Goodbye Nike, Hello Asics! & lämplig musik

Ni trogna hängruntare vet hur många chanser jag gett Nike att vårda mig, men ike sa Nike. Nåväl, som man bäddar får man ligga. Det som fick transpirationen att rinna över var när Nike försökte få det till att vara mitt problem att de uppdaterat Nike+ – en sajt där Nike-joggare kan hålla koll på sin träning – så till den milda grad att jag inte kunde logga in längre.

Som en smekning för foten

Med andra ord ett typiskt exempel på när den som säljer inte fattat att kunden alltid har rätt och att det inte går att lasta över sina egna tillkortakommanden eller sin egen lathet på kunden. Således: jag har nu sparkat av mig Nike-dojjorna för gott och tagit löpsteget till Asics och, vilken skillnad! Såå mycket bättre. vinifierat önskar att alla hängruntare får uppleva glädjen av ett par Asics Gel-Kayano 18, särskilt bra för oss som på ett eller annat vis någon gång i livet slagit en eller annan spricka i knäskålen. Självklart förväntar jag mig nu kraftig spons från Asics, varför inte en träningsresa till Karibien i vinter? Till Asics & Nike: Hello Goodbye. Till Nike: Runaway. Till Asics: Walls of the World.

Nike, urin, kaffe & Guthrie Govan

Alltså, Nike har haft många chanser att vårda mig, men inte tagit dem, nu funderar jag, sedan skoföretaget Skecher tvingas betala 300 miljoner i skadestånd för utebliven viktminskning, på att stämma mig till ett sponsorship från Nike så det får upp huvudet ur sanden någon gång – God damn: Just do it ! Noterar för övrigt att Göteborgarna upptäckt att deras stad stinker och det beror inte på något annat än dem, eller i vart fall några av dem själva. Å andra sidan får man säga att det är bra att de, eller några av dem, i alla fall vill få bort stanken. Det är fler städer som borde följa göteborgarnas exempel. Och kanske skulle man ha en slags doftpolis som fick beskjuta urinerande människor med någon form av elektrisk strålpistol så det gjorde lika ont i urinerarnas läckande organ som det sedan gör i våra olfaktoriska organ när vi tvingas vandra i stanken och de kvardröjande ångorna av deras djuriska beteende. För övrigt kan ett studiebesök på RER-perrongerna på Gare de Lyon rekommenderas för alla som vill känna på hur illa det kan bli när folk går och läcker på fel ställen. Slutligen: den som dricker kaffe löper mindre risk att dö under de följande 14 åren! Detta är smått sensationellt och definitivt något jag skulle använda i min marknadsföring om jag drev en konditorirörelse. Och i övrigt gäller, förstås, för oss alla, att se till att förlänga livet med 14 år varje morgon (ja, Zoega, Arvid Nordqvist, Gevalia och Löfbergs eller varför inte Illy eller Lavazza ? – först till kvarn med rätt sponsorkontrakt kan få mycket utrymme här på bloggen). Guthrie Govan jazzar.

Nike & jag

Det är inte för att jag är sur, fast jag är det (jag menar: var är sponsringen? och nu nämner jag Nike igen utan att få betalt, det tär på tålamodet och i värsta fall, understryker jag för Nike, börjar jag snart springa för Adidas eller Asics istället), men nu har jag till min mail fått det hittills mest skumma meddelandet från Nike+: ”Now your Facebook friends can cheer you on in real time during your run.” Holy Moses! Vem vill bli ”cheered on” via en iphone-app när man har fullt upp med att hitta hem, undvika hundar och inte stuka fötterna. Jag är hellre med i ”Bonde söker fru” fast jag är gift.