Ulla Billquist & vinklubbsreklam

På tal om vinklubbar, en företeelse vinifierat, snarast, vill ha under lupp, följer här ett ogenerat försök att få vinifierats hängruntare att tappa besinningen och inom loppet av någon minut klicka in sig på Terrific Wines Club och beställa en låda eller två. vinfierat

Françoise Feuillat-Juillot

försöker, alltså, i detta nu och genom att berätta att vinifierat varit med och valt ut de ingående vinerna och att tanken är att dessa tillsammans ska utgöra ett hyfsat brett urval av, förhoppningsvis, inte alltid helt kända ursprung, producenter eller druvor, få hängrunten att inte bara upptäcka Terrific Wines Club utan också att impulshandla, utan närmare eftertanke, ja, det ligger i impulsköpets natur så att säga, en vinklubbslåda. I den första lådan, som går att beställa via nyss nämnda länk som här kommer i repris (alltså, klicka på den understreckade texten så händer något spännande: du slussas rakt in i vinklubbens allra heligaste), ingår tre flaskor vardera av fyra viner: Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson), Oregon-Pinot i välansad och finfin form, Motzenbäcker (Menger-Krug), stram, snygg Riesling som behöver lite tid, Leon Dormido Reserva, en klassisk Rioja Reserva som står på å det grövsta i välbekant, ekad stil, och Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), tjusigt bubbel som tillhör kategorin ”köp-hellre-det-här-än-billig-och-garantaret-inte helt-bra-champagne”, Clotilde-disciplinerad och med tryck i bubblorna. Nästa låda, kommer i mars, tror vi, och innehåller, enligt uppgift: Melipal Blend (nya Argentina, som fortsätter gå vid sidan som allfartsvägen i Sverige där beska sällan utgör ett hinder i vinprovarnas, uppenbarligen, inte alltid helt kräsna gommar varför smuts- alternativt överextraherat-bittra argentinare fortsatt utgör fokus i vårt land och

Ulla Billquist

säkert också ett skäl till att så få argentinska viner lyckas vara poppis över längre tid), Quinta do Pinto (spännande, ny producent från Lisboa, använder bland annat Roussanne), Monte da Peceguina (vardagsvinet från topproducenten Malhadinha, en smak av den fina världen, rödtjut som enkelt och smärtfritt slinker ner med en liten matbit vid sidan om), och, sist men inte minst, spännande ”Les Crêts” från Feuillat-Juillot (Montagnys Clodilde Davenne, som, av en händelse, dessutom är bästis med Clotilde; samma disciplinerade, raka, ärliga och härliga stil: sjungande Chardonnay utan ek och annat tjafs). Snittpriset på Terrific Wines Clubs lådor ska vara 1500 sek för tolv buteljer, en låda per kvartal erbjuds, klubbmedlemmen köper bara när den själv vill. Med andra ord inga förpliktelser what so ever, som den engelsktalande mexikanen skulle ha sagt förutsatt han ville tala engelska. Visst låter det sanslöst bra? Likväl bör den här vinklubben, precis som alla andra vinkubbar, sättas under lupp. Nu. Men som det inte lär hända precis nu lyssnar vi på Ulla Billquist istället. PS Fördelen med att bli medlem i Terrific Wines Club är att man får information om vinerna samt passande recept på köpet, den som inte bryr sig om slikt kan beställa direkt genom att klicka här.

Gement om versaler & verserat om gemener & Pinot noir

Var tryckt edition har vanligtvis sitt eget regelverk för hur man ska skriva det ena eller andra. Det viktiga är egentligen inte om man i flertal skriver museum eller museer, avgörande är att alla publikationens medarbetare skriver på samma vis och även om nu

Pinot noir?

datorn, modern som den är, föredrar museer, är otvivelaktigt museum vackrare i en brödtext, för att nu inte tal om hur det ser ut i en rubrik. Till saken: vinifierat.se har ingen konsekvent hållning till hur druvnamn skrivs. På senare tid har en usel kompromiss kommit att dominera. En kompromiss där förnamnet skrivs med versal och efternamnet med gemen: Pinot noir. Fult. Snyggast och förmodligen, utifrån en objektiv bedömning, mest korrekt är, förstås, gemener hela vägen: pinot noir. Trots detta är dock rådande kutym i Sverige att skriva med versaler, gärna dubbla sådana: Pinot Noir. Okej, det ser inte så tokigt ut och det är lätt att hitta namnet i texten så på det hela taget är det inte så dumt det heller. Jag tror jag fortsätter skriva på det fula, definitivt felaktiga viset. Tips på Pinot noir.

