FAQ Abdyika

Hade igår glädjen att delta i en gigantisk provning i samband med att Abdyika firade tio år. 300 uppsluppna entusiaster hade samlats i Uppsala för att inte höra vad vi som talade om vinerna sade. Därför här helt kort lite info till några av dem som var där och gärna vill veta vad till exempel er utsände i de bulgariska vinrankornas för väder och vind lyhörda värld hade att säga om de frågor som moderatorn med mera Anders Melldén levererade som om det inte fanns någon morgondag.IMG_1088

Hur länge kan man spara vinerna från Abdyika? frågade vår konferencier. Mitt svar på den frågan var, kunde de som hörde svaret konstatera, väldigt försiktigt. Två-tre år avseende ”Melnik Tradition”, sade jag. Men spara vinet, alltså med behållning lagra det, det kan man göra i åtminstone tio år. Mitt svar avsåg, inser jag i efterhand, snarare hur länge vinet utvecklas positivt i flaskan framöver, alltså hur länge man bör lagra det innan man dricker det. Det som sägs här och nu gäller generellt för Melnik Tradition och alldeles speciellt för årgångarna 2014 och 2015: ha som regel att ge vinet ett par år på flaska innan det konsumeras, och var inte rädd för att spara flaskan i upp till tio år.IMG_1087

”Estate Blend” kan man spara fyra-fem år, påstod jag, och menade att vinet kan lagras mer än tio år och att man, avseende 2014 och 2015, bör lagra det ett par år för att ge vinet tid att nå sin fulla potential.Abdyika vingård

”First Selection” slutligen. Här dricker man gissningsvis med fördel årgången 2015 före 2014. Den förra är en mycket ”direkt” årgång, som gett viner lätta att tycka om från första början. Däremot är det inte självklart att de kommer utvecklas lika mycket över tid som till exempel ett vin som ”2014 First Selection”. Oavsett vilket, är det här ett vin som alltid mår bra av tre-fyra år i butelj innan det öppnas. Hur länge det i oöppnad form utvecklas är svårt att säga och kommer variera mellan årgångarna. Rent generellt kan man säga att tio år inte är någon ålder på det här vinet och att det högst sannolikt kommer utvecklas positivt första decenniet i flaska.IMG_1084

Vi talade också en hel del om stilarna på Abdyikas viner. Enkelt uttryckt ska ”Melnik Tradition” vara ursprungstypiskt i traditionell mening, både avseende druva och växtplats och det innebär ett ganska fruktigt vin med röda bär på toppen och en rustik sida, ett perfekt vin när det vankas finkorv. ”Estate Blend” ska vara vinet alla kan tycka om, direkt i sitt tilltal, fruktigt och tillgängligt, bra ”grillvin” med viss power och mycket frukt (ett exempel på detta bjöds till huvudrätten efter provningen). ”First Selection” är en knepigare bekantskap och ingen man sätter sig ner och pratar med och begriper sig på omedelbart, kort sagt ett mer komplext och välstrukturerat vin med ett djup som kräver sitt sammanhang och viss ansträngning från samtalspartnern.

Skörden 2015: Abdyika & Valago

Fick som den uppmärksamma HR:en har råkoll på förra året ett par nya projekt i Bulgarien. Den välskötta kvalitetsproducenten Abdyika och avseende eget vin på butelj nya Valago (ingår i Jivankin Wines och har precis börjat arbeta med etiketten Valago). Båda ligger nära städerna Sandanski och Melnik i Bulgariens sydvästra hörn, någon mil från Grekland i söder och inte så långt från F.Y.R. Makedonien i väster. Jag arbetade en tid med en annan producent härnere runt 2007-2008. Lite lustigt är att den producenten, Damianitza (Red Dark, No Man’s Land), hyr ut lagringskapacitet till mina båda nya uppdragsgivare och jag har på så vis återskapat kontakten med den producenten – det är inte sällan vägarna korsas så där i vinets värld.IMG_1938Damianitza var ett undantag, annars arbetade jag tidigare mest nära Plovdiv (2001 – 2007) och då med druvor som rubin och mavrud. Härnere i melnik-trakten är det just melnik som är det mest vanligt förekommande, lokala inslaget och det har varit lärorikt att ta del av hur, i likhet med mavrud, oerhört olika ”melnik” kan vara och det är tydligt att det, återigen som i fallet med mavrud, finns flera olika kloner, som kanske inte ens är samma druvsort. Någon gång i framtiden lär de bulgariska myndigheterna och utbildningsanstalterna reda ut det där åt oss, precis som italienarna kvart över tolv tog tag i eländes-förvirringen kring sangiovese någon gång i 1980-talet sista skälvande minuter.IMG_1930

