Menger-Krug: Weissburgunder Weltmeister & Tommy Seebach

Publicerat 2013-09-13 av Lars Torstenson

En viss namnförvirring infinner sig lätt när vi talar om den tyska vinproducenten Menger-Krug. Så här är det: familjen heter Menger-Krug, vinerna Krugscher’Hof och Motzenbäcker. Den förra gården ligger i Rheinhessen, den sistnämnda i Pfalz, i direkt anslutning till läget Ruppertsberg i Deidesheim. Samtliga viner görs av naturbegåvningen Marie Menger-Krug. Hennes morfar var en slags tysk schaman och hennes syster sysslar med naturdesign. Inte så konstigt att Marie menar att det är i vingården vinet görs. Det är där hon lägger all sin kraft, bland annat genom att odla allsköns örter och blommor, allt ätligt, mellan raderna av vinrankor och låta grisar sköta ”plogandet” på hösten och vintern. Med friska och rena druvor, menar Marie, kan hon göra vad som helst och det gör hon genom att göra så lite som möjligt i vinkällaren. Nu kan man utgå från att det sista är en sanning med modifikation eftersom det som utmärker Maries viner är precision, renhet, elegans och friskhet. Hon erkänner efter visst manglande att hon till och med söker beska för sina viner ibland, så rena brukar de bli. Således ett vinmakeri som tilltalar er utsände i den tyska vingården. Mest imponerande är Maries arbete med den i mångas ögon aningen klena druvsorten Weissburgunder. Hon menar att det i själva verket är en uttrycksfull druva och hon visar det genom att göra Weisburgunder-viner som är… uttrycksfulla, utan att för en sekund tappa sin eleganta, enkla grundstruktur – något som borde vara omöjligt, men det är väl som Marie säger, att hemligheten står att finna därute i hennes välskötta vingårdar. I Sverige finns sedan en kort tid en radda av hennes viner att beställa från Systembolagets beställningssortiment (se här). Vill särskilt rekommendera det imponerande hantverket Krugscher’Hof Weissburgunder Spätlese Trocken ”Keltic Terre” (säg bara Keltic Terre…) varunummer 79879, 149 sek – ge det här vinet din fulla uppmärksamhet och lite tid vid ett väl valt tillfälle och du kommer inte ångra dig. Inte för att Marie helt säkert skulle uppskatta musikvalet Tommy Seebach, men det skulle få henne att skratta så vi kör till med Tommy Seebach idag: Apache.

Mer reavin: Qrious VMC & Puccini a la Gheorghiu

Publicerat 2013-09-10 av Lars Torstenson

Som vinifierat förutskickade tog Qrious Semillon à 39 sek slut lika snabbt som vinet lanserades. Men när det tagit slut, menade en HR, dök det upp mer. Hur kunde det vara så? fundrade med rätta denna vakna HR. Jo, först lanserades Qrious Semillon för cirka 65 sek hösten 2010, fem månader senare lanserades det några kronor billigare Qrious VMC (Viura, Muscat, Chardonnay). Det var bland annat på grund av det som Qrious Semillon ”dog”. Kort sagt köpte konsumenten den billigare VMC istället. Så länge det nu varade, för VMC var en så kallad tillfällig vara och när dess utmätta försäljningstid var över försvann vinet från hyllorna. Kvar stod importören med ett par tusen flaskor. Dessa har med tiden kommit att reas ut och likhet med nu slutsålda Semillon kostar de 39 sek. vinifierats tips är att ni som är intresserade ska beställa per omgående. Endast drygt 1000 buteljer finns och de säljs i snabb fart eftersom fler än den tidigare nämnde vakne HR:en upptäckt att de finns. Hur bra är vinet då? Nja, det är inte lika bra som Semillon och har i min näsa och gom heller aldrig varit det. Provade en panna häromdagen och till min förvåning var den riktigt bra. Köpläge alltså? Ja, men jag tror inte alla flaskor är lika bra. Gissnings är en tredjedel ”bra”, en tredjedel okej och en tredjedel oxiderad. Om du, å andra sidan, får några småtrötta pavor kan du antingen använda dem till såsen eller göra en kir på dem: blanda vinet med mellan fem och tio procent – enligt din egen smak – crème de cassis, svartvinbärssaft eller kanske päron måltidsdryck, servera iskall med isbitar. Vinet: Qrious VMC (sök på Q-rious VMC), varunummer 74354, pris 39 sek. Angela Gheorghiu sjunger Puccini.

