Provade igår bland annat Alain Graillots Saint Joseph 1991 mot hans Crozes-Hermitage 1991. Båda bra. Saint Joseph ursprungstypisk med tryffel och svamp i buketten, Crozes-Hermitage snygg druvkaraktär, som nu bär mognadens praktfulla dräkt. Samtidigt vid bordet: en diskussion om huruvida Monaco är en diktatur eller inte, vilket ledde till att en väl insatt person i Monaco ringdes upp och han gav oss som drev tesen om diktaturen rätt: ”det är en polisstat”, ”Ingen annanstans i världen, inte ens Kuba, Venezuela eller Vitryssland är man mer övervakad”, ”kameror överallt”, ”ingen fri press, inget fritt ord”, ”allt styrs av en familj”, ”inga val”… Det fick inte tyst på dem som tyckte att fri sjukvård och ordning och reda räcker långt, ”ända till Kuwait och Saudiarabien?”, frågade vi då, men det gick inte att jämföra menade de, dessutom tyckte de att vårt förslag att vi ska betala svensk skatt direkt till det svenska kungahuset istället för till en vald riksdag och regering inte var jämförbart, fast det de facto är det på alla sätt och vis, det enda vi måste åtgärda för att göra det möjligt är att plocka bort vår demokrati, det fria ordet och det fria näringslivet. Och, just det, enligt den mycket väl insatta källan är det sant att bruden försökte fly före bröllopet men övertalades av kardinalen att ställa upp. Slutligen slöts ett avtal om att hon stannar i fem år, sedan kan hon dra. Däremot ska under den tiden en äkta tronarvinge – prinsen har ett antal oäktingar runt om i världen så som det anstår en envåldshärskare av obsolet datum – avlas fram, enligt uppgift redan på g. Bara så ni vet och kom ihåg var ni läste det först.
Urvinad journalistik
Vad händer när tidningar och andra som är satta att rapportera om och avslöja samhällets vardag och bedöma utbudet av varor och tjänster och i bästa fall vara en nagel i ögat på makten och den lilla människans bästa vän, sätter upp en butik och börjar sälja varor som inte har direkt med tidningsutgivningen att göra? Eller har jag missat något, hänger till exempel vin och tidningsutgivning ihop, DI, SvD m fl? Och vad är nästa steg? Att våra tidningar och tidskrifter startar egna Claes Ohlsons-butiker? Kanske ligger i så fall livsmedelsbutiker i lågprissegmentet bäst till, de är lönsamma trots att ingen tar dem riktigt på allvar.
Patetiska musikbekännelser
Barndomsvännen och jag bekände nyss pinsamma musikkärlekar för varandra. Jag var tvungen att medge att jag gillar det här, sedan han erkänt att han gillar det här. Vin att skölja ned detta med.
Poänglösa vinpoäng 2.0 & Belly
Så hur ska man kunna bedöma vinerna om man inte använder poäng? Tja, egentligen är det väldigt enkelt. Man bedömer bara vinet som en bok eller en operaföreställning – å andra sidan kan man hävda att man borde använda poäng när man bedömer opera: föreställningen är prisvärd på en plats för 300 sek men inte på en plats för 1000 sek, medan den allmänna kvaliteten på föreställningen får 85 poäng av 100 (eller omvänt: operan är prisvärd på en plats för 1000 sek, men inte på en plats för 300 sek, och föreställningen får 95 poäng av 100). Om vi nu tänker oss vinkritik utan poäng så är det, som sagt, väldigt enkelt. Men, och det är ett viktigt men, det blir mindre rubrikmässigt och mindre säljande journalistisk. Kanske mynnar allt detta ut i, att vi ganska snart kommer att se seriösa, yngre bloggare och tidningsmedarbetare som i ord beskriver och bedömer vinerna eller så berättar de bara en historia och rekommenderar ett vin, medan de tidningar, bloggare och andra som är beroende av rubriker och snabbtext fortsätter med sina poängsystem och skalor mellan ej prisvärt och fynd. Belly.
Poänglösa vinpoäng?
Sedan Robert Parkers 100-poängsystem för 30 år sedan slog igenom bedöms allt som oftast vin enligt denna skala. Ibland uppstår en diskussion om huruvida det kunde vara lika bra att, som anteparker, arbeta med skalor upp till 20 eller tio. Mer sällan diskuteras huruvida det är obsolet att bedöma vin i poängskalor. Nu har emellertid ett gäng amerikanska ungdomar fått nog och går till storms mot det som de ser som en gammal, ängslig generations sätt att finna trygghet i sitt vinnörderi, där det varit viktigare att vara rätt än att faktiskt tycka om vinet och våga ha en egen åsikt. Rätt eller fel. Här kan ni läsa mer: Score Revolution.