Medan Valago i första hand satsar på ”internationella” sorter, har Abdyika dels planterat förstklassig melnik, dels tagit sig an den, enligt mig, högintressanta ruen – en korsning av melnik och cabernet sauvignon (enligt Jancis Robinson gjord i Pleven 1951 och då av klonen shiroka melnischka och cabernet sauvingon, sagt till er som alltid måste ha något att komma med då ni känner att er status som bordets messerschmidt är på väg att falla, och, just det, ni nyss nämnda ska också veta att sorten blev formellt godkänd 1964, mycket viktigt).IMG_1935

Har tidigare hävdat att Abdyika kanske gör världens bästa melnik och att druvuttrycket till och från är närmast magiskt i vinerna här. I takt med att jag blivit allt djupare involverad i producentens verksamhet är det förstås allt mindre trovärdigt när jag säger det där så jag repeterar en gång till, innan jag sjunkit ändå djupare i tveksamheternas och det ifrågasättbaras hav: Abdyika gör förmodligen världens bästa melnik. För egen del närmar jag mig det nyss nämnda faktumet med ödmjukhet för här gäller det hålla tungan rätt i mun och se till att optimera potentialen. Tycker det gick mycket bra med blenden från 2013 och skrämmande bra med den från katastrofåret 2014. Det där sista antyder kanske också vad som är så läckert med rätt klon av melnik rätt hanterad: förutsatt du håller tungan rätt i mun blir det bra även då allt skiter sig (nåja…).IMG_1936

Ruen då? Jovars, är impad. Trodde tidigare att rubin was the shit från Bulgarien. Har ändrat uppfattning om det. De toppblend jag varit inblandad i, alltså sedan skörden 2013, har alla fått sig en ordentlig dusör ruen och 2015 kommer inte bli något undantag. Fantastisk druva som förenar stram struktur med rund frukt och därmed en våt dröm för den som tror sig kunna ABC om hur ett slikt vin optimeras via jäsningen/macereringen och, inte minst, förädlingen i fat (vi har nu till 2015 ytterligare förfinat ”ek-precisionen”, vilket lär komma märkas i slutresultatet). I år gjordes en ruen i en nyinredd, mindre källare på gården Abdyika och en i källaren på närbelägna Damianitza. Båda är bra, men den som gjorts på gården är kort sagt grym.IMG_1924

Att skörden blivit bra på Abdyika står utom allt tvivel. Jag har av självklara skäl inte koll längre bakåt än 2013 och jag kan konstatera att det måste varit ett riktigt bra år och det är 2015 också. 2014 däremot var, som tidigare nämnts på bloggen, oerhört svårt. Vi provade i förra veckan merparten av de i augusti buteljerade vinerna från skörden. Det är svårt att tro att året var så komplicerat, men den trots allt höga klassen på vinerna visar terroirens kvalitet och understryker att Abdyika vet vad de sysslar med. Toppvinet ”First Selection” är som året lite stramare och, som det ofta blir sådana år då vinet blir lyckat, väldigt elegant och har stor lagringspotential. ”Estate blend” kommer att bli lite snipigare än till exempel 2013, men med något år i källaren kommer det öppna upp sig i samma strama och eleganta stil som ”First Selection”. Den som är nyfiken på de här vinerna kan köpa några av årgångarna via Systembolagets beställningssortiment – jag rekommenderar samtliga tre rödviner från 2013 (First Selection, Estate blend och Melnik). Framförallt de båda första vinner på lagring men alla tre går bra att prova och njuta idag.IMG_1917

Avslutningsvis några ord om Valago. Här handlar det mest om franska druvor. 2014 blev ett svårt år som för alla andra i trakten. I år har det gått mycket bättre. Från fjolårsskörden fick vi till en hygglig, enkel viognier och ett schysst rosévin men bäst blev gårdens merlot, som nu buteljeras (ca 3000 buteljer). Ett intressant vin från 2014 är också en cabernet franc som för tankarna till Loire och inte till Bulgarien.IMG_1923

