På tal om alla livealbumen på 70-talet. The Whos Live at Leeds var ett av
de första livealbumen och de la ribban högt för resten av decenniet . Vi lyssnar på den minst sagt klassiska versionen av My Generation från Live at Leeds.
Äsch, glöm Rudisha, Farah och Bolt… The Who tog hem spelet. Med blott halva manskapet på banan (och trots Daltreys lite misslyckade gestikulatur 24 sekunder in i matchen).
Kommentarerna till ett nyligen inlagt inlägg om The Who ledde fram till att den här låten kom upp och kort sagt är det så bra att ingen ska behöva missa det bara för att personen ifråga inte har vett att dammsuga alla gamla trådar på vinifierat.se. Snacka om bloggservice och njut (och läs mer om The Ox). I hear thunder…
Det är ytterst behjärtansvärt, och möjligen en aning makabert, att någon, enligt uppgift,
Keith Moon med vänner
försökt få Keith Moon, från The Who, att uppträda i samband med OS i London i sommar. Med tanke på att denne en av rockhistoriens, i vinifierat.se:s tycke, två bästa trummisar och helt säkert en av de roligaste och mest underhållande, varit död i 35 år kan det bli svårt. En sådan tur då att vinifierat.se finns så att ni kan njuta av Keith Moon och hans vänner här. Möjligen kan man lägga till, att de visste hur man skulle avsluta ett TV-uppträdande på den tiden.