Vinakademivinfrossa, Årets Pristagare, 59 Mouton-Rothschild & Janos Solyom

Publicerat 2013-09-06 av Lars Torstenson

Svara

I samband med en traditionsenlig vinfrossa delade Svenska Vinakademien idag ut sitt Stora Pris till Johan Magnusson (ses på bild härintill, tillsammans mes Pontus Frithiof och Mario Moroni från Pocket by Pontus). Bortsett från allt annat Johan gjort inom vinvärlden för att förtjäna detta, bär han lika stolt som Zlatan bär sina släktingars namn på bara skinnet sina sista fyra siffror i födelsenumret, vilka råkar vara desamma som det gamla varunumret för Parador. Bara en sådan sak. Bland godsakerna som i förekommande fall dissekerades, i förekommande fall bara slukades, kan nämnas Pierre Gimmonet 1996 mgm (frisk, 0 dosage, mineralbomb, väldigt mycket 96), Pierre Peters ”Les Chétillons” 1996 mgm (god, mineralstinn och mycket 96), Pol Roger 1993 mgm (stor, mogen, god), Chassagne-Montrachet 1er Cru (Paul Colin) 2006 mgm (stor, komplex doft, fin mix av ek och Montrachet-frukt, möjligen finns en lite brist på syra där som ett litet skönhetsfel), Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA 1986 (brun, enorm koncentration, fullständigt vital, mycket söt och mycket god), Twoson Barolo Campé 2005 mgm (strålande, kraftfull och koncentrerad men ändå elegant och inte dumextraherad på något vis, snyggt ekjobb om jag själv får tycka så, såväl generös som disciplinerad), Poliziano 2001 (kraftfull, apelsinskal, väl integrerad ek, stänk av tom Felix ketchupflaska gamla modellen), Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 1984 (Bordeaux-stuk med aningen amerika-sötma, komplext, oerhört vitalt, lång, fin eftersmak med snygg syra), Calvario (Finca Allende) 2001 (power-Rioja, håller ihop bra, bra om än aningen uppblåst), Red Mountain Reserve/Hedges Family Estate 2003 (varm och behaglig frukt, väl integrerad ek, viol, beska i avslutet), Château Pape-Clémant 1990 (väldigt snyggt, ganska bra mognad och yppig 90-frukt, god och bra), Château Trotanoy 1979 (tegelröd, mogen Pomerol som inte direkt tilltalar vinmakaren som hellre hinkar nyjäst vin, lite spritig, torkade plommon, helt ok, ett i grunden alltid stort vin), Château Mouton-Rothschild 1959 (säger alltid att jag inte är ett Mouton-fan, men det har på senare hänt några gånger att jag fått erkänna att Mouton kan vara hur bra som helst, den här 59:an är inget annat än fantastisk, årgången är en av de bästa vi känner till men likväl överraskar den här buteljen med sin vitala syra och än mer imponerande rejäla frukt som hänger kvar som ett klistermärke i gomseglet och en behaglig rysning i kinderna långt efter det du svalt dryckjomen, måste fylld av ödmjukhet, glädje och vördnad inför naturen och ett imponerande hantverk erkänna att jag än en gång överrumplats av Mouton). Janos Solyom.

