Mysteriet med de döende Syrah-rankorna

Vet inte i vilken utsträckning det är känt i Sverige, men sedan flera år föreligger ett problem

Syrah i sin prydo

med Syrah-stockarna, framförallt i södra Frankrike, som helt enkelt tynar bort och dör. Att Syrah-druvan har en tendens att skrumpna när den går in i sin slutliga mognadsfas och att stocken inte sällan stänger av stjälken är gamla, välkända fakta. Det som händer nu är något annat. Rankorna torkar ut eller tynar bort och dör. Exakt vad det beror på, funderar de lärde på och detta ska man ha ett möte den 3 maj i samband med Syrah du Monde i Ampuis 2 – 4 maj. År 1970 odlades cirka 3000 ha Syrah, idag är det Frankrikes fjärde druva med 68000 ha. Problemen med uttorkning började registreras på 1990-talet. De mest dramatiska uttolkarna av samtiden menar att all Syrah nu dör i södra Frankrike. Det är måhända en överdrift men det förefaller som att en del nya, oftast högavkastande, kloner är odugliga (till exempel, för er som tror att ni behöver veta det här

Syrah i förfall

fast ni inte alls behöver det, 73, 99, 301, 381, 382 och 383; bra fungerar dock 470, 524 och 747; om fem år tror man sig kunna presentera några nya kloner, som inte torkar ut/tynar bort och dör) och det tidigare kända faktumet, att roten R110 inte går så bra ihop med Syrah, har besannats (och det gäller även R99, har det visat sig). Om någon tror att problemet är isolerat till Frankrike så, nej, överallt där det finns ympad Syrah förekommer problem (Spanien. Argentina, Sydafrika, USA, Italien).

Croneman, Wikegård, Myllymäki, TV4, DN, Champagne, Epitaph & Power to Believe

I en krönika i DN ondgör sig Jonas Croneman över Niklas Wikegård och dennes TV-framträdanden som luktar rädd liten pojke försöker vara morsk. Det pinsamma med

Snart på TV?

Wikegård är väl knappast vi som sitter och skrattar åt hans infantiliteter, TV4 eller ens Wikegård själv, det är alla som tycker att han är häftig. På tal om TV4 kan matglada tittare nu komma och laga sin favoriträtt tillsammans med TV-kocken Tommy Myllymäki och frågan är om inte vinifierat ska ta med sig en påse tortellini och förgylla TV-tittarnas vardag. Vi öppnar en champagne för Croneman och sätter på Epitaph och Power to Believe.

Dagens tidningskrönika

SvD ger sex på tärningen och skriver så här om Clotilde Davennes Chablis ”139 kr, Chablis, Frankrike, 6307, Vitt torrt Friskt & Fruktigt. Läcker chablis med rik citrusfrukt och

Användbar i vingården, oönskad på flyget.

smöriga toner, stram fruktsmak, mineralbetonad syra och lång eftersmak. Passar till lyxiga laxrätter.” DN visar via grisförsök i Göteborg att Regina Menger-Krug är rätt på det när hon grisar ner sin vingård. GP tar å sin sida upp något mycket viktigt för oss som reser mycket: vem vill du helst inte sitta vid på flyget!

Latour skippar negocianten 2012

Enligt Le guide d´achat des vins blir 2011 den sista årgången Château Latour säljer ”en primeur” och via en ”negociant”. Från och med 2012 kommer slottet att mognadslagra sina buteljer och sälja dem när de tycker så är lämpligt. Skälet är, att man ser sig som en förlorare i ett spel där, till exempel, årgången 2008 såldes från slottet för 150 €/butelj bara för att något år senare handlas hos negocianterna för 800 €/butelj. Systemet med negocianter, grossister som hjälper slotten att sälja sina viner, infördes på 1970-talet, då det inte alltid var helt lätt att bli av med Bordeaux-vinerna.

Who´s Who?

Det är ytterst behjärtansvärt, och möjligen en aning makabert, att någon, enligt uppgift,

Keith Moon med vänner

försökt få Keith Moon, från The Who, att uppträda i samband med OS i London i sommar. Med tanke på att denne en av rockhistoriens, i vinifierat.se:s tycke, två bästa trummisar och helt säkert en av de roligaste och mest underhållande, varit död i 35 år kan det bli svårt. En sådan tur då att vinifierat.se finns så att ni kan njuta av Keith Moon och hans vänner här. Möjligen kan man lägga till, att de visste hur man skulle avsluta ett TV-uppträdande på den tiden.

Syra och sötma i vin & Systembolagets klockor

Systembolagets ”klockor” är mycket bra. De visar, på ett pedagogiskt vis, sötma, syra och fyllighet för vitt och rosa vin och strävhet, fyllighet och syra för röda viner. Gott så. Men, borde inte en klocka för sötma ingå även för rött vin? När Systembolaget köper in vin gör man tvärtom avseende rödvin, och i förekommande fall vitt och rosa, och sätter, inte alltid men ofta, en gräns för restsockerhalten i vinet, men inga indikationer för sådant som i övrigt påverkar vinets friskhet, rondör eller upplevda sötma/syra – låt vara att en muntlig beskrivning av den önskade produkten görs, men där kan, faktiskt, stå saker som att vinet ska uppvisa ”grapefrukt eller citrus” och annat som inte alltid är så lätt att begripa för de stackars producenterna, som gör sitt yttersta för att dechiffrera produktbeskrivningarna. Med andra ord kunde det möjligen vara bra att, i alla fall ibland, säga något om syran och pH-värdet i syfte att förtydliga vad man letar efter; fem gram restsocker kan vara både mycket och litet beroende på hur vinets kemiska komposition ser ut i övrigt. Enklast vore kanske att förse importörerna och producenterna, som ska försöka pricka rätt i den kravspecifikation som Systembolaget gjort, med de klockor man önskar förse produkten med när den hamnar på butikshyllan.

Våren, tornadoer, Coeur de Pirate & äta i Les Angles

Visstvisst, även solen har fläckar, det var inte vår den där gången i februari då vinifierat.se påstod att rosésäsongen var kommenÅ andra sidan: det kunde vara värre, som att vi plötsligt befann oss mitt i en tornado-säsong och den som väntar på något gott osv och kom ihåg att våren, trots allt, inte kan vara långt borta nu och med tanke på det torde det nämnda

Coeur de Pirate

påståendet vara mer sant nu än då, vilket i sin tur bör leda i bevis att det med tiden kommer att bli sant. I väntan på att sanningen infinner sig i sin fulla glans och vårsol, tipsar vi om Blanc Pur i Avignon-förorten Les Angles. Vinotek/vinbar/restaurang. Välj ditt vin från de många produkterna som står att finna i butikens hyllor, avnjut vinet med något gott från köket, som är inriktat på ”vin-tillbehör” som ost och charkuterier och sallader, pajer och bruschetta. Okej mat, ganska spännande vinurval – det blev en Château Pesquié den här gången – och rent allmänt ett bra lunchställe för den som är i faggorna (er utsände var för övrigt och besökte Les Vignerons de Tavel, producenten bakom rosévinet ”Les Lauzeraies”, som i skrivande stund, bokstavligen talat, går en ny vår till mötes). Coeur de Pirate sprider vårkänslor.