Drabbats av mahleria? Om inte, smaka på det här bettet.
Måndagsmorgonmahler
Svara
Clotilde Davenne Chablis i T9 bot mot bot
Även Clotilde Davennes Chablis tar nu steget in i Systembolagets ordinarie sortiment. Närmare bestämt skedde detta den första augusti. Enda smolket i glädjebägaren är, att vinet hamnar i Systembolagets så kallade T9 – sortiment. Det innebär att vinet både är och inte är i det ordinarie sortimentet, eftersom det bara tas in i en butiks sortiment om den lokala efterfrågan är tillräckligt stor. Ett skäl gott som något att springa benen av sig efter det här vinet som bär Clotildes alla adelsmärken – renhet, friskhet, disciplin, precision – och som kostar för upplevelsen så lite att man måste tycka synd om Clotilde, eller vad sägs om ynka 139 sek? Inte en billig parkeringsbot en gång! Och så mycket roligare.
PS Enligt importören kan inte Clotilde Davenne Chablis beställas med det nya numret förrän 29 augusti…
Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2010
Tidigare i år flyttade Clotilde Davennes Bourgogne Blanc upp från beställningssortimentet till Systembolagets ordinarie sortiment och för någon månad sedan lanserades den nya årgången, 2010, och nu kommer det lite reaktioner på det och här får ni ta del av tre av dessa: en, två, tre.
WOW! Miguel Merino Navajas & Gran Reserva
Såg i wownews.se en grej om filmer och såpor med interiören hämtad från vinvärlden. En anekdot: min kollega och kompis Miguel Merino Navajas är en av författarna till den spanska succéserien Gran Reserva, som utspelar sig i Rioja. Tips från såpornas värld.
Rhônevin & diktatorns sagobröllop
Provade igår bland annat Alain Graillots Saint Joseph 1991 mot hans Crozes-Hermitage 1991. Båda bra. Saint Joseph ursprungstypisk med tryffel och svamp i buketten, Crozes-Hermitage snygg druvkaraktär, som nu bär mognadens praktfulla dräkt. Samtidigt vid bordet: en diskussion om huruvida Monaco är en diktatur eller inte, vilket ledde till att en väl insatt person i Monaco ringdes upp och han gav oss som drev tesen om diktaturen rätt: ”det är en polisstat”, ”Ingen annanstans i världen, inte ens Kuba, Venezuela eller Vitryssland är man mer övervakad”, ”kameror överallt”, ”ingen fri press, inget fritt ord”, ”allt styrs av en familj”, ”inga val”… Det fick inte tyst på dem som tyckte att fri sjukvård och ordning och reda räcker långt, ”ända till Kuwait och Saudiarabien?”, frågade vi då, men det gick inte att jämföra menade de, dessutom tyckte de att vårt förslag att vi ska betala svensk skatt direkt till det svenska kungahuset istället för till en vald riksdag och regering inte var jämförbart, fast det de facto är det på alla sätt och vis, det enda vi måste åtgärda för att göra det möjligt är att plocka bort vår demokrati, det fria ordet och det fria näringslivet. Och, just det, enligt den mycket väl insatta källan är det sant att bruden försökte fly före bröllopet men övertalades av kardinalen att ställa upp. Slutligen slöts ett avtal om att hon stannar i fem år, sedan kan hon dra. Däremot ska under den tiden en äkta tronarvinge – prinsen har ett antal oäktingar runt om i världen så som det anstår en envåldshärskare av obsolet datum – avlas fram, enligt uppgift redan på g. Bara så ni vet och kom ihåg var ni läste det först.
Urvinad journalistik
Vad händer när tidningar och andra som är satta att rapportera om och avslöja samhällets vardag och bedöma utbudet av varor och tjänster och i bästa fall vara en nagel i ögat på makten och den lilla människans bästa vän, sätter upp en butik och börjar sälja varor som inte har direkt med tidningsutgivningen att göra? Eller har jag missat något, hänger till exempel vin och tidningsutgivning ihop, DI, SvD m fl? Och vad är nästa steg? Att våra tidningar och tidskrifter startar egna Claes Ohlsons-butiker? Kanske ligger i så fall livsmedelsbutiker i lågprissegmentet bäst till, de är lönsamma trots att ingen tar dem riktigt på allvar.
