito. Plats: Dito. Tid: 19.58. Händelse: Dito. Plats: Perrong 1, Gare SNCF, Orleans. Tid: 20.08. Händelse: Chateauroux-pendeln avgår. Utan kommentar från tågmästaren. Men kanske med medföljande ombord. Fransk tågmusik.
Rhônevin & diktatorns sagobröllop
Provade igår bland annat Alain Graillots Saint Joseph 1991 mot hans Crozes-Hermitage 1991. Båda bra. Saint Joseph ursprungstypisk med tryffel och svamp i buketten, Crozes-Hermitage snygg druvkaraktär, som nu bär mognadens praktfulla dräkt. Samtidigt vid bordet: en diskussion om huruvida Monaco är en diktatur eller inte, vilket ledde till att en väl insatt person i Monaco ringdes upp och han gav oss som drev tesen om diktaturen rätt: ”det är en polisstat”, ”Ingen annanstans i världen, inte ens Kuba, Venezuela eller Vitryssland är man mer övervakad”, ”kameror överallt”, ”ingen fri press, inget fritt ord”, ”allt styrs av en familj”, ”inga val”… Det fick inte tyst på dem som tyckte att fri sjukvård och ordning och reda räcker långt, ”ända till Kuwait och Saudiarabien?”, frågade vi då, men det gick inte att jämföra menade de, dessutom tyckte de att vårt förslag att vi ska betala svensk skatt direkt till det svenska kungahuset istället för till en vald riksdag och regering inte var jämförbart, fast det de facto är det på alla sätt och vis, det enda vi måste åtgärda för att göra det möjligt är att plocka bort vår demokrati, det fria ordet och det fria näringslivet. Och, just det, enligt den mycket väl insatta källan är det sant att bruden försökte fly före bröllopet men övertalades av kardinalen att ställa upp. Slutligen slöts ett avtal om att hon stannar i fem år, sedan kan hon dra. Däremot ska under den tiden en äkta tronarvinge – prinsen har ett antal oäktingar runt om i världen så som det anstår en envåldshärskare av obsolet datum – avlas fram, enligt uppgift redan på g. Bara så ni vet och kom ihåg var ni läste det först.
Urvinad journalistik
Vad händer när tidningar och andra som är satta att rapportera om och avslöja samhällets vardag och bedöma utbudet av varor och tjänster och i bästa fall vara en nagel i ögat på makten och den lilla människans bästa vän, sätter upp en butik och börjar sälja varor som inte har direkt med tidningsutgivningen att göra? Eller har jag missat något, hänger till exempel vin och tidningsutgivning ihop, DI, SvD m fl? Och vad är nästa steg? Att våra tidningar och tidskrifter startar egna Claes Ohlsons-butiker? Kanske ligger i så fall livsmedelsbutiker i lågprissegmentet bäst till, de är lönsamma trots att ingen tar dem riktigt på allvar.
Journalistikens och det öppna samhällets dödgrävare
Robert Murdoch har visat sig vara exakt den filuren som vi alltid misstänkt honom för att vara, eller snarare: han har än en gång visat sig vara den filuren vi vet att han är. Nu ber han om ursäkt. Det finns inget skäl i världen att ursäkta den här mannen och hans dödgrävare till anställda: det är sådana som de som förstör för den seriösa journalistiken och som tillsammans med terrorister får det öppna samhället att skrika efter mindre öppenhet och mer kontroll.
Fête de la Musique
För 30 år sedan fick den franska kulturministern Jack Lang för sig att alla fransoser skulle ge sig ut och spela och sjunga mellan, om jag minns rätt, 20.30 och 21.00 den 21a juni. Sagt och sjungit. Numer är ”Fête de la Musique” en gigantisk musikfest som spritt sig inte bara till alla och envar i Frankrike utan också till många andra länder. Det är aldrig fel att vara i Bordeaux när det drar ihop sig detta magnifika musikparty, student- och musikstad som det är. Dock hade jag oturen att i år få death metal-scenen utanför mitt hotellfönster och även om harmonierna ofta är vackra, är det mindre kul när sångaren primalskriker i värsta mistlursanda och sedan får för sig att han måste fortsätta göra det fast både hans röst och låten borde tagit slut för länge sedan.
DSK ett klumpigt svin?
Dominique Strauss-Kahn (eller DSK som vi fransmän säger), chef för IMF, tilltänkt president i Frankrike, har gripits misstänkt för sexuella övergrepp med mera (som om det inte skulle vara illa nog att vara chef för IMF). Framtiden lär utvisa huruvida han är skyldig till det, vad det verkar, ohyggligt klumpiga och på alla sätt och vis vedervärdiga och idiotiska agerande han anklagas för. Är detta sant får vi hoppas att han vederbörligen blir dömd för sina handlingar, är det å andra sidan en arrangerad fälla får vi hoppas att detta framkommer tämligen omgående. Oavsett vilket lär detta kraftigt försvåra, rent av omintetgöra, DSK:s möjligheter att vinna nästa presidentval i Frankrike.
Inbjuden med bakfoten
Någon som är skogstokig eller möjligen intill dumhet naiv eller måhända både och i kombination med en upptågsmakaranda som heter duga har fått det mystiska infallet att bjuda in mig som representant för ”min region” i en stort upplagd mattävling med både TV-inslag och Alain Ducasse! Eller kan inbjudaren ha fått allt om bakfoten och fått för sig att mina påstortellini faktiskt är en delikatess?
