Vitt vintips, gult äggtips & Linus på linjen

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej, men det här är reklam tillkommen efter upprepade uppmaningar från omgivningen, som under långliga tider nu skrikit efter vintips. Vi börjar här med vita viner och först som sist är det då lika bra att klara av vinifierats husgudinna Clotilde Davenne och följande fem viner (notera att alla hennes viner, även de som inte nämns här, alltid rekommenderas): Bourgogne Blanc 2011 (5562), 99 kr (ny, finfin årgång); Chablis 2010 (6307), 139 kr (börjar öppna upp sig på allvar nu, mycket god till torsk, skirat smör och potatis); Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (72878), 499 kr (årgången är fullständigt lysande); Saint Bris 2010 (70241), 94 kr (fortsatt världens bästa Saint Bris) och, missa inte, Saint Bris ”Vieilles Vignes” 2008 på magnum (70274), 379 kr. Vi fortsätter med: Godello 2011 från Dominio de Tares och Bierzo (72451), 179 kr (ny årgång, mindre ek än tidigare, fortsatt spännande); Krug´scher Hof Riesling Trocken 2011 (72449), 99 kr (snygg budget-Riesling från Rheinhessens Clotilde Davenne: Menger-Krug); Quinta do Pinto Limited Edition 2010 (74351), 169 kr (Rhône-inspirerat vitt från vinområdet Lisboa utanför… Lissabon). Avslutningsvis en film från en matglad vinifierat-hängruntare (rena grekiskan för mig…). Allra mest avslutningsvis La Linea.

Fransmän, sprutglada bönder & Adele

Publicerat av
4

Fick mig till livs att någon via en vinutbildning i Sverige lärt sig att vinodlingsarealen upptar åtta procent av den totala jordbruksmarken i världen samtidigt som vinbönderna gör av med 80 procent av det totala användandet av jordbrukskemikalier. Hoppsan! I Frankrike är, enligt Direction générale de l´alimentation, förhållandet drygt tre procent av den odlade jorden och 15 procent av bekämpningsmedlen. Med andra ord måste fransmännen med råge vara världsbäst på att inte bespruta vingårdarna! Eller kan det vara så att någon gjort ett dåligt grundjobb igen? I så fall lär det inte vara byråkrathjärnorna och petimätrarna på Direction générale de l´alimentation (Sous direction de la qualité et dela protection des végétaux dessutom). Adele.

En sprutglad en

 

Föga svavelosande Brescou & Damir Imamovic

Publicerat av
Svara

Även om jag är skeptisk till delar av naturvins-rörelsen, som påminner väl mycket om eko-rörelsen för 25 år sedan, är jag också avvaktande positiv. Just för 25 år sedan började jag, trots alla de alltför vanliga tröttmössorna inom eko-världen då och övertygad om att det skulle ge bättre vin, odla ekologiskt och till och med maka vin utan svavel, låt vara det sista på en mer experimentell basis inom ramen för V&S FoU-arbete. Snart upptäckte jag att, trots allt, de svavlade vinerna alltid föll bättre ut i blindprovningarna. Å andra sidan stod det också klart att ”slentriansvavlandet” – som ökade, först, kraftigt med Peynaud och, sedan, när Nya Världen gjorde allt för att undvika ”brett”, som bekämpas med renhet och svavel – inte heller var särskilt bra. Trots att vissa av våra viner, särskilt de som gjordes i ”vinhandelshuset” Rabiega (alltså inte på gården utan i vår källare i Brignoles), var tämligen enkla, arbetade vi alltid med svavelvärden på högst 80 mg totalt och avseende toppvinerna låg de oftast betydligt lägre, även efter lång ekfatslagring. Eftersom vi visste att vår box, t ex, låg, vanligtvis långt, under konkurrenterna funderade vi på att sätta ut den totala svavelhalten. Vi menade att svavelhalten skulle vara en värdemätare på hur pass ren frukt och utrustning man arbetar med och hur noga man är i sin verksamhet – detta, förstås, under förutsättning att vi talar viner utan defekter. Nu stannade dock det hela vid en idé eftersom svavel inte var en viktig fråga då runt sekelskiftet. Men nu är det det och nu tycks den gamla idén bli verklig på Domaine de Brescou! Som på alla andra ställen jag arbetar med ligger vi, vanligtvis, stadigt mellan 40 och 80 mg totalt svavel på samtliga viner, även de vita. Till min glädje har nu ägaren bestämt sig för att börja sätta ut den totala svavelhalten – såvida inga konstiga regler sätter stopp för det; andra, som arbetar med betydlig högre, fortsatt lagliga, halter, brukar inte tycka om att indirekt få byxorna neddragna: kan de sätta käppar i hjulet kommer de att göra det. Vad mer är, är att vi i början av nästa år lanserar gårdens första osvavlade vin! En Chardonnay och en Cabernet sauvignon. Eller rättare sagt: vi har, eller kommer ha, som de flesta andra som gör ”osvavlade” viner, tillsatt 2 x 1 g/hl – det sista grammet tillsätts just före buteljeringen. Det gör att den totala svavelhalten landar under 20 mg/l, som är den enda gräns som någonsin, egentligen, nämns avseende vin som på riktigt är svavelfritt, eller så gott som svavelfritt eftersom helt svavelfria viner inte finns – det ser naturen till. Damir Imamovic Trio.

