Äta i Santiago: El Meson Nerudiano & La Mar

Publicerat av
Svara

Sydamerikanen i gemen tycks vara överens med sig själv om att kontinentens bästa kök står att finna i Peru. Och ett av de bästa uttrycken för den peruanska kokkonsten står att finna i Santiago de Chile. I form av restaurangen La Mar i Vitacura. Oerhört bra, läcker och spännande mat i avspänd miljö. Bara en sådan sak som att de har fyra olika ceviche. Minst. Och inte bara med vit fisk. Som de facto inte är det enda som kan användas för en bra ceviche. Den som vill prova på mer rustik och chilensk mat kan med fördel bege sig till de myllrande kvarteren runt gatan Constitución i stadsdelen Bellavista. Den Store Poeten bodde här i trakterna om än, såvitt jag förstått, inte just i huset som kallas hans, El Meson Nerudiano. Vara hur det vill med den saken. Trevlig krog och, som sagt, riktigt bra kök som andas tradition. Chilenskt, exklusivt vintips.

Posada Salentein: sjuka sockerbullar & väldiga vyer

Publicerat av
Svara

Tänk er en förrätt som består av ett tunt smördegsskal fyllt med en brutalt nedtryckt bit torkad skinka och som om det inte räckte med det så har någon kommit på den underfundiga idén att sockra hela anrättningen så pass att den påminner om en misshandlad sockerbulle. Fortsätt nu att tänka er att nästa steg i måltiden är en kyckling som är så torr att den sannolikt inte behövde vingar för att flyga när den var i livet, tvärtom är det inte alls otänkbart att den stackars kycklinguppfödande, andinske bonden tvingades förankra kycklingen i marken för att inte första bästa vindpust skulle ta den med sig, bort över Anderna och till den chilenska västern där den skulle upplösas och bli till kycklingsand i Atacama-öknen. Lägg till detta det faktum att restaurangens gäster uppmanas och förväntas att i bästa fånglägeranda äta samtidigt innebärande att ingen påbörjar den torra kycklingen förrän alla ätit upp sockerbullevarianten kallad empanada. Nej, köket och restaurangen på Posada Salentein i Tunuyan, Mendoza, eller ”Tupungato” som nog fungerar bättre som lägesangivelse för svenskar, är ingen höjdare. Och det är synd, därför att stället i sig är underbart vackert och läckert, där det ligger och ruvar vid de väldiga Andernas fötter, ljuvligt inbäddat i oöverskådliga vinfält, där stockarna tuktats i pergola, guyot och andra lösningar, ofta kompletterade med nät som skydd mot oönskade hagelstormar från de andinska höjderna och i förekommande fall mot druvätande fåglar. Således: bo gärna på Posada Salentein när ni är i faggorna, men ta med egen picknick.

Sorg i Argentina

Publicerat av
Svara

Gus´Car finns inte kvar! Eller rättare sagt: skylten finns kvar där längs ruta 40 (acseso sur) i Tunuyan, söder om staden Mendoza, nära Tupungato, men stället är borta. Och Gus själv med det. Kort sagt: världens bästa lomo completo är historia och ni som aldrig fick uppleva den kan vara glada för det därför att ni har inget att sörja över. Värre är det för oss som lärt oss att uppskatta Gus skamfilade skyffe, den mycket i övrigt att önska lämnande toaletten, Gus nollställda nuna, ställets Andes-öl på enlitersflaskor och… världens bästa lomo completo. Nu fick vi gå till Café Colòn och dricka gravöl (Andes). Ett glas vin eller två för Gus´Car.

Ny vinfrossa med Vinakademien & Helena Lindberg

Publicerat av
Svara

Igår samlades Vinakademien i Sverige samt de tidigare mottagare av Vinakademiens pris som kunde närvara. Inte minst var årets pristagare Helena Lindberg från Tenute di Biserno där – grattis till henne! Och så var det sedvanlig vinfrossa, allt, som alltid i det här sammanhanget, på magnum: Launois Grand Cru Blanc de Blancs 1999 (mogen, god, kanske väl mogen för en 99:a, men det kan också bero på att dosagen på hustypiskt vis är lite för hög, en champagne som nog de flesta gillar), Deutz Blanc de Blancs 1989 (viss mognad, förstås, men till skillnad från nyss nämnda 99:an snarast ung för sin ålder, god), Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blancs 1995 (mogen, rund, lite rustik i hustypisk Chouilly-stil), Chablis Grand Cru ”Bougres” från J-M Brocard 1996 (stor, mogen, kraftfull, lång, god eftersmak med underbar mix av mognad och frisk syra och viss lie-karaktär), Maximin Grünhäuser Absberg Riseling Auslese 1997 (oerhört ursprungstypiskt, stor, härlig doft, symaskinsolja, Riesling, underbar syra som bryter perfekt mot sötman i eftersmaken, strålande), Domaine de Chevalier blanc 1990 (stor, komplex, vax, honung, år- och ursprungstypiskt, kraftfullt, fruktigt, kul och imponerande, lite låg syra om man ska gnälla lite, men det är å andra sidan 1990 vi talar om…), Climens 1975 (fantastiskt stor, god, hyggligt frisk syra), Trotanoy 1982 (en av årgångens tre största, strax efter Cheval Blanc och Latour, även om de två dragit ifrån med tiden, dock fortsatt mycket bra; stor, elegant), Il Pino di Biserno 2008 (mycket ung och kraftfull, tydlig cabernet franc (dock bara 38 % i blenden), gräsig, fruktig, väl avvägd ek som behöver lite mer tid för att sitta på plats helt och hållet, mycket bra), Twoson Volnay 1er Cru ”Les Santenots” 2005 från Jobard (klart jag tycker den är vidunderligt bra med en stor, ung och kraftfull pinot på näsan, behöver ett par år till i källaren), Clos de la Bussière 1er Cru 1978 från G.Roumier (mogen, behöver ändå lite tid i glaset för att visa sin bästa sida, kanske väl mogen för en vinmakarnäsa), Château La Lagune 1966 (tegelstensfärd, stor, mogen, ursprungstypisk, vital, ren, bra frukt och syra, mycket bra).