Montagny, Françoise Feuillat-Juillot, David & Goliat & NIN

Publicerat 2013-09-03 av Lars Torstenson

Redan 1936 blev Montagny en egen appellation, men det var först på 80-talet som den växte ut till dagens dryga 300 ha. Flera av de bästa vingårdarna ligger som i en amfiteater med byn Montagny les Buxy i mitten, och just där, några hundra meter över havet, hittar vi skickliga Françoise Feuillat-Juillot och hennes 14 ha lilla egendom Domaine Feuillat-Juillot. Hon slog sig på vinmakandet i Montagny i slutet av 80-talet och då tillsammans med en erfaren kompanjon. Efter några år gick denne bort och en tidskrävande rekonstruktion senare stod hon där 2004 ensam med verksamheten. Utan att förfalla till klagan sticker hon inte under stol med att det varit, och är, tufft. Redan det faktum att det finns få fristående gårdar i appellationen komplicerar saker och ting. Ett enormt kooperativ dominerar och gör inte mycket för att sprida appellationens evangelium. Det gör att Montagny trots sina många utmärkta lägen och flera mycket bra viner fortsatt är obegripligt okänt – låt vara att det gör att vinerna är billiga för oss konsumenter. Françoise ser sig själv och de andra småproducenterna lite som David och jättekooperativet som Goliat. Kampen är, menar hon, ojämn och det stora problemet är att de små och den store inte nödvändigtvis delar vare sig odlingsfilosofi eller ambitioner. Tveklöst har Françoise stora ambitioner och genom att arbeta utan herbicider, jäst och annat som förenklar vinbondens vardag gör hon det inte lätt för sig. Å andra sidan blir vinerna inte bara bra utan också föredömliga i sin renhet och stringens. Inte viner för alla. För att förmå uppskatta subtiliteterna måste människan stanna upp – gör du inte det ska du dricka ett annat vin. De här vinerna från Françoise, som all Montagny gjorda på Chardonnay, finns i Sverige, prova dem gärna om du har tid för subtiliteter och elegans från södra Bourgogne: Montagny ”Les Crêts” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 73009, pris 129 sek; Montagny Premier Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 70768, 175 sek. NIN.

