Gustibus Finglögg D.O.P 2010 2.0 & Arctic Monkeys

Publicerat av
Svara

Så har ett år förflutit sedan Gustibus Finglögg D.O.P. 2010 provades senast. Vad har hänt? undrar förstås ni alla, som inte tillhör de 50 utvalda som får chansen att prova denna Glöggernas Glögg. Nu påminner den till utseendet om en mogen, röd bourgogne; doften är fortsatt svårfångad med inslag av frukt och… Rosita!… fast det är förmodligen skumtomtemaceratet som orsakar den bilden, som, vill jag betona, inte har några negativa sidor i mitt doftskafferi; även i smaken återkommer frukten och Rosita, men nu mer i form av skumtomtar, som vi ju vet ingår, vidare en förnimmelse av vindestillat, mycket tydlig anis och en del kardemumma i eftersmaken. På det hela taget en mer harmonisk och mer utvecklad produkt med ett års lagring, vilket också får mig att tro att 2011 år upplaga av Finglöggen bör lagras ett år eller två (se kommande inlägg). Arctic Monkeys.

Gustibus Finglögg 2.0 5.0

Publicerat av
Svara

Måste erkänna att jag slarvat med den här, min första upplaga av Glöggernas Glögg. Först lät jag en fransman smaka av den – okej det räknas inte med fransmän som provar glögg, men volymen minskade lik förbannat – och sedan hade jag för lite glögg för att kunna lagra den på ett klokt vis och då la jag den i kökshyllan, vilket, förstås, inte gjorde saken bättre. Efter ett par års kökslagring i Provence är Gustibus Finglögg 2.0 2009 brunsvart i färgen; doften är, trots allt, förvånansvärt bra med inslag av kardemumma, kanel och färskt sågspån som lagts i rödvin, en släng av Karlssons klister går emellertid inte att komma förbi; smaken domineras av klistertuben och en surhet som inte kan kallas frisk syra. På det hela taget börjar Gustibus Finglögg 2.0 2009 rasa ihop, men, med en stor portion ångerfylld melankoli, tvingas jag inse att det är jag som tagit livet av den. Helt i onödan. Men mest är jag på trött på fransmannen, som hade mage att tacka ja när jag undrade om han ville prova den unika glöggen och som för övrigt kommer på middag ikväll och frågan är om han då inte ska få Gustibus Finglöägg 2.0 som aperitif medan vi andra njuter en skumpa.

Küchenchefs Herr Oehlschläger Schnitzel

Publicerat av
Svara

På det korrekta, men inte uppseendeväckande, Hotel Heidekönig, just utanför den vackra staden Celle – ytterligare en av alla tyska städer man måste besöka – arbetar, enligt hotellets broschyr, Kochlehrling Frederic Bischoff i köket tillsammans med sin, fortsatt enligt broschyren, förebild, den förre kockolympiern Küchenchef Herr Oehlschläger. Huruvida det stämmer att unge herr Bischoff arbetar där, kan vi inte gå i god för, däremot står det utom allt tvivel att Herr Oehlschläger är Küchenchef på stället och när vi, i förra veckan, trillade in i restaurangen en sen kväll tog han, iförd en kockmössa av imponerande styvhet och mått, emot oss på ett ytterst älskvärt vis och serverade oss en fullständigt lysande wienerschnitzel, gjord enligt konstens alla regler, sa i alla fall Hustrun som kan sådant där och som lugnade mig när jag ville fly fältet då det plötsligt, strax efter att vi lagt vår beställning, började banka och leva ute i köket – tydligen ingår bankning när man gör slik mat. Hursomhelst: missa inte Küchenchef Herr Oehlschläger och hans formidabla schnitzel när ni besöker Celle. Här finns han (låter er inte luras av den oansenliga fasaden – den är bara en fasad).

