Bo, äta & inte äta i Sienatrakten

Publicerat av
Svara

Ät inte på enstjärniga Albergaccio di Castellina i Castellina in Chianti. Onödigt dyrt, halvtaskig vinlista, halvtråkig mat, felstyckat kött, halvtaskig service, avsmakning av nyöppnade flaskor förekommer inte. Vill man bo i Castellina in Chianti finns charmiga och personliga Colle Etrusco Salivolpi i byns utkanter (åt Florenshållet) – bara den gulliga damen som håller i frukostdetaljen är värd resan. Äter gör man med fördel, såväl lunch som middag, på i alla avseenden utmärkta Osteria Le Logge i Siena. Bortsett från en enklare variant av herr- och damrum har man allt det som den tidigare nämnda krogen borde ha.

Twoson hos Fonterutoli & italienare

Publicerat av
Svara

Är nyss hemkommen från en övning hos Marchesi Mazzei/Castello di Fonterutoli i Toskana. Twosonkollegan och jag var där för att hitta lite vin åt vårt gemensamma projekt. Föga förvånansvärt – sagt med tanke på Mazzei/Fonterutolis höga nivå – gick detta bra. Problemet var inte att hitta ett lämpligt fat/vin utan att nöja sig med bara ett fat/vin. Just den detaljen, måste jag skamligt nog erkänna, misslyckades vi för övrigt med. Å andra sidan har nu klubbmedlemmarna att se framemot två viner härifrån åren 2012 – 2013. Det blir dels en potent Petit Verdot/Sangiovese från Maremma, dels en smått gudomlig Sangiovese/Cabernet Sauvignon från Castello-gårdarna. Kan inte låta bli att berätta att vinmakaren Luca Biffi på sedvanligt elegant italienskt manér bar en vit kashmirtröja under vår rundprovning bland faten i den stora källaren. Han fick en liten droppe på den, men lyckades på något vis att få även det att se elegant ut. Ibland irriterar jag mig faktiskt på italienarna.

Eurovision Song Contest 2011

Publicerat av
1

Det vore en kraftig överdrift att påstå att jag kan min Eurovision Song Contest (ESC) – historia. I år tittade jag dock och jag kan avslöja att rätt låt som vanligt vann. Överlägset bäst var annars den här, både avseende musiken och framförandet. Bra var även den här och den här. Jaja, jag vet, men ni kan ju tänka er hur resten var: lejonparten drogs med samma spattiga, lätt hysteriska och definitivt meningslösa koreografi som dominerat de senaste 15 åren – ni vet, likadana dansare som gör likadana ryckiga rörelser med armarna och studsar runt lite och så rör den som sjunger lite på ett ben eller två och rycker med en arm i hopp om att vi ska ha överseende med det mediokra musikvalet. Bröderna Herrey var före sin tid, men det ursäktar å andra sidan inte heller deras uppträdande. Jo, just det, jämför gärna länken ovan till den fixade versionen av vinnarlåten och ett klipp från direktsändningen. Förhoppningsvis var det sista gången Ell eller om det är Nikki, hon i duon i alla fall, sjöng utan playback. Champagne till vinnarna och Moldavien.

DSK ett klumpigt svin?

Publicerat av
Svara

Dominique Strauss-Kahn (eller DSK som vi fransmän säger), chef för IMF, tilltänkt president i Frankrike, har gripits misstänkt för sexuella övergrepp med mera (som om det inte skulle vara illa nog att vara chef för IMF). Framtiden lär utvisa huruvida han är skyldig till det, vad det verkar, ohyggligt klumpiga och på alla sätt och vis vedervärdiga och idiotiska agerande han anklagas för. Är detta sant får vi hoppas att han vederbörligen blir dömd för sina handlingar, är det å andra sidan en arrangerad fälla får vi hoppas att detta framkommer tämligen omgående. Oavsett vilket lär detta kraftigt försvåra, rent av omintetgöra, DSK:s möjligheter att vinna nästa presidentval i Frankrike.

Vinfrossa hos en vän i Äppelviken

Publicerat av
Svara

På vägen hem från nedre Norrland stannade jag som hastigast till hos min vän i Äppleviken. Det blev vinfrossa. Vi var bara tre deltagare, men detta hindrade inte den med i mina ögon synnerligen olämpligt omdöme utrustade värden att panga på rejält. Han öppnade med en fullkomligt magisk Gonzalez y Byass Oloroso 1971 (enorm, komplex, nötter, druva, evig eftersmak) och sedan följde i rask takt Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2010 (nya årgången, hustypisk, bra), Chablis GC ”Blanchot” (Raveneau) 1993 (ursprungstypisk, mycket bra, vill ha lite mer lagring), Château Coing de Saint-Fiacre ”Grande Cuvée Saint-Hilaire” 1993 (wow! Muscadet Sèvre et Main som visade sig vara klassisk vinmakning av bästa märke, mognad men absolut inte för mycket), Tokay Pinot Gris (Trimbach) 1990 (gul, mognad, druvtypisk, rosor, varmt år, botrytisren och distinkt stil, fantastiskt bra), Marques de Griñon Petit Verdot 2002 (ung, ny ek, modern vinmakning, elegant, mycket bra), Clos de l´Echo ”Cuvée Crescendo” (Coly – Dutheil) 1997 (rejäl Cab Franc, lite uttorkad, okej), Jordan Cabernet Sauvignon 1994 (mogen, lite uttorkad, njaee), La Tour-Martillac 1990 (stall i positiv mening, mognad, bra), Château Petit-Village 1986 (precis som den ska vara och därför i min gom lite trött), Domaine de Chevalier 1975 (faktiskt ett av de bästa viner jag provat från den i mina ögon sorgliga årgången 1975), Weisenheimer Hasenzeite Weissburgunder Beerenauslese 1992 (guld, persika, citrus, ren, mycket bra), Moulin Touchais 1984 (gillades av de båda andra, inte av mig, oren doft och obalanserad), Coteaux du Layon Maria Jauby (Dom Patrick Baudoin) 1997 (mörkt gyllengul, enorm koncentration, botrytis, vit persika, honung, Yellow Label tepåse, mycket söt, flyktig syra som dock inte går över styr). Om jag måste välja ett av vinerna – inser i samma stund som frågan ställs, att den sannolikt bara intresserar mig själv, men skyll er själva ni som fortsätter läsa det här infantila dravlet –, vilket väljer jag då? Jag tar två: sherryn och alsacen.

