Nu drar skörden igång lite varstans och vi kan blicka fram emot ett par månaders idogt arbete i norra halvklotets vingårdar. Den som är det minsta insatt vet förmodligen redan att det inte är så fagert överallt – å andra sidan: när var det fagert överallt senast i världshistorien?
Kanske värst har odlarna i norra Frankrike drabbats. Förödande vårfrost följdes av än värre hageloväder och, till följd av fortsatt ostadigt väder, erövrade snart mjöldaggen mildiou vinfälten. Dels därför att vädret var gynnsamt för svampangreppen, dels därför att det var svårt att hinna skyddsbehandla vinstockarna mellan de snart sagt ständiga regnen under sommarens första del.
Således kan vi vänta oss små skördar från områden som Loire, Chablis och Champagne, för att nämna några. Detta är dock nu inte samma sak som att det blir dåligt. Eller jo, där mjöldaggen fått herraväldet blir det skräp, i många delar av Champagne till exempel och hos många som försökt skydda sig utan systemiska produkter. Hos andra, de som lyckats hålla mjöldaggen stången (med eller utan systemiska medel), kan det bli makalöst fina skördar. Den som söker, kommer finna guld från norra Frankrike 2016, och den som slarvar blir helblåst.
I de södra delarna av Frankrike och andra varmare delar av landet har vi inte alls sett samma besvärliga väder och kan närmast se fram emot en ”normal” skörd. Återkommer om detta då vi är i full gång på de gårdar jag arbetar med direkt eller indirekt.
PS Från USA kan jag rapportera att allt ser bra ut på Red Mountain i Washington State och att man på de flesta håll i Kalifornien talar om en ”normal medel-skörd”, alltså medelstor och tämligen bra och vad det verkar lätthanterad. För andra året i rad startade man på flera håll i Napa Valley med sauvignon blanc redan i förra veckan.
”Läste med nöje din senaste bok!! Ett mycket lärorikt politiskt kåseri, som på ett lekfullt sätt beskriver både världshändelser och vardagshändelser. Både Första världskriget och Libyen toppar!! Tack!!” T
Nog av. Hur är vinet som nu släpps? Sanningen att säga har vi i dagarna provat det vinet – ett torrt, mousserande, utan ek – och ett par varianter av det, i olika grad ekade. Utan att gå händelserna i förväg kan jag väl avslöja att hågen just nu står åt en av de varianter som gjorts vid sidan om huvudspåret. Dessutom är det inte otänkbart alls att tiden på mage måste/bör vara längre. Med andra ord är det nya, mousserande vinet inte liktydigt med det som komma skall. Oavsett det är det så klart ett mycket intressant vin att prova.
Många försöker bygga på sina solaris- och andra hybridviner så mycket de kan. Här har vi snarast gjort motsatsen och om ni frågar mig, som förstås har ett egenintresse i detta, är det rätt väg att gå. Framöver ska det mousserande undan för undan byggas på tills det hittar en form som ger mer utan att elegansen och finessen försvinner. En svår balansgång, som, det är jag övertygad om, vi, eller rättare sagt gården, kommer lyckas med.
Det första mousserande vinet som släpps från Ästad Vingård är rent, snyggt och elegant. Frisk syra som ger bra tryck i gom och svalg utan att på något vis sakna balans, dock inget för lipsillar och sockerdrickadrickare. Ett vin för vuxna. Svårt tro det är solaris eller att vinet gjorts i Sverige. Hygglig frukt och kropp. Ett måste för vinnörden i allmänhet och för den som vill följa utvecklingen av vin i Sverige i synnerhet. Spännande också att se hur vinet utvecklas på flaskan de kommande två-tre åren. Och än mer spännande att prova de versioner som i skrivande stund får mer tid på mage och de årgångar som ligger framför oss. Kom ihåg att Ästad hittills haft att arbeta med unga stockar och inte haft ett enda ”normalt” år. På tal om det så ser 2016 okej ut även om de på plats gnäller över liten skörd, men inget ont utan att det har något gott med sig.
Vi börjar i Toscana och en Brunello som tillhört favoriterna hos er utsände bland de stövelstukade vinerna ända sedan det lanserades på Systembolaget för något år sedan. Då fanns ingen annan koppling än kärlek. Nu levereras vinet av en den nyss nämnde utsände närstående importör. Och vinet är: 
”Det känns som om någon försökt göra visky, mycket rökt torv här…” De goda vännernas förväntansfulla airer sprack nu upp i fryntliga leenden och de lutade sig förväntansfullt framåt och frågade ”Något mer?”. ”Ja, kanske ett inslag av torkad och rökt komocka”. Vid detta började vännerns skratta och sa ”Prova det nu!”. Sagt och gjort och ja, det var det absolut äckligaste som passerat er uständes läppar. Vedervärdigt. Rökt komocka i flytande form är det mest positiva som går att säga. De goda vännerna skrattade nu högljutt och slog sig på knäna och medan de torkade tårarna skrek de ”Det är bävergäll för hundra gubbar! Bäverarsle! Odrickbart! Smaken sitter i i flera dagar!”