Körkort för resenärer nu!

Publicerat av
Svara

Nu får det vara nog med inkompetenta resenärer, som är som törnen och smolk i resandets vardag. Det är hög tid att införa körkort för resande i allmänhet och säkerhetskontroller i synnerhet. Och den som trots teori och praktisk övning lik förbannat står där i säkerhetskontrollen och ser fånig och förvånad ut med vattenflaskan, rakvattnet, saxen och datorn i sitt på tok för stora och utrymmeskrävande handbagage och som behöver fem minuter för att fatta att den ska ta av sig jackan och livremmen och sedan ytterligare fem minuter för att faktiskt göra det, ska beläggas med omedelbart reseförbud och få körkortet indraget på plats. I länder med öga-för-öga-tand-för-tand-lagar ska personen ifråga dessutom sitta stupstock minst en vecka i avgångshallen på flygplatsen där den begick sin förseelse och därmed förgrep sig på själva resandets innersta väsen.

Rekordtidig skörd & struntprat 4.0

Publicerat av
Svara

Så här några veckor efter de första hurraropen och skördestarten är läget som följer: På sina håll skördar man på, antingen därför att druvorna är mogna eller därför att man fruktar rötan. På andra håll har man gjort ett uppehåll sedan man konstaterat att druvorna faktiskt inte är så mogna som man först trodde – alltså: man tog in lite Sauvignon blanc eller annan tidigt mognande druva och upptäckte sedan att mognaden var synnerligen irreguljär och att man nu måste vänta på den regularitet som behövs för att få en bra kvalitet. Vi avvaktar därför med att betygsätta årets skörd i mer generella termer.

Om viner med juriskt stora egon

Publicerat av
Svara

Det finns viner som är som vin mest är. Och så finns det viner som inte liknar något annat. Rent av finns det hela regioner fyllda av originalitet. Möjligen kan vissa paralleller dras mellan en del drycker från Jura respektive Xerez, men på det hela taget är det mer som skiljer än som förenar de här spännande vinregionerna. I Frankrike säger många, att Jura är världens ände, att hamna där är ett straff som får självaste giljotinen att framstå som ett icke oävet alternativ. Folk som bor i regionen vet bättre. Faktum är, att Jura är ett av Frankrikes grönaste, mest kuperade och vackraste departement med en lång, varm sommar och skidåkning på vintern. Dessutom finns här ett vinutbud som, just det, inte liknar något annat – utom möjligen sig självt. Inte för att jag tror att man kan göra riktiga toppviner på Poulsard, men visst kan det bli stora personligheter. Och om vi pratar vitt så är det bara att jubla i kapp med originaliteten. Här talar vi om viner med så stora egon att inte ens Riedels största glas räcker till. Kort sagt: roligare än så här blir inte vin. När man dessutom hittar mat som hänger ihop med till exempel en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay är lyckan om inte fullständig så i vart fall hyggligt närvarande. Har varit på blixtvisit i området och kan rekommendera restaurangen Le Strasbourg i huvudorten Lons-de-Saunier. Inte världsbäst, men de har en synnerligen bildad sommelier som vet att ge såväl kunniga som avslappnade och insiktsfulla råd och tips: hon kan sina viner och vet att kombinera dem med mat. Till exempel tyckte hon absolut att vi skulle prova just en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay till en Mignon de Veau och det satt, förstås, som smäck, trots att det vid första påseendet inte riktigt förefaller att göra det. Har försökt hitta tips på de här fantastiska vinerna i Sverige. Hittar inget i ordinarie sortiment, men en del i beställnings- och tillfälliga sortimentet och utan att ha provat vinet i fråga drar jag till med följande som tips på vad ni kan prova för att uppleva Juras rikedom i det svenska hemmets lugna vrå. Vad jag grundar tipset på om jag inte provat själv? Jo, om Systembolagets beskrivning av vinet stämmer, och det gör de oftast, bör detta vara ett bra exempel på en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay. Bör fungera utmärkt som aperitif och till väl utvald mat – skulle gärna säga tapas här, men till tapas är och förblir sherry den självskrivna drycken. Men kanske en tallrik med charkuterier eller några av de utsökta, lokala ostarna till exempel en lagrad Comté? Och detta kan man tonsätta med lite belgisk sång.