Kräftskivevinfrossa & Eric Satie

Publicerat 2013-08-16 av Lars Torstenson

I samband med sistlidna helgs kräfttag vid matbordet avsmakades också en räcka viner och för att upprätthålla vinifierats image som nästan en vinblogg följer här nu en olidligt spännande genomgång av några av de pannor som lade provarnas pannor i djupa veck: Jacquart 1996 magnum (kork), Guy Charlemagne ”Brut Nature” (pålitligt mineralstänkt fräschör hållen under armarna av en frisk syra), Laurent Perrier (hustypisk, disciplin, frisk, mineral, lite hög dosage tyvärr), Twoson Blanc de Blancs de Chouilly Legras & Haas magnum (ganska stor, ursprungstypisk doft, ung, frisk, fin balans, lång, ren eftersmak med tydligt inslag av grönt äpple), Piper-Heidsick ”Cuvée Sublime” (mogen, halvsöt eller så, inte alls mitt vinglas), Jean-Noël Haton ”Cuvée Prestige” (frisk, lätt, brödig,väl hög dosage), Clotilde Davenne ”Bourgogne Rosé” 2012 (fin frukt med inslag av rabarber, smultron, jordgubbar och grape, friskt och fräscht i hustypisk stil), Rabiega Rochène 1997 (rosévin på Mourvèdre, Cabernet sauvignon, Grenache, Cinsaut och Tibouren, lagrat på ny, amerikansk ek i nio månader, gjort på Château d’Esclans i La Motte och en föregångare till dagens ”Garus”, världens dyraste rosévin, som i princip görs på samma vis som ”Rochène”, orange färg, ek, mogen, komplex doft, förvånansvärt fruktdrivet, kokos, röda bär, bra syra, vital smak, lite tunt mot den bärande eken men håller ihop på ett utmärkt sätt, mycket bra), Chablis Grand Cru ”Vaudesir” 2002 Domaine William Fèvre (stor doft med tydligt inslag av ek, honung, mogna, gula äpplen med skrynkligt skal, vid mycket god vigör, bra syra, lång, ren, frisk eftersmak), Art et Vin (se tidigare inlägg), Gran Barquero (klassiker med brun färg, trögflytande, underbar, stor doft av russin och nötter och en massa annat, enorm, kraftfull smak med inslag av sirap och, eftersom vi vet det, PX, lång, förvånansvärt ren, fantastisk eftersmak, grymt bra), Clos Dière blanc 2002 (ganska stor doft med väl integrerad ek och inslag av krusbär, honung och persika, bra syra, vid god vigör och lagom att börja dricka nu efter cirka tio år i buteljen, klart lie-stuk, ren eftersmak), Elena Walch Pinot Grigio 2012 (elegant, komplex, lätt kryddig doft, vit persika, distinkt, mycket snyggt och välgjort med läcker syra, lång, ren eftersmak), Chateau Montelena Chardonnay 2010 (ganska stor doft, välintegrerad ek, vanilj, muscotnöt, red delicious, välbalanserat, lång, ren eftersmak, fortsatt stänk av ellagitanniner, fortsatt väl ungt, lagras något år till), Bathari Tokaji 1999 (oxiderat, halvtorrt, frisk syra, inte kul), d’Arenberg ”The Prickly Pear” Viognier-Marsanne 2009 ( skruvkapsyl men ändå inledningsvis drag åt korkdefekt, bättre med luft, fruktigt, kryddigt, litchie, mycket svavelföreningar, onödig sötma i smaken, bra syra, nä), Borgoletto Fasoli Gino 2010 halvflaska (lätt oxiderad, men klarar sig hyggligt ändå, ingen höjdare), Dominio de Tares Godello 2007 (viss mognad nu, samma fina ek, komplext, läcker, underbar syra, ren, snygg, fortsatt mycket bra), Lemelson Dry Riesling 2011 (en Riesling från en PN-producent, uppvisar en del fruktspetsad petroleum och inslag av citrus och krusbär och smultron (!?), fin syra, har mognat till sig, lång, frisk eftersmak), Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2006 (begynnande mognad, mycket positiv utveckling senaste året, trevlig PN på näsan, integrerad ek, god), Montagny ”Les Crètes” 2010 Francoise Feuillat-Juillot (läcker doft med inslag av litchie, gult äpple och blandade frukter, snyggt, komplext, välsatt syra, lång, ren eftersmak, bra), Clos Dière cuvée I 1999 (röd nyans, stor, komplex doft med sitt för 99:an klassiska inslag av badboll och en touch av kaffe, björnbär, tjära och skånsk bokskog om våren, väl avvägd syra, lång, ren eftersmak, lagom att börja dricka nu men har många år kvar i källaren, bra), Leon Dormido 2008 (tät, ung färg, stor, knuten doft, tydlig Rioja, ek, kraft, bra tryck i syran, fin ryggrad, lagras, mycket bra), La Tartufaia 2008 Giulia Negri (tegelröd, kork), Puligny-Montrachet 1er Cru ”Clos du Couilleret” 1985 Domaine Jean Chartron (mogen, tegelröd färg, mumsig PN-doft, inslag av botrytis, mogen, åldras något i glaset, men mycket bra, god, lite tunn i smaken), Tignanello 1996 x 2 (ett stående favoritvin, båda flaskorna skolexempel på perfekt vinmakade viner, utmärkta att dricka nu, övriga kommentarer överflödiga), Bressia Pinot Noir (Argentinas bästa PN? jag är i alla fall beredd att lägga min röst på det här både druvtypiska, eleganta och tämligen kraftfulla vinet, mycket bra), Pircas de Liguai 2010 Perez Cruz (mörk, tät färg, stor, fruktspäckad doft, svarta vinbär, spenat, väl undangömd, ny ek, dito smak, hyggligt frisk syra, ganska imponerande vinbygge), El Chopo 2000 (ett vin som den svenske vinimportören Arne Skog satte ihop hos Bodegas Miguel Merino, gjord i en upplaga om 229 buteljer, ganska stor, ekig doft, svarta vinbär, ursprungstypisk, klassisk Rioja, bra, ung, borde väntat med det här vinet…),Château Lafite Rothschild 1950 (se tidigare inlägg), Blaxta Monarch Plum Barrique 2001 (gjort på plommon, lagrat två år i fat av kastanj, orange-brun färg, fikon, alkohol, grön kardemumma, plommon, glöggstuk, plommon/körsbärskärna, beska i smaken), Sancerre ”Les Baronnes” 2011 Henri Bourgeois (Sauvignon blanc, lätt tiolstuk, nässlor, frisk, bra syra och druvtypisk smak, bra), Amfora Muscat d’Alexandrie 1994 (fantastisk, stor Muscat-doft, kraftfullt, honung, melon, mycket söt, lång, ren eftersmak, mycket bra), Domaine de Brescou Blanc Prestige 2006 (ekfatsjäst och –lagrad Chardonnay, gula plommon, gula äpplen, komplext, integrerad ek, viss mognad, bra syra, ren och snygg., bra). Sist men inte minst årets snapsnyhet Sommarström Yttervala Johannesört, som i alla avseende får med beröm godkänt och HR:en rekommenderas att prova den till kommande kräftkalas, surströmmingspartyn och, inte minst, ålagillen. Gymnopedies.