Nyårsvinfrossauppladdning: Bourgeuil 1969 mm

  • Efter Clos Dière-provningen övergick vi så till en diverseprovning, där bland annat följande viner dissekerades för er skull: Domaine Serene ”Coeur Blanc” 2007 (vitt på Pinot noir, gjorde succé, riktigt bra med väl sammansatt frukt och ek och med en egen personlighet som inte är svår att ta till sig, hamnar lätt i skymundan för gårdens röda viner, förtjänar mer uppmärksamhet), Gewurztraminer SGN (Muré) 1989 (l-y-s-a-n-d-e!, elegant, nedtonad, snygg Gewurz, väl avvägd syra-sötma, ett litet mästerverk och en stor njutning), Clotilde Davenne Saint-Bris 2009 (visst, beställningssortimentets mest prisvärda Sauvignon blanc, oerhört snygg, god, vältrimmad och användbar), Clotilde Davenne Chablis 2010 (nya årgången, om möjligt snäppet upp från 2009, som för någon månad sedan utsågs till ”Folkets vin 2011”), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2010 (lika bra som alltid och bättre och bättre ju mer ålder den får), Bourgeuil (Lamé-Delille-Boucard) 1969 (dessvärre övermogen, men snyggt död), Château Haut-Brion 1989 (separat inlägg kommer), Malhadinha 2008 (ung, snygg, ren, sjungande Alentejo-frukt), Bel´Vila Vineyard Syrah (Goedhart) 2007 (fortsatt lite ung, men bra uttryck för Syrah från Red Mountain), Six Vineyards Pinot noir (Lemelson) 2007 (börjar öppna sig nu, snygg, mumsig Pinot från Oregon), Guy Charlemagne Brut Nature (ett stålbad för mesen, en njutning för syrafreaken), Tavel Les Lauzeraies (vinner, som all bra Tavel, på lagring, mycket god nu, perfekt i vår), Charles Heidsick ”Mise en Cave 1996” (utmärkt, överraskande mogen), Batard-Montrachet (Domaine Leflaive) 1990 (gyllengul, mogen, kanske väl mogen, lite låg syra (året), lång, mycket god eftersmak).

Julklappsviner 2011

Vin är på alla sätt och vis en utmärkt julklapp, under förutsättning att vi inte talar barn och missbrukare, till vilka det finns bättre alternativ. För övriga följer här lite tips (flera av vinerna är beställningsvaror):

–       Rödvin till frilufts- och miljömänniskan, vin på lättviktsflaska: Viña Collado 2010 (varunr. 6284), 69 kr.

–       Rödvin till den man vill ska sluta skämma ut sig och därför sluta dricka, och kanske framförallt bjuda på, vin från box (producenten satsade för övrigt på ”ekologisk” odling redan på 1930-talet!): Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2009 (6000), 79 kr.

–       Rödvin till kruskaknuttar och miljöaktivister (vingårdens ägare är en av USA:s ledande miljöaktivister och vingården är från miljösynpunkt ett föredöme): Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson) 2007 (73320), 179 kr.

–       Rödvin till rockaren, från Jimi Hendrix, Nirvanas och Pearl Jams hemstat, Wa. (även detta vin är numer biodynamiskt odlat): Bel´Villa Vineyard (Goedhart) 2008 (73530), 299 kr.

–       Vitvin till den vinkunnige som vill, eller bör, prova något nytt (fungerar även till Santana-fans och biodynamiker): Abraxas (Sinskey) 2008 (73814), 199 kr.

–       Rödvin till den vinkunnige som vill, eller bör, prova något nytt (utsågs tidigare i år av Decanter till ”Best New World Red Wine”): Quelen 2006 (75626), 499 kr.

–       Vitvin till den kräsne: Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (72878), 499 kr.

–       Rödvin till den kräsne: Torre Muga 2006 (71184), 499 kr.

–       Budgetvitvin till den kräsne: Bourgogne Blanc 2010 (5562), 99 kr.

