JAG skriver in sig i samtiden

Kapitel fyra

JAG vaknade sent. Mådde illa. Kräktes i sängen. På det blommiga påslakanet från Ikea. Gick upp. Tvättade sängkläderna i tvättstugan i fastighetens källare. Det luktar mögel där. JAG var hungrig. Hittade inget annat att äta än en skorpa. Åt den. Kände MIG kåt. Knackade på hos grannen. Konstnären som målar naglarna svarta och fallna änglar. Frågade om vi skulle knulla lite. Det skulle vi.

Bad konstnären sedan göra omslaget till min kommande bok. Det ville konstnären. Tack sa JAG, du är den ende som någonsin brytt sig om MIG. Men vi känner ju knappt varandra sa konstnären. Tänkte på pappa som tog min hund bara för att JAG var allergisk och astmatisk. JAG hade nästan dött av ett anfall sedan JAG sovit med hunden. Men iallafall. Ingen frågade MIG vad JAG ville. Mamma hade inte tid. När pappa gett bort hunden gick vi på bio. JAG fick popcorn. Har inte kunnat äta det sedan dess.

Drack kaffe med grannen och åt ett kokt ägg. Det var grönt i kanterna. Gick ner på centrum. Köpte sprit och tabletter. Tog några tabletter. Gick hem och skrev på boken. Berättade om när mamma inte hörde MIG under hela min uppväxt. Fick ont i magen. Kräktes. Drack lite sprit. Kände MIG kåt. Knackade på hos grannen. Grannen höll på med en målning på canvas. Fallna änglar på en brinnande äng. Fin sa JAG. Ska vi knulla sa konstnären. Så då knullade vi lite. JAG bjöd på sprit. Bästa dagen den här veckan.

Musik. Musik. Musik.

Vår samtid & dess utmaning

Någon gång på 1990-talet, i spåren av dokusåporna och den allmänna dumhetens ökade utrymme i det offentliga rummet, började dumheten på gott och ont ta över. På gott därför att de mer eller mindre korrupta och uttalat självgoda och självförhärligande etablissemangen utmanades. På ont därför att dumhetens kadrer inte hade något bättre eget alternativ. Priset för detta riskerar bli högt och det är viktigt att idag ta dumhetens rättmätiga krav på anständighet på allvar och att parera de populistiskt drivna politikernas ihåliga löften om en bättre värld för dumhetens följare.schubertVi stämmer oss till eftertanke och lyssnar på ett adagio som inte går av för hackor. Samt: vi återskapar bekantskapen med Perus stolthet Los Blue Kings.Och: Paris Motel.nominerade-dryck-matbloggsp