Ett av 70-talets bästa liveband var Humble Pie Performance. Bortsett från Steve Marriots mystiska förkärlek för att sjunga sina mellansnack och påannonser var det bara att gilla och imponeras, inte minst av deras grymma covers, som när de visar Rolling Stones hur Stones borde spelat Honky Tonk Women om de bara kunnat (från livealbumet Eat It), originalet här,  eller när de tar Ray Charles med storm och river av en oförglömlig Hallelujah I Love Her so på Rockin’ The Filmore, originalet här.

Dela “Mer live från 70-talet” på Twitter

Vad betyder egentligen ”Old Vine”? frågar sig HR:en, klämmer till om hakan och tror sig frammana ett ansiktsuttryck påminnande om ett levande frågetecken som om sådana funnes. Ha! Det gör de inte. Men för all del. Vi kan besvara frågan i alla fall. ”Old Vine” är ”struntprat” översatt till vinspråk. I Gamla Världen menar vissa gammaldags fransmän att för att du på etiketten ska få sätta ”Old Vine” eller ”Vielles Vignes”, som det heter på hjältarnas språk, måste stockarna vara minst 30 år gamla och tänk!, de flesta är så om sig och kring sig i Frankrike att det där brukar stämma, och samma sak gäller i länder som Spanien och Italien. Står det Cepas Viejas, Vielles Vignes eller något sådant innebär det lite äldre stockar. Men annars är det bara att ljuga på. ”Det här vinet görs på 80-åriga stockar”, jahaja, vem kollar det? Du? Finns ens stockarna? Och om de gör det, hur vet vi att det är de som används? Eller att de är i ett sådant skick att de kan producera bra druvor? Jag menar, hur många av er känner skillnad på stockar på 10, 30, 50 och 80 år? Eller tränar ni ofta på det? Nej, det är bara att stå på för oss producenter så länge vi är i Nya Världen eller så länge vi inte bli påkomna i Gamla Världen. Eller påkomna och påkomna, det är inte olagligt att tala om gamla stockar även om rankorna är unga. Allt är relativt. Talar vi Nya Världen verkar en stock som överlevt den obligatoriska ”fruktexplosionen utan ryggrad” då den fyllde tre år uppfylla kraven för Old Vine. Och ja, vad spelar det för roll? 99 % av konsumenterna känner ingen skillnad men blir glada av storyn. Sedan ska ni veta att ju äldre stockarna blir desto mer koncentration och komplexitet brukar de ge under förutsättning att de skötts korrekt under sin livstid och står i vad den tycker är god jord. Därför är det dels trist att se hur alltför många planterat stockar i jakt på högre avkastningen de senaste decennierna med påföljd att rankor dör i förtid (tidigare omtalat här på vinifierat), dels är det trist att ni konsumenter luras på ”the real thing”, alltså äkta ”Old Vine”, för visst känner man skillnad till skillnad från vad som ovan lite raljant kastats i ansiktet på er – däremot är det få förunnat att verkligen kunna pricka in det där av det enkla skälet att det finns så mycket bluff-Old Vine i omlopp. Med detta sagt ber vi att få rekommendera ett pinsamt billigt Old Vine Garnacha. Ett vin som, som vinifierat tidigare berättat om, boostats inför den sista tappningen av årgången 2012 (i butik nu, El Rey Old Vine Garnacha, varunr 2260, pris 69 sek) och som garanterat görs av druvor från gamla stockar, vilket tydligt känns.

Dela “Old Vine” på Twitter