Etikettarkiv: Argentina

Posada Salentein: sjuka sockerbullar & väldiga vyer

Publicerat av
Svara

Tänk er en förrätt som består av ett tunt smördegsskal fyllt med en brutalt nedtryckt bit torkad skinka och som om det inte räckte med det så har någon kommit på den underfundiga idén att sockra hela anrättningen så pass att den påminner om en misshandlad sockerbulle. Fortsätt nu att tänka er att nästa steg i måltiden är en kyckling som är så torr att den sannolikt inte behövde vingar för att flyga när den var i livet, tvärtom är det inte alls otänkbart att den stackars kycklinguppfödande, andinske bonden tvingades förankra kycklingen i marken för att inte första bästa vindpust skulle ta den med sig, bort över Anderna och till den chilenska västern där den skulle upplösas och bli till kycklingsand i Atacama-öknen. Lägg till detta det faktum att restaurangens gäster uppmanas och förväntas att i bästa fånglägeranda äta samtidigt innebärande att ingen påbörjar den torra kycklingen förrän alla ätit upp sockerbullevarianten kallad empanada. Nej, köket och restaurangen på Posada Salentein i Tunuyan, Mendoza, eller ”Tupungato” som nog fungerar bättre som lägesangivelse för svenskar, är ingen höjdare. Och det är synd, därför att stället i sig är underbart vackert och läckert, där det ligger och ruvar vid de väldiga Andernas fötter, ljuvligt inbäddat i oöverskådliga vinfält, där stockarna tuktats i pergola, guyot och andra lösningar, ofta kompletterade med nät som skydd mot oönskade hagelstormar från de andinska höjderna och i förekommande fall mot druvätande fåglar. Således: bo gärna på Posada Salentein när ni är i faggorna, men ta med egen picknick.

Sorg i Argentina

Publicerat av
Svara

Gus´Car finns inte kvar! Eller rättare sagt: skylten finns kvar där längs ruta 40 (acseso sur) i Tunuyan, söder om staden Mendoza, nära Tupungato, men stället är borta. Och Gus själv med det. Kort sagt: världens bästa lomo completo är historia och ni som aldrig fick uppleva den kan vara glada för det därför att ni har inget att sörja över. Värre är det för oss som lärt oss att uppskatta Gus skamfilade skyffe, den mycket i övrigt att önska lämnande toaletten, Gus nollställda nuna, ställets Andes-öl på enlitersflaskor och… världens bästa lomo completo. Nu fick vi gå till Café Colòn och dricka gravöl (Andes). Ett glas vin eller två för Gus´Car.

Argentinsk Påskuppladdning med djup

Publicerat av
Svara

En gång i Argentina hamnade Terrifickollegan och jag på favoritkrogen Francis Mallmann i Mendoza. Vår vana trogen bad vi flott sommelieren ta in det bästa av det nya. Till den obligatoriska, grillade köttskanken med tillbehör fick vi ett uppenbarligen (väl)monterat, modernt och för landet rent rödvin. Bra vinmakeri alltså. Vinet visade sig vara Walter Bressias eget, nya vin, sålt under egen etikett och originellt nog kallat Bressia. Redan nästa dag var vi på plats och krävde att Walter skulle sälja vin till Sverige, vilket han med en suck och något uppgivet gick med på, men först sedan vi provat igenom hans fat, vilka återfanns i den kalla, fuktiga källaren till den byggnad som i framtiden skulle bli ”Bodega Bressia”. Inte nog med att vi fördes ner i den svinkalla lokalen mitt i den brinnande Argentinasommaren, Walter försåg oss också med vad som måste vara södra hemisfärens största vinprovarglas och… ingen spottkopp… Vi sökte desperat efter en golvbrunn och var redo att spotta på golvet, som man ofta gör, när Walter utan att säga något spände ögonen i oss och sa, utan att säga något, drick! Ja, sådan är han, Walter, men han är också en bra vinmakare och man kan inte annat än älska familjebygget, där han gör vinet, dottern säljer det och, både rart och tragiskt, den döde sonen finns med som en liten ängel nere i ena hörnet på familjens etiketter. I Sverige kan ni kolla själva om ni köper på er en Bressia Profundo. För egen del laddade jag inför påsken med en Profundo 2004 igår. Det här vinet som var så uppenbart monterat inledningsvis och med mer av skönsjungande frukt och mindre av seriös struktur har med tiden gått den vanliga argentinska vägen mot lite uttorkad frukt (som generellt sett kommer väldigt snabbt i de argentinska vinerna, om ni frågar mig och varför skulle ni inte göra det?) och, vilket inte alltid är fallet, antagit en betydligt mer seriös hållning till omvärlden. (Om någon mot förmodan undrar, finns numer även kontor och mottagningsrum i ”Bodega Bressia”, vilket inte hindrar att Walter fortsatt föredrar att tvinga ner sina besökare in den fuktiga underjorden där jättekuporna väntar.)