–       Budgetrödvin till den kräsne: Fleur Saint-Antoine 2007 (72453), 120 kr.

–       Champagne, från udda år, som man ger till partnern och själv dricker upp på Nyår: Guy Charlemagne Grand Cru ”Mesnillésime” 2003 (77171), 475 kr.

–       Budgetchampagne som man ger till partnern och dricker upp själv på Nyår: Guy Charlemagne Grand Cru Blanc de Blancs Réserve Brut (77281), 299 kr.

–       Krispig budgetchampagne som man ger till partnern och dricker upp själv på nästa års Nyår: Guy Charlemagne Brut Nature (77415), 289 kr.

 

Julsång!

Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007

Min Twosonkollega och jag tillbringade ett par fina sommardagar 2009 i Oregons Wine country. För den som intresserar sig för meningslösa detaljer bodde vi inhysta i ett litet hus på en kulle mitt i Willamette Valley, ett hus där husmor gick runt och såg till att alla hade det bra trots att det var heltäckningsmattor på toaletterna och trots att hennes man varje morgon satt på en pall i köket och luktade ladugård alltmedan han stint stirrade ut i tomma intet till synes oberörd av att vi inhysingar försåg oss av husets läckerheter till frukost. De flesta försökte på amerikanskt, käckt vis med ett ”Hi, how are you” när de steg in i köket, andra var mer kontinentala, som Twosonkollegan, och sa ”And a Good Morning to you Sir!”, vilket fick mannens stint stirrandes anlete att lätt förvridas i någon slags ogillande grimas. En annan ointressant detalj är att det låg en aggressiv orm mitt i vingården när jag en jetlags-morgon steg upp och gav mig till att jogga i vingårdarna som omgärdade det lilla huset på prärien, eller rättare sagt så lufsade jag iväg in i vingården för att en kvart senare komma tillbaka som en skållad råtta eller möjligen en jagad kanin. Bortsett från allt detta ägnade vi tiden åt att prova vin och prova vin och prova vin. Faktum är att det är mycket som inte är särskilt intressant här. Ibland väl vulgärt, andra gånger orent och åter andra gånger helt enkelt inte hemma alls. Å andra sidan finns det somligt som är mycket bra, men det är som regel redan bekant. Dessutom kan man ge sig den på att vinet redan har en importör i Sverige (bra jobbat, kära kollegor!). Hursomhelst, när vi efter en dags ständigt vingårdsbesökande sitter där en afton på Ponzis vinbar, som två utskitna plommon, för att nu citera en mindre välartad släkting, och tappert fortsätter prova från vinbarens vinlista samt från vinpavor som några yngre yrkesmän och – kvinnor vid ett grannbord kastar på oss, kanske därför att jag låter som kocken i Muppet Show och Twosonkollegan, som egentligen struntar i mitt intresse i Terrific Wines men som letar vin för Twoson, är så obetalbart entusiastisk (man ska dock hålla i huvudet att han inte behövt fly från en livsfarlig och aggressiv jätteorm på morgonen), då, då säger det pling! och Twosonkollegan och jag tittar yrvaket på varandra: Eureka! Vinet? Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir. Redan nästa dag var vi där och provade igenom sortimentet och en mängd fat och kunde konstatera att det inte var en tillfällighet att vi tyckte att det var ovanligt mycket Beaune i Lemelsons vin: ägaren liksom vinmakaren är båda Beaune-fantaster och har haft sitt hjärta och sin hjärna där när de gjort sina viner. Detta gör att Lemelsons viner ibland kan förefalla lite ”små” för den som förväntar sig ”American Raw Power” och helt klart behöver de mer tid i flaskan för att komma till sin rätt. Har nu för vinifierat.se:s läsare maratontestat Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007, som släpps i tillfälliga sortimentet den första februari och jag säger bara: köp! Lagra sedan ett år, eller mer, eller dekantera någon timma innan ni serverar vinet, eller öppna det rent av dagen före. Underbart fin Pinot Noir med ena benet i Oregon och det andra i Beaune. Beskrivning? Tja, det är gott, vilket är en bra Pinot Noirs främsta och enda plikt.
PS Vad ska man med en vinblogg till om man inte får lite insidesinformation: det går att beställa vinet redan nu.