Rekordtidig skörd & struntprat 2.0
Nå, hur har det blivit med den rekordtidiga skörden? Jo, här i sydöstra Frankrike började Domaine de Souviou i Bandol skörda i förrgår. Tio dagar tidigare än förra året. Men är det rekordtidigt? Nej, sedan ett decennium är det alltid någon i trakten som skördar den tionde augusti och man brukar då, precis som Souviou i år, börja med sauvignon blanc. Sedan kan man alltid fråga sig hur bra det är med den tidiga mognaden och korta växtsäsongen. Däremot är det bra marknadsföring. Den gård som har turen att bli symbol för årets tidiga skörd får mycket utrymme i regionala media under att par dagar. Hur stämmer nu den tidiga skördestarten med det jag skrev i början av juli? Bra. Det som hände efter det inlägget var att det började regna. På Souviou fick de 80 mm regn under juli – ganska ovanligt härnere – och nätterna blev svalare. Exakt det som behövdes för att accelerera mognaden. Nu är det inte likadant över hela Frankrike. Vissa områden fick inte regnet som behövdes, andra bromsades upp på grund av det svalare vädret, men generellt har de flesta upplevt detsamma som Souviou: varm och torr försäsong och sedan nederbörd och svalare väder, vilket kan utläsas i tidig skörd. Den som inte får alltför tidig skörd har dessutom högst sannolikt fått en mycket spännande frukt att arbeta med, bra struktur och syra och lagom mycket fruktaromer. Men, precis som det sades i förra inlägget om den rekordtidiga skördestarten: allt det där vet vi mer om om några månader. Avseende ”mina” franska gårdar förefaller skördestarten bli ungefär som förra året, det vill säga runt den tjugonde augusti på Domaine de Brescou och början av september på Chateau L´Arnaude.
Vinfrossa i västerled
Seattle är detsamma som bra mat – inte minst fisk och skaldjur – och dryck. Till senaste resans frossor hörde inslag som champagnernas champagne Comtes de Champagne 1996 (börjar ta lite ålder nu och är precis lika lysande som den alltid varit och sannolikt kommer att förbli de närmaste 20 – 30 åren, bättre än så här blir det inte), Dom Perignon 2002 (årgångstypisk snyggt slimmad och som alltid bra när det gäller ”Dompan”), Dom Perignon 2000, OBS! med en lila hyllningsetikett till Andy Warhols minne, vilket fördyrade buteljen avsevärt och fick mig att häpna så smått (årgångstypiskt rund och utvecklad och, som sagt, ”Dompan” är aldrig dålig), Puligny – Montrachet 1er Cru från Olivier Leflaive och 1996 (utmärkt), Chassagne-Montrachet från Fontaine-Gagnarde och 2006 (bra), Pinot Blanc från Ponzi och 2010 (bra, men inte lika bra som den brukar, nybuteljerad?), Le Meal från 2001 och Chapoutier (oj, här har han laddat på rejält, Michel, för mycket för min smak, men för den som gillar överdådig prakt håller vinet fortsatt ihop i sin övergödda stil), La Coulée de Serrant 2005 (haha, ja, vad ska man säga? Fernissa, akut svavelbrist -trots att etiketten talar om ”contains sulphites” – och bortkollrad fräschör och en syra som ofrivilligt döljs under ett lager irriterande alkohol och en smetig fruktsötma, men visst är det ett cool vin med tanke på Jolys eviga predikande och det höga priset, jag menar: man måste ju tycka om det… fast vi ersatte det snart med ett annat vin, låt vara att ett hängivet fan i gänget tyckte vinet var hur bra som helst, men även solen har som bekant fläckar) och en massa vin från Washington, där jag högst subjektivt och föga självkritiskt tyckte att Hedges Limited Syrah från 2009 var klart bäst och med blott Hedges Limited Malbec 2009 som seriös utmanare.
Fint Fenderljud, skördarna på Red Mountain & hur mår egentligen Pete Hedges?
