JAG skriver in sig i samtiden

Kapitel fyra

JAG vaknade sent. Mådde illa. Kräktes i sängen. På det blommiga påslakanet från Ikea. Gick upp. Tvättade sängkläderna i tvättstugan i fastighetens källare. Det luktar mögel där. JAG var hungrig. Hittade inget annat att äta än en skorpa. Åt den. Kände MIG kåt. Knackade på hos grannen. Konstnären som målar naglarna svarta och fallna änglar. Frågade om vi skulle knulla lite. Det skulle vi.

Bad konstnären sedan göra omslaget till min kommande bok. Det ville konstnären. Tack sa JAG, du är den ende som någonsin brytt sig om MIG. Men vi känner ju knappt varandra sa konstnären. Tänkte på pappa som tog min hund bara för att JAG var allergisk och astmatisk. JAG hade nästan dött av ett anfall sedan JAG sovit med hunden. Men iallafall. Ingen frågade MIG vad JAG ville. Mamma hade inte tid. När pappa gett bort hunden gick vi på bio. JAG fick popcorn. Har inte kunnat äta det sedan dess.

Drack kaffe med grannen och åt ett kokt ägg. Det var grönt i kanterna. Gick ner på centrum. Köpte sprit och tabletter. Tog några tabletter. Gick hem och skrev på boken. Berättade om när mamma inte hörde MIG under hela min uppväxt. Fick ont i magen. Kräktes. Drack lite sprit. Kände MIG kåt. Knackade på hos grannen. Grannen höll på med en målning på canvas. Fallna änglar på en brinnande äng. Fin sa JAG. Ska vi knulla sa konstnären. Så då knullade vi lite. JAG bjöd på sprit. Bästa dagen den här veckan.

Musik. Musik. Musik.

Stockholm Syndrome

Då och då dyker de där rasande kompetenta banden upp och skapar sound och byggen som några år senare spelas av tusentals coverband ochMuse Absolution som hörs både här och där i mindre innovativa kompositörers alster, för att nu inte tala om hur brett och fräckt det används i reklam, trailers och liknande sammanhang. Muse har ända sedan debuten haft en särställning och fullkomligt sprutat ur sig musik och album som aldrig stannar upp trots att allt i stora stycken hålls inom samma ramar. Stockholm Syndrome från tredje albumet Absolution är ett utmärkt exempel på vad Muse handlar om.

Muse & Skip The Use i Nice & svett

Är det värt att sitta i timslånga köer in och ut ur Nice, där 50 000 människor samlats, bara för att få se och höra Muse spela live? Låt mig svara med en annan fråga: Skulle jag vilja kunna spela gitarr som Matthew Bellamy? Nog med frågor med självklara svar. Kort sagt var 2nd law tour – spelningen i Nice fullständigt lysande. Bokstavligen talat, och föga överraskande, fantastiskt sceneri, underbara låtar och musiker som är snudd på övermänskligt bra, därför att hur bra nu Bellamy än är så är rytmsektionen också något bland det bästa vi kan hitta idag. Nog av. Kan bara rekommendera HR:en att göra sitt yttersta för att se någon av spelningarna på den här turnén. I Nice var till och med

Muse elektrifierar och lyser upp Nice-natten.

Muse elektrifierar och lyser upp Nice-natten.

förbandet Skip The Use riktigt bra och gav sitt yttersta för att värma upp den förväntansfulla publiken. Var då ingenting dåligt? Nej, jo, vänta, det var förstås det där paret, Fröken Perfekt och Unge Herr Klassensordningsman som belåtet stod där och sög på en löjlig slang kopplad till Unge Herr Klassensordningsmans ryggsäck samtidigt som de såg ansträngt besserwisseraktiga ut, ja, ni vet sådant där som ni inte bryr er om men som får ert känslospröt i festival- och konsertträsket att bli misstänksam och se! när er man i Nice av olyckliga omständigheter och ett gungande folkhavs oberäkneliga vågrörelser senare under konserten råkade komma närmre de misstänkta objekten, visade sig båda stinka av flera dagars gammal svett. Visste väl att det var något fel på dem för så där perfekt ser bara den ut som har något att dölja.