Kategoriarkiv: Vinvärlden

Långtidstest: kylskåpsg(l)ömd Désirée

Publicerat av
Svara

”Men oj! Titta här, Hustrun! En öppnad Désirée i kylskåpet!” Er utsände i de tålmodigas värld fylld av empirisk insikt och vetskapens tjusiga självbelåtenhet gör ett hitte på-fynd. ”Men, vad är detta? Jag trodde flaskan var full. Har du alltså ’gömt’ en öppnad Désirée bland flaskorna i kylen?” Det är inte ovanligt att forskares livskamrater är oförstående och Hustrun är inget undantag. ”Jag, eeh, nej, ja, jo, kanske, men… se här! Vill du smaka?”

Utan att gå närmare in på den fortsatta dialogen, kan vi konstatera att den g(l)ömda flaskan i kylen innehöll cirka 15 cl vin och att den g(l)ömts i två månader. Vid en sensorisk bedömning kunde vi konstatera att vinets doft fortsatt var korrekt, inte fullt lika fruktigt som då det var nyöppnat förstås, och visst hade det lagrats förslutet och kallt, men ändå, imponerande. Smaken däremot visade sig ha tagit mer stryk, här stod alkoholbeskan i brist på normal frukt och fräschör ut något, varför viss obalans i smakkompositionen uppstått och jättegott var det inte. Efter ett par timmar i ett glas luktar vinet mest bara etanal, eller acetaldehyd som det brukar kallas i svenska vinkretsar. Kort sagt är den lilla frukt och fräschör som fanns som bortblåst och det luktar lite äckligt och då undrar alla långtidstestande vetenskapsvänner där ute i världen ”är det kört nu, är detta slutet?” (ja, det känns som att det går att ta på spänningen och frågan kan inte lämnas kvar där, hängandes i luften, utan svar). Detta sa vi också till Hustrun: ”Nu du, Hustrun, nu ska vi allt ta och testa vad som händer om vinet får stå i glaset över natten!”

Någon större succé hade inte vårt barnsligt glada tillrop, men morgonen därpå fick vi ett resultat! Vätskan hade genomgått ytterligare en metamorfos. Nu var doften sådan den brukar vara på rena vitviner med förbrukat fritt svavel, dvs en mycket diskret näsa med ett litet fruktinslag och fritt från aromer som kan uppfattas som defekter, smaken var de facto bättre än före glasluftningen, diskret med ett lätt inslag av äpple samt äppelskrutt och ostbåge, inte jättegott men drickbart i brist på annat och en möjlig bas för en kir.

Nu dags för den sista, lilla skvätten i flaskan, som stått i rumstemperatur ett dygn! Doften är riktigt fräsch jämfört med glaset som stått och oxiderat ett dygn, men med självklarhet mindre fräsch än en nyöppnad flaska, smaken är inte lika usel som den uppfattades igår, men vi inser att det är en chimär, det vi kan konstatera är snarare att vinet inte ändrat sig på ett märkbart vis under det senaste dygnet.

Vill man dra en slutsats av det här försöket är det måhända att den som inte tömmer hela sin flaska Désirée på direkten utan problem kan lämna den en eller ett par veckor i kylen. Blir pavan kvar under en längre tid är den förvisso fortsatt drickbar och ofarlig att inmundiga men, nota bene, för den kvalitetsmedvetne endast tjänlig som kirvirke och middagsvin när dumma och/eller snåla gäster är på besök.

Det var allt från vetenskapens värld idag. Vill passa på att sända en hälsning till alla långtidstestare där ute – Du är inte ensam, vi är många som vill veta och som inte räds att göra grovjobbet!

Musik.

Pfasligt liv med rätta

Publicerat av
7

I veckan blev det ett herrans liv när en studie visade att vinerna vi glatt hinkar i oss som funnes det ingen morgondag innehåller PFAS, framförallt i sin nedbrutna form TFA, vilket kanske inte gör saker och ting mer fattbara, men enkelt uttryckt är det inget bra att ha TFA i våra livsmedel. Eller någon annanstans. Kort sagt är PFAS som sådant och i sina nedbrutna former cancerogent, det kan påverka immunförsvaret och vårt kolesterolvärde och det kan ge fosterskador. Och det låter ju inget bra och det är det inte heller.

Undersökningen som larmen grundar sig på är ett samarbete mellan flera europeiska miljöorganisationer inom nätverket PAN Europe. Möjligen är den lite tunn, då endast cirka 50 röda och vita viner undersökts. Med andra ord utrymme för mer forskning. Men. Det går ändå inte att ducka för resultatet. PFAS, framförallt i formen TFA har ökat rejält sedan 1988. Före det året indikerar den lite tunna undersökningen att PFAS i princip inte förekommer i vin. Så vad beror detta på?

