Den månne något dunkla rubriken försöker säga, att schweiziska Avidorhightechs konsoll Greenseeker FmX fick en guldmedalj för bästa innovation på årets SITEVI. Javisst är detta ett synnerligen värdelöst vetande. Kommer inte ens att dyka upp i TP-sammanhang. Däremot kan det för den sanne nörden vara bra att veta, att SITEVI i Montpellier är en gigantisk mässa för vinbranschens tillbehör och den arrangeras vartannat år (vartannat år heter den Vinitech, är något mindre och då förlagd till Bordeaux). Här finner besökaren allt från traktorer, vinplantor och plogar till tappningsmaskiner, jästsorter och böcker. Mer värdelöst vetande om Greenseeker FmX: poängen med denna mojäng är att den med hjälp av ett GPS-system känner av när vinraden tar slut varpå den stänger av sprutan, som bonden, för att det hela ska fungera, måste antas vara ute och bespruta sina vinrader med. När samme person vänt traktorn och kört in i en ny rad sätter så Greenseeker på sprutan igen.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Köpa vingård i Frankrike?
Enligt senaste upplagan av Le Figaros ”Propriétés de France” hittar man, i Frankrike, den dyraste vinmarken i Meursault (1,9 M€/Ha) och Pomerol (1,7 M€/Ha). Billigaste AOP-marken finns i Gigondas (15 T€/Ha) och allra billigast är, förstås, oklassad mark (9 T€/ha).
Folkets vin 2011: Clotilde Davenne!
I samband med att de dryga 40-talet vinskribenterna utsåg ”Årets vinare” korade de också ”Folkets vin 2011”. Det går till så att juryn röstar på de viner som från Beställningssortimentet kvalat in i det ordinarie sortimentet under året – alltså viner som konsumenterna själva letat upp och köpt i sådana mängder att Systembolaget valt att uppgradera dem. Trea i den här klassen kom av vinifierat.se omhuldade Chablis-drottningen Clotilde Davenne med sin Bourgogne Blanc och etta kom samma Clotilde med sin Chablis! Som om det inte räckte med de här framgångarna passade vinskribenterna dessutom på att placera Clotilde Davenne och hennes i sammanhanget pyttelilla Les Temps Perdus som tvåa i klassen ”årets vinhus”, visserligen med runt 40 poäng upp till ettan, Alegrini, men också med runt 30 poäng ner till trean Ricasoli. Det är i sanningen glädjande att den svenska vinvärlden hittat fram till denna de stringenta vinernas mästarinna, som gör det ena skolboksexemplet efter det andra på hur ett vin med elegans och stramhet ska se ut och, framförallt, smaka.
Årets Rosé: Tavel!
När ett drygt 40-tal svenska vinskribenter samlades för att utse ”Årets viner” korades den här på vinifierat.se allt som oftast omtalade Les Lauzeraies från Tavel till ”Årets rosé” och som tidigare nämnts ska ni veta att just den här typen av roséviner är synnerligen gångbara året runt. Finns på ett Systembolag nära dig. PS Varför inte kasta in det här vinet i en blindprovning och be deltagarna pricka druvblandningen? Rätt svar är Grenache (48%), Cinsaut (32%), Grenache Blanc (4%), Syrah (3%), Mourvèdre (3%), Carignan (3 %), Clairette (3%), Picpoul (2 %) och Bourbolenc (2%).
Naturkork vs skruvkork 2.0
Enligt senaste vitisphere har Wine Intellegence nu presenterats sin senaste undersökning avseende vinflaskors förslutning. Denna ”Closure Report” görs sedan 2003. Då var 41 % av konsumenterna i UK redo att ta till sig skruvkorken, idag är siffran 85 %. År 2003 köpte 6 % av konsumenterna vin med skruvkork, idag är siffran uppe i 42 %. Främst är det kvinnor mellan 30 och 40 år som handlar sitt vin på stora varuhus som köper skruvkork. Fortsatt föredrar 51 % av britterna naturkorken. I de kommentarer – understundom misstänkt hysteriska för att komma från någon annan än den som har sin inkomstkälla från det den försvarar alternativt är korkad – som lämnats till rapporten kan man notera de hängivna skruvkorkkramarnas argument att deras förslutning kort och gott är bäst för den ger ingen smak av korkdamm och de lika hängivna naturkorkkramarnas argument att deras förslutning är oslagbar ur ett miljömässigt perspektiv.
Naturvin i Sverige
På tal om naturviner: Enligt vanligtvis välunderrättade källor släpper Systembolaget, för första gången, ett dussin naturviner någon gång under våren 2012.