I år blev cabernet franc inte lika bra, däremot är merlot-skörden mycket bra medan bland annat grenache och syrah är fullt tillfredsställande. Tveklöst kommer vi att kunna göra riktigt bra viner även på Valago i framtiden men vi har en bit att vandra där.IMG_1927

Utvandrad bulgarisk musikant. Fransk skrikbonus. Desperat fransk smörsång. Munter, klassisk fransk dans. Tillbaka på det bulgariskfranska.Sylvie Vartan2

Grönskörd i Bulgarien

Som tidigare nämnts är min uppdragsgivare Abdyika utanför Sandanski i sydvästra Bulgarien väldigt kvalitetsorienterad och man gör vad som krävs för att få till bästa möjliga druvor varje år. 2014, närmast att betrakta som ett katastrofår i Bulgarien, blev resultatet hyggligt tack vare hårt och mycket arbete i vingården. I år, då vädret varit betydligt mer gynnsamt, bäddar de idoga insatserna ute i odlingen tillsammans med fjolåret för en exceptionellt bra skörd. Det kan låta paradoxalt att ett uselt år som 2014 kan föra något gott med sig, men man ska inte glömma att det var ett tämligen svalt och nederbördsrikt år och det är alltid bra att ha ett sådant före ett varmt och tämligen torrt år som 2015. Ser med otålighet och höga förväntningar fram emot årets skörd på Abdyika och håller nu tummarna för att inget hageloväder eller annan liknande katastrof ska inträffa – det är som vanligt med vinet: osäkert ända till druvorna är bärgade, eller egentligen, ända tills vinet jäst klart. Bilden visar druvor som sedan någon vecka gallras från vinstockarna på Abdyika.DSC_0027Goran Bregovic. Mer Bulgaria Mix.Goran Bregovic2

Bulgarisk bulletin & Pilence pee

Nyss hemkommen från Bulgarien kan jag konstatera att vinerna från 2014 trots allt kommer bli ganska bra. Året var annars uruselt från växtodlingssynpunkt. Tack var ett utmärkt arbete i vingården lyckades Abdyika ändå få fram bra fukt. Riktigt lika bra gick det inte för min andra uppdragsgivare, Lubo Jivankin, som precis påbörjat sin kvalitetssatsning när det drog ihop sig till skörd. Hans druvor hade därför odlats vid (alltför) högt uttag och gallrades inte alls. Resultatet blev en del problem med mjöldagg och röta och inte minst en ganska utspädd kvalitet.bildMen låt oss börja med Abdyika, en gård som sköts enligt konstens alla regler och gjordes så redan innan jag kom in i bilden vill jag tillägga. Tack vare ett ursinnigt och fokuserat arbete i vingården kunde man här skörda riktigt hyggliga druvor även ett (bulgariskt) katastrofår som 2014. Visst saknade vi lite koncentration och visst hade vi en del gröna toner att hantera i vinkällaren, men på det hela taget var det rent och snyggt och det är avgörande för vad du kan göra med druvorna, att det är rent och snyggt.bild

I och med att vi blendade 2013 för snart ett år sedan skapade vi tre distinkta stilar för gårdens rödviner ”Melnik Tradition”, ”Estate Blend” och ”First Selection”. Denna nya inriktning har vi kunnat bygga vidare på trots väderproblemen under växtsäsongen 2014. Via vissa förändringar i vinifieringen, blenden och, inte minst, lagringen har vi, bokstavligen talat, hållit stilen och dessutom fått till riktigt bra viner. Nu är vi inne på sluttampen med ekfatslagringen och i augusti går vinerna på butelj. Rosévinet är okej, men där kan vi bättre, förhoppningsvis redan i år.bild

Avseende Lubo Jivankin Wines är allt tillfredsställande med tanke på utgångsläget. Vi har fått till ett hyggligt vitvin, en schysst Merlot och en riktigt spännande Cab Franc, som snarare tar en till Bourgeuil än till Sandanski i Bulgarien. Särskilt mycket buteljerat vin gör vi nu inte. Lejonparten går iväg på bulk medan vi tar sikte på 2015 som ”år 0”. Dock har vi kunnat pricka in några lämpliga ektyper för vissa av de tänkta vinerna och lärt oss att förstå aromerna lite bättre i vissa av fälten.bild

