TV5 har dammat av den gamle utomjordingen Uri Geller och kör hans fenomenala show för fulla muggar bara för att en gång för alla bevisa att man måste vara intelligensbefriad för att kunna titta på TV5 en hel kväll.

Vad har världspolitiken att göra på den här bloggen? Inget alls. Därför funderade jag för två veckor sedan på att skriva ”Tunisien står inför ett vägskäl, det första sedan Bourgiba”. Av det blev det intet så nu får det istället bli ”Maghreb står inför ett vägskäl”. För så är det. Och med mer demokrati och mänskliga rättigheter kan vi förvänta oss bättre viner, så visst hör detta hemma på den här bloggen. I bästa fall sprider sig det folkliga upproret till grannländerna. Man har försökt tidigare. Flera gånger. Bland annat försökte man med arabisk nationalism (t ex Bourgiba och Tunisien och det slutade med diktatur) och (pan)arabisk socialism (t ex Nasser och Egypten och det slutade med diktatur), som till namnet fortfarande sitter vid makten i Syrien (diktatur) och i form av andra varianter och avarter även gör det i till exempel Algeriet (faktiskt var även Saddam Husseins gäng Baath-partister och ursprungligen anhängare av den mest socialistiska (läs marxistiska) formen av den här riktningen, som för övrigt var sekulär och också skälet till att den irakiska flaggans religiösa budskap faktiskt inte fanns där före Gulfkriget 1991, vilket jag hoppas att de som gör frågorna till TP någon gång kommer på att de ska fråga om), sedan, när den (pan)arabiska socialismen gjort tillräckligt många besvikna, kom de religiösa ledarna och snart gick en del av den utvecklingen över styr i militant islamism, som i överraskande stor utsträckning fokuserat på att städa framför andras dörrar istället för den egna. Så, plötsligt, slår tunisierna till med ett folkligt uppror av god kvalitet. Såvitt man idag kan bedöma ingen extremism av vare sig politisk, religiös eller religionspolitisk art. Nu får vi hoppas att landets interimsledare, angränsande staters ledare och övriga världen agera med sunt förnuft, för en gångs skull. Möjligen är just Tunisien landet som kan föregå med gott exempel, inte minst med tanke på att det inte förbannats med rikliga oljeresurser.

Tre saker jag vill se mindre av 2011:
– Resenärer som har en kvart på sig att lista ut hur säkerhetskontrollen ska gå till och som lik förbannat blir ståendes där i fem minuter medan de förvånat och upprört fnissandes måste lägga upp fickknivar, småmynt, mobiltelefoner och annat som de som de inte helt tillräkneliga personer de är har glömt att lägga i de för ändamålet avsedda korgarna.
– Folk som kör mitt i vägbanan över broar och genom andra smala mötesplatser. Blir det inte ändring på detta köper jag mig en Hummer.
– Joggare i knästrumpor.

Tre saker jag vill se mer av 2011 x 2:
– Laurent Blancs Les Bleus (Bleu de Blanc?)
– Ready Cash
– Bourgogne och Châteauneuf-du-Pape
– Michael Schumachers fortsatt medelmåttiga framfart i F1
– Clotilde Davenne och Giacomo Puccini
– Skepparmössor på turistorter

Jo, så förhåller det sig.

Sveriges Radio ändrar sig och säger inte upp medarbetaren som på sin fritid skrev en bok om kungen. Därmed slipper SR att retroaktivt säga upp alla som researchade och rapporterade om Björn Rosengrens besök på Tabu, Mona Sahlins Toblerone och Cecilia Stegö Chilòs TV-licens med flera.