I bästa fall sprunget ur viljan att vara neutral, i värsta fall sprunget ur viljan att skapa rubriker, har det blivit så att vilken nyhet som än presenteras måste alltid någon som är emot, helst förbannat mycket emot, få komma till tals. Detta gäller de etersända nyheterna mest överallt men ingenstans så mycket som i Sverige. Likväl hämtar vi dagens belysande exempel från France Info 15/12.EU försöker rädda havsaborren från utrotning. Således har kvoter införts och nu vill EU strama åt ändå mer. Vem får då komma till tals? Någon som för den utrotningshotade fiskens talan? Någon som bekymrar sig om den mänskliga rasens framfart, överlevnad och hot mot sig själv? Nej, en urförbannad kvinna som kräver att få fiska så mycket hon vill för hur ska annars hennes arbetare få lön? Det är tveklöst ett problem. Å andra sidan är det inte särskilt sympatiskt att vilja utrota havsaborren och inte heller så välbetänkt vare sig i det lilla eller stora perspektivet. Problemet med detta är att en massa andra inte heller särskilt långt tänkande människor sitter och tycker att den arga fiskekvinnan har en poäng: Åt helvete med EU som vill rädda havsaborren! Åt helvete med eftertankens kranka blekhet! Låt kärringen fiska om hon vill! Allt är politikernas fel!Nu är det i och för sig i sin ordning att alla ska få komma till tals i en demokrati, men det finns inget skäl för ett seriöst nyhetsprogram att gång efter annan och närmast som ett tvångsbeteende släppa fram åsikter sprungna ur hjärnsläpp och stundens hetta eller, för den delen, direkt fanatiska och demokratifientliga uttalanden som skyndar till försvar för den som dömts för eller just nu utför fanatiska och demokratifientliga handlingar. Kort sagt måste åtminstone de ostyrda nyhetssändningarna stå upp för ett visst mått av eftertanke och kunskap i en tid då dumheten i spåren av flera decenniers mobbnings-TV, byfåneprogram, anonymt och huvudlöst Facebook-hat, billigt rubrikfrieri, hafsig amatörjournalistik och missriktad välvilja mot mörkermän och diktaturkramare och dem som gärna leder in landet på den slutna vägen riskerar bli normalitetsnormen.Hollywood Vampires!
Etikettarkiv: Hollywood Vampires
The Oak Case & The Cork Case
Det är inte helt osannolikt att en majoritet av viniferats HR känner till att redaktören under perioden 1988 – 2005 drev och vinmakade allt som hade med Rabiega att göra (Domaine Rabiega, Clos Dière, Château d’Esclans (95-03), Rabiega ”r” (96 – 05)). Vid sidan om de mer kommersiellt anpassade produkterna genomförde vi många experiment med allt från skördetillfället via skalurlakningens betydelse till lagringen på ekfat.
Bortsett från en massa kunskap som skickades vidare till moderbolaget Vin & Sprit och intresserade vinskribenter och andra som kom på besök för att följa arbetet resulterade det där experimenterandet i ett fåtal produkter sålda under samlingsnamnet ”Série des dégustateurs”. Det första vinet som lanserades i den serien var ett avfärgat rödvin som passerade som rosé för den som inte visste bättre, mer exakt kallades detta första vin för vinnördar ”Vin expérimentale” när det lanserades 1988. Några år senare följde ett osvavlat vin med samma namn och ungefär i samma veva släpptes ”La Suèdoise”, ett vin lagrat på svensk ek.
De mest uppmärksammade produkterna i ”Série des dégustateurs” var provlådorna ”Rabiega The Oak Case” och ”Rabiega The Cork Case”. Det förstnämnda var en låda om sex flaskor innehållande samma vin lagrat på sex olika ekfat exakt lika lång tid. Det senare var samma idé men nu med sex olika förslutningar, alltså dyr naturkork, billig naturkork, syntetkork och så vidare. Tanken var att den intresserade skulle kunna prova och själv se hur olika ek och förslutningar påverkar slutresultatet. Mest uppmärksamhet av alla våra ”nörd-produkter” fick tveklöst The Oak Case, som under några år till och med fanns att beställa i Sverige.
På den tiden det begav sig höll inte minst jag själv ett antal provningar med The Oak Case. Få lyckades pricka mer än två ektyper rätt. En enda person satte alla sex (en sommelier på en av stjärnkrogarna härnere). Nu är inte det där så konstigt. För att sätta sådant här måste man rimligtvis ha arbetat med det. Populärast i blindprovningarna brukade slovensk och svensk ek vara medan mer än en gärna ändrade sig och flyttade sin preferens till fransk ek sedan facit visats. Fast sanningen är att den franska eken oftast fick minst röster när provarna preferensröstade.
Till all glädje har några sådana här eklådor överlevt och jag hade själv tillfälle att prova en för inte så länge sedan. Under 2015 har dessutom tre olika personer hört av sig och delat med sig av sina upplevelser då de öppnat en gammal ”The Oak Case” (i samtliga fall lådan med årgången 1999, ett vin som gjordes på Château d’Esclans och som bland annat såldes via beställningssortimentet i Sverige några år senare).
Det mest frapperande när jag själv höll i en provning av en gammal eklåda var det förväntade att nu blev den franska eken mest populär i preferenstestet och fler kunde nu plocka ut den amerikanska eken (när vinet var ungt sökte alltför många efter den vanilj som inte är så utmärkande för amerikansk ek som brukar påstås; dessutom är det stor skillnad på ”amerikansk ek” beroende på varifrån i USA den kommer och hur faten gjorts).
Från de ”svenska” provningarna i år noterar jag inte minst det Tommy Bergkvist twittrat ”Provade nyligen; Amerika (insmickrande), Ryssland (kärvt) och Sverige (tillknäppt) – som folket?”. Övriga provare har bland annat noterat att samtliga viner fortsatt håller ihop, alltså ingen större betydelse vilket fat som använts, och att vinerna överlag var behagliga att dricka samtidigt som skillnaderna mellan faten tveklöst fanns där även efter så lång tid som 15 år.
Hexagone, Paris & Hollywood Vampires
Hexagone är en ny krog med stora stjärnambitioner på Avenue Kléber i centralaste Paris. Mannen bakom verket är Mathieu Pacaud, som son till Bernard Pacaud (l’Ambroisie) född rakt in i det innersta av krogvärldens smörhala gräddhylla. Fin miljö. Bästa tänkbara service. Lika bra kök. Helt enkelt utsökt. Bra vinlista med löjligt dyra priser. Som tur är är sommelieren medveten om detta och rekommenderar snyggt glasvisa viner till överkomliga priser (den som vill slå på stort glasvis ska vara informerad om att till exempel Château Haut-Brion finns på glas). Lunchmeny från 49 €, möjlighet att få halva rätter, annars dyrt och det här är en bra sammanfattning: fantastiskt bra och dyrt (men man kan gå på lunchmenyn och glasvis vin och komma undan med plånboken i behåll och utan att behöva diska). Rekommenderas varmt.
Hollywood Vampires tar sig an My Generation på bästa sätt, låt vara att det är omöjligt att matcha Entwistle.