Kategoriarkiv: Vinvärlden

Jean de Beauvais 48 SEK vs Château Margaux 2006 48 SEK

Publicerat av
2

Hur mycket skulle den svenska vinförsäljningens tioitopp-lista förändras om alla viner kostade lika mycket? Kanske en del, men mindre än man skulle kunna tro, tror jag. Nästan oavsett vad vi tittar på – låt vara att det finns många undantag från regeln, fotboll till exempel – säljer skräp bättre än kvalité även om priset är det samma. Ett av många exempel på detta är litteratur. Ett annat är TV. Ett tredje är film. Och så vidare.

Just ja, Jean de Beauvais, som jag aldrig har provat eller vet något om, är enligt en snabbkoll i Systembolagets prislista billigast i Sverige (eller i vart fall ett av få viner som kostar 48 sek för 750 ml), Château Margaux 06 är, enligt samma snabbkoll, dyrast med sina 9996 sek för 750 ml.

Förresten, tror någon över huvud taget att Mattias Dahlgren, Matsalen skulle bli mer populär än McDonalds om det fanns en Mattias Dahlgren, Matsalen och en McDonalds till samma pris i landets alla kommuner? Inte en chans, säger jag.

Lord Zinclair, Skribenten & Det självklara

Publicerat av
4

Fick häromdagen från en vinskribent, och kompis, frågan varför jag är inblandad i ett vin som Lord Zinclair (en white zinfandel som släpptes till försäljning häromdagen). Jag svarade med motfrågan varför han skriver om ett vin som Lord Zinclair.

Otvivelaktigt vittnar det om en något bristande självinsikt, och rent av ett visst mått av verklighetsflykt, om man tror att man kan ifrågasätta andras inblandning i massprodukter utan att ifrågasätta sin egen dito. Dessutom: skälet till att vi alla – vinmakare, importörer, sommelierer, vinskribenter, restauratörer…- är inblandade i massviner är att vi måste överleva. Importören i det här fallet, Terrific Wines, som ”ger ut” Lord Zinclair, skulle aldrig ha råd att jaga upp ”okända” godbitar som Lemelson eller att plocka hem kanoner som Sinskey, Serene, Château La Couspaude ochPerez Cruz Quelen om den inte också hade några volymviner i sortimentet.

Twoson sjösatt på Pontus by the sea

Publicerat av
4

Äntligen är Twoson sjösatt! Det tog fem år av kringflackande vinsökeri och förhandlande med de olika producenterna innan vi kom hit. För att nu inte tala om hur man lämpligen hanterar en sådan här sak i Sverige.

När vi väl var redo att sjösätta gick allt i en väldig fart. Ni som velat bli medlemmar har inte haft mycket tid på er. Å andra sidan fanns inte heller många platser (40 st). (Är någon fortsatt intresserad går det bra att anmäla sitt intresse på info@twoson.se, det kan bli platser över i framtiden eller om någon drar sig ur och vi kommer då och då erbjuda enstaka viner även till andra än de 40 abonnenterna.)

Igår sjösattes Twoson i alla fall på Pontus by the sea, där Pontus själv trollat fram mat som passade som hand i handske till de Twoson-viner som vi visade. Den utsökta maten – i sig värd en drapa – finns det andra som är bättre lämpade att skriva om. Här några ord om vinerna:

Först en blanc de blancs gjord på druvor från de bästa lägena i Champagne, utvald av Hanzon och mig och med vår dosage. Kommer till medlemmarna mot slutet av året. Kan sammanfattas med tre ord: fräschör, krita och personlighet.

Sedan en Chablis Grand Cru (Les Clos) från Clothilde Davenne. I min värld blir det inte mer Chardonnay än så här. Rent från ek och oerhört distinkt och kraftfullt i sitt eleganta uttryck. Den som tänker efter inser snart att det är ytterst sällan man faktiskt får tillfälle att prova den här typen av 110 % Chardonnay – Chardonnay. Oftast är druvkarakteristikan delvis eller helt förstörd av en dålig klon, för tidig eller för sen skörd, överdriven bevattning, för högt skördeuttag, felaktig jästtyp, fel odlingsplats (nej, Chardonnay är inte perfekt överallt…) och vanligast av allt: för mycket ek eller inte optimalt använd ek. Det mest fantastiska med en sådan här äkta super-Chardonnay är den explosiva smaken. 2005 Twoson Chablis Grand Cru Les Clos är det första Twoson-vinet som levereras till abonnenterna i april.

