Våren tittar blygt fram runt knuten och spelemannen knäpper på felan. Vårsteenen är satt i rullning, född att inte göra annat och Magnus Uggla sär skriver. Ända från Iberien sjunger man våren till, ja till och med husguden hyllar våren, och avslutningsvis en slags blommande gullplutt som bestämt att nu, nu är det vår. Som pricken över våri:t släpps nästa fredag en ny årgång av Château Henri Bonnaud.
På tal om Chaplin, som många, uppenbarligen, måste (åter)upptäcka, rekommenderas alla hans filmer och kanske särskilt Diktatorn och Moderna Tider och ja, alla. Det avslutande talet i Diktatorn. Ytterligare en slagdänga signerad Chaplin.
Något tidigare än förväntat byter Clotilde Davennes Bourgogne Blanc i dagarna årgång till
Clotilde Davenne
2011. Ni som följde vinifierats tidigare uppmaning, att lagra på sig lite 2010, gjorde rätt i det. Ni som missade det har chansen att bygga ett lager 2011, som ni kan sitta och suga på när årgången är slut och era vänner dricker den då för unga 2012. Hur 2011 är? Enligt uppgift direkt från källan är den hur bra som helst. Aningen större än 2010 i alla avseenden och, hör och häpna, den förenar det bästa av 2009 och 2010. Hm, ja, det låter otäckt reklamigt det där, men rent allmänt är 2011 ett riktigt bra år för rosé och vitt i större delen av Frankrike. Ni gör som ni vill, jag tänker
hinka kopiösa mängder av Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2011 både nu och då. Vill samtidigt flagga för att Clotildes utbud i Sverige via Systembolagets beställningssortiment kompletterats med hennes oerhört snygga och eleganta Crémant de Bourgogne – ett bevis, bokstavligen talat, gott som något på att Clotilde även är en fena på mousserande. Filmer med Clotilde Davenne, bland annat om Cremant de Bourgogne. Limelight!