Tant Grön, Tant Brun, Farbror Guscar & en vinös bunker

Publicerat av
Svara

Från gröna Chile till bruna Argentina på andra sidan Anderna och rakt in i en mysko bunker dit ett par argentinare ville ha med mig för prova vin, eller snarare: de lockade med en vinprovning för att få in mig i bunkern. Dum som jag är följde jag med och tur var det för det visade sig vara bakvägen till ”The Vines” i Mendoza – ett ungefär ett år gammalt vattenhål för vinnördar, en vinspott från Hotell Hyatt och Placa Independencia. Lika viktigt att besöka som det är att äta en hel skank på Mallmann och skulle man få för sig att köra söderut ska man i höjd med Tunuyan, just i Acceso Surs (Ruta 40) vägkant och om man så vill på vägen till Tupungato, stanna till vid anspråkslösa Guscar och beställa en Lomomacka – Argentinas utan tvekan bästa lomomacka så låt er inte luras av ställets anspråkslöshet och de skitiga overaller som bilmekarena och lastbilschaffisarna sitter och smetar ner stolarna med. Någon vinlista håller sig inte Guscar med, varför en stor flaska Andes rekommenderas som dryck.

Argentinskt vintips.

Finca Terrada

Publicerat av
Svara

Finca Terrada startade som vinprojekt 2006 och jag finns med som rådgivare sedan dess. Gården ligger i Lujan, precis söder om staden Mendoza, och vinodlingarna finns dels på gården, dels en bit bort i Lunlunta. När projektet startade fanns det Malbec på Finca Terrada och Chardonnay, Malbec och Merlot i Lunlunta. Sedan dess har en del Chardonnay ryckts upp och nya planteringar av Bonarda och Petit Verdot har gjorts.

Hittills har Terradas viner gjorts i hyrda källarutrymmen – det är inte ovanligt här att man hyr in sig i någon annans lokaler och det finns till och med ”industrihotell”, där man kan ställa in egen utrustning. De två första åren fungerade det dåligt och det är snudd på ett mirakel att det alls blev något vin de två åren. Efter att ha bytt samarbetspartner (och tvingats flytta inte helt färdiga viner) fungerade det bättre förra året och 2009 verkar bli den första årgången som är i nivå med vad vi förväntar oss.

I år och kanske även nästa år görs vinet på samma ställe som 2009, men planen är att det ska finnas ett ”mikrovineri” på Finca Terrada senast skörden 2012, förhoppningsvis redan 2011, och tanken är då att i ett första steg göra en riktigt bra Malbec i liten upplaga. Därefter finns planer på att göra ett lika bra Bonarda – Petit Verdot och kanske även lite Chardonnay.

Så här långt har arbetet inriktats på att hitta rätt mognadsgrad vid skörden, rätt hantering av viniferingsprocessen och rätt strategi för lagringsfasen och allt sådant har vi bra koll nu, däremot har det varit svårt att få till den rätta precisionen beroende på de inte direkt optimala förutsättningarna som tidigare funnits.

Fredagssväng med argentinsk räv

Publicerat av
4

När jag var i Miami 1996 uppträdde Alex Fox merparten av veckans kvällar på en restaurang på Ocean Drive, Miami South Beach, och när jag kom tillbaka ett par år senare var han kvar där. Enda sättet att på den tiden komma över en inspelning med honom var att handla direkt av honom på plats. Sedan dess har hårt arbete och internet hjälpt honom att växa och numer dyker han upp både här och där. Skälet till att han dyker upp här är inte bara att han skriver och spelar bra låtar utan framför allt att han är argentinare varmed det finns ett logisk band mellan honom och de senaste musiktipsen (Los Kjarkas, Julieta Venegas och Gotan Project) och det räcker som ursäkt för att saluföra denne lite bortglömde artist.

To the gypsies
La Galleguita

Un asado, un rosado y muchos tintos

Publicerat av
6

Igår bjöds det på asado – argentinskt grillparty – och vin på Finca Terrada. Bland de inbjudna fanns flera vinmänniskor så det gällde att vakta sin tunga under den utmärkta blindprovningen, som trots allt innehöll ett och annat blott halvbra vin, som nyss nämnda personer kanske var ansvariga för. Bland gästerna återfanns Karim Sassie (Altocedro), John du Monceau (Atamisque), Daniel Pi (Trapiche), Diego Benegas (Algodon), Celine Terrier (Dominio del Plata) och Philippe Rollet (Alta Vista) och bland vinerna som provades återfanns, till exempel, Carinae 04, Alta Vista single vineyard Serenade 05, Terrada 07, Achaval Ferrer 04, El Galgo 04, Cuvée Los Andes 05, Trapiche Iscay 04, Calvulcura 04, Tobanera Pinot noir 04, Antacura 05, Atamisque rosado 09, diverse viner från Altocedro samt utbölingarna Vigna San Pedro Cabo de Hornos 04 och L´Evangile 01.