Vincents dag blir Vinets dag!

Publicerat av
6

Kom ihåg var ni läste det först: Vinakademien i Sverige, populärt kallad Svenska

Guess Who

Vinakademien, har utsett den 22:a januari, vinodlarnas skyddshelgons Vincent dag, till Vinets Dag. Tanken är att restauranger, vinklubbar och kanske rent av importörer, sommelierskolor och Systembolaget ska ha ett verktyg att arbeta med när vintern är som kallast. Med andra ord är det nu upp till de nyss nämnda att börja fundera på hur man ska manifestera vinet den 22:a januari med start 2013. Akademien förväntar sig vinmenyer och exklusiva viner på glas på restaurangerna och att vinklubbarna bjuder in nyfikna till vinprovning eller kanske i samarbete med en importör får sig tillsänd en intressant föredragshållare.

Idiotkonsumenter, kundjävlar & Cults

Publicerat av
Svara

Sannolikt har det aldrig varit lättare än nu för masochisten att tillfredsställa sig. Och

Cults

sannolikt har det aldrig varit lättare på arbetsmarknaden för otåliga, pedagogiska oförmågor att få jobb. Allt tack var telebolagens ogästvänliga service-avdelningar. För att nu inte tala om Ryanair – flygbolaget som tillfredsställer inte bara masochistresenärer och sadistkabinpersonal utan också voyeurer. Vi försöker släta över måndagens grumpyattack med lite Cults.

