Enoteca Cangrande, Verona

Verona är på alla sätt och vis en härlig stad där besökaren kan glädja sig åt det mesta mellan arkitektur och vin, självklart via konst, musik, litteratur, historia och gastronomi, för att nu nämna något av stadens väldiga utbud. Den som tar sig för att flanera där på de gamla gatorna, sucka under Julias balkong, beundra Dante eller rusa på tok försenad mot kvällens föreställning på arenan och inser att det är lika bra att äta en bit först för jag kommer missa första akten i alla fall och hursomhelst så är det den andra akten som är bäst, den kan med fördel söka sig till Enoteca Cangrande, som ligger lätt undangömd en vinspott från arenan och Piazza Bra, mitt i staden.img_2242

Ja, det finns massor av enoteca i staden och alla som är det minsta i vinsvängen har säkert hängt på Antica Bottega del Vino eller kanske letat sig in till Enoteca Segreta eller någon av alla de andra oftast bra till utmärkta haken, och det där med att det finns så många bra ställen gör det lätt för den förvirrade turisten och stressade första akten-missaren, men nu är det Enoteca Cangrande som ska framhävas här.cangrande

Denna ligger, som sagt och såvida inget hänt precis nu, där texten ovan nyss påstod att den ligger, och den är personlig i såväl sin inredning som sitt bemötande. Lägg därtill utmärkt mat och vinlista (med som sig bör bra priser, och du kan antingen hinka på plats eller ta med dig flaskorna hem) och, dessutom, mycket bra bakgrundsmusik (där har någon verkligen ansträngt sig; musik i olika stilar som har det gemensamt att allt är bra och gör sig utmärkt i sammanhanget – hur ofta händer det att en krog inte går vilse i musikvalet i jakten på en förlorad ungdom eller instängd i ett begränsat musiksinne som sitter i den inkompetenta person som fått uppdraget att sätta musik på stället?). Rekommenderas. Varmt.bobby-solo

Musik! Och som bonus hör vi Jeff Beck & co hjälpa Lady Gaga på traven och därefter riva av en Big Block som heter duga, och så hjälper Jeff Puccini på traven också.

Ha’t bra!

Hel vete va dem snöar! Vräk er ner. Å ja e arg! Så in i hel vetes arg! Arg arg arg! De måste va nåns fel! Guds! Miljö par tits! Fem i nisternas! Trumps! Putins! Anna Kinberj Pratas! In vandrarnas! Rasist ernas! Medjas! Å nu tö ar de! Vems fel e inte de??? Å i kväll e de fot boll på te ve! Men ja har ingen te ve! Vem har in te tänkt på de? Kal le Anka plan era bättre! Ja MÅSTE ba få skriva av mej nu om hur in i hel vetes dumma i huvudet dem är! All i hop! Dem ska fan mördas! Dem ska få ångra att dem finns till! Dem satans as en! Sär skilt ha tar ja hat! Hat arna ska fan grill as lev ande! Dem är dum mast av al la! Bara gap ar å skrik er om ALLT! Ja hat ar al la som hat ar!

Fjantmusik åm lavv å skit!

Andrea Mullineux Winemaker of the Year

Kollegan Andrea Mullineux har av amerikanska Wine Enthusiast utsetts till ”Winemaker of the Year”. Detta för de fantastiska viner hon gör och därför att hon tillsammans med maken Chris varit med och förvandlat bulkvinsområdet Swartland till hetaste hett i Sydfafrika, och det på bara ett drygt decennium.andrea-mullineuxNär Andrea nu får det här amerikanska priset är det ett uttryck för att hennes rykte idag vida nått utanför (nya) hemlandets gränser – noterbart är kanske att Andrea föddes, växte upp och utbildade sig i Kalifornien; i Sydafrika hamnade hon sedan hon och Chris träffats i franska Rhônedalen, där båda befann sig för förkovrans skull – och att sydafrikanska vinbibeln Platter’s Guide varit rätt på det då den vid ett flertal tillfällen på senare år utsett Mullineux till Sydafrikas bästa producent och flera av Andreas viner till bäst i sin klass. vinifierat faller in i hyllningskören: Grattis, Andrea!

Klicka här så hittar du Andreas viner i Sverige!

Mad about Madeira Årets dryckesblogg!

Ni har sett kravallerna i Portland och på andra håll i USA? Ni trodde kanske att de handlade om det amerikanska valet? Det gör de inte alls, kan vinifierat avslöja, de handlar om det upprörande resultatet av ”Årets dryckesblogg 2016” i Sverige, där den manipulerade juryn i ett riggat val gick vilse i pannkakan och utsåg ”Mad about Madeira” till vinnare. Trots det vill vinfierat gratulerar den synnerligen väl värda vinnaren. Med tanke på11906096_553224148165329_2037302605_a att Niklas Jörgensen år ut och år in strävsamt fortsätter trycka ur sig initierade texter med stark nördvarning om Madeira, alltså bara Madeira (fattar ni?), måste man utgå från att uppmuntran av det här slaget är välkommen, och i övrigt gäller att ni snarast ska surfa in på Niklas utomordentligt utomordentliga och underhållande sida och ta reda på varför han fick priset och inte vinifierat – kanske hade juryn ändå en poäng i sitt val, surt men sant. Sist men inte minst: Stort grattis till vår högt värderade kollega, Niklas Jörgensen och Mad about Madeira, den synnerligen välförtjänta vinnaren av ”Årets dryckesblogg” 2016!