Eric Cantona, Abbé Pierre & Robert Sinskey

Publicerat av
Svara

För den som vill skänka en slant eller kanske bara undrar över den där välgörenhetsorganisationen Eric Cantona vurmade för, presenteras här en länk till Fondation Abbé Pierre (klicka på ”Don en ligne” om ni vill skänka pengar). Här en länk till fakta om Abbé Pierre och hans verk. Vintips till Eric Cantona.

BorderShop, Torres, Absolut & Michel Roux

Publicerat av
Svara

In i det längsta höll mäster Miguel Torres emot när det gällde att sälja vin på bag-in-box. Till slut gav han sina medarbetare klartecken och inget ont i det, marknaden är som den är, men visst fläckas varumärket Torres av att en trelitersbox ”Torres Sangre de Toro” säljs för 89, 95 DKK på BorderShop. Att det gamla fina märket Absolut tappat lystern visas väl om något av att inte mindre än elva Absolut-flaskor i olika kulörer och smaker, på ett tämligen vulgärt sätt, ligger utfläkta över en dryg halvsida i BorderShops broschyr på färjan mellan Rödby och Puttgarten. Enligt vanligtvis välunderrättade källor har min gamla vän tillika marknadsgurun – ”Marketer of the Year” i USA, bara en sådan sak – Michel Roux nu kallats in för att återskapa den unika lyster som märket en gång besatt och som han var mannen bakom, innan en rad människor som antingen var inkompetenta eller såg mer till sin egen sits än varumärkets och affärens bästa kom in och tog över rodret.

 

Eric Cantona 2.0

Publicerat av
Svara

Eric Cantona lär oss hur man framgångsrikt får internationell uppmärksamhetför ett eget projekt – i det här fallet något så behjärtansvärt som ett försök att belysa fattigas utsatta situation och söka stöd för en välgörenhetsorganisation. Passar också på att påminna om det om inte behjärtansvärda så i vart fall minnesvärda Cantona-citatet ”When the seagulls follow the trawler it is because they think sardines will be thrown into the sea”.

 

Wordfeud, 1000-poängsklubben & jipii!

Publicerat av
Svara

Att vilja vinna i Wordfeud (utländskt ord som antyder vad spelet handlar om, se även nästa mening) har inget med tävlande att göra. Det är krig. Ett drogkrig eller snarare en krigsdrog. Detta stod klart långt innan jag prövade på drogen. Dessvärre lät jag mig, mot bättre vetande, förledas av honungslena tungor och ivrigt knappande på smartfonerna (icke godkänd försvenskning av ett engelskt ord) över helgerna och plötsligt satt jag där vid frontlinjen och knappade, djupt koncentrerad och onåbar för omvärlden. Dock: sedan jag nu i mitt femte spel krossat min i och för sig utmärkta adversär (påhittat ord, som tangerar godkända adversativ och inte godkända adversaire) och tagit plats i 1000-poängsklubben lägger jag nu av med Wordfeud, detta djävulens (gammaldags stavning av jävulen, som i sig enligt datorn är en felaktig stavning av djävulen) påfund, detta knark. Men framförallt ville jag bara berätta att jag satt 1000 poäng, och väl det. Jipii! (inte heller ett godkänt ord, annars ger bokstaven j, som bara finns på en bricka, sju poäng)

 

Tävlingsmänniskor eller sonen som kom ut i kylan

Publicerat av
Svara

Alla har väl hunnit läsa om pappan som lämnade sin, i pappans ögon för dagen inkompetente, son, att gå från Uppsala till Stockholm, för säkerhets skull utan ytterkläder i det rådande bistra klimatet. Det sensationella är inte att säkringen gått på en förälder riden av prestationsångestens mara eller att denna förälder låtit säkringen gå i offentlighetens ljus, det sensationella är att den ena idioten efter den andra nu får sitta i TV-sofforna och säga att han – alltid en han, om man nu kan dra en slutsats av den saken? – någonstans ändå kan förstå pappan, för visst måste de unga sättas under press om resultat ska uppnås. En slags realitysåpa där den ene efter den andre aspirerar på att vara morgonsoffornas Linda Rosing.