I Sverige har  många framfört att detta kan härledas till bevattning och grundvatten och att orsaken är att halterna PFAS ökat i vårt vatten. Detta är måhända en delförklaring, för PFAS ökar, vad det verkar, stadigt i naturen. Men det som måste sägas i sammanhanget är, att den dramatiska ökningen av PFAS i vin sammanfaller med att systemiska växtskyddsmedel pimpade med PFAS (som effektiviserar produkten) lanserades.

Det pågår ett arbete inom Europa att förbjuda PFAS i olika sammanhang, dock ej med självklarhet i bekämpningsmedel. Skälet sägs vara att växtskyddsmedel måste hanteras separat. Kanske finns det också en lobbying mot ett förbud. Hursomhelst förefaller ett förbud inter vara omedelbart förestående, trots den kunskap som finns kring PFAS och dess negativa inverkan på natur och människa. Lite grann som DDT på 1950-talet. Man vet. Men det finns intressen. Och det tar tid.

Kanske kan den här larmrapporten om PFAS i vin göra skillnad, för så länge det bara pratats om PFAS i vatten och frukt och grönt (ja, massor av frukt innehåller PFAS, det har larmrapporter visat i flera år) är det få som bryr sig. När det påvisas i vin, som redan innehåller det potentiellt dödliga giftet alkohol, blir folk upprörda. Korkat men gott så.

Kan man som konsument undvika viner med PFAS? Man kan försöka. Inom ekologisk odling är systemiska växtskyddsmedel förbjudna. Med andra ord bör ditt ekologiska vin vara fritt från PFAS. Men helt säkert är det inte, för grannen kanske arbetar med systemiska bekämpningsmedel innehållande PFAS. Dessutom försämras våra vattendrag och grundvattnet sakta men säkert. I sammanhanget ska också sägas att medvetna bönder som arbetar konventionellt i likhet med eko-odlarna också undviker växtskyddsmedel med PFAS. (I PAN:s undersökning var 80 procent av eko-vinerna fria från PFAS/TFA.)

Som vanligt handlar det, tyvärr, om att undvika de billigaste vinerna – det är ingen tillfällighet att ”Systembolagets mest sålda rödvin” tillhör vinerna med  de högsta halterna TFA (enligt Naturskyddsföreningen). Skälet är att det enda sättet att få ner priset är att ha ett högt skördeuttag och det innebär ett högintensivt jordbruk med mycket av allt. Det vill säga gödning, bevattning och bekämpningsmedel och ofta då de mest effektiva växtskyddsmedlen (alltså de med PFAS).

Sist men inte minst: Ska vi sluta dricka vin nu? Det är en möjlighet, särskilt om den kombineras med att sluta äta frukt och dricka fruktjuicer och vatten.

 

PS Gjorde ett litet inlägg om detta på X (fd Twitter), detta moderna Forum för fårskallar (för er som kommer ihåg det) – här samlas allehanda troll som får betalt för att vara korkade och sprida osämja och dumheter och sådana som gör samma insats utan att få betalt därför att de är dumma på riktigt – och mycket riktigt kom det snart kommentarer som ”vad ska du äta då?”, underförstått att om vi inte växtskyddar så blir det ingen mat, vill därför redan här tydliggöra att vi fick mat även före 1988 och det finns en uppsjö alternativ, såväl kontaktverkande som systemiska, till bekämpningsmedlen med PFAS.

Långtidstest: Terrasslagrad öppnad glögg

Publicerat av
Svara

Trots en avog inställning från övriga hushållet, som visar noll förståelse för vetenskapsmannens kall, har er utsände i de flyktiga syrornas oefterhärmliga värld lyckats genomföra ett långtidstest avseende öppnad glögg. Detta strapatsrika och understundom i lönndom – och därmed inte helt riskfria –  genomförda forskningsarbete tog sin början i ett uppdrag från Tegnér & Son att höja kvalitén på basvinerna till deras glöggar samt att bidra till att skapa en ny lyx-glögg. Rent praktiskt har ett antal öppnade flaskor lämnats vind för våg och sol och värme och kyla på en husterrass i södra Provence – exakt vilken husterrass framgår inte här, istället hänvisar vi till den kyla som smugit sig in i den dödsföraktande vetenskapsmansuperhjältens hem sedan hela hushållet blivit medvetet om vad som trots försäkringar om motsatsen dväljts i terrassens mindre frekventerade vrår (”Du har väl inga öppnade flaskor stående någonstans nu?” ”Nej, självklart inte, min lilla duva, jag har slutat med det där.” ) – under två år. De öppnade flaskorna är dels färdiga glöggar från 2022, dels tankprover på blandade men inte buteljerade glöggar från 2022. Mycket spännande!

