Havandeskap och alkohol

Enligt dagens upplaga av det franska nyhetsbrevet Vitisphere presenterar i sitt senaste nummer Journal of Epidemiology and community health bevis för att även havande kan dricka vin med moderation. Beroende på hur man väljer att läsa den engelska forskarrapporten kan man även, som Vitisphere gör, komma till slutsatsen att havande bör dricka något glas vin då och då och framförallt inte helt avstå alkohol, vilket Diréction Générale de la Santé i Frankrike förespråkar.

En frisk bris från Chablis

Chablis = Chardonnay. Nästan. För där finns också den lilla appellationen St Bris, där, precis som i många andra Loire-lägen (floden är lång), Sauvignon blanc regerar. Fordom hette det ”Sauvignon de Saint Bris”, men när området blev AOC (numer AOP) 2003 kortades namnet till bara ”Saint Bris” – och det namnet, kära kalenderbitare, kommer från martyren den helige Prix (Saint Prix) som påstods ha varit god eller i vart fall gudsfruktig nog att bli helgon redan på 400-talet. Till saken: Systembolaget har, idag, köpt in – förvisso blott för en säsongslansering, men ändå – sin första Saint Bris. Detta är nu inte vilken Saint Bris som helst utan en från det exakta och eleganta vinmakeriets okrönta drottning Clotilde Davenne. Kommer i en butik nära dig i februari 2011. Planera inköp redan nu för vinet är, kort sagt, löjligt bra. Till dess får ni hålla till godo med Clotildes chardonnay – baserade viner från Chablis.

Konkurrensutsatt kaffe

Ibland vill Systembolaget ”konkurrensutsätta” produkter. Om detta beror på krav från EU eller om det är en egen idé vet jag inte. Helt okej är det dock inte alltid. Just nu finns en offert ute för ett vin som direkt utmanar succén Café Culture (som, är det bäst att tillägga, jag inte har något som helst med att göra). Skälet till att jag är skeptisk är att oavsett vad vi tycker om Café Culture så är det ett vin och ett koncept som någon framgångsrikt tänkt fram och producerat och – efter en egen insats av kunnande, arbete, pengar och tid – gjort till en succé. Så till den milda grad för övrigt att flera vinskribenter och sommelierer på fullt allvar förklarat att vinet görs på en speciell ”kaffe-klon” av Pinotage (wow! det är en av de bästa, lögnaktiga storytelling-historier jag både hört och, inte minst, sett lyckas). När nu ett sådant här förvisso extremt stajlat vin ”konkurrensutsätts” är det alltså fritt fram för alla copy cats och andra halvdana vinmakare och producenter att profitera på originalet. Lika trist som när man hör någon annans musik lysa igenom i en meningslös hit.

Kaffe med paj i original
Steve Marriott-bonus

Hashim, vinfusk & snålheten bedrar visheten

Enligt WOW fax news har en Andrew Hashim blivit dömd för att ha sålt Sultanastinna Chardonnayiner. Tydligen ska väldigt många vara mycket upprörda över detta tilltag. Personligen tror jag att upprördheten, åtminstone i branschen, till stor del är ett spel för galleriet och vad själva domen anbelangar var man i Australien tvungen att förr eller senare döma någon för ofoget att trycka in billiga druvor i en dyrare etikett (jämför produktions- och försäljningssiffrorna för t ex Chardonnay de senaste 20 åren…). För tro inte att det här var första eller sista gången någon la en karaktärslös druva i ett ”Chardonnayvin” och med hjälp av jäststam och ekstavar gjorde en bra affär – och gav konsumenten ett ”prisvärt” vardagsvin. Tro förresten inte heller att det här skulle vara ett unikt problem för Australien, även om man kanske just där är särskilt glad i att spä ut med Sultana. Faktum kvarstår: vill man få ”the real thing” kostar det och den som köper, äter och dricker billigt får i sig en hel del skräp. Blir någon upprörd över detta bör personen ifråga per omgående sättas i Livets skola. Årskurs ett.

The real thing, men resten är 110 % Chardonnay också.

Terroir – den ultimata definitionen?

Äntligen har OIV (Office International de la Vigne et du Vin) bestämt vad som egentligen avses med termen terroir. Detta skedde vid den Åttonde världskongressen, som hölls i Tbilisi för några veckor sedan. Så här låter (på engelska) den fastslagna och numer enda officiella definitionen av terroir: “Vitivinicultural “terroir” is a concept which refers to an area in which collective knowledge of the interactions between the identifiable physical and biological environment and applied vitivinicultural practices develops, providing distinctive characteristics for the products originating from this area ” (Resolution OIV/Viti 333/2010).