At Vance!

Förbud mot bakgrunds-Creep

Poängen med muzzak är att den ska skvala på i godan ro där i bakgrunden, utan att vare sig störa eller göra sig märkvärdig. När muzzaken plötsligt slår över i emotionellt utmanande tongångar är den ett aber för var seriös restaurangbesökare. Kort sagt går det inte att ha seriösa affärsmöten över en matbit om musiken envisas med att stjäla koncentrationen och tårfylla ögonen på den som äter och möter andra i ett försök till samförstånd, avtal och big business.radiohead-creepDet går naturligtvis inte att räkna upp alla låtar som kommer falla under det förbud som regeringen med intill visshet gränsande sannolikhet kommer lagstifta om så det gäller från årsskiftet – dessutom kommer det ny musik hela tiden varför det är omöjligt för lagstiftaren att hänga med där – men för att ge landets dömande instanser en fingervisning om vad som gäller när slika mål kommer dyka upp efter årsskiftet föreslår inte vinifierat ödmjukast utan kräver med emfas ett förbud mot Creep som bakgrundsmusik. Förbudet ska gälla såväl originalet som covers (exempel här och här och här och här och här).

radiohead-creep

Näringsidkare som bryter mot förbudet ska i egen hög person, samt därtill i förekommande fall kollektivt med eventuella målvakter och personal, på anmodan av tårfylld affärsmötesdeltagare eller annan gäst som försatts i en prekär situation på grund av den utmanande musiken, utan dröjesmål gripas och utan föregående rättegång föras till en allmän plats där den ska hållas vaken i 48 timmar varefter pinsamt sliskig musik ska spelas så de kriminella elementen faller i offentlig gråt under en tid som inte får understiga 45 minuter (näringsidkaren), 33 minuter (personal) respektive 78 minuter (målvakter samt näringsidkare och personal som visslat en munter trudilutt eller på annat vis gjort motstånd i samband med gripandet).

Våga vargavintervinet

De sociala medierna har sällan känts så insnöade som idag. Skälet är att det snöat i Stockholm. I en värld där många talar om för den tomma etern när de går och lägger sig, vad de äter och hur de mår är det såklart en nyhet som heter duga. Tar tillfället i akt och pushar för ett riktigt vargavintervin, nämligen det här på vinifierat då och då omnämnda Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek. Det och något lika imponerande på tallriken så är kvällen räddad.img_0366Family Four!

Nästan morgon-TV-stjärna

Funderade allvarligt på att kontakta TV3 så kanalen kunde anställa mig som morgon-TV-stjärna. Var intresserad av att få titeln ”sidekick”, som hon som sitter vid sidan om programledaren i ”Aftonbladet Morgon”, men det som verkligen intresserade mig var att bliaftonbladet-morgon killen som sitter på andra sidan om programledaren och är gubbe men pratar som om han fortfarande är femton år och understryker det genom att ha en för stor och snedvinklad basebollkeps på huvudet. Inte bara jag ville att jag skulle få det jobbet. Hustrun var också på. ”Då kanske du kan uppföra någorlunda moget här hemma,” sa hon torrt då jag dryftade min nya karriäridé. Dock föll det hela på att Hustrun vägrade låta mig gå till bords med en för stor snedvinklad basebollkeps och barnen, som jag skickade en test-gestvideo till – alltså, gesterna understryker med emfas att kepsen är på riktigt: genom att rytmiskt vifta med armarna och peka med fingrarna då och då talar jag om att jag är ett barn av hip hopen och, med viss risk för att hip hop är igår, att jag inte vuxit ifrån det – sa att de föredrar när jag spelar luftgitarr iförd Brian May-peruken. Det avgjorde saken.nominerade-dryck-matbloggsp

Så mycket sämre

Formatet ”Så mycket bättre” är inte dumt alls. På tok för okända kändisar lyfts fram och att kändisar som borde vara okändisar åker med då och då får man ta. Men hur tänktetune-the-piano produktionsbolaget när man fick för sig att andra skulle kunna göra covers på Sveriges genom tiderna känsligaste röst? Klart det inte går. Nu kämpade några tappert i uppförsbacken i alla fall och gjorde usla men nästan uthärdliga versioner av Wadlings fina original och hans originella covers, men någon borde stoppat snubben som gjorde köns- och själslös Idol-trall av en låt som kräver sin sångare å det bestämdaste. Vi påminner om viniferats ”Årets album” 2012 och länkar till detta och hoppas att TV4 snart visar en seriös Wadling-dokumentär.

Vår samtid & dess utmaning

Någon gång på 1990-talet, i spåren av dokusåporna och den allmänna dumhetens ökade utrymme i det offentliga rummet, började dumheten på gott och ont ta över. På gott därför att de mer eller mindre korrupta och uttalat självgoda och självförhärligande etablissemangen utmanades. På ont därför att dumhetens kadrer inte hade något bättre eget alternativ. Priset för detta riskerar bli högt och det är viktigt att idag ta dumhetens rättmätiga krav på anständighet på allvar och att parera de populistiskt drivna politikernas ihåliga löften om en bättre värld för dumhetens följare.schubertVi stämmer oss till eftertanke och lyssnar på ett adagio som inte går av för hackor. Samt: vi återskapar bekantskapen med Perus stolthet Los Blue Kings.Och: Paris Motel.nominerade-dryck-matbloggsp