”Torr Vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Mycket tätslutande och svåröppnad kork (socker, låt vara i mindre mängd då glöggen är ”torr”), medelhög färgintensitet, lätt brun nyans, luktar kanelstång, hel muscotnöt, sågspån och inlagd sill, nyanser som sakta klingar av vid luftning; viss sötma i smaken,  som också har ett visst inslag av inlagd sill, ganska, ja det måste sägas, äcklig.

”Ekologisk vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Tätslutande och aningen svåröppnad kork (socker), låg färgintensitet, brun nyans, enormt mycket fällning, gigantiska färgflagor svävar runt i vätskan; mycket hög flyktig syra med spännande vinäger-feeling; bra sötma, rejäl syra. Kanske inte helt riskfri att inmundiga.

Torr glögg 2022, halvfull flaska: Ganska ljus färg, tegel med dragning mot brunt; doft av Vicks blå och en liten touch av danskinspirerade bröstkarameller och sågspån; mycket liten sötma, helt ok smak (!) och eftersmak, låt vara att drycken trots detta inte kan rekommenderas. Lite som att ta en Tulo.

Ekologisk vinglögg 2022, halvfull flaska: Medelhög färgintensitet, tegel i brimmen; doft med tydligt inslag av lakrits och mindre tydliga inslag av sågspån och mjukt godis (typ påsk- och julskum), muscotnöt, kanelstång och kryddnejlika (och lite choklad); söt, lite tunn men helt okej att dricka och sannolikt inte hälsofarlig.

Starkvinsglögg 2022, halvfull flaska: Ganska hög färgintensitet, tegel i brimmen; fin glöggkänsla i doften, kryddnejlika, kanelstång, muscotnöt, sågspån, kardemumma och torkade fikon; mycket söt, bra smak och eftersmak, hänger ihop fint trots den samvetsgranna misshandel den utsatts för.

Slutsats: Du som har en ofärdig, eventuellt hemgjord, glögg stående i en mer än halvtom flaska på din terrass eller balkong ska inte ha alltför höga förhoppningar gällande dryckens kvalitet. Har du fler än en flaska är tipset att slå ihop dem till en full flaska och ta med dem som gåbort-present till någon du inte riktigt gillar. Drick framförallt inte själv. Du som har ”riktiga” glöggflaskor som stått halvfulla på din terrass eller balkong de senaste två åren ska inte heller ha alltför stora förhoppningar. Klokare är att utgå från att bäst-före-datum är passerat och att de här glöggarna lämpar sig mer för ett spännande midsommarbål med mycket sprit och frukt än att inmundigas som glögg.

 

Fler långtidstest.

Vinmässor 1989 – 2025

Publicerat av
Svara

Då, 1989, förekom inga vinmässor i Sverige. Slika har, först långsamt sedan i accelererande fart, vuxit fram under de senaste 30 åren. Idag förekommer de i stort och i smått över snart sagt hela landet. Arrangörerna kan vara allt från enskilda fantaster och lokala sektioner av Munskänkarna till vinimportörer och större företag specialiserade på mat- och vinmässor. Detta är en sund och trevlig utveckling.

Den här lilla texten tar dock sikte på internationella vinmässor under tiden 1989 – 2025. Med andra ord tiden då er utsände i de sniffande och slurpande affärsenvironger ränt runt på nämnda mässor.

I tidernas begynnelse, 1989, dominerades utbudet av Vinexpo i Bordeaux. En gigantisk vinmässa, där förvisso Bordeaux och övriga Frankrike tog stor plats, men där också viner från övriga världen kunde provas en masse. Jag var på den tiden redan stationerad i Frankrike och representerade det dåvarande jättemonopolet AB Vin- och Spritcentralen med monopol på import, produktion och distribution av alkoholhaltiga drycker och dessutom producent av extremt framgångsrika och i ”rätt” kretsar i USA hyllade Absolut Vodka: självklart var en ung representant för en så stor vininköpare och moderiktig spritkrämare kung på mässan. Kort sagt ville alla visa sina produkter och förhöra sig om hur de skulle kunna tråckla sig in på den gigantiska monopolmarknaden Sverige.

Hur utnyttjade då den unge utsände denna räkmackeposition? Jo, på bästa sätt. Dels genom att ränna runt på en mängd exklusiva slottsmiddagar och vinprovningar, dels genom att prova förbjuden frukt från Sydafrika, som på den tiden fortsatt var satt under handelsembargo, varför landets vinproducenter levde i en egen bubbla och vi som var nyfikna kom med självklarhet inte över några viner från landet. Men på Vinexpo fanns de, och inte ens en som var engagerad i ISAK (Isolera Sydafrikakommittén) kunde motstå frestelsen.