I år har som vanligt sol och regn och värme och kyla blandats om vartannat under våren. En del odlare har fått problem med mjöldagg – något som drabbar alla året efter ett ”mjöldaggsår” om hen inte är extrem noga med att vidta de åtgärder som ett sådant år tarvar, som att elda upp gamla grenar och framförallt att inte krossa dem och återföra dem i marken – men både Abdyika och Lubo Jivankin har varit noga med att göra allt by the book. Vi ser således fram emot ett mycket spännande 2015! Pilence pee. Och mer vacker sång från Bulgarien. Och ändå mer otroligt vacker sång från Bulgarien.Abdyika First Selection

Rapport från Abdyika

Har varit i Bulgarien och tittat till Abdyika. Det här mötet handlade om att följa upp lagringen på de nya typer av ekfat vi infört i hanteringen samt att kontrollera de blend som tidigare gjorts. Hamnade vi rätt där? Ska något ändras? Och hur fungerar blenden i sin förlängning, det vill säga med de fat vi valt ut för att lyfta just de druvkombinationer och vinifieringar vi gjort? Sist men inte minst: hur utvecklar sig vinerna från det i Bulgarien mycket besvärliga året 2014?

bild

Glädjande nog fungerar blenden och vinifieringarna har gjort året rättvisa. När man arbetar med en så kvalitetsinriktad producent som Abdyika finns inga dåliga år. Bara mer eller mindre knepiga utmaningar. I det här fallet kommer de tre vinerna – First Selection, Estate Blend och Melnik Traiditon – bli bra, men det kommer dels att bli mindre volym är normalt (avsevärt fler druvor har sållats bort), dels kommer vinerna på gott och ont ha ett för året typiskt uttryck. Det där sista kan låta självklart men många producenter gör sitt yttersta för att radera ut variationer och andra arbetar med så högt skördeuttag att årgångarna inte kan komma till uttryck i den färdiga produkten (högt uttag är ett sätt att hålla nere priset).Solnedgång Abdyika

Vad är då det där typiska för 2014 i Strimona Valley, Bulgarien (när producenten arbetar seriöst och med lågt och gallrat uttag)? Enkelt uttryckt är det en ren och elegant stil. Den som söker kraft och överdådig frukt kommer bli besviken, den som söker elegans, balans och utvecklingsbar struktur desto nöjdare. Ett uttryck som vi nu gör vårt yttersta för att både bevara och helst utveckla under lagringen fram till dess vinet går på butelj senare i år. Rent praktiskt innebär detta att vi närmast blandar de olika blenden på nytt och sedan drar tillbaka dem på fat samtidigt som vi gått igenom fat för fat och plockat bort sådant som inte nödvändigtvis inte är bra men som inte är 100. För den som vill göra ett bra vin finns inga kompromisser – något som för övrigt förklarar varför vissa viner är dyrare än andra.Abdyika vingård

Vi hade också tillfälle att prova två av blenden vi satte ihop ifjol, av årgången 2013. Toppvinet First Selection 2013 utvecklas som det ska. Snygg struktur och balans, fin frukt, ett vin med en lovande framtid. Melnik Tradition 2013 är fortsatt den bästa Melnik jag provat (ja, det är pinsamt att jag är inblandad i den, men jag kan ju inte ljuga): snyggt druvuttryck, läcker frukt och definitivt en seriös utmanare vid matbordet. Den som är intresserad hittar en del Abdyika-viner i Sverige (se här). Självklart, för er som är misstänksamma, med förbehåll för att jag är inblandad i vinerna från och med årgången 2013, vill jag rekommendera er att prova de här vinerna istället för de billiga skräpviner som vanligtvis importeras från Bulgarien och säljs på Systembolaget med följd att vinlandet Bulgarien och de positiva försök som ändå görs där drunknar i de fördomar och den misstänksamhet som skräpet helt rättvist ger upphov till. Folkmusik!