Beaujolais Nouveau – torsdagen
Inte mindre än 60 % av fransmännen gör det. Vet inte hur det ser ut i Sverige, men själv ska jag definitivt prova årets skörd idag, tredje torsdagen i november. Om någon mot förmodan fortfarande diskuterar kvaliteten på Beaujolais Nouveau så, nej, det är bara en kul grej, inget annat, men det är verkligen en kul grej, om man låter det vara det, så dumma er inte, bara gör det.
Fordson Major & Trabant-avgaser: Naturvin i Zürich 3.0
I samband med konferensen i Zürich gavs tillfälle, i form av en minimässa, att prova en uppsjö naturviner, av vilka flera gjorts utan tillsatser av svavel. Det är uppenbart, att samtidigt som det svavellösa vinmakeriet ökar såväl odlarens risk som spännvidden i utfallet, ger det också konsumenten tillfälle att bli kastad mellan hopp och förtvivlan, alltmedan denne förflyttar sig från producentbord till producentbord för att få en sniff och en munfull av vinerna som ställs ut till allmän beskådan. Upptäckte några riktigt spännande och bra producenter, som Luca Orsini på Podere Le Cinciole (Chianti), Marino Colleoni på Podere Santa Maria (Toskana) och Sébastien Riffault (Sancerre), samt några häpnadsväckande stolpskott. Mest uppseendeväckande var en producent vars namn naturligtvis ska skyddas, när jag anlände till hans bord stod där en kvinna och ojade sig något alldeles förskräckligt över den fantastiska kvaliteten. Man blir nyfiken! Stoppar snoken i glaset och upptäcker en härlig mix av en gammal Fordson Major, oljig och otvättad, och en Trabant som kör förbi på gatan, lämnandes efter sig ett blågrått, doftrikt moln. Tar en sipp av vinet och… nej, min själ, omöjligt att snurra runt i munnen, ut med det snarast! Utan tvekan det äckligaste vin jag någonsin stött på. Obeskrivligt otäckt! Men kanske blir det bättre av att ligga fem år till i producentens källare – i vilket fall som helst berättade denne nöjt, sedan jag i likhet med den ojande damen livligt berömt hans vin, att han inte tänkte börja sälja vinet förrän om fem år då det legat till sig.
Terroir: Naturvin i Zürich 2.0
Ytterst, menar många med Isabelle Legeron MW i spetsen, och med kraftigt eldunderstöd från Lydia och Claude Bourguignon, handlar naturvin om att fånga terroiren och då i ordet mest ursprungliga betydelse, den som användes innan man för vid det här laget ganska länge sedan kom på att ”utan människa ingen terroir” och raskt infogade denna nödvändiga faktor i begreppet. De gamla munkarna, säger Claud B, tittade dessutom mer på berggrunden, jordmånen och topografin än klimatet när de planterade sina vingårdar och till exempel kom fram till lysande lösningar som Pinot Noir i Bourgogne och Grenache och Syrah i Rhône-dalen. När man idag anlägger nya appellationer genom att utgå från klimatet är man helt fel på det och den som anstränger sig till det yttersta med utvald jäst, ekspån och tannin och annat gör inget annat än skyler över det faktum att vinet i fråga saknar såväl av- som uttryck från sin terroir, eller så gör man vad man kan för att undvika att ta hänsyn till naturens påverkan på druvan och vinet.
Naturvin i Zürich
Har varit i Zürich på en utmärkt konferens om naturviner. Vad är då naturvin? Av konferensen att döma finns ingen precis och allena rådande definition, och, underströks det flera gånger, den här typen av odlare tycker inte om att fångas i snäva regler. Självaste Jonathan Nossiter var på plats för att förklara, att om man satt snäva regler på den italienska filmen på 1950-talet hade vi inte fått se ett av filmhistoriens mest spännande skeenden äga rum och, fortsatte han sitt resonemang, sätter vi för snäva regler på de här kreativa människorna inom naturvågen riskerar vi att passivisera en Rossellini. Dock kan man säga, att naturvin bör vara småskalig produktion och med en odlingsfilosofi som tangerar de ekologiska och biodynamiska regelverken och man ska, i likhet med alla seriösa odlare, sträva efter att tillsätta så lite svavel som möjligt till musten och vinet. Flera tillverkare av naturviner går till och med så långt att de inte tillsätter något svavel alls. Helst ska man inte heller tillsätta jäst för att få musten av jäsa. Somliga menar dock att det är ungefär som att få en deg att spontanjäsa, varför de har egenodlad jäst som de tillsätter, jäst som ”fångats” i den egna vinkällaren eller vinodlingen.