Vid sidan om Vinexpo var London Wine Trade Fair stor. Runt 1990 var den dock inte alls särskilt intressant då den var långt ifrån bredden och djupet på Vinexpo. Eller ja, den var faktiskt väldigt intressant för utställare som ville in på den stora UK-marknaden, som i sig var just stor och intressant, men också, minst lika viktigt, en dörröppnare till den då snabbt växande amerikanska vinmarknaden (språket…). Så även om jag bara besökte London Wine Trade Fair som nyfiken en enda gång, deltog jag flera gånger som utställare – och såg då en annan sida av saken.

Även vad gäller Vinexpo ändrades mitt deltagande. Dels ruttnade jag så småningom på de vid närmare eftertanke tämligen tråkiga och trötta slottsmiddagarna och provningarna var bara fantastiska ibland, dels fick jag med tiden egna viner att visa upp och sälja och då blev Vinexpo en viktig mässa, där jag som producent kunde möta världens vinhandlare. Under hela 90-talet växte Vinexpo i betydelse och blev allt större både avseende antalet utställare och antalet besökare.

Men någonstans runt sekelskiftet började Vinexpos stjärna långsamt dala. För att inte tala om hur London Wine Trade Fairs stjärna dalade. Ingen av de här mässorna sköttes väl särskilt bra och i båda fallen förefaller arrangörerna ha blivit mer intresserade av prishöjningar och att dra in pengar än att ge utställare och besökare en bra mässa. Istället dök nya utmanare upp. Inte minst Prowein i Düsseldorf. Inledningsvis tog vi producenter knappt Prowein på allvar, men ack så dumt det var. På bara tio år tog Prowein fart mot stjärnorna samtidigt som Vinexpo kollapsade.

På annat håll, växte nya mässor fram och befintliga ökade i betydelse. En mässa som hittills inte nämnts men som var med och skuggade hela tiden och så småningom blev en av de riktigt stora var och är VinItaly. Styrkan och svagheten med VinItaly är att den i alla avseenden är så italiensk. Den som vill få en bra bild av Apenninska halvöns vinutbud gör rätt i att åka dit, den som även vill få med övriga världen kan bli lite besviken. Med det sagt så är mässdans hemstad, Verona, i sig värt besöket.

I Spanien imploderade Alimentaria som vinmässa, och under lång tid saknade Spanien en vinmässa värd sitt namn. Sedan ett par år verkar spanjorerna emellertid ha fått ordning på det där. Årets upplaga av Barcelona Wine Week, som i praktiken är gamla Alimentaria i ny och bättre form, är en spansk version av VinItaly, det vill säga en utmärkt mässa för den som vill få koll på Spaniens vinvärld.

I södra/sydvästra Frankrike, närmare bestämt i Montpellier, har under de senaste cirka 25 åren ett par olika vinmässor arrangerats med först växande framgång och sedan minskad framgång. ViniSud med inriktning på viner från södra Frankrike hade kunnat bli något stort men rasade så småningom ihop. Millésime Bio  – där er utsände varit ordförande för mässans vintävling Challenge Millésome Bio –  har lyckats bättre och har etablerat sig som en jättemässa för numer i första hand mindre producenter med inriktning på certifieringar, alltså ekologiska och biodynamiskt certifierad viner eller åtminstone hållbart certifierade eller viner deklarerade som naturvin. Har missat de senaste upplagorna av Millésime Bio, men enligt uppgift håller den fortsatt ställningarna och vintävlingen är fortsatt världens största för viner med någon av de nämnda certifieringarna.

Medan Prowein, under många år ”THE wine fair”, blivit offer för sin egen framgång – Düsseldorf är inte en tillräckligt stor stad för att härbärgera världens alla vinhandlare och växande köer och trängsel på mässområdet gör inte saken bättre och allt högre priser, läs för höga priser, för utställarna är ett effektivt sätt att döda en bra mässa. Prowein går alltså bakåt och ser alltmer ut att komma bli en mässa för framförallt tyska viner, ungefär som VinItaly är en mässa för italienska viner och Barcelona Wine Week en mässa för spanska viner.

Så var håller alla hus nu? Om Vinexpo, Alimentaria och London Wine Trade Fair  är historia och Prowein på nedgång, vilken mässa är det som gäller? Jo, det är Wine Paris.

Wine Paris har funnits en tid, men i annan skepnad. Den verkliga utvecklingen började för några år sedan, då ett par lokala vinmässor slog sig ihop och flyttade till Paris samtidigt som tillräckligt många hängde på för att göra mässan så pass intressant att den kunde ta ett språng in i framtiden. Idag växer Wine Paris så det knakar och den håller på att bli lika stora och internationell som någonsin Vinexpo och Prowein var i sin glans dagar. Dessutom huserar man i mässområdet vid Porte de Versaille, alltså tämligen centralt i paris. Bara en sådan sak.