Som avslutning en Cabernet franc från A.V.A. Red Mountain och Hedges Family Estate. Visst, jag jobbar där, men det är just därför vi kunde upptäcka och lägga beslag på den här godingen. Många odlare i världen har Cabernet franc som sin knorr i blenden eller rent av som räddningsplanka. Ytterst få gör ren Cabernet franc. Skälet är att den är svår att sälja, detta trots att viner som Cheval Blanc och Saissicaia och dess producenter inte sticker under stol med att vinerna inte skulle vara vad de är utan Cabernet franc. Hursomhelst hade det här vinet hamnat på ett gammalt uttjänt fat och till råga på allt var det ett pressvin. Mer fula ankungen blir det inte. Men ack, en sådan potentiell skönhet det visade sig vara när jag strax efter skörden 2004 testade igenom Hedges alla fat (ca 300 st per dag) för att klassificera inte innehållet utan faten i sig. Med Hanzon som förhandlare lyckades vi övertyga Tom Hedges om att flytta det här vinet till ett nytt, franskt fat från Seguin & Moreau och att sälja vinet till oss. Tror ingen gissade USA på det här vinet. Däremot var så gott som alla vilse i Bordeaux. Börjar bli drickfärdigt nu (och uppför sig alltså som en, tja, Graves (låt vara att fler än en igår drog parallellen till Cheval Blanc utan att veta vad de hade i glaset), med begynnande mognad), men vinner fortfarande på luftning och ett inte alltför vågat tips är att man gärna kan lagra det några år till om man vill. Släpps som tredje Twoson-vin i år. Tilläggas skall att det här är ursprunget till Twoson. Hade vi inte sprungit på det här fatet hade vi kanske inte fått idén att leta upp enskilda fat eller tankar och buteljera dem på magnum.

En Twoson-site är på gång. Öppnar inom kort (jag återkommer om detta): www.twoson.se

Twoson, Hanzon, Yamashta & jag

Publicerat av
Svara

Det växte fram som en lös idé som tog sig allt fastare form när svenske vinnestorn Mats Hanzon och jag provade vin tillsammans på olika ställen ute i världen. Med tiden blev idén allt fastare i köttet och kom att bli Twoson.

Det hela är enkelt: Hanzon och jag åker till producenter som tillhör de bästa i världen och/eller är nykomlingar i toppen och fortfarande ganska okända. Vi provar igenom deras fat och väljer ut ett enda, som buteljeras på magnumbuteljer utan filtrering eller annan påverkan. De här magnumbuteljerna kan man sedan köpa genom att bli Twoson-prenumerant.

Visst, det kostar multum (vad trodde ni förresten?). Det görs blott mellan drygt 120 och 140 magnumbuteljer av varje vin och dessa förpackas om tre och säljs endast till 40 Twoson-prenumeranter. Med tanke på att vinerna verkligen är unika och riktigt bra (påstår jag ganska objektivt) kan man förmoda att de antingen blir en glädje att dricka för prenumeranterna eller så kan de sitta på dem några år för att sedan sälja dem med vinst.

Ni har förstått? Det är ett klipp för prenumeranterna… Vad får Hanzon och jag då? Tja, så många kronor blir det inte över till oss, snarast ingenting, men det här är vansinnigt kul och som det å andra sidan inte heller kostar oss något att glassa runt i de fina salongerna och spotta ut topproducenternas vin känns projektet helt ok. Dessutom lär vi säkert klura ut ett sätt att mjölka pengar ur varumärket Twoson när det är starkt nog.

Hur man blir prenumerant? Ett inbjudningsbrev går ut i dagarna, men man kan förstås också försöka kila sig in i gänget genom att snabbt kontakta info@twoson.se . (Om någon tid kommer även sajten www.twoson.se öppna, men då är det nog försent att bli prenumerant)

Avslutningsvis lite Stomu Yamashta att skölja ner tisdagsbluesen med (det står att ”Crossing the line” är med Steve Winwood, men det är Stomu Yamashta´s Go som spelar – däremot stämmer det att Winwood sjöng på den här konserten i Paris, f ö är det Pat Thrall som river av solot kompad bl a av Al di Meola) avseende Stomu stil 2 ska man ha lite tålamod i början).