Det susar i saven i Jämtland

Publicerat av
Svara

Merparten av vinpionjärerna i Sverige är tokiga, men Peter Mosten på Frösön, han är skogstokig. Det är han som hittat ett ett par hundra år gammalt recept på björkvin och som försöker göra en världssuccé av det. När jag provade version ett av vinet för några år sedan lämnade det mycket i övrigt att önska. Om man säger så. Den version som nu säljs är ett stort steg framåt, men självklart återstår en del att göra innan eldsjälen Mosten är helt nöjd. Efter att ha varit uppe i Jämtland och träffat Peter och sett hans projekt är jag dock säker på att han kommer att komma i mål. Nu är jag förstås sedan häromdagen part i målet eftersom jag var på plats för att ge råd och tips och jag måste säga att det är otroligt roligt att få vara med på ett litet hörn i det här skogtokiga projektet. Helt i min smak. Avslutningsvis kan jag avslöja att Peter Mosten inte tappar sav ur björkar som växer längs vägkanten, inte på grund av avgaserna utan på grund av bilburen ungdom, som, kort sagt, om den får välja mellan dikeskanten och en plastdunk vid densamma fascinerande nog föredrar att lätta på blåsan i den sistnämnda.

Kärt återseende i Östersund

Publicerat av
Svara

När jag anlände Östersund idag visade klockan 22.18 och termometern 18 + och solen liksom vägrade doppa hela sig i den spegelblanka Storsjön så till den milda grad att atmosfären vibrerade av jämtländsk magi och Eos förvirrat spred sina rosenfärgade fingrar över skyn trots att det var sängdags och inte otta och allt detta fick mig att bli törstig och som jag inte vågar dricka kranvattnet i Östersund gick jag till hotellbaren och svepte en Ramlösa och då, då bara de kom där; nonchalant släntrande de in i kombination med ett par slitna jeans och en vit skjorta, ”jojo”, tänkte jag, ”varför skulle Jämtland utgöra ett undantag?” och så fylldes jag av den varma känsla som alltid uppstår när jag, och säkert alla andra också, känner ödmjukhet inför den ukrainska vittoffelimperialismen.

Inbjuden med bakfoten

Publicerat av
6

Någon som är skogstokig eller möjligen intill dumhet naiv eller måhända både och i kombination med en upptågsmakaranda som heter duga har fått det mystiska infallet att bjuda in mig som representant för ”min region” i en stort upplagd mattävling med både TV-inslag och Alain Ducasse! Eller kan inbjudaren ha fått allt om bakfoten och fått för sig att mina påstortellini faktiskt är en delikatess?

Vinprovning – en omistlig bok

Publicerat av
Svara

Har tidigare påtalat poängen med reviderade och utökade upplagor. Snart är det dags för min gamla ”Vinprovningens abc” – inte helt utan framgång utgiven i Danmark och Sverige i början av seklet – att återuppstå som ”Vinprovning”. Närmare bestämt sker detta den första september i år, varmed alla snälla företag redan vet vad de ska ge sina anställda i julklapp 2011 (bokhandelspriset blir resonabelt, snudd på snålt i julklappssammanhang, men man kan då komplettera med ”Odla och tillverka vin”) och ni som inget kan om provning och ni som tycker att era vänner är hopplösa och behöver lära sig de mer grundläggande elementen avseende vinumgänge, ja, ni har alla hittat rätt redan i september. Den som nu sitter på en ”Vinprovningens abc” ska inte tro att inget nytt hänt i den här nya versionen. Kort sagt är den uppdaterad och utökad med mer text om vintillverkning, världens vinområden och fakta om druvor i syfte att göra utgåvan till en titel inte bara för den som vill vinprova utan också för den som vill vinumgås. Det som i princip lämnats orört är texten om hur man blir vinprovare. Detta därför att en poäng med boken är att den ska locka till vinprovning, inte tvärtom, och just kapitlen om hur man blir vinprovare var redan såväl abc-mässiga som putslustiga. Däremot har tipsen på egna blendövningar kraftigt utökats, vilket gör boken till en omistlig bibel för alla vinklubbar. Ja, det är bara vad jag säger så här innan allt är helt klart, återkommer med en fullödig, mer positiv recension när det är dags för säljstart fram på sensommaren.