Någon gång på 1980-talet kom musikvideon och bara blev större och större och större. Trots utbudet var det få som verkligen försökte åstadkomma minnesvärda filmer. En som försökte och lyckades var Peter Gabriels kompis Thomas Dolby. Vi tittar på She Blinded Me With Science.
Arcade Fire på Gröna Lund fredagen den 13:e juni var ett tivoli på ett tivoli eller kort sagt en färgsprakande show, där musikerna bytte instrument efterhand och visade sig hantera allt på samma briljanta vis och det till egenhändigt komponerade låtar av rang. Klart det var mycket bra och att ni som inte var där i sanningen missade en konsert ni borde varit på. Och allt detta trots att den svenska sommarkvällen/natten var allt för ljus och trots att Grönan var nerlusad med ungar och föräldrar som firade sommarlov genom att köa och vara i vägen.
Vi måste utgå från att ”Överläkaren” i Expressens artikel om ”Vinerna du inte blir bakis av” inte är skogstokig utan att han låtit sig duperas till att medverka så som han gör i artikeln. Exakt hur detta gått till lär vi inte få veta, men här är några fakta. 1. Det enda sättet som fungerar för den som vill undvika baksmälla är att inte dricka alkohol. 2. Sanslöst naivt tro att något annat än alkoholen är orsak till verklig baksmälla och direkt förledande konsumentinformation att påstå något sådant. Baksmällans elände orsakas av acetaldehyden som uppstår då kroppen bryter ner alkohol (vetenskapligt bevisade fakta). 3. Vid sidan om baksmällan finns ett fåtal personer som är överkänsliga mot vissa naturliga ingredienser i vin och vindruvor, bland annat tror vetenskapen att somliga reagerar med huvudvärk på en del rödviner samt mousserande vin. Undantagsvis reagerar också vissa ibland med huvudvärk på skitiga viner – exakt varför har vetenskapen ännu inte fullt ut bevisat, men dåliga viner innehåller ofta högre halter av saker som ochratoxin och acetaldehyd (se ovan) som kan uppstå vid högintensiv odling (ochratoxin) respektive slarvigt vinmakeri och i viner med låg svavelhalt (acetaldehyd). 4. Överläkaren påstår att det är ”mindre konserveringsmedel och tillsatser i ekologiskt odlade viner”. Bevis, herr Överläkare, tack. Det där är ett antagande. Min erfarenhet är att enklare vin gjorda på högintensivt 
odlade druvor, ekologiska eller inte, innehåller mer av allt det du inte vill att vinet ska innehålla. I sammanhanget ska nämnas att billiga viner är högintensivt odlade – vore de inte det skulle priset vara högre. 4. Och så återigen detta med alla konserveringsmedel och tillsatser, suck, vilka tillsatser talar vi om då av det ytterst lilla fåtal som är tillåtna och som används undantagsvis och då framförallt i enklare viner, ekologiska eller inte? 5. ”Konserveringsmedel”, gissar då att svavel i första hand avses. Att den tillåtna svavelhalten är lägre för ekologiska viner än övriga innebär inte att de per se innehåller lägre halter. Många välgjorda ”konventionella” viner innehåller mycket låga halter och det finns enskilda ekologiska produkter som balanserar på den tillåtna gränsen och som kanske fått sig en tillsats askorbinsyra istället för svavel.6. Som en som började med ekologisk odling och svavelförsök redan runt 1990 borde jag stå på en kruskaknutte – barrikad i sådana här lägen men dumheten måste alltid bekämpas även om självaste gudarna kämpade förgäves mot den.
Dela “Expressen penetrerar dumheten: utlovar baksmällefria BiB!” på Twitter
Roxy Musics resa från Eno-influerade uttryck till det supersofta soundet de
senare kom att briljera med är inte självklart, men desto mer beundransvärt då varje steg på vägen var framgångsrikt och de hade kunnat stanna upp närsomhelst på 70-talet och vägrat ta steget in i 80-talet. Men det gjorde de. Vi lyssnar på formidabla Avalon från lika formidabla albumet Avalon.
Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senare
årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013. Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.
En del band upplever en snudd på osannolik utveckling under sin livstid.
Den som tittar på Pink Floyds i sig utmärkta psykedeliska försök på 60-talet och följer bandet in i 70-talet bör stå häpen – trots att utvecklingen är fullt logisk om vi tar det från album till album. Vi lyssnar på Shine On You Crazy Diamond, tillkommen då bandet stod på toppen av sin gärning och var tryggt i sin stil.
Bortsett från snubben i keps, precis snett framför till höger om mig, han som med jämna mellanrum undslapp sig ett ”Robert!” på svenska och
som efter ett par låtar gick, förmodar vi, på muggen och aldrig kom tillbaka, var Robert Plants konsert i Lisebergshallen förra veckan en finfin upplevelse: fantastiska och grymt samspelta musiker, urfräcka Led Zep-covers, som ensträngad fela istället för Pages solo i Whole Lotta Love och det ändå är bra, ett urval gamla och nya låtar ur Plants omfattande solokarriär, en mix av world music, engelsk folkmusik, hårdrock och Plants värld. Robert!
Innan vi lämnar 70-talets livealbum och supergrupper går det inte att inte
plocka något från klassiska Go – Live From Paris. Sin vana trogen har Stomu Yamashta plockat ihop ett toppat lag med Stevie Winwood, Pat Thrall, Al di Meola, Michael Shrieve, Klaus Schulze, Jerome Rimson, Karen Friedman och Brother James och vi lyssnar på Crossing The Line.
Systembolaget inför inom kort en negativ särbehandling genom en straffavgift på tyngre glasbuteljer. En vettig tanke: den som vill ha det där vinet med den där läckra men från miljösynpunkt klandervärda buteljen får betala lite extra. Ett logiskt nästa steg är att införa en straffavgift på alla viner med ett uttag på över 60 hl/ha.