Utöver ovan nämnda mässor förekommer nu som alltid en mängd mindre mässor ute i Europa. I så gott som samtliga fall där en större mässa anordnas, växer en ”off-mässa” upp utanför den officiella mässområdet. Bakom dessa står inte sällan unga producenter, sådana som ser sig själva som ”rebeller” (ett annat ord för ”töntar med fallenhet för självbedrägeri” i vinets värld i och med att ingen sann rebell ägnar sig åt något så alldagligt töntigt som att göra vin), sådana som inte har råd med mera. De här ”off-mässorna” är så gott som alltid kul och intressanta att besöka. Ingen nämnd, ingen glömd.

För egen del är jag sedan länge återigen besökare. Inte utställare. Och hur kul det än var att vara utställare och umgås i de kretsarna och delta i de provningarna som så att säga sker lite bakom lyckta dörrar, är det otroligt skönt att vara besökare. Dels därför att jag inget ska sälja och därför kan vara lika otrevlig som alla andra inköpare, dels därför att jag slipper middagar med inköpare och slipper vara på plats på mässan en timme för öppningsdags.

Ovanstående text kommer sig av att jag vid två tillfällen inom mycket kort blivit tillfrågad om mässor av olika personer. Frågan var till vilken mässa man ska åka som vinintresserad. Som gammal producent som avskyr glada amatörer på mässan, alltså folk som bara är där för att snikprova, inte handla, och som seriös vinhandlare, som avskyr uppenbara amatörer som står och tar upp plats och tid vid de olika montrarna utan minsta avsikt att diskutera affärer, uppmanade jag de här personerna att aldrig åka på en internationell mässa för de kommer bara att få uppleva hån och hat. Däremot bör de spana in alla de många gånger otroligt väl arrangerade och för snikprovare generösa svenska mässorna, som är anpassade just för den här typen av mässbesökare.

Musik.

Kokavin: All colors urmoder

Publicerat av
3

Gissningsvis har inte så många koll på Coca Mariani. För att göra en lång historia kort är Coca Mariani alla colors urmoder och dessutom misstänkt uppiggande med tanke på att priset för 50 cl Coca Mariani kan vara så högt som 1058€. Ja, det här är en sann historia som alla från vinentusiaster via narkotikapoliser och gängkriminella till läskedryckstillverkare bör känna till.

Låt oss ta det från början. År 1863 satte den i sammanhanget smått genialiske korsikanen Angelo Mariani ihop en brygd han kallade Coca Mariani. Detta skedde i ett laboratorium i Paris – på 10-12 rue  de Chartres i Neuilly-sur-Seine för att vara exakt – där han kryddade vitt vin med vad han tyckte var lagom mängder kokain. Brygden blev en omedelbar framgång och brukades, och i förekommande fall även rekommenderades, av diverse framstående individer vid den här tiden, som påven Leo XIII, Jules Verne, drottning Victoria, Ulysses S. Grant, Henrik Ibsen, Colette, Thomas Edison och Émile Zola för att nämna några fans. Läkare rekommenderade drycken till sina patienter på tämligen bred front och den användes framförallt i uppiggande syfte – både mot vanlig trötthet och mer påtaglig utmattning  men också mot mer eller mindre djup depression. Särskilt bra skulle elixiret också vara mot influensa och impotens.

Men säg den glädje som varar för evigt. Med det nya seklet kom nya rön om kokainets fördärvliga verkan och olika regelverk dök upp på flera håll i världen. Detta ledde till att såväl originalet Coca Mariani som dess efterföljare som Coca Cola fick sluta med den mest uppiggande substansen i drycken och i USA kom så småningom och i samband med förbudstiden dessutom krav på att alla drycker skulle vara alkoholfria, något som drabbade Coca Mariani. Vissa produkter överlevde, andra gick under. Somliga, som Coca Cola, rönte enorm framgång även utan kokain, medan en del, som Coca Mariani, gick under.

Men! Nu är Coca Mariani här igen! Receptet är detsamma som förut med den skillnaden att det vita vinet från Korsika kryddats med kokainblad som ”avkokainiserats”. Möjligen kan priset på Coca Marianis ”Bouteille collector”, 1058€, få en och annan att misstänka, eller möjligen hoppas på, att avkokainiseringsprocessen slagit fel. I sammanhanget ska nämnas att en ordinär flaska ”Vin Tonique Mariani”, som produkten numer formellt heter, kostar cirka 33€.

Möjligen tänker någon, att så där var ju Coca Cola också: en dryck med kokain. Det stämmer och korrekt är att Coca Mariani var först. Efter en rättslig tvist i modern tvist ska enligt uppgift Coca Cola nu har erkänt att Coca Mariani var först.

Fotnot: När Coca Mariani var som störst hade Angelo Mariani kontor inte bara i Paris utan också i London och New York. Som ovan nämnts stod frtamstående personligheter på rad för att hylla Monsieur Mariani och det skapades inte mindre än 14 seriealbum med tidsenliga illustrationer till hans ära.