Om någon funderar över vad poängen är med att rabbla upp alla de där vinerna så finns det ingen poäng med det.

Om någon funderar över eventuella slutsatser från provningen eller om någon undrar över vilket vin som var bäst så kan man sammanfattningsvis säga, att det är påtagligt hur frukt från svalare lägen som Uco Valley sticker ut (på ett positivt vis), att det finns en lika påtaglig skillnad mellan de tre – fyra stilar som nu laboreras fram i Mendoza ( en traditionell med mycket ek, typ 18 månader i franska fat, en modern med mer tydlig frukt och integrerad ek, en modern med mycket mocca och choklad från ekstavar och spån och en nyklassisk med uttorkad frukt till följd av mikro-oxigenering och alltför lång tid i alltför lätt rostade franska fat) och, avslutningsvis, att det är kul att se vinnäringen och – stilarna i Mendoza utvecklas hela tiden (bortsett från vinproduktionen i sig har området på bara något år utvecklats till att vara riktigt turistvänligt, vilket inte tidigare varit fallet).

Bästa vinet? L´Evangile 01.

Modernt, fruktdrivet argentinskt vin

Modernt argentinskt vin i den lite stramare skolan

Skörden i Mendoza 2010

Publicerat av
Svara

I Chile talade man om att argentinska producenter och vinhandlare köpt på sig ovanligt stora mängder druvor och (kommande) viner i år. Skälet skulle vara en ovanligt liten skörd. Här i Argentina har de flesta hävdat att allt är under kontroll; skörden 2010 är 20 procent under snittet, alltså ungefär lika stor, eller liten, som i fjor.

Skälet till att man även i år hamnar under snittet är millerandange tidigare under växtsäsongen. Några säger dock, som det förmodligen är, att man inte bara drabbats av millerandange utan också svåra hageloväder i september och detta sammantaget medför kanske rent av att man hamnar under 20 procent av normalt skörd. Vad man kan då dra för slutsatser av detta? Till exempel att vissa viner kommer att gå upp i pris, att andra viner kommer att bestå av inköpt vin och att det även i övrigt kommer att vara ungefär som vanligt.

Vistalba Corte A 2004

Publicerat av
10

Det var inte alls meningen, men jag hetsades av de andras medhavda viner och framförallt av de typiska argentinare som hamnat på bordet. Somligt vi bearbetat under Nyårsaftonens eftermiddag och förkväll var utomordentligt bra, inte minst alla skumporna som vi försökte bräcka varandra med och som jag inte ens orkar namndroppa här. Och så fanns där, som sagt, lite typiska argentinare. Alltså viner med otroligt fin näsa, okej smak vid första påseendet men ack så felextraherat och skitigt beskt när man tänkte lite mer noga på saken.

Att 90 procent av de argentinska (och i förekommande fall inhyrda amerikanska) vinmakarna tror att det är okej med den där sktibeskan innebär inte att vi som konsumenter behöver acceptera den. Dessvärre verkar en stor del av de tränade vinprovarna inte riktigt ha koll på den. Jag tycker det är ungefär som att inte känna kork: det gör absolut ingenting så länge konsumenten är lycklig, men det är alltid trist med korkade konsumenter som inte förstår sitt eget bästa.

Hursomhelst så stod där lite argentinare på bordet. Bland annat ditställda av svågern som varit på jobb i Argentina och inte följt mina råd utan trott att han kunde köpa med sig vad som helst bara det var dyrt och expediten i vinbutiken sa att det var bra.

Det som nu hände var, att flera av dem som satt runt bordet på ett lika ignorant som positivt vis började oja sig över de här halvtaskiga argentinarna och till slut fick jag nog och gjorde något som jag bittert ångrar idag: jag gick och hämtade min sista Vistalba Corte A 2004 och dängde den i bordet med ett rytande: ”Här! Det här är ett bra argentinsk vin! Era skitviner kan slänga sig i väggen eller åtminstone i vasken!”

Självklart var detta ett både pinsamt och patetiskt uppträdande, men än värre blev det när den samlade församlingen snabbt slog upp min sista Vistalba Corte A 2004, skrek ”Wow!”, ”Vilket vin!”, ”Ja, nu förstår jag vad du menar! Häll ut skitbeskan!” och utan att jag hann reagera tömde buteljen .

Med andra ord vet jag inte hur Vistalba Corte A 2004 var den här gången, men alla de gånger jag tidigare provat vinet har det varit fulländat i sin vinmakning med en otroligt vacker balans mellan kraft och elegans, mellan frukt och ek, mellan traditionell och modern vinmakning och när den där skitbeskan i eftersmakens sista skjuts (eller redan före det…) förstör så många andra nästan utomordentliga argentinare så uppvisar Vistalba Corte A blott renhet och snyggt hantverk.

Enligt mina gäster var Vistalba Corte A 2004 precis sådant även på Nyårsafton 2009.