Billig, ny fransk ek, tack! & Bowie

Publicerat av
7

Enligt egen och/eller, i förekommande fall, importörens uppgift finns det producenter som lagrar allt sitt vin på nya, franska ekfat i sex månader och ändå kan sälja produkten för några och tjugo kronor. Kort sagt är det imponerande med producenter som drivs så till den grad av välvilja, att de väljer att sälja sina viner med förlust så länge det gör oss uppspelta och glada. Varför inte ekvationen går ihop? Tja, ett nytt, fransk ekfat på 225 liter kostar i runda slängar 8000 kronor. Även om man slår ut den kostnaden på två viner (två x sex månader) blir det dyrt: 8000 kr/450 l = drygt 17, 50 kronor/liter. Räknar man baklänges på ett vin för 75 kronor får producenten drygt en tjuga för sitt vin. Det ska täcka själva vinet, buteljen, etiketten, förslutningen och lådan flaskorna läggs i. Och så eken på minst 13 kronor per 75 cl. Och då har vi inte tagit med i beräkningen arbetet med att sköta faten (fylla, tömma, eventuellt dra om, rengöra, lagerhyra…) och kostnaden för att hålla dem fulla (avdunstningen) samt den bottenrest som alltid går bort när vinet ska blandas eller dras om. Bortsett från den orimliga kalkylen: varför skulle en producent förslösa nyinköpta, svindyra fat på ett skäligen enkelt vin den ändå inte får bra betalt för? vinifierat överlåter till sina hängivna hängruntare att göra en egen sannolikhetskalkyl för detta. Hur går man då till väga med eken i billigare viner? Tja, man använder med fördel ekspån eller ekstavar. Båda fungerar utmärkt, ofta till och med bättre än nya fat på mindre koncentrerade viner av det enkla skälet att de inte torkar ut vinet på samma sätt. Varför inte använda gamla fat? Det kan man göra, under förutsättning att man söker den stilen det ger. Kan man kombinera några nya fat med ekstavar? Jo, det är också ett sätt. Blir det inte billigare om man arbetar med större ekfat? Sällan, därför att ju större fat, desto dyrare är de. Varför säger inte producenterna, importörerna och detaljisterna som det är, borde inte någon, i Sverige till exempel Systembolaget, slå hål på myten? Tveklöst. Men det sistnämnda har till och med avslagit offerter på vin i prisläget 70 – 79 kronor med hänvisning till att vinet är gjort med ekstavar och inte nya fat, vilket andra importörers produkter sagts vara. Med andra ord en regelrätt uppmaning att ljuga nästa gång en offert skickas in på en förfrågan avseende billiga viner lagrade på dyra fat. Bowie goes Lynch. Bowie takes it to the air. Bowie burns it slowly.

Populistiskt från Skånskan

Publicerat av
6

Har inte haft för avsikt att vidare kommentera vårt, några ledamöter i Vinakademien, försök till att väcka debatt på SvD Opinion, men när nu någon skickade till mig Skånskans tolkning av det vi skrev måste det kommenteras – dessvärre här, eftersom det inte fungerade att kommentera på Skånskas sida (där väl för övrigt ingen längre läser det nu gamla inlägget från tidningen). Läs det här först. Sedan det här: Det är, förstås, alltid

Bordershop just nu: Big Foot 3 L för 7 €. Billigt för vem? Men var för all del ingen snobb, slå till bara!

tacksamt att framställa den som kvalitetsivrar som en snobb, som från sina höga hästar och med näsan i vädret ser ner på den vanliga människan, som ska styras och behärskas; kort sagt är det alltid trevligt att ligga rätt i den populistiska fåran, något Skånskan måste anse sig göra efter att ha läst våra intentioner som Hin Håle läser Bibeln. Dock i all korthet och för att vara övertydlig: Det finns inga billiga viner. Betalar inte konsumenten, gör vingårdsarbetaren eller miljön det. Systembolaget använder sin monopolställning till att pressa priserna som vore det Tesco och till att bygga ett oproportionerligt stort utbud av billiga viner medan nya aktörer på nätet tar över försäljningen av bättre och mer ”reko” viner, som, märk väl, inte nödvändigtvis måste kosta skjortan bara för att de inte finns på box för 159 sek. Det är, förstås, helt okej att dricka och äta ”billigt”, rent av att åka till Tyskland och bunkra upp på fulvin, men tro inte att det inte har några konsekvenser för andra. Att försvara skräpkultur och förment valfrihet är populistiskt men knappast genomtänkt och hållbart vare sig som argumentationsnivå eller från miljösynpunkt.