PS För dig som vill läsa mer Coca Erythroxylon ,  Portraits From Album Mariani.

Vinets Dag 2025

Publicerat av
4

En höstdag i Stockholm och omslutna av en air av kanel, kickade för cirka ett decennium sedan Svenska Vinakademien igång dagens möte. Möjligen var den i gänget nya ledamot – som kan ha varit jag –  som strax tog till orda en aning påverkad av ett kanelrus i kombination med ungdomligt (nåja) oförstånd (absolut, om än ej i just där och då). Alldeles oavsett detta undslapp han sig ett ”Kanelbullens dag idag, varför firar inte vi Vinets dag i Sverige?”. Detta oförstånd möttes med gillande grymtningar och fick den dåvarande ledamoten Bengt af Klintberg att stämma upp i ett ”Vi bör verkligen fira Vinets dag i Sverige och det ska vi göra den 22:a januari, på Sankt Vincent, alltså vinodlarnas skyddshelgons dag”.  På den vägen är det. Strax tog preses Mats Hanzon kontakt med Munskänkarna, som visade sig positiva till idén och som sedan dess varit de som framförallt sett till så att Vinets Dag verkligen blivit något som vi firar i Sverige . Till sin hjälp har de haft vinintresserade i allmänhet och vinskribenter, krogar och barer med stort vinintresse i synnerhet.

Men, måste vi i skenet av eftertankens kranka blekhets ljus fråga oss: Vad var och är tanken med en Vinets Dag? Svaret är lika enkelt som självklart: Vi ska visa vinet uppmärksamhet och respekt en dag som denna. Kanske fundera över dess kulturhistoriska betydelse. Dess ekonomiska betydelse genom seklerna. Själva odlandet, bondens arbete och vardag. Kanske rent av fundera lite kring vår gemensamma natur och miljö, där vinrankan inte har en obetydlig plats ute i den stora världen, och numer börjar ta en allt större plats till och med i Sverige.

Och framförallt ska vi visa vår respekt genom att öppna något extra bra och gott, något som ligger snäppet över det vi normalt unnar oss. Den som vanligtvis hänger sig till att pimpla vin i påse och box tar steget till en flaska strax över hundralappen, den som redan befinner sig där på flaskstadiet strax över hundralappen dubblar insatsen och den som inte drar sig för att förslösa sina surt förvärva stålar på vin hämtar något extra fint från källaren. Allt i enlighet med vad som snudd på blivit Svenska Vinakademiens devis: Drick mindre, drick bättre. (Egentligen borde Svenska Vinakademien, Sveriges bästa akademi, ha ”Snille och smak” som payoff, men då detta redan är inmutat av den bångstyriga och skandalomsusade och mindre sofistikerade och definitivt mindre belevade Svenska Akademien får det stå för dem).

Vintips inför Vinets Dag? Självklart, och kom ihåg att beställa i tid, det vill säga typ nu.

Vintips för den som lyfter sig ur boxträsket: Les Sorts Selecció 2022, nr 70217, 125kr (rött från Montsant i nordöstra Spanien, smakrikt och välbalanserat, 22 riktigt bra, nysläppt årgång). Clotilde Davenne Bourgogne Aligoté 2022, nr 51929, 125kr (vitt från Bourgogne, mycket snyggt och välgjort för sin prisklass).

Vintips för den som vill ha mer än 120kr-klassens viner: Chiara Condello 2018, nr 91224, 209kr (rött från Predappio, synnerligen välgjort och välbalanserat, en juvel i sin prisklass). Château Soucherie ”Blanc Ivoire” 2020, nr 54222, 209kr (vitt från Anjou, en ren och vibrerande chenin blanc med alla attributen på rätt plats).

Vintips för den som låter allt hänga ut: Prado Enea 2016, nr 93282, 699kr (rött från Rioja och mästarna på Bodegas Muga, klassiker). Chateau Montelena Chardonnay 2020, nr 71649, 775kr (vitt från Napa Valley, snygg och ändå typiskt amerikansk chard, klassiker).

 

Bubbel? Clotilde Davenne Extra Brut Crémant de Bourgogne ”Blanc de Blancs”, nr 70549, 229kr (för er som annars dricker Clotilde Davenne Extra Brut Crémant de Bourgogne, nr 7725, 175kr). Taittinger Comte de Champagne 2013, nr 90598, 2197kr (för er som normalt dricker mer standardbetonad champagne och särskilt för er som tror att billig champagne är bra bara för att ni tycker det är lättdrucket).

Musik!

