Galleristen

”Ja, Madeleene Pyk e’ vel vår fremsta kånstner ida’.” Sa Galleristen på en för en tavelmånglare olämpligt bred stockholmska . Kvinnan lyssnade uppmärksamt, och en aning förnöjt. ”Hon har ju allti’ sina katter me’ i sina tavlor, eller nestan jemt, som tigrar, katterna finns me’ som tigrar, och ju fler tigrar desto mer e’ tavlan verd.” Kvinnan såg nu segerviss ut. ”Titta!” Utropade Galleristen. ”Tre tigrar!”. Kvinnan flämtade till och såg sig omkring. Upprymd. ”Och der! Der e’ ju en tiger till! Den her tavlan kommer å stiga i pris, de’ e’ ja seker på.” Mannen suckade och kved lite men började snart treva efter plånboken.

Musik.

Livets stig

Det förunderliga i att en stig du går, eller springer, gång på gång, ständigt kan vara ny. Du vet var krökarna finns, de små håligheterna, trädgrenen som hänger ner så du stöter i den om du inte ser upp, du vet var de uppstickande stenarna finns, nerförsbackarna, de små som underlättar, de stora som tvingar dig att hålla igen. Träden som ändrar färg och skepnad allt efter årstiderna och dagens väder, och lukterna, så olika beroende på tiden på dygnet, vädret och årstiden. Sommar-morgonens fräscha dofter från den fuktiga marken och den drypande daggen, gröna och skimrande, vinterns hårdare aromer, ren snö, smutsig snö, grått gräs sedan snön tillfälligt smält, slask, de kala trädens fuktiga dunster av blöt bark och mögel. Marken som eroderar i de häftiga stormarna. Höstens färgsprakande palett, dofterna av ännu friska löv, nyfallna löv och multnande grönska, lerans tungt gyttjiga, slafsiga lukter. Vårens sprittande dofter! Spirande, gröna aromer fyllda av klorofyll, solljus och bristande knoppar. Och allt detta ackompanjerat av den musik som årstiden, tiden på dygnet och vädret inbjuder till. Vivaldis Våren. Sibelius tungsinne om hösten. Paganinis violin i vinterkylan! En italiensk, lättsam opera om sommaren. Rossini. Sommaren, sommaren… popmusik! Katrina and The Waves. Gyllene Tider. Lovin’ Spoonful. Mungo Jerry. Tidiga Beatles. Svensktoppen på 60-talet, Eva Roos, Ann-Louise Hansson, Siv Malmkvist. Lättsamt. Vårkvällarnas smygande kyla, vinterns andedräkt och ansträngda luftrör, sommarens svett, höstens långbyxor på. Stigens grått melerade brunhet, gräset och riset vid dess sida, kullarna, ravinen, bäckfåran, stenblocken, barrträden, lövträden, knastret under fötterna. Lingonen om hösten.

C’est la vie, liksom detta.

Sitevi: Julafton i november

Den gigantiska mässan Sitevi i Montpellier är Julafton för oss vinbönder. Den arrangeras vartannat år i slutet av månaden november och drar besökare från om inte hela världen så i vart fall nära på. Vid sidan om vinbönder ses här också trädgårdsmästare, traktorförare, månskensbönder, alkoholfabrikörer, tryffeljägare, skogsvaktare, trädgårdsarkitekter, olivodlare och sådana som bara är där för att de tycker det är livet på en pinne att i största allmänhet storögt strosa runt med ett förväntansfullt leende på läpparna och näsborrarna vibrerande av upphetsning och nyfikenhet. Här finns allt från små märlor via pumpar och innovationer till fasansfullt gigantiska fantasifoster som visar sig vara fullt fungerande traktorer vid en närmare besiktning.

Finns det då något skäl för vinamatören att åka hit? Om vi med ”vinamatör” likt latinaren menar en förtappad vinälskare beredd att gå genom rök och eld för sitt livselixir så är svaret ett rungande ja.

Här ges utmärkta tillfällen att lära sig det där lilla extra som de andra i vinklubben inte kan och det där som man, då man på en middag hamnat intill en av sig själv och dumhet uppblåst individ, kan slå till med när bordssällskapet minst av allt anar det.