Helrostade fat & Billy Corgan x 2

Publicerat av
6

I senaste Allt om Vin har jag gjort en krönika om “kaffe-viner”, alltså viner som (gissa!) doftar och, i förekommande fall, smakar kaffe. Dessa görs, enkelt, med hjälp av ekstavar av typen ”High mocha”. Lätt som en plätt. Dock har många, genom åren, känt sig manade att gissa, och gärna tala om för andra, hur sådana här viner görs. Dels har detta skett medvetet från marknadsförarnas sida, dels därför att somliga av outgrundliga skäl känt sig manade att säga något eller rent av trott sig veta hur det går till trots att de inte gjort det

Billy Corgan

och inte haft vett att hålla tyst. Fick häromdagen, från en importör som läst krönikan, mig tillmailat en fin liten historia om några självutnämnda experter på finska Alko. De var så övertygade om att kaffevinet fick sin karaktär av så kraftigt rostade fat att de, faten, till och med var rostade på utsidan. Hade de nu inte gett uttryck för detta i tryck samt på plats i Sydafrika krävt att få se de dubbelrostade faten hade det hela varit lite mindre pinsamt. Nu skulle man kunna tro att det nyss nämnda är lögn och elakt förtal, men om man går in på Alkos hemsida visar det sig, att nej det är sant: det står till och med på sidan att faten rostats såväl på ut- som insidan. Ganska gulligt om det nu inte vore för att Alko i likhet med andra företag i liknande situationer tror sig kunna och veta allt och har man nu sagt att det här kaffevinet görs med fat som rostats både på in- och utsidan måste det, förstås, vara så, och det även om producenten hävdar något annat. Billy Corgan gör cover och inte.

Dylan, Knopfler, Hendrix & Cha Cha

Publicerat av
Svara

Ju längre från havet man kommer på Market Street i San Francisco, och ju närmare Bill Graham Civic Auditorium, desto tätare blir marijuana-röken. Kort sagt är Market Street bitvis ett pot room i det fria eller i vart fall en pot street. Även om röken sedan lyser med sin frånvaro innan konserten tar sin början, stiger snart den söta doften av gräs mot taket så snart spelmännen tar sats på scenen. I det här fallet var Mark Knopfler först ut. Spelade någon Dire Straits-låt, något från Local hero och en massa från de senaste albumen.

Cha Cha

Riktigt bra och Knopfler är, minst sagt, still going strong. Dylan däremot… nej, duktiga musiker, men alla låtar vara arrangerade som boogie eller blues och det är inte jättebra när Dylan fått för sig att kraxa låtar som Blowing in the wind. Kraxa var för övrigt precis vad Dylan gjorde. Kanske hade han vajsing på stämbanden den här dagen, kanske har han förlorat den röst han en gång hade. Kul att se en legend, men mer än så var det inte med honom. Den som vill få en behaglig känsla av legendarisk närvaro kan annars med fördel ta sig till de gamla hippiekvarteren i Haight Ashbury District, där man kan insupa inte minst Hendrix påtagliga närvaro och kanske äta på enkla och utmärkta Cha Cha, där man får sin Catena Malbec serverad i rejäla Duralex-glas, vilket är helt ok här. Legendarisk musik!

Hendrix

Fransk vinrevolution: domaren har ordet & Mark Knopfler

Publicerat av
Svara

Blott någon timme efter att de tre senaste inläggen författats och publicerats, återfann sig vinifierat dinerande nästgårds en tvättäkta domare tillika god vän. Självklart ställdes frågan hur i hela fridens namn domstolen i Bordeaux kunde döma till branschorganets fördel. Min kompis domaren funderade en stund innan hon klämde ur sig, det ganska logiska, svaret: ”Om branschorganet kan visa att det också gör nytta för odlaren X kan det förefalla orättvist att X inte ska vara med och betala”. Okej, men det innebär i förlängningen att alla företagare måste gå med i en branschförening typ Företagarna, att alla arbetare måste ansluta till en fackförening, ja det innebär rent av i förlängningens förlängning att alla som badar bör gå med i SLS. Dylika argument lär nu inte bita på de franska rättskiparna. Däremot har vinifierat sin åsikt klar: det gör inget alls om de nuvarande branschorganen tvingas till en omstörtande reformering. Att diverse former av samarbeten sedan behövs för att lyfta fram en grupp odlare, ett område eller rent av ett land är en annan sak. Så, nu får det vara nog om den här saken till dess domstolen i Luxemburg sagt sitt. Tunnel of Love (Final solo).