Paul Bocuse & Château L´Arnaude

Som vinproducent är det är aldrig fel att bli favoriserad av en välrenommerad restaurangkedja. Detta har nu hänt Château L´Arnaude, vars viner inte bara varit ”Séléction ’Printemps’ du Sommelier” på Paul Bocuses brasserier under våren utan nu också blir ”Le Coup du Coeur”. Hittills har kedjan mest köpt rosévinet ”Arnaude Rosé Cuvée Nuits Blanche”, ett vin som inte finns i Sverige, men från och med nästa år köper de även Château L´Arnaude Rosé Cuvée Therese, som finns i Sverige, samt diverse rött och vitt (Arnaude Blanc, Château L´Arnaude Rouge bl a). Kul för Château L´Arnaude! (som, vill jag hemsk gärna påpeka i det här sammanhanget, är min kund sedan 2006)

Gamayngen Philippe le Hardi & Bourgogne Côte d´Or

Tro det eller ej men redan den gamle Philippe le Hardi bestämde – eller om nu någon annan bestämde åt honom – att ”le vil et très déloyault Gamay” (ung. ”den tarvliga och trolösa Gamay”) skulle kastas ut från Bourgogne, där blott Pinot noir skulle användas för rödvinerna. Så har det fått bli (med undantaget passe-tout-grain) fram tills EU nyligen fattade beslut om den så kallade 85/15-regeln, som i praktiken innebär att det nu blir tillåtet att blanda 15 % Gamay i en ”Bourgogne Pinot noir” . Samtidigt ändras reglerna för ”Bourgogne” som bara behöver innehålla 70 % Pinot noir. Klart odlarna i Bourgogne är förbannade, även om en och annan redan tidigare pytsat i lite Gamay utan att säga något om detta (mer volym, lägre produktionskostnad, ingen märker något). Dock har alla nu kommit överens om en kompromiss. Vara hur det vill med EU, resonerar man, det kan vi inte göra något åt så låt oss skapa en ny AOP istället: Bourgogne Côte d´Or. Och här ska minsann ingen 85/15-regel gälla. Nu talar vi ren Pinot noir. Punkt, slut.

Utmärkt exempel på ekologiskt odlad ”vil et déloyault” Gamay, som bara är så rätt i tiden. Finns att köpa via beställningssortimentet.

Château La Louvière 1988 (blanc)

Hade förmånen att få sitta vid samma bord som legendarerna Bror-Eric Berntson (var med och startade Munskänkarna 1958, mannen bakom vad som blivit Berntsons och Bibendum) och Per Helander (var också med och startade Munskänkarna, importerade via sitt företag Barriquen Lurtons viner 1992) i samband med Fête de la Fleur 1991. Denna arrangerades av André Lurton & Co på Château La Louvière. Ögonblicket var väl valt för oss svenskar. Andrés viner gjorde just då stor succé i Sverige. 1991 ”firade” världen 200- årsdagen av Mozarts död. När drycken till huvudrätten bars fram av ett pärlband kypare, som gick i vackra formationer från slottet och ner mot parken, där borden stod uppdukade i stora tält, brakade ett fantastiskt fyrverkeri loss till tonerna av diverse Mozart-musik. Jag är inget Mozart-fan direkt, fast kanske är jag lite orättvis där för hans bästa musik är den som inte blivit känd (med undantag för Requiem), men det var pampigt och välregisserat. Huvudvinet var vit Louvière på magnum från det fina Graves-året 1967. Vinet var strålande. Kanske drog sig hustrun detta till minnes när hon i lördags valde ett vin att skänka i mitt glas vid hemkomsten från Ukraina. Det hon plockat fram ur gömmorna var en vit Louvière (75 cl) från 1988. Nästan samma ålder som 67:an då 1991. Dessvärre var 88:an långt från 67:ans perfektion. Inslag av lite gamla fat i doften, ganska trött syra och inte alls den där krämiga rondören och lätta petroleum-touchen i kombination med närvarande syra som mogen Louvière bjuder på i sina bästa stunder. Fattar ni inte vad jag menar spelar det ingen som helst roll för det gör inte jag heller, men det kändes skönt att få berätta om Fête de la Fleur 1991.

Mastroberardino tar till klubban

Idag meddelades från Italien att Lucio Mastroberardino utsetts till ny ordförande för Unione Italiana Vini. Vet egentligen inget om detta, men det intressanta är att den nya ordföranden säger ”I will work to improve confrontation and dialectics inside the association.” Visst blir man sugen på att få vara med på ett av unionens möten?