Abdyika & Lubo Jivankin Wines december 2014 & Trubaci

Var för några dagar sedan i Bulgarien och besökte mina från i år nya kunder där. Har arbetat en hel del i Bulgarien tidigare, med start 2001, och med viss framgång. De båda gårdar jag nu arbetar med ligger utanför Sandanski, vid floden Strimona eller Struma, nere i Bulgariens sydvästra hörn, nära staden Melnik och Grekland och F.Y.R. Makedonien. Den som nogsamt följt vinifierat de senaste månaderna har redan lite koll och vet bland annat att året som sådant varit mycket svårt i Bulgarien. Mängder av regn, översvämningar och rejäla attacker av mjöldagg.bild

Nå, hur har det då gått med ”mina” viner? Jo, inte så illa som man kunde ha befarat. På Abdyika kunde vi i samband med mitt senaste besök blenda till basen för de tre röda vinerna, First Selection, Estate Blend och Melnik. Vi gick också igenom fat för fat de tunnor som ska användas för mognadslagringen och som redan nu används för den malolaktiska jäsningen för de här blenden (övrigt vin ligger kvar på tank och genomgår sin malolaktiska jäsning där – huruvida vi kan använda mer av de volymerna, vilket är sannolikt, vet vi helt säkert först när de är klara med ”malon” och jag provar om dem fram i februari). Samtliga blend känns bra och som en logisk fortsättning på de viner som gjordes 2013 (och som vi blendade i somras).bild

På det som går under arbetsnamnet Lubo Jivankin Wines – den här verksamheten ska byggas från grunden avseende allt inklusive marknadsstrategin – känner vi oss fram på ett annat sätt. Medan Abdyika sedan alltid arbetar bra i vingården kommer många förändringar att ske i Jivankins odlingar nästa år. Som ett resultat av det på intet vis dåliga men inte heller perfekta arbetet i vingården, fanns det i år färre riktigt bra druvor att arbeta med. Dock har det inte varit värre än att en hygglig viognier, en dito rosé och ett par lovande röda viner kunnat göras vid sidan om sådant som säljs av på bulk. Av de två röda imponerar en ganska lätt och Bourgeuil-aktig cabernet franc, som vi efter jul buteljerar som den är. Tveksam till att den någonsin kommer till Sverige, men gör den det är den ett måste för cab franc-freaken, riktigt läcker i sin, något oväntade, stil. Det andra rödvinet är gjort på grenache och syrah och går nu på väl utvalda ekfat för att avsluta den malolaktiska jäsningen där och därefter mognadslagras en tid. Exakt hur länge får vi en indikation på när vinerna provas igen i februari. Trubaci.

Skörden i Bulgarien & T Rex x 3

Vinproducenterna i Bulgarien och större delen av övriga Balkan kämpar i år mot vädrets makter. Regn, regn och åter regn och på sina hålla översvämningar och naturkatastrofer. Och i spåren av vätan aldrig tidigare skådade angrepp av mjöldagg och längre fram på säsongen röta av olika slag. I Strimona/Struma Valley, där jag konsultar, har vi i år rent av svartröta/blackrot, vilket torde vara en av ytterst få gånger det eländet visat sig i de här trakterna. Dessvärre är majoriteten av producenterna i Bulgarien inriktade på enkla volymviner och ett sådant här år tar de mycket stryk, i många fall tappar de merparten av sin skörd och det de får in från sina högavkastande fält är inget annat än skräp. Den som satsar på kvalitet och till vardags arbetar med mindre volymer drabbas vanligen i mindre utsträckning – kanske kan de till och med göra riktigt bra viner. Så kommer det att se ut i Bulgarien, och Balkan, i år. Som jag tidigare skrivit har jag från och med i år två nya uppdragsgivare i Strimona eller Struma Valley, i närheten av Sandanski och Melnik i sydvästra Bulgarien.bild En av dessa, Abdyika, arbetar redan på ett synnerligen kvalitetsinriktat och seriöst sätt i vingården och har därför kunnat skörda friska och koncentrerade druvor i år. Dock inte utan hårt arbete och ett gallringsarbete utan utrymme för kompromisser. På sina hålla har majoriteten av den redan begränsade skörden ratats eller gallrats de sista veckorna före skörden, och därefter har det finlirats på gallringsbordet vid vinkällaren. Även om det är väl tidigt att uttala sig om skörden på Abdyika, går det konstatera att vi kommer kunna tillverka de tre vinerna – Melnik Tradition, Estate Blend och First Selection – vi vill göra och såvida vi inte schabblar med vinifieringen eller mognadslagringen kommer de bli bra. Vid sidan om Abdyika har jag också Jivankin, som bland annat har fina odlingar nästgårds Abdyika. Det innebär att alla druvorna härifrån har utmärkta odlingsförutsättningar. Medan Abdyika har sin portföljstrategi klar och arbetar med cabernet sauvignon, merlot, melnik, melnik 55 och ruen, arbetar Jivankin med grenache, syrah, cabernet franc, petit verdot, cabernet sauvignon och caladoc, bland annat, och där fick vi börja med att utarbeta en affärsidé och en portföljstrategi.bild Uttaget i den här vingården är lite för högt i år men tack vare en mycket skicklig och noggrann förman i vingården är druvorna friska och uppvisar bra mognad om än kanske inte alltid med den koncentration man skulle önska. Vi har redan fått till ett hyggligt, lätt, ljust rosévin i aperitif- snudd på piscine-stil från Jivankin och försöker nu skapa något kul rött på dels grenache-bas, dels cabernet franc-bas – det sista blir förmodligen ett rent druvvin om Bacchus står oss bi. Mer om det i kommande inlägg från Bulgarien. T Rex x 3: The Sea Beasts, Pewtor Suitor, King of the Rumbling Spires.

