Snökaos i Skandinavien leder till kaos i Zürich. Trots att det redan i ottan stod klart vad som var på gång nöjer sig Swiss med att under dagen, hela dagen, bara hålla öppet två transferluckor för hundratals desperata ekonomiresenärer från Swiss och övriga Staralliance. Men se där! Vid sidan om, där finns två luckor som signalerar ”öppet för guldkort”, ja, alltså öppet för oss som reser och misshandlas så mycket att vi måste få några fördelar och plåster på såren av flygbolagen. Men nej, den synnerligen upprörde mannen i ena luckan, ja, han skakar rent av, så upphetsad är han av stundens allvar, ägnar sin tid åt att vifta bort guldkortsinnehavarna genom att lätt hysteriskt skrika åt dem ”ställ er i kö, ställ er i kö”. ”vilken kö, är inte det här för guldkort?” frågar någon vänligt den skakande mannen som då blir rasande och skriker i lätt falsett ”nej, det är det inte!” som om det var självklart att alla borde förstå att skylten ovanför hans huvud saknar betydelse, som en feromonfälla på låtsas: när hannarna alternativt honorna dras till den sexiga doften så står där en skräckinjagande insekt och jagar bort dem istället för att låta dem fastna i klistret. Men, se där! Vid sidan om den lustige mannen sitter en bastant dam och vinkar fram folk från den enligt schweizisk logik felaktiga kön! Ja, men då kan man ju gå dit. Nähä, hon accepterar bara var fjärde kund, typ, så om man inte står som ett lucky number blir det nobben även där. Då blir en resenär jättearg och säger, inte otrevligt, men ganska högt ”ni måste behandla era kunder likadant, snälla ni”, varpå den lustiga damen med glimten i ögat snäser ”nej, det måste jag inte, gå och ställ dig sist i kön därborta” och så nickar hon mot mig, som uppenbarligen står på ett lucky number, och säger, inte vänligt, snarare skrämmande, men i alla fall, ”varsågod min herre”.