2022 Les Sorts Selecció

Publicerat av
5

Vissa årgångar är generellt lättare att rent blendningsmässigt få till än andra. Enkelt uttryck är de olika batcharna oftare kompatibla med varandra och ett plus ett blir om inte alltid två så i alla fall ett och ett halvt. Samtidigt är skvättarna med svårintegrerade element – det kan till exempel handla om ovanligt rustika eller mindre rena volymer – färre än vanligt. Att just 2022 är så lätt att arbeta med och genomgående så ofta ger rakt av goda och kommunikativa viner är till del höljt i dunkel, men i grund och botten beror det, såklart, på växtåret 2022 och i någon mån 2021. Samtidigt ska sägas att även om vi här talar generellt om 2022 och vad som är utmärkande för årgången så finns det undantag, både över större ytor/regioner och avseende individuella producenter/gårdar.

Nog av. Det här handlar framförallt om Les Sorts Selecció, ett vin jag sedan ett antal år har äran och nöjet att blenda hos Celler Masroig i D.O. Montsant, som återfinns i bergen väster om Tarragona. Närmsta granne är betydligt mer kända och dyrare Priorat. Att det blivit så stor skillnad i kändisskap och pris mellan områdena – som båda ligger på hög höjd, har likartade geologiska förutsättningar och använder samma druvbas (grenache, carignan, syrah)  – beror framförallt på att det var till Priorat som ett gäng unga önologer med Alvaro Palacios i spetsen kom för cirka 35 år sedan och bestämde sig för att göra läckra powerviner där. Något de gjorde med råge och den äran och snart omnämndes Priorat som ett av inte bara Spaniens utan också världens mest spännande vindistrikt. Idag är det mindre hajp och här görs inte bara viner i powerskolan, men det goda ryktet, och priserna, består.

Medan Priorat seglade iväg mot stjärnorna blev Montsant kvar där som kusinen från landet och det ska vi vara glada för. Här görs idag mängder av pris- och upptäcktsvärda viner. När det blev aktuellt att jag skulle hjälpa till att sätta ihop ett rödvin för den svenska marknaden, då för flera år sedan, var det en uppgift som verkligen lockade, och det blev inte sämre av att teamet på Celler Masroig visade sig bestå av ett ungt, sympatiskt och synnerligen framåtlutat gäng vinentusiaster, och det oavsett om vi talar om den tekniska sidan eller personalen på sälj och marknad.

Tror vi alla var nöjda med den första årgången samtidigt som vi tyckt att vi nog fått till det ändå lite bättre för varje år. En sådan effekt, att det blir lite bättre varje år (i alla fall över överskådlig tid), är något som jag som konsult ofta ser. Det tar inte sällan ett eller ett par år innan staben som ska stå ut med mina ändringar och beslut får förtroende och går ”all in”. Att sedan just årgången 2022 av Les Sorts Selecció, som precis släppts i Sverige, blivit så bra som den är, outstanding skulle jag vilja säga, beror dock inte bara på att jag med tiden fått allt fler batchar att arbeta med och rent allmänt känner ett större förtroende från uppdragsgivaren. Här spelar också den i mina ögon smått unika årgången 2022 in.

PS En sak som också är tämligen unik med 2022 är att så många viner med naturlighet låter sig drickas unga samtidigt som de utan vidare klarar år i källaren.

Falska grossister lurar vinbönder

Publicerat av
2

Det är inte bara inkompetenta vinnördar med mer pengar än vett som blir lurade i vinvärlden. Även små och lite större vinproducenter utsätts för brott. Vitisphere.com berättar om ett nu pågående lurendrejeri, där falska grossister kontaktar vinbönder och lovar lysande utsikter och frestar med stora affärer.

För att allt ska se rätt och riktigt ut hör bedragarna av sig i mail och förklarar sitt intresse för producentens viner och ber om en mängd upplysningar av samma art som stora grossister brukar be om. Obetänksamma stackare svarar på frågorna och dras in i nätet. Missar de att kolla upp köparen åker de dit, och det kan handla om stora volymer och därmed summor som sätter bonden på pottkanten.

En av de identiteter bedragarna iklätt sig är en lokal butik i kedjan Super U (Super U, Colombelles).  Enligt den vinansvarige för hela Super U är det här något som pågått under många år, det vill säga att just Super U i Colombelles används som täckmantel. Den som svarar på förfrågan och levererar vin till den uppgivna adressen kommer snart upptäcka att Super U i Colombelles vare sig beställt eller mottagit något vin, och någon betalning får den inte.

En dag på reklambyrån

Publicerat av
Svara

”Alltså, jag tänker Kiviks marknad.”

”Kiviks marknad.”

”Alltså, där finns allt, på Kiviks marknad.”

”Finns ens Kiviks marknad kvar?”

”Alltså, vad spelar det för roll? Jag talar om sinnebilden av Kiviks marknad! Alltså, det finns ju ingen marknad överhuvudtaget om man ska tänka så där, som du.”

”Nej, okej, jag förstår.”