Här hittar vi de senaste innovationerna avseende allt som har med vinframställningen att göra: tankar, fat, plogar, jäst, slangar, ekologiska växtskyddsmedel, kopplingar, glasbuteljer, mätinstrument, stöttor och ståltråd, korkar, de senaste klonerna av chardonnay, sekatörer, krympor, filter, rengöringsmedel för vinkällaren, tappningsmaskiner och tvåtusen andra saker.

Många av de genialiska uppfinnarna till de mest genialiska uppfinningarna finns på plats, alltså de här som funderat och funderat och sedan gjort en äggformad betongtank när alla andra skrek efter rostfria cisterner eller en tank som sköter rundpumpningen per automatik eller en skördemaskin med inbyggd avstjälkare och gallringsbord.

Runt 1000 utställare och cirka 50 000 besökare (av vilka en fjärdedel kommer från andra länder än Frankrike – totalt finns 61 länder representerade på mässan i form av utställare eller besökare) har inte fel och du kan bli en av dem som har rätt.

Musik!

Mer musik!

Ändå mer musik!

Och ja, musik.

Som sagt, musik

Sist men inte minst: musik.

Förbud mot munplut & selfies på allmän plats

Eftersom det inte finns någon hejd eller ände på hur lågt människan kan sjunka, tvingas vinifierat än en gång slå näven i bordet och kräva förbud! Den här gången mot selfies i allmänhet och selfiepinnar i synnerhet och på allmän plats. Att den uppmärksamhetstörstande individen i sitt sorgliga tillstånd inte förmår inse att den ser patetisk ut där den står och ler in i en telefon, eller ändå värre plutar med munnen och håller huvudet på sned, må så vara, likaså att den nyss nämnde ter sig än mer patetisk då den låter leendet alternativt plutmunnen försvinna i samma stund som telefonen/selfiepinnen sänks, men det kan inte hindra samhället från att ta sitt ansvar för det gemensammas bästa.SelfiestickNu är det inte givet hur man bör bestraffa dessa selfiemissbrukande individer då de i grund och botten behöver vård och omsorg. Detta kan dock inte få hindra rättvisan från att ha sin gång. Kort sagt kan den som inte kan hålla sina selfielustar och – böjelser i schack i städade omgivningar, vilket torde vara allt förutom de mest privata sammanhangen, straffas på ett adekvat sätt och i väntan på att den tillredning regeringen nu kommer tillsätta malt färdigt föreslår vinifierat, att den som tas på bar gärning i färd med att ta en selfie skall utställas till allmän beskådan på närmaste torg, slagen i järn och under en tid som inte får understiga en månad, en tid under vilken det kriminella element ska pluta med munnen alternativt le, noterbart är att den tid som selfiemissbrukaren inte ler eller munplutar ska läggas till på straffets totala tid upp till en tidpunkt då den totala strafftiden uppgår till fyra år, i de fall då brottslingen stått slagen i järn och till allmän beskådan på närmaste torg under en tid om fyra år och en dag ska straffet anses vara avtjänat även i de fall då selfiemissbrukaren inte munplutat eller lett i tillräcklig grad; i de fall då selfiemissbrukaren använder en så kallad selfiestick, ska straffet ovan fördubblas; i de fall då selfiemissbrukaren lägger ut sin bild eller, i förekommande fall, sina bilder, på sociala medier eller liknande, skall en månad för varje publiceringstillfälle adderas till straffet.SelfiestickTill protokollet skall för ordningens skull tas att det är strikt förbjudet att ta bilder av sig själv tillsammans med en i bojor slagen plutmun och selfiemissbrukare. Överträdelse beivras och kommer, om vinifierat får bestämma, bestraffas med deltagande i ett avsnitt av Paradise Hotel, där den dömde ska vara aktiv i samtal och ränker på ett sådant vis att individen får uppmärksamhet i minst en kvällstidning och på Flashback forum; i de fall då det kriminella elementet inte lever upp till de förväntningar kriminalvården har rätt att ställa, skall straffets förlängas med ett nytt avsnitt för varje otillräcklig insats upp till fem avsnitt, i de fall då maxtiden om fem avsnitt uppnås och den dömde fortsatt inte levt upp till kriminalvårdens rättmätiga förväntningar skall brottslingen överföras till Let’s dance, där den skall vara kvar till det att Tony Irving menar att selfiemissbrukarmissbrukaren dansar tillräckligt illa för att få lämna programmet.ELPELP.