Än en gång har Sveriges samlade vinskribenter och tidningen Allt om Vin utsett ”årets vin(n)are”. I kategorin ”Årets Rosé” vann är en gång det mig närstående Les Lauzeraies Tavel 2020, nr 2724, 129kr. Ett lika färg- som smakrikt rosévin som avnjutes bäst till en bit mat. Kanske en rykande varm fisksoppa från Provence. Eller en grillad fiskusling. Eller ljust kött som det brukar heta då man inte riktigt kommer på vad man vill säga mer. Gott är det iallafall.
I samband med att jag i år fick i uppdrag att än en gång färdigställa blenden på Les Lauzeraies Tavel passade jag på att plocka med mig ett par pannor och ställa dem på terrassen här hemma. Syftet var att dels se hur årets blend tar sig ut över tid i öppen flaska, dels jämföra med fjolårets tappning. En förbistrande omständighet för det stackars vinet från 2015 var att det var ett tankprov varmed det vanligtvis är mindre stabilt än det som snart kommer finnas på flaska i ett systembolag nära er där i Sverige. Nog av! Vad gav då detta vid handen?
1.Les Lauzeraies 2014 öppen en vecka, drygt halvfull flaska, ganska svalt lagrat: Att vinet skulle klara en vecka i öppnad form är ingen överraskning, trots att det är s a s fjolårets vin – Tavel blir oftast bättre med något års lagring. Frågan var dock hur pass väl vinet skulle klara provet. Svaret är att det klarade sig galant. Enligt uppgift kommer årgången 2014 bara att säljas i Sverige till och med sista april. Därefter byts undan för undan vinerna i butikerna ut till årgången 2015. Bra för alla er som absolut vill ha senaste årgången. Synd för oss som gillar när välgjorda och välkonstruerade roséviner får lite mognad och visar mineraltoner och en syrabalans de inte är i närheten av som unga. För er som vill passa på innan det här vinet slutar säljas är det Les Lauzeraies 2014, No 2724, 109 sek som gäller.
2.Les Lauzeraies 2015, öppen en vecka, drygt halvfull flaska, ganska svalt lagrad: Till nackdel för det här vinet ska, utöver att det i grunden är ett tankprov, sägas att det är en flaska som gjorts via mitt blendningsarbete. Med andra ord har även en stor del av vinet i flaskan luftats igenom ordentligt, varför det fria svavlet är mycket lågt, knappt alls kvar, och viss risk för snabb mognad föreligger. Men nej, vinet var som om inget hänt efter en vecka! Visserligen bidrar kolsyran i tankprovet till detta och vi vet att svavlet inte behövs för att hålla oönskade aromer borta i välgjorda viner, men ändå, det här är ett kommersiellt vin som görs i hyggligt stor skala (vår för Sverige unika ekologiska version görs i år i 30 000 ex). Den här kvalitén har inget med mitt blendningsarbete att göra, istället lyfter jag på hatten för Vanessa Riou och de andra medarbetarna i vingårdarna och vinkällaren i Tavel. Det här vinet släpps till försäljning i Sverige om en månad, alltså 2 maj. (Det buteljerade vinet på bilderna är det konventionellt gjorda Les Lauzeraies som säljs på andra marknader än den svenska – om det är lika bra? jajo, nästan…)
Det finns en motsättning i namnet ”vegetariska köttbullar”, icke desto mindre förty är detta en accepterad paradox i de fina kökens rostfria environger. Detta stod klart för er utsände uttolkare av de hemliga, svårbemästrade och paradoxala receptens hieroglyfer då denne stod öga mot bulle med en julfirande vegetarians köttbullar, eller, vilket snart, som den vakne HR:en redan förstått, skulle visa sig, vegetariska köttbullar. Då vi tar vårt uppdrag som uttolkare på fullaste allvar högg vi självklart snarast in på vegetarianens köttlösa bullar och jo, smaken låg nära köttköttbullens, något torrare dock, krävde mycket sås, men med sås, lingon och potatis blev det ungefär som köttköttbullar med sås och potatis. Nedan har ni receptet ni som vill testa. Receptet som självklart är mitt eget är stulet från en vegetarian som heter Anna som i sin tur säkert stulet det från någon. Dock kan ni utgå från att receptet nedan är ändrat intill oigenkännlighet*.
Dock, först: vad dricker man då till dessa vegobullar? Vi provade ett antal viner och kom fram till att vegobullen är mer mångfacetterad som vinackompanjemang än den klassiska köttköttbullen. Kanske fungerade det smakrika rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, bäst, men även ett vitvin som Montagny 1er Cru ”Les Coères”, nr 2812, 169 sek satt som en smäck, särskilt om man var sparsam med lingonen, som, handen på hjärtat, inte riktigt passande som hand i handske till rosévinet heller. På rödvinssidan klarade Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek, biffen, eller snarare, bullen. Sist men inte minst fungerade även julmust och Ålborgs Juleakvavit utmärkt till vegobullen.
Bilden ovan visar en glad och nöjd vegetarian i full färd med att äta vegetariska köttbullar så det står härliga till.
*Om någon känner igen det beror det på att det ändrats så det av en tillfällighet kommit att likna något annat så någon royalty kommer lik förbannat inte utgå.
Köttlösa köttbullar
300 g quorn eller sojafärs
1,5 dl ströbröd
1 gul lök
2 ägg
1,5 dl vispgrädde
1,5 msk grönsaksfond
1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn
1 msk potatismjöl
Salt och svartpeppar
Smör
Finhacka löken och stek den på medelhög värme (vet väl alla vad det är, eller?) i en stor klick smör (mitt tips är att smörklicken ska ligga i en stekpanna, men vad vet jag?) tills den blir mjuk och genomskinlig (löken alltså, är mitt tips, inte smörklicken). Lägg i färsen och kryddpepparn och stek några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter (nej, du har rätt, vätskan kan inte koka in i tid, det som avses är att vätskan ska koka in i färsen så att säga, även om den, vätskan, nog till del dunstar) tills färsen blandats rejält (okej, fattar inget här men gissniningsvis är det inget att bry sig om) och fått en fin, inte för blöt konsistens (utan att sitta fast i botten som svarta kolbitar, får man förmoda). Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig (aha! där kom det, vi som är proffs hade redan koll).
Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och tillsätt därefter färsen i brödblandningen. Blanda ordentligt så all brödmix blandas (tjôta) ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelhög värme i mycket smör (notera m-y-c-k-e-t smör, detta är den springande punkten för den som vill få till lyckade vegobullar ity utan smörets fuktiga inverkan blir bullen torr som en ljusbågsugn).