Qrious Semillon: Sista chansen

Publicerat 2013-08-15 av Lars Torstenson

När Qrious Semillon släpptes för några år sedan blev det succé. Fina skriverier och mycket bra försäljning de första tre månaderna, långt över prognos. Det gjorde att importören och producenten fick bråttom att tappa fler buteljer. För mig som satt ihop vinet innebar det en resa till Chile för att snabbt hitta fram till en ny årgång. Men där tog det stopp, innan den nya årgången hunnit lanseras. Vinet störtdök oväntat i försäljning, något vinifierat tidigare skrivit om. För att göra en lång historia kort innebar det att importören blev sittande med ett tämligen omfattande lager av Qrious Semillon som ingen ville ha när Systembolaget några månader senare helt avlistat produkten. I ett sådant läge finns i stort två vägar att gå: sänka priset eller försöka sälja allt via horeca. Importören försökte båda vägarna och ju längre tid som förflöt, desto lägre blev priset. Och en dag var det nere i 39 sek. För ett vin som många menar är ett fynd redan vid det normala priset, 64 sek. Den som följt vinifierat har emellertid haft koll på vinet och det allt fördelaktigare priset, vilket lett till att det på sina håll sålt så bra att Systembolaget enligt sin nya sortimentsutvärdering sett sig tvingat att återlista vinet i ett tjugotal butiker. Idag fick importören dels ett samtal från Systembolaget som undrade hur man kunde leva upp till rimliga CSR-åtaganden med ett så lågt pris som 39 sek, dels ett samtal från en vinskribent som också hade en fundering kring priset. Svaret är alltså att importören sedan länge rear ut vinet och att priset nu är löjligt lågt. Avseende CSR är det importören som tar smällen för det ohemult låga priset. Noteras ska att det bara finns cirka 1000 buteljer att tillgå och vinifierats tips till alla HR som söker efter ett schyst vardagsvin för ingenting är att redan nu beställa vinet: när det återlanseras i september och får fynd i tidningarna kommer det att vara slut på rekordtid. Vän av ordning kanske funderar över om det inte går att sätta upp vinet till sitt riktiga pris nu, men så fungerar inte Systembolagets regler, det som kvalat in är ett vin på helflaska för 39 sek och inget annat. Qrious är för övrigt ett projekt som siktar till att göra hyggliga viner för en billig penning, från cirka 65 sek och en bit uppåt. Den som nu inte kommer över Qrious Semillon kan alltid prova det här Qrious-vinet istället.