Det är en aning nonchalant av mig att först tala om en pressad vinmakare och sedan… ingenting. Kan därför meddela att Pete Hedges mår alldeles utmärkt. Han låg på en intensiven några dagar, sedan en tids fortsatt sjukhusvistelse och därpå sex månaders rehabilitering, men nu är han sitt gamla vanliga jag igen och idag assisterade han mig på sedvanligt manér när jag petade ihop Hedges tre ”Limited – viner” från årgången 2010, en Malbec, en Merlot och en Cabernet sauvignon. Ingen av de tre lär komma till Sverige, men den som är i USA kan alltid försöka komma över en flaska. Jag rekommenderar särskilt Malbec-vinet – vid sidan om Syrah är det slående hur väl Malbec fungerar på Red Mountain. Årgången 2010 i området är för övrigt riktigt bra, framförallt på grund av en ovanligt sval växtsäsong, vilket ledde till mindre mogna druvor och det är sannerligen ingen nackdel i det här varma och torra området. Hur 2011 ser ut? Jo tack, även 2011 är ovanligt svalt och rikt på nederbörd. Red Mountain upplever i år till och med en släng av mjöldagg och det hör inte till vanligheterna. Och på det hela taget ser det lovande ut så här långt. Vintips från Red Mountain. Avslutningsvis lite väldigt amerikansk musik och ett fint Fenderljud levererat av en svenskättling.
Dela “Fint Fenderljud, skördarna på Red Mountain & hur mår egentligen Pete Hedges?” på Twitter
Småbarn, vildsvin & Be Bop Deluxe
Är det inte vildsvin så är det småbarn. När jag vid en mellanlandning i Stockholm idag passade på att ta en löprunda på Hammarbyhöjden, dök någonstans på en smal stig upp en mor- eller farförälder och två små telningar av vilka den ena försökte framföra en minicykel, som mor- eller farföräldern för säkerhets skull höll i en stång, fäst baktill på tvåhjulingen. Ett synnerligen löjligt åkdon, som varken ungen, syskonet eller mor- eller farföräldern hade vett att skämmas för. Men det är inte det som är grejen. Grejen är, att jag, trots att de tre tvingade mig att flåsande rusa ut i den fästingstinna ruffen för att släppa fram dem på stigen, log åt dem och särskilt åt tanten, som inte log tillbaka. Efteråt, när jag åter var på fast mark och försökte borsta av mig fästingarna på smalbenen, slog det mig att 1 Trots att det där orsakade mig besvär gjorde jag som alla andra och log mot barnens vuxna appendix, så som man vanligtvis gör, sannolikt för att säga ”ojoj, nu gör ni det allt besvärligt för mig, men jag tänker inte sparka till den löjliga cykeln för det, för det är ju så gulligt med små barn” 2 Om nu den förfördelade vuxna personen ler så där avväpnande så bör, banne mig, den andra vuxna personen också göra det och med sitt leende säga ”ojoj, jag ber om ursäkt, men du är då för go´som ler så rart trots allt besvär vi orsakar dig, men visst är ungarna gulliga och jag hoppas verkligen att någon besöker dig på sjukhuset om du får borelia och andra fästinganknutna sjukdomar nu”. Be Bop Deluxe
(Typiska) Tavels tre terroirer
Les Lauzeraies är ett med all rätt just nu hyllat rosévin i Sverige. Trots att det är i sammanhanget direkt billigt räknas det till de bästa vinerna från vad som av många anses vara världens bästa område för rosévin, Tavel. Samtidigt är det så, att när hyllningskörerna talar om detta som ett ”typiskt Tavel” så finns det anledning att påminna om att det lilla rosévinsområdet Tavel omfattar tre olika ”mikroterrorier” baserade lera/kalk, sand eller sten. Riktigt tydligt blir detta om man i en provning ställer de tre varianterna mot varandra och som de tre stilarna sedan någon vecka finns representerade i Sverige kan man nu göra det även där/här. En riktigt kul och lärorik provning. Två av de tre vinerna ligger i beställningssortimentet medan ovan nämnda Les Lauzeraies finns i ordinarie sortiment men som så kallad T2, vilket innebär att det måste beställas till vissa butiker. Här är de tre vinerna uppräknande i den ordningen jag tycker att ni ska prova dem: 1. Les Lauzeraies (lera/kalk). 2. Cuvée Tableau (sand). 3. Cuvée Royale (sten). Under förutsättning att vi talar om för området klassisk vinmakning – de tre vinerna i provningen är klassiskt gjorda – är vanligtvis det mest strukturerade vinet det som kommer från lera/kalk, det lättaste det som kommer från sandjordarna och det kraftfullaste det som kommer från stenmarken. Lycka till med provningen!
PS Några av er har försökt beställa vinerna ovan och fått till svar att de inte finns, trots att de finns i SB:s katalog, nu (25/07) ska detta problem vara åtgärdat och vinerna ska gå att beställa.