Patetiska musikbekännelser
Barndomsvännen och jag bekände nyss pinsamma musikkärlekar för varandra. Jag var tvungen att medge att jag gillar det här, sedan han erkänt att han gillar det här. Vin att skölja ned detta med.
Poänglösa vinpoäng 2.0 & Belly
Så hur ska man kunna bedöma vinerna om man inte använder poäng? Tja, egentligen är det väldigt enkelt. Man bedömer bara vinet som en bok eller en operaföreställning – å andra sidan kan man hävda att man borde använda poäng när man bedömer opera: föreställningen är prisvärd på en plats för 300 sek men inte på en plats för 1000 sek, medan den allmänna kvaliteten på föreställningen får 85 poäng av 100 (eller omvänt: operan är prisvärd på en plats för 1000 sek, men inte på en plats för 300 sek, och föreställningen får 95 poäng av 100). Om vi nu tänker oss vinkritik utan poäng så är det, som sagt, väldigt enkelt. Men, och det är ett viktigt men, det blir mindre rubrikmässigt och mindre säljande journalistisk. Kanske mynnar allt detta ut i, att vi ganska snart kommer att se seriösa, yngre bloggare och tidningsmedarbetare som i ord beskriver och bedömer vinerna eller så berättar de bara en historia och rekommenderar ett vin, medan de tidningar, bloggare och andra som är beroende av rubriker och snabbtext fortsätter med sina poängsystem och skalor mellan ej prisvärt och fynd. Belly.
Poänglösa vinpoäng?
Sedan Robert Parkers 100-poängsystem för 30 år sedan slog igenom bedöms allt som oftast vin enligt denna skala. Ibland uppstår en diskussion om huruvida det kunde vara lika bra att, som anteparker, arbeta med skalor upp till 20 eller tio. Mer sällan diskuteras huruvida det är obsolet att bedöma vin i poängskalor. Nu har emellertid ett gäng amerikanska ungdomar fått nog och går till storms mot det som de ser som en gammal, ängslig generations sätt att finna trygghet i sitt vinnörderi, där det varit viktigare att vara rätt än att faktiskt tycka om vinet och våga ha en egen åsikt. Rätt eller fel. Här kan ni läsa mer: Score Revolution.
Rekordtidig skörd & struntprat 2.0
Nå, hur har det blivit med den rekordtidiga skörden? Jo, här i sydöstra Frankrike började Domaine de Souviou i Bandol skörda i förrgår. Tio dagar tidigare än förra året. Men är det rekordtidigt? Nej, sedan ett decennium är det alltid någon i trakten som skördar den tionde augusti och man brukar då, precis som Souviou i år, börja med sauvignon blanc. Sedan kan man alltid fråga sig hur bra det är med den tidiga mognaden och korta växtsäsongen. Däremot är det bra marknadsföring. Den gård som har turen att bli symbol för årets tidiga skörd får mycket utrymme i regionala media under att par dagar. Hur stämmer nu den tidiga skördestarten med det jag skrev i början av juli? Bra. Det som hände efter det inlägget var att det började regna. På Souviou fick de 80 mm regn under juli – ganska ovanligt härnere – och nätterna blev svalare. Exakt det som behövdes för att accelerera mognaden. Nu är det inte likadant över hela Frankrike. Vissa områden fick inte regnet som behövdes, andra bromsades upp på grund av det svalare vädret, men generellt har de flesta upplevt detsamma som Souviou: varm och torr försäsong och sedan nederbörd och svalare väder, vilket kan utläsas i tidig skörd. Den som inte får alltför tidig skörd har dessutom högst sannolikt fått en mycket spännande frukt att arbeta med, bra struktur och syra och lagom mycket fruktaromer. Men, precis som det sades i förra inlägget om den rekordtidiga skördestarten: allt det där vet vi mer om om några månader. Avseende ”mina” franska gårdar förefaller skördestarten bli ungefär som förra året, det vill säga runt den tjugonde augusti på Domaine de Brescou och början av september på Chateau L´Arnaude.