”Alltså, vad finns där på Kiviks marknad? Vad är det folk vill ha när de åker till Kiviks marknad?”

”Handlade man inte med hästar där?”

”Alltså, bra! Precis så! Man handlar med hästar där! Hästar är bra, det går hem i stugorna. Men det är kört! Folket har redan Falu rödvin och hon Fröken Snusk.”

”Hur tänker du nu?”

”Alltså, Falu rödvin, dalahästar, Fröken Snusk rider dalahästar, hästar, snusk, men vänta… sex!”

”Sex.”

”Alltså, Kiviks marknad, tält med striptease och vem vet vad mer, synd!”

”En syndfull vinbox.”

”Alltså, syndfullare än Fröken Snusk och Falu rödvin.”

”En sexig vinbox. Ekivokt.”

”Alltså, erotik.”

”Cuvée Erotik.”

”Alltså, Cuvée Erotique, s’il vous plait.”

”Kiviks marknad, franska kort, franska, Erotique, sex, synd, snusk.”

”Alltså, exakt vad folk vill ha.”

”Från Côtes du Rhône!”

”Alltså, ja! Kåt du rån, absolut, vi har det, vid Archimedes skägg vi har det. Heureka!”

Systembolaget börjar sälja bulkvin

Publicerat av
Svara

Från och med den första september kommer svenskarna kunna handla vin på bulk i hälften av landets Systembolag. Ett stort steg mot en klimatneutral vinhandel i Sverige, enligt detaljistmonopolet.

I stora delar av Europa förekommer redan handel med bulkvin på konsumentnivå. Runt Medelhavet har det varit och är fortsatt till stor del det naturliga sättet att handla sitt vin. Och nu införs alltså handel med bulkvin även i Sverige. Till att börja med på cirka hälften av landets drygt 400 Systembolag. Först om tre år räknar monopolet med att landets samtliga butiker ska kunna erbjuda bulkvin.

”Vi har länge haft planer på att ta det här steget och efter att noga ha följt försöken i Finland det senaste året känner vi oss nu redo att själva ta steget,” säger Holger C. Holmström, ansvarig för Systembolagets bulkvinsprojekt. Fördelarna med detta är enligt Holmström många och omfattande.

”Enkelt uttryckt kommer vi att nå en klimatneutral vinhandel i Sverige när detta är genomfört fullt ut. Vinet levereras ju som det är, utan klimatstörande förpackningar som glas, kork och kartong, och konsumenten kan återvända sitt kärl hur många gånger som helst.”

Handeln med bulkvin går till så att butikens kunder har med sig ett eget kärl eller köper ett kärl i önskad storlek i butiken och ber att få det påfyllt med det vin kunden vill ha. Kärlen kommer att finnas i storlekar från en till tio liter och vinet fylls på via en pump inte olik de som vi idag hittar på landets bensinstationer. Varje butik ska erbjuda mellan tre och tio vita respektive röda bulkviner och ett till två rosa viner.

”Man kan tänka sig ändå större kärl, till exempel för restauranger, och på sikt kommer vi erbjuda direktleverans av vad vi kallar volymvin till krogar med egna vintankar,” säger Holger Holmström. ”En restaurang som säljer stora mängder vin kanske skaffar två egna tankar på 5000 liter vardera, en för vitt och en för rött, som fylls på av Systembolagets tankbil allteftersom de töms. Vinet i sådana här tankar skyddas av gas så det är ingen risk att det börjar smaka gammalt.”

Några planer på att sälja egna tankar till landets restauranger har inte Systembolaget för tillfället, men uppkommer en efterfrågan är man beredd att tänka om. Däremot har ett flertal tankbilar redan beställts från Scania i Södertälje.

”Ja, vi kommer ju behöva forsla stora mängder bulkvin till våra många butiker och medan importörerna får sköta transporten till Sverige och våra nya bulkvinslager utanför Örebro respektive i Jordbro, kommer vi hantera all leverans till butik själva,” säger Holmström.

Systembolagets satsningen på direktförsäljning av bulkvin välkomnas av landets miljöaktivister. Svenska Naturskyddsföreningens talesperson Elsa Svensson menar att det måste vara lika självklart för svensken att köpa bulkvin som att köra elbil. Landets vinimportörer är mer tveksamma.

”Hur kommer det här att påverka dagens utbud? Ska Systembolaget nu bara sälja Spanskt och Italienskt lantvin på medhavd dunk?” frågar sig en importör som vill vara anonym samtidigt som hen låter det vara osagt vilka åtgärder landets importörer kan tänkas vidta när bulkvinshandeln införs till hösten.

”Vi har lärt oss av bönderna nere på kontinenten och utan att säga för mycket kan jag avslöja att några av oss redan börjat köpa på oss gödsel,” avslutar vinimportören som också avslöjar att hen just fått avslag på sin offert på bulkvin till Systembolaget.