Stomu stil 1
Stomu stil 2
Stomu stil 3

Journalistskribentkritikerreporterrecensent

Publicerat av
Svara

Vilket är fel, att kalla vinkritiker för vinjournalister eller litteraturjournalister för litteraturkritiker? Ska alla, som inom filmkonstens värld, kanske kallas (film)skribenter? Och djupt i Goethes pudel: ska hov- och nöjesrapportörer som för den anakronistiska furstespeglingens patetiska arv vidare kallas reportrar?

Tisdagsblues
Tisdagsvin

KpbIM 2009

Publicerat av
Svara

Hur var skörden på Krim 2009? undrar ni spänt och oroligt i er iver att tillgodogöra er än mer meningslös kunskap. Tja, skörden var ungefär som alltid, efter vad jag kunde utläsa när jag var där i veckan. Skälet till att det närmast krävs en naturkatastrof för att något ska märkas från ett år till ett annat är att odlingsdensiteten traditionellt är så låg och skördeuttaget så högt att druvornas potentiella aromer är snudd på obefintliga. Bortsett från Muskat och Traminer då.

Samtidigt ska tilläggas att en hel del har hänt här sedan jag senast var på plats, 1993. Bortsett från att planet från Kiev till Simferopol nu är en Boeing 737 och inget lite propellerplan så bärs det inte heller in vodka till cockpit och den här gången satt ingen blasé steward och läste porrtidning när man bordade planet och ingen försökte göra inbrott på hotellrummet.

På vinsidan har det på många håll investerats en del i utrustning, men inte i kunskap. Totalt sett är det dock uppenbart att det idag finns en begynnande marknadsinsikt som inte fanns för 15 år sedan och det är ingen vild gissning att vi det kommande decenniet kommer att få se en del gångbara produkter härifrån. Om jag jämför med Bulgarien, där jag arbetade mellan 2001 och 2007, har Ukraina en fördel i att det är bättre ordning på vinodlingarna här och det betyder mycket. I huvudsak är det här fråga om att dra ner på skördeuttagen och att göra kloka nyplanteringar med högre densitet och ett bättre sort- och klonurval. Och att avbryta meningslös gödning som den ofta rika jorden inte behöver.

Ukraine rocks

Un asado, un rosado y muchos tintos

Publicerat av
6

Igår bjöds det på asado – argentinskt grillparty – och vin på Finca Terrada. Bland de inbjudna fanns flera vinmänniskor så det gällde att vakta sin tunga under den utmärkta blindprovningen, som trots allt innehöll ett och annat blott halvbra vin, som nyss nämnda personer kanske var ansvariga för. Bland gästerna återfanns Karim Sassie (Altocedro), John du Monceau (Atamisque), Daniel Pi (Trapiche), Diego Benegas (Algodon), Celine Terrier (Dominio del Plata) och Philippe Rollet (Alta Vista) och bland vinerna som provades återfanns, till exempel, Carinae 04, Alta Vista single vineyard Serenade 05, Terrada 07, Achaval Ferrer 04, El Galgo 04, Cuvée Los Andes 05, Trapiche Iscay 04, Calvulcura 04, Tobanera Pinot noir 04, Antacura 05, Atamisque rosado 09, diverse viner från Altocedro samt utbölingarna Vigna San Pedro Cabo de Hornos 04 och L´Evangile 01.

Om någon funderar över vad poängen är med att rabbla upp alla de där vinerna så finns det ingen poäng med det.

Om någon funderar över eventuella slutsatser från provningen eller om någon undrar över vilket vin som var bäst så kan man sammanfattningsvis säga, att det är påtagligt hur frukt från svalare lägen som Uco Valley sticker ut (på ett positivt vis), att det finns en lika påtaglig skillnad mellan de tre – fyra stilar som nu laboreras fram i Mendoza ( en traditionell med mycket ek, typ 18 månader i franska fat, en modern med mer tydlig frukt och integrerad ek, en modern med mycket mocca och choklad från ekstavar och spån och en nyklassisk med uttorkad frukt till följd av mikro-oxigenering och alltför lång tid i alltför lätt rostade franska fat) och, avslutningsvis, att det är kul att se vinnäringen och – stilarna i Mendoza utvecklas hela tiden (bortsett från vinproduktionen i sig har området på bara något år utvecklats till att vara riktigt turistvänligt, vilket inte tidigare varit fallet).

Bästa vinet? L´Evangile 01.

Modernt, fruktdrivet argentinskt vin

Modernt argentinskt vin i den lite stramare skolan