Vinskörden 2014 & Tonbruket

Hur går det då med årets skörd och hur ser det ut ute i världen? undrar vi nog lite till hens i skrivande stund och för att HR:n åtminstone ska slippa bekymra sig för den saken har er utsände i de dygdiga och djupsinniga druvplockarnas vederkvickande och volymfyllande värld lite intressant information att bibringa de undrandes svarssökande skara. IBrescou, ostron södra Frankrike är Domaine d’Escapat i Minervois igång sedan ett par veckor och såvitt går bedöma så här långt förlöper allt väl. Bra skördeväder och mognad som infinner sig allteftersom. En bit åt ostnordost skördas det för fullt på Domaine de Brescou. Vi sparkade igång för några veckor sedan och nyss hemkommen därifrån kan jag rapportera om strålande skördeväder – sol, +30 dagtid, +18 nattetid – och läcker mognad. Med det sista menar jag en mognad ungefär som den ifjol och sprungen ur mer svalka och nederbörd än ett normalt år. Skillnaden mellan 2014 och 2013 är dock dels att 14 föregicks av ett annat lite svalare år, dels att druvorna är helt rena i år, m a o inga problem med angrepp överhuvudtaget. Det gör att man kan vänta in det perfekta skördetillfället utan att behöva oroa sig för röta och annat. De vita var igårAbdyika vingård inne i de sista skälvande minuterna av den alkoholiska jäsningen och såväl chardonnay- som viognier-tankarna uppvisade tydliga och för området fräscha druvaromer. Vi blockerar den malolaktiska jäsningen i år också och hoppas på så vis bevara vinet friskt och fräscht utan att tillsätta syra – något som jag f ö i alla lägen försöker undvika. Rosévinet, Fleur d’Eté får i år 30 procent pinot noir – brukar variera mellan 25 och 40 – och det känns perfekt: vinet uppvisar allt som det ska uppvisa så här mitt i jäsningsprocessen; rätt färg, rätt syra och rätt aromer, känns mycket lovande. Domaine de Brescou har investerat mycket i omplanteringar de senaste åren och ett resultat av det ser vi i år i vår syrah, som för första gången förenar kraft och koncentration med frukt och finess – förr fick vi nöja oss med att försöka få fram hälften av de sakerna då klonen var mer inriktad på volym än kvalitet. Sist men inte minst har vi plockat in den största delen av druvorna som ingår iTonbruket prestigevinet ”Château de Brescou”, grenache och en skvätt syrah. Känns perfekt med sin medelfylliga komplexitet – målet här är att göra ett vin som vilar mer på komplexitet och elegans (och grenache) är kraft och koncentration. Vi har i år också adderat fler 600 literstunnor till fatparken som används för ”Château-vinet”- tidigare försök har tagit oss från barrique till 500 liter, gissningvis fortsätter vi ytterligare ett steg från 600 litersfaten och installerar ett par foudre/liggare i framtiden. Återkommer med lite fakta om skörden i södra Bulgarien om en vecka då jag är där. På Red Mountain, Wa; ser allt bra ut men det kommer finnas mer att rapportera om några veckor och samma sak gäller Rioja. Tonbruket. PS På Ästad utanför Varberg startade skörden i fredags.