Art et Vin: Svensk vinhistoria

Publicerat 2013-08-11 av Lars Torstenson

Svara

Då och då gav sig det gamla supermonopolet – mellan 1917 och 1995 ensamrätt på tillverkning, import och distribution av vin och sprit och påpassligt nog kallat AB Vin-och Spritcentralen – till att vara kommersiellt och marknadsmässigt till sinnelaget eller, för er som bara talar ny- och/eller managementsvenska, marketminded. Därför såg en gång akvaviten ”Skåne” dagens ljus för snart 100 år sedan, en tunnare variant av ”O.P” och tänkt för export till utvandrade svenskar i framförallt USA, några decennier senare var det dags för vodkan med det för tidsperioden, ”rymdåldern”, typiska namnet ”Explorer”, även denna tänkt för export och i likhet med “Skåne” en succé på hemmamarknaden – tilläggas bör, att ”Explorer” blev en bra övning inför nästa exportvodka ”Absolut”, som lyckades bättre. På 1960-talet tillverkades den egna whiskyn ”Skeppet”, som enlig gamla AB Vin-& Spritcentralens vandringssägner sålde slut först i samband med spritstrejken, 1963 var det väl?, och då sist av alla alkoholhaltiga drycker som fanns i lager i Sverige. I lite mer modern tid, sent 1980-tal, gav sig ABVS, som företagets namn understundom förkortades, till att göra lågalkoholvin, aningen före sin tid, får man väl säga. Första produkten ut, ”Silberling”, blev en succé, men när marknadsavdelningen med tuppkammen rest inte ville lyssna till kvalitetssäkrarna och Stockholmsfabrikens laboratorium fortsatte ABVS leverera ”Silberling” trots att buteljerna undan för undan exploderade i företagets egna lager. Resultatet blev, förstås, att produkten fick dras tillbaka och därmed gå under. Några år senare återuppstod dock ”Silberling”, nu som ”Demi” och i ett flertal varianter och då floppade konceptet redan från start. Den mycket sofistikerade, och väl fungerande, avalkoholiseringsmaskinen som införskaffats för ändamålet kom emellertid senare till användning för den alkoholfria, och därmed reklammässiga, varianten av ”Blossa”, rimligtvis en hygglig affär på det stora hela, trots allt. Nog av. I början av 1990-talet satsade marknadsavdelning, det vill säga Barbro Ström, senare Systembolaget, och kompani, på något som hette ”Art et Vin”. Tanken vara att köpa in lite dyrare viner för tappning i de egna lokalerna och att förse buteljerna med specialgjorda etiketter med mer eller kända konstnärer som avsändare. Enligt en nyss vidtalad, ansvarig person från produktionen i Stockholmfabriken var de här produkterna innerligt avskydda av fotfolket. Mycket jobb och ingen förstod vitsen. Det gjorde inte heller marknaden, skulle det visa sig, och konceptet fasades snart ut. Hade häromdagen tillfälle att prova ett av de fåtal viner som ändå gjordes. ”Art et Vin, Chablis 1er Cru ’Côte de Cuissy’ 1990” från kooperativet ’La Chablisienne’ och ’Sélection de J-M Delauny’ visade sig ha en vacker etikett av Rune Jansson och varunumret 5778, dess färg var gyllengul med dragning åt bärnsten, oxiderad doft men inte död, lite honung och gula äpplen, aningen ylle, smaken acceptabel med ett inslag av Felix ketchupflaska av den gamla modellen i plast, ren eftersmak som dock inte förmådde dölja att vinet borde druckits för flera år sedan och, framförallt, att det aldrig varit någon höjdare. Vi slår till med en favorit i repris, Cakes fina version av I will survive, och Cakes Frank Sinatra samt Cakes aningen ABBA-stukade Perhaps, perhaps, perhaps.

Sommarvintips en masse, UKF & Steve Vai

Publicerat 2013-07-26 av Lars Torstenson

Svara

Innan ni svenskar nu ger upp och tror att det är snarthöst bara för att augusti står för dörren, vill vinifierat påminna om att det är nu det blir som skönast i vattnet, kräftorna simmar till och det är minst en månad kvar på rosévinssäsongen och därför vill vinifierat slå till med ett sommaranpassat sommarvintips: 1. Nu i sommar blev kalkstensbyggnaderna vid Les Vignerons de Tavel i Tavel K-märkta och det är ett skäl gott som något att påminna om detta Systembolagets mest pålitliga matrosé 2724 Les Lauzeraies Tavel 2012 (95 sek). 2. Det har tydligen varit mycket strul med beställningsfuktionen för 73000 L’ Annonciade Rosé 2012 (75 sek), den superklassiska provence-rosen, men om Systembolaget fått ordning på sin mjukvara ska det fungera nu (peppar peppar). 3 Flera av er har på egen hand upptäckt att det numer också finns ett rosévin från Clotilde Davenne i det svenska beställningssortimentet och visst är det lika bra som allt annat Clotilde gör, 71682 Clotilde Davenne Bourgogne Rosé 2012 kostar 109 sek och fungerar både som aperitif och till maten. 4. Uppe i Italiens nordöstra hörn görs en massa fräscha, läckra och snygga viner och till de snyggaste, läckraste och fräschaste hör Elena Walchs viner, nu finns att beställa både hennes 72508 Elena Walch Pinot Grigio 2012 (109 sek) och Elena Walch Castel Ringberg Pinot Grigio 2012 (149 sek). 5. I Tyskland, och beställningssortimentet, hittar vi fler fräscha och friskt läckra viner i Menger-Krugs 72449 Krug’scherhof Riesling Kabinett Trocken 2011 (99 sek), 72615 Krug’scherhof Weissburgunder Trocken 2011 (99 sek) och 72603 Motzenbäcker Rieslng Kabinett Trocken 2011 (109 sek). 6. Mer friskt sommarvin, den här gången från Spanien och närmare bestämt Galicien, också i BS, 71513 Paco y Lola 2011(109 sek). 7. Och så ett par viner från vinifierats favoritproducent i södra Bourgogne, François Feuillat-Juillot, Montagny 73009 ”Les Crêts” 2010 (129 sek) och 70768 Montagny 1ere Cru ”Les Coères” 2010 (149 sek). 8. Så undrar alla trogna HR ”men Clotilde då, ska du inte tjata om hennes vitviner igen?”, jo, så klart och den här gången går tipset till 6307 Chablis 2010 (139 sek) och 72258 Chablis 1ere Cru ”Montmains” 2006 (299 sek). 9. Billigt tacosvin som även duger till att grilla med är 2260 El Rey Old Vine Garnacha 2012 (65 sek). 10. Lite dyrare och snäppet upp är 79246 Baltos 2010 (89 sek) och från samma producent, Dominio de Tares, 75659 Exaltos 2008 (179 sek) och 99349 Bembibre 2007 (249 sek). 10. Mer spanskt hittar vi i 72763 Leon Dormido Rioja 2008 (159 sek) och 71885 Mazuelo de la Quinta Cruz 2009 (169 sek). 11. Vidare till spansktalande Sydamerika och Argentina, där vi hittar Melipals budgetvin 72362 Ikella Malbec 2010 (85 sek), och vidare till Chile där vi hittar bassortimentets 6000 Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2011 (79 sek). 12. Från Syd- till Nordamerika och en budget-Pinot, 79245 Cartlidge & Browne Pinot Noir 2009 (115 sek), och ursnygga 73319 Lemelson Vineyards ”Thea’s Selection Pinot Noir” 2009 (225 sek), och den som är stadd vid kassa tar tillfället i akt och hugger ett av de få, unika exemplaren av 72337 Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009 (849 sek). UKF. Sist men inte minst tackar vi med lite Steve Vai det svenska damlaget i fotboll för att de gjorde årets EM till en så spännande historia

Mysko rubrik, Bill Nelson, David Sylvian, Smashing Pumpkins, 14:e juli & franska vintips

Publicerat 2013-07-14 av Lars Torstenson

Svara

Dagens Nyheters förstasida bjuder idag på rubriken ”Har info som kan skada USA mer” och inne i tidningen kan vi läsa att Snowden kan skada USA ”betydligt mer än det som hittills offentliggjorts”. Öh? Skada vilket USA? USA i betydelsen NSA och odemokratiska politiker som förespråkar ett slutet övervakningssamhälle? Knappast majoriteten amerikaner. Obamas administration är helt fel på det här och borde göra en pudel innan det är försent – och Obamas berömmande av den modige Nelson Mandela härförleden faller platt till marken i skenet av hur han själv behandlar Snowden-affären. Vi lyssnar på lite Bill Nelson solo, med Be Bop Deluxe och med David Sylvian. Dessutom firar vi å era, svenskars, vägnar, att Smashing Pumpkins kommer till Cirkus 29:e juli – missa inte det! Dagen till ära spelar vi förstås också lite fransk musik. Sist men inte minst tips på franska viner att införskaffa, kanske måste samtliga beställas, snarast möjligt och därefter sätta gommen i: vitt, rött, rosé och mousserande. Bonus: mer Smashing Pumpkins.

Nya vinklubbslådan, Beatles, Radiohead & David Sylvian & Robert Fripp

Publicerat 2013-07-11 av Lars Torstenson

Som tidigare puffats för här på vinfierat är nu Terrific Wines Clubs nya vinlåda ute. Kan beställas här (alltså, klicka på här, nyss, inte här, här där, så klart), men minst lika bra är att klicka här (och då menar vi här där här, inte här där där) och bli medlem i klubben så du inte missar häpnadsväckande information, läckra recept eller heta erbjudanden i framtiden. Vi firar denna låda av sommar-påpassligt utvalda drickfärdiga grillviner, mumsig matrosé och frisk Albarino med att lyssna på George Harrisons enda listetta i USA med The Beatles och titelspåret till ett klassiskt Radiohead-album och en låt från ett legendariskt samarbete